39 Letters! Epilog
23/3-2014:
Jag tittar ut över publiken och känner genast ett leende sprida sig på mina läppar.
Hela mitt liv är perfekt jag lever rena drömmen för någon i min ålder.
Ändå vet jag att jag kommer aldrig kommer att bli lika lycklig som jag var tillsammans med Diana.
Det är 3 år sen hon gick bort och det gör lika ont att tänka på henne nu som då.
Hennes underbara skratt.
-"This is a song our friend Zay wrote to all of you!"Säger Liam in i mikrofonen och jag vet redan vilken låt det är.
Med ett djupt andetag hör jag hur den börjar och förgäves försöker jag hålla tårarna borta.
The front pages are your pictures,
They make you look so small,
How could someone not miss you at all?
Med ett djupt andetag tittar jag över mot killarna och ser att dom också har tårar i ögonen.
Hela arenan är tyst och man kan tydligt höra några personer gråta.
Den här låten betyder så mycket för mig då jag skrev den under min svåra tid efter att ha läst hennes brev.
Som jag har sparat.
Diana,
Let me be the one to light a fire inside those eyes,
You could love me, you don’t even know me,
But I can feel you crying,
Diana,
Let me be the one to lift your heart up and save your life,
I don’t think you even realize baby you’ll be saving mine.
Diana
Jag sänker sakta mikrofonen och ser hur Niall torkar ögonen innan han sjunger sin del av låten.
Det är alltid lika svårt att säga hej då till någon som betyder mycket för en och jag vet att jag kommer aldrig klara av att säga hej då på riktigt till Diana.
Hon kommer alltid finnas med mig och när min tid är inne så kommer jag träffa henne igen.
Och då kan vi börja våran tid till förevigt tillsammans.
Något vi aldrig fick chansen till på jorden.
-----------------------------------------------------------------------------
The End!
Jag är faktiskt riktigt nöjd med den här för att säga det själv.Hoppas ni också gillade den :)
Ny fanfiction kommer upp i morgon jao :)
Kommentera vad ni tyckte om denna fanfiction i helhet !
Letter 39!
23/3-11
Kära Zayn!
Jag ger upp jag klarar inte av det längre. Jag inser att det finns inte så mycket kvar att kämpa för. Jag vill kämpa för dig men jag tror att du insett att man inte kan hålla kvar vid någon som inte kommer finnas inom några timmar. Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig. Jag älskar varje liten sak som gör dig till dig. Jag älskar ditt leende som alla säger är så mystiskt men jag tycker det är en av de underbaraste sakerna i världe. Folk säger också att du är mystisk med dina mörka ögon men jag tycker man kan se rakt in i dig genom dina ögon. Man kan se hur du känner dig innerst inne. Jag älskar hur du brukar stryka mitt hår ur mina ögon på morgonen. Jag älskar hur du brukar kyssa mig på måndags morgonen bara för att få mig att gå upp för skolan. Du fick mig alltid att le.
Jag älskar hur du brukar stanna uppe mitt i natten bara för att sjunga mig till sömns. Jag älskar alla detaljer med dig. Sätter som dina göon lyser av lycka när du är glad eller sätter ditt hår alltid är perfekt. Jag älskar också hur du brukar göra mig frukost även fast du igentligen inte har tid. Du gjorde alltid tid för mig.
Därför är jag ledsen att jag inte kan ge dig den tiden som jag vill ge dig med mig. Jag vill vara med dig för evigt... Men jag lovar dig att den dagen din tid kommer till ett slut så kommer jag vänta på dig.
För jag älskar dig och kommer alltid göra. Zayn du betyder allt för mig och jag vill tacka DIG för att hålla mig vid liv så länge som du gjorde.Jag skulle vart död för länge sen om du inte fanns där för mig.
- Din för alltid Diana
-----------------------------------------------------------------------------
Sista kapitlet om du kan kalla breven kapitel...
Det kommer en epilog i morgon jao :)
Letter 38!
22/3-11
Kära Någon!
Det är tungt att andas. Det är tungt att vara vaken. Det är svårt att göra något.
Du var bredvid mig hela dagen i dag och jag kunde fokusera på dig för en gångs skull. Dina ögon var rödgråtna och jag ville bara gråta. Du såg hemsk ut jag vill inte ens veta vad som kommer hända när jag försvinner jag vill inte veta hur du kommer bli. Jag hoppas du är lycklig då för jag vill inte ha det på något annat sätt. Jag vill att du ska vara lycklig. Jag vill kunna se den underbara gnistan av lycka i dina ögon igen. För jag lovar dig vart jag än är kommer jag titta ner på dig och minnas dig så länge du minns mig.
