#11 Are You Alive?
Jag ligger inne på mitt rum och kan inte få Natacha ut ur mitt huvud det enda jag kan täka på är dom där underbara ögonen som inte alls var livlösa som förra gång vi såg nu var dom fulla av liv och lycka.....Jag önska bara att det var jag som kunde få om att skina så och inte Niall.
Jag suckar och försöker få ut henn e ur mitt huvud men et går inte hon är där hela tiden.
So get out, get out, get out of my head
And fall into my arms instead
And fall into my arms instead
Jag suckar djupt och reser mig frå sängen för jag kan ändå inte sova...Jag ser hur min mobil lyser upp och att det står...Eleanor?! på den vad vill hon.
-"Hålla"Svarar jag och hör hur hon gråter mycket vad fan har hänt?
-"Louis jag saknar dig"Säger hon och om det här hade vart för någon vecka sen skulle jag blivit lyckligast i världen av att höra dom orden men NU jag vill inte att hon ska säga så jag vill att hon ska gå vidare...Utan mig och vi bara är vänner.
-"Kan vi inte träffas snälla"Säger hon och hulkar till och jag tycker så synd om henne och det gör lite ont i hjärtat av att höra henne gråta efter som jag inte är helt över henne jag älskar henne fortfarande bara det att jag tror inte att det kan bli något mellan oss igen inte efter att jag träffa Natacha eller ja vi är ju inte tillsammans men jag mår så bra av att tänka på Natacha jag känner den där bubblande känslan som jag inte känt förut den som Liam kallar kärlek det var det han och Danielle hade innan dom gjorde slut.
-"Visst"Säger jag kort och hon gör ett glädje tjut.
Ur Natachas perspektiv:
Jag kramar om Niall och vill igentligen inte släppa taget eller säga hej då för vem vet när vi ses igen.....Om vi ses igen...Jag har förbjudit mig själv att tänka så men liksom jag kan inte låta bli jag vet själv att varje operation är det 50% att jag överlever och 50% att jag inte gör det och vem vet den operationen jag har i morgon kanske dödar mig.
-"Hej då Natacha"Säger Niall och jag tittar bara upp på honom.
-"Snälla Niall säg inte hej då snälla jag vill inte höra dom orden kan du inte bara säga ses?"Frågar jag och kramar om honom.
-"Varför så rädd för ett hej då modiga tjejen?"Frågar Niall och jag skrattar ända sen jag berätta om att jag inte var särskillt lätt skrämd så har han retat mig för det.
-"Det finns bara en sak jag är rädd för Niall en sak jag ståt öga mot öga med så många gånger och ett hej då gör det inte bättre"Säger jag han ler mot mig.
-"Ses Natacha"Säger han och kramar om mig en sista gång innan han går till bilen igen och jag ler mot honom.
--------------------------------------
Där har ni kapitel 11 sorry för att jag inte skrivit men ja jag har typ ingen tid alls
Kommentarer
Postat av: Olivia Hellman
Grymt! Meeer... tycker synd om Natacha och Louis :'( Du skriver sjukt bra och man vill bara läsa mer ;)
Postat av: Anonym
Här kommer en liten random fråga.. hehe ;D
Du vet din förra blogg (thedreamofonedirection.blogg.se) med noveller om killarna, då skrev du en novell som heter 'Skate Girl' och jag undrar när du är klar med denna skulle kunna fortsätta skriva på den fast här på denna blogg? ;)
För jag tyckte att den var skit bra och har läst det du skrev om den många gånger och det skulle vara kul om du fortsatte med den ;D
Postat av: Olivia Hellman
Hehe glömde skriva att frågan över var från mig.. ;)
Svar:
Erika Anestedt
Postat av: Nadja
Sjukt braaaa! :D
Postat av: Fanny
jättebraaah :D
Trackback