Jag vet att du kommer bli stor tillsammans med dom andra killarna och då kommer jag vara så stolt över dig. Jag är så stolt över dig.
-Diana
Letter 37!
21/3-11
Kära Någon!
Mitt hjärta behöver hjälp för att fortsätta slå. Jag kan knappt röra mig då jag är uppkopplad till massa maskiner. Allt runt om kring mig flytter i hop ibland och det skrämmer mig då jag inte kan urskilja dina bruna vackra underbara ögon mellan alla vita väggarna. Dom liksom blandas i hop. Jag försöker fokusera men det känns som om jag ska gå sönder.
Jag vill inte ens veta hur jag ser ut då jag inte duschat på jätte länge men igentligen spelar det ingen roll då mitt hår inte finns kvar längre. Jag vill inte ens titta på mina händer det ser ut som skelett med ben på. Det ser läskigt ut som om jag redan vore död.
Min mamma var här i dag också.. Tror jag.. Jag är inte säker på om det var i dag eller i går. Jag vet knappt vad det är för dag. Den enda anledningen att jag vet att det är den 21 är för att jag frågade en läkare här. Det känns som om några timmar så kommer jag vara borta jag bara känner det på mig. Det är nära nu... Men jag känner ingen smärta mer... Den enda känslan jag har är tom het. Jag känner mig tom som om det inte finns något kavr inom mig.
Jag är inte rädd längre.
-Diana
Letter 36!
20/3-11
Kära Någon!
Jag sitter nu uppkopplad till någon maskin som hjälper mig att andas. Det gör ont.
För varje andetag jag tar gör det ondare och jag vet att det är nära nu. Närmare än tidigare allt jag någonsin känt tidigare är borta. Det finns bara smärta kvar i min kropp.
Du satt bredvid mig hela dagen i dag med tårar i dina underbara ögon. Jag hatar att se dig gråta. Den smärtan jag har när jag ser dig gråta är nästan värre än den jag känner nu. Det är svårt att få luft men jag försöker kämpa i mot mörkret som vill omge mig. Jag vill inte ge upp riktigt än. Jag har inte fått berätta för dig hur mycket jag älskar dig. Hur mycket jag älskar känslan av att ha din hud mot min.
-Diana
Letter 35
19/3-11
Kära Någon!
Jag vaknade och känner mig lite bättre. Kanske var det när doktorn kom in och berättade att jag hade klarat mig igenom operationen utan svårigheter som jag började få upp hoppet... Men ärligt så just i det ögonblicket trodde jag att allt skulle bli bra... Men han var tvungen att öppna munnen och säga att det tuvärr inte funka och det enda som gör mig att känna mig så bra är min hjärna som lurar mig. Jag kommer dö. Jag trodde helt ärligt att jag skulle överleva... Men kanske det bara var önsketänkande. Nu kanske det är dags att öppna ögonen för verkligheten. Det är inte långt kvar snart kommer jag dö.
Snart kommer jag lämna dig. Det är nog det som gör ondast att veta att jag kommer lämna dig.. Jag vill inte lämna dig. Jag älskar dig för mycket för att klara av att såra dig så mycket. Men jag har inget val. Det är inget som jag kan bestämma över. Alla har sin tid jag inser bara att min tid är kortare än din...
I bland behöver gud en ny ängel och snart kommer han behöva mig. Jag har aldrig trott på gud eller någon annan religion men jag känner mig bättre av att tänka så då det inte känns lika läskigt.
-Diana
Letter 34!
18/3-11
Kära Någon!
Jag har inte mycket tid att skriva då jag snart måste skynda mig in på en operation dom säger att dom kanske kan rädda mig. Kan du fatta det jag kanske ska få leva. Det är 50% chans att jag kommer att ha ett vanligt liv igen. Det är en farlig operation som kan få mig att må sämre också men helt ärligt vad har jag att förlora igentligen? Ett liv med dig låter ganska bra för mig och jag vill försöka. Om det inte funkar så spelar det igen roll för då vet jag att jag gjorde allt jag kunde.
Älskar dig!
-Diana
Letter 33!
17/3-11
Kära Någon!
Min handstil blir bara sämre och sämre för varje brev snart kommer jag inte kunna skriva mer. Det skrämmer mig. Jag är rädd. Jag är rädd för vad som ska hända. Innan när jag sa att jag var rädd trodde jag att jag viste vad räddsla var... Men helt ärligt det jag kände då är inget jämfört med nu. Jag ska död och jag kan inte göra något åt det jag kan inte göra något för att stoppa sjukdomen att äta min inifrån. Jag ska dö och jag är livrädd.
-Diana
Letter 32!
16/3-11
Kära Någon!
Jag vet att det låter som om jag klagar i varje brev då det gör så himla ont. Men det är inte för att vissa dig smärta som jag skriver till dig. Nej det är för att jag älskar dig och jag vill att du ska vet alla dom tankarna som finns i mitt huvud som jag kanske aldrig berättat för dig. Som alla dom mörka tankarna på att avsluta mitt liv själv så att alla slipper bry sig. Men jag kan inte orsaka dig en sån smärta. Det gör så ont i mig att veta att jag redan orsakar dig en stark smärta av att dö. Men jag skulle aldrig kunna ta mitt eget liv inte efter att jag vet att det skulle såra dig mer än om cancern tog det i från mig. För om jag dör av cancer så är det inte mitt fel men om jag tar mitt liv så är det som om jag lämnar dig ensam som om jag har ett val. Jag kommer dö och hur gärna jag inte vill att cancern
ska vara orsaken så väljer jag det nu alla gånger framför att ta mitt eget liv. För du skulle inte lida lika mycket.
-Diana
Letter 31!
15/3-11
Kära Någon!
Det gör ont jag kan knappt röra ett finger utan att känna den brännande smärtan. Det känns som om min hand brinner men jag vill verkligen skriva till dig då jag verkligen inte vill ge upp. Det känns som om att om jag slutar skriva så kommer jag ge upp. Jag vill inte ge upp jag vill inte det.
Min moster flög över hitt från New York hon sa att det var för att träffa mig men jag tror att hon mest vill se hur jag ser ut. Det är många som vill. Det är många som vill intevjua mig bara för att jag klarat mig så mycket längre än vad jag borde... Och för att jag är din flickvän. Rykterna sprider sig snabbt på Twitter och dom har gått runt ända sen jag hamna här... Men nu när du har berättat för världen om hur jag mår så vill alla veta. Alla vill veta om jag kommer dö snart. Alla vill ha något av mig.
Jag var in på Twitter tidigare i dag även fast du sagt att jag inte ska titta. Jag var tvungen att se vad dom skrev och vad spelar det igentligen för roll? Jag läste jätte många som hoppades på ett mirakel om att jag skulle bli frisk och det fick ett leende att komma på mina läppar. Även fast jag vet att det inte kommer hända så kan jag inte låta bli att hoppas. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar en mäniska. Jag läste också väldigt många som hoppades att jag skulle dö och helt ärligt så tog jag det till mig hur lite jag än ville det. Men jag tror ingen kan vara osårbar. Jag ligger på min dödsbädd och bara väntar på att mörkret ska omge mig och jag vet u att det finns folk som hoppas på att jag dör. Det känns hemskt...
-Diana
Letter 30!
13/3-11
Kära någon!
Du var borta hela dagen idag och jag var ensam. Inte för jag märkte så mycket då jag knappt var under medvetande. Det för ont överallt och min and skakar så jag är ledsen om du knappt ser va det står. Jag älskar dig... Och allt jag vill är att vara med dog i resten av mitt liv men vi alla vet att min tid snart är slut vilket betyder att vår tid också är slut snart.
- Diana
--------------------------
Skriver från mobilen då jag vill ge er ett kapitel även fast jag inte har tillgång till en dator :)
Kommentera <3
Jag är så ledsen!
Förlåt att jag inte skrivit eller uppdaterat på några dagar anledningen är att jg har det jätte jobbigt i skolan just nu. Det finns ett antal personer som verkligen inte gillar mig som gör allt för att få mitt självförtroende att sjunka. Som i dag så fick jag överraskningen av att ha hela mitt skåp ner spottat så där lite smått musigt( märk min sarkasm). Sen har jag ett antal prov som jag måste plugga till då jag verkligen bryr mig i skolan. Men ska försöka lägga upp en del i morgon och så för jag hatar att göra er besvikna då att skriva fortfarande är en av dom få sakerna som faktiskt är väldigt roligt. Sen så bli jag ju alltid så glad av era kommentarer så man kan ignorera allt elakt för någon minut eller så :)
Älskar er ska försöka skriva så att ni får mer kapitel :)
Letter 29!
10/3-11
Kära Någon!
Du var bredvid mig till klockan tre idag. Sen blev du utskickad. Jag saknar dig redan jag saknar att se dig le jag saknar att höra din röst. Jag saknar dig.
Hela jag gör ont och min hand ömmar. Jag vet inte hur många mer brev det blir för jag vet att snart finns jag inte. Det är den hårda sanningen. Jag kommer sluta andas och vem vet kanske det redan är i kväll jag slutar andas.
-Diana
Letter 28!
9/3-11
Kära Någon!
Du tog mig till Sverige och sen till gränsen till Norge.Jag fatta inte varför vi var tvungna att flyga till Svergie men det var magiskt att du gjorde det för mig.Min doktor var inte riktigt så glad när jag kom tillbaka men helt ärligt bryr jag mig inte. Det var magiskt.
Jag blir svagare. Jag hörde en sjuksköterska berätta för en annan att jag max hade en månad kvar. Jag vill inte berätta för dig för då kommer du att stoppa allt som kommer upp med ditt band. Jag vill inte det jag vill att du ska fortsätta som vanligt jag vill att du ska vara stor med ditt band som alltid. Och när jag är borta fortsätter du som du gjorde innan vi träffades. Jag vill att du hittar en perfekt flicka som kommer behandla dig perfekt. Som kommer ta hand om dig. Som kommer ta upp dom delarna som gått sönder tack vare mig. Jag hatar att veta att jag förstörde dig.
Du har funnits vid min sida när det är som tuffast och allt jag vill är att kunna ge tillbaka det till dig. Men jag kan inte för när du behöver mig som mest kommer jag inte vara där. När du behöver tröst genom tuffa tider kommer jag inte vara där. Jag kan inte ens vara där för dig nu då det gör ont. Det gör ont överallt jag gillar inte smärtan den är bedövande att jag känner inget annat än smärtan. Det finns inget annat jag tänker på än hur ont jag har.
-Dianal
Letter 27
5/3-11
Kära Någon!
Min mamma var på besök i går hon stannade inte särskillt länge då hon inte vart så förtjust i att jag är tillsammans med dig. Hon tycker inte jag borde sätta fler folk för sorg och kanske hon har rätt jag kanske inte borde utsätta dig för den sorgen som kommer komma över dig när jag försvinner. Men helt ärligt så är jag alldeles för egoistisk för att låta dig gå nu. Du har haft chansen att lämna mig så många gånger och inte gjort det så jag tänker inte tvinga dig att lämna mig för ärligt vill jag inte att du ska lämna.
Du kom över till mig idag tillsammans med Niall fick mig att berätta för dig om att jag ville vara på två ställen samtidigt. Så i morgon ska du fixa det sa du. Jag vet inte hur jag är nyfiken på det.
-Diana
Letter 26!
3/3-11
Kära Någon!
Du kom inte till sjukhuset i går och jag undrade faktiskt varför. Jag fick svar i dag. Jag sa ju att du behövde sova ordentligt titta bara på dig du sov en hel dag.
Nu är jag ensam i mitt rum då du är i studion och spelar in. Du har ringt mig varje gång du har tid och det är riktigt gulligt. Jag älskar att höra din röst den är som musik till mina öron. Så melodisk så perfekt. Sättet som mitt namn låter så rätt när det lämnar dina läppar. Jag älskar hur din röst är så perfekt. Hur du brukar sjunga mig till sömns innan jag hamna på sjukhus...
Jag pratade föresten med min doktor i dag och han lovade att ta in en till säng in hitt så att du ska kunna sova här då han förstår att jag vill spendera tid med dig. Han är mycket trevligare än sjuksköterskorna här dom tycker att jag ska dö i min ensamhet och att ingen ska bry sig. Jag vet att dom inte säger det högt men jag känner det liksom på sättet dom tittar på mig. Jag är liksom bara en börda för dom som dom måste tvingas bära. Jag fattar inte varför dom inte bara lämnar mig ifred för helt ärligt är det de enda jag vill bli nu. Jag vill vara ensam eller med dig. Jag vill inte ha någon jävla sur käring som tittar mig över axeln för att se till att jag andas när jag skriver. Men kom igen vi alla vet att dom väntar på att jag ska dö varför lägga ner så mycket tid på att se om jag är levande?
-Diana
Letter 25!
1/3-11
Kära Någon!
Du lyckas alltid finnas bredvid min säng när jag vaknar något jag verkligen uppskattar. Jag undrar hur tidigt du egentligen går upp. Sover du ens alls hemma? Du brukar alltid sova med huvudet ner mot dina armar när jag vaknar. Jag är orolig för dig. Jag vet att det borde vara tvärt om.
Du försökte prata med mig i dag men jag kunde tydligt höra hur din röst bara blev tröttare och tröttare. Du borde verkligen få sömn. Jag tvingade dig att gå hem tidigare och inte komma tillbaka förens du sovit för du behöver verkligen sova. Jag vill inte att du ska förstöra din hälsa!
Dom tog inga tester i dag utan dom kom bara in och bytte mitt dropp. Det är knappt så att jag kan äta nu mer det är för jobbigt. Men jag vill äta så länge som jag kan. Alltså på riktigt och inte genom dropp eller så. Alla rbukar säga att sjukhus maten är hemsk men om man gemför den med skolmaten så är den inte så hemsk. Skol mat är mycket värre.
-Diana
Letter 24!
27/2-11
Kära Någon!
Du satt bredvid mig i dag hela dagen och tittade på filmerna Niall skickat med dig. Det var bland annat Peter Pan, Now is good och Harry Potter filmerna. Du såg alla filmer med mig och du kysste mig i mellan åt på pannan något som lämnade små gnistor. När dina mjuka läppar nuddade min nu väldigt bleka hud visste jag att det finns ingen annan i hela världen som kommer kunna få mig att känna som du får. Så jag är lycklig att det var precis dig jag träffade. Jag är glad att du inte lämna mig. Och jag är tacksam för att du finns.
Som varje kväll så kommer sjuksköterskorna in och ber dig avlägsna mitt rum vid halv tio. Du försöker som vanligt att få stanna men både du och jag vet att du inte kommer få stanna. Jag förstår inte varför då jag vill spendera mina sista sekunder med dig. Jag vill dö i dina armar. Jag vet att det låter hemskt men jag vill inte dö på något annat sätt. Kanske det är därför jag inte dött än för jag vet hur jag vill dö. Jag vill dö lycklig i dina armar.
-Diana
Letter 23!
24/2-11
Kära Någon!
Du kunde inte komma hit idag så du skickade en av dina vänner Niall. Han höll mig sällskap och han försökte få mig att göra något annat än att bara sitta och inte göra något. Det slutade med att jag fick rabbla upp filmer jag gillade till honom och han fixade fram en av dom. the bridge to terabithia var en av filmerna. Den var också den filmen han fixade fram tills i dag. Det var min favorit film när den kom ut och jag ville se den en gång till innan jag går bort. Den var lika bra som jag minns den. Fortfarande lika sorglig i slutet.
Han stannade med mig hela dagen och höll mig sällskap. Han lovade mig också att när jag dör att han ska hålla koll på dig. Han ville inte egentligen lova det då han inte vill tro att jag snart kommer gå bort men han vet att det är sant så han lovade mig det. Jag hoppas att han håller sitt löfte.
-Diana
Letter 22!
22/2-11
Kära Någon!
I dag så var jag ensam du var borta på någon inspelning och jag fick lov att klara mig själv.Jag har inget i mot att vara ensam jag vill bara mycket häldre att du är med mig för då känner jag mig inte så himla ensam. Ingen vill säga något till mig här dom tittar bara på mig med ledsna ögon som om dom alla vet att min tid är snart ute.
Jag var uppe och gick i dag då jag hade en av mina bättre dagar. Det var synd att du inte fick vara här och se det då jag sällan har bra dagar nu för tiden. Doktorn säger att det kan vara inne på dom sista bra dagarna. Snart kommer jag att lämna min kropp och knappt vara medvetande. Jag är rädd då jag vill kunna leva varenda sekund av mitt liv jag vill inte leva dom sista dagarna genom att bara sitta och inte göra något. Dom säger att jag fortfarande kan höra då men inte kunna göra något inte kunna prata eller något.Det är väldigt få minuter jag är vid medvetande helt. Jag vet inte hur många fler brev jag kommer kunna skriva då jag inte vet hur långtid jag har kvar. Så mycket jag vet skulle det här lika gärna kunna vara det sista brevet jag någonsin får skriva till dig.
-Diana
