Jag kliver in i mitt rum och märker genast en låda som ligger på sängen.

Den är sluten men jag känner tydligt till loggan som sitter fastklistrad på framsidan….

Det är pappas grejer.

Med en skakig hand öppnar jag lådan och hittar massa bilder på mig och mamma.

I ett fotoalbum så är det bilder på mig och min pappa.

Det ligger massa brev som jag antar är från min mamma då det är hennes handstil.

Det står pappas namn på allt.

Under allt så ligger hans jacka.

Den jackan jag tyckte han var så ståtlig i för att den visade att han räddade liv.

Jag lägger försiktigt ihop lådan med dens innehåll.

Jag kan titta på det då jag inte är nära på att bryta ihop.

När jag flyttar på lådan ser jag ett brev liggandes under.

Det står min adress och mitt namn på framsidan så av ren gissning gissar jag på att det är till mig.

Med en skakig hand öppnar jag det och min blick glider genast ner till signaturen….

Niall….

WEY HEY!!!!!!

Så jag vill bara säga att jag uppskatta ditt brev och att du är typ super duper awesome. Jag vet att det kanske inte är ett helt fullständigt normalt ord….Men bara så du vet så kanske Duper finns som ett ord. Varför skulle det inte?

Okej så jag ville bara berätta att jag ska komma till Irland om några veckor kanske vi kan träffas? Det alltså om du vill!

Vi suger verkligen på det här med brev! Vi bör hålla oss till kik!

-Niall xx

Jag ler och tar upp min telefon.

Det första jag märker är att Niall har skrivit en kik till mig.

Niall: Det här är mitt nummer XXXXXXXXXX Ring mig när du ser det här!

Jag klickar på numret och genast börjar det välkända pipandet fylla min telefon!

-”Niall” Svarar personen på andra sidan efter bara tre toner!

-”Hej det är Aleena” Säger jag och hör hur min röst är lite smått skakig.

Gud jag är nervös tänk om han tycker jag låter äcklig.

-”Aleena… Hej” Säger han i något som låter som om han andas ut.

Vi pratar ett bra tag och jag ska vara helt ärlig mot er!

Jag tror jag är kär i hans röst!

Den låter som om han svalt en ängel!

Det där lät konstigt men det finns inget annat sätt att beskriva den.

Okej så det kanske finns men jag kan inte tänka när jag pratar med honom.

Det är som om hans röst för mig till ett anat ställe.

Jag säger hej då vid typ elva tiden och jag inser att jag pratat med Niall i flera timmar på telefon.

Det är ett rekord för mig då jag har svårt att prata mer än fem minuter med någon annan.

Det är som om Niall tar ut det bra i mig!

Jag kryper under täcket och drar upp det så att det ligger tät runt omkring mig.

Snabbt blir jag varm och lossar lite på täcket.

Jag tittar runt en sista gång i mitt rum innan jag sluter mina ögon.

Med försiktiga steg går jag över det vita golvet.

Varje steg jag tar ekar mellan de vita väggarna.

Mina ben är ostadiga när jag tar mig fram genom de långa korridorerna.

De vita skyltarna som sitter bredvid varje dörr försöker jag att undvika att läsa på då jag vet att det bara är saker som jag inte vill se!

När jag kommer fram till dörren jag letar efter så försöker jag öppna den.

Allt runt om kring mig försvinner och jag är i en annan scen!

-”Aleena” Säger min fröken och jag tittar upp på henne med ett leende.

Hon visar mig att jag ska följa med henne, och som den duktiga flickan jag är lyssnar jag på henne.

Hennes svarta hår är uppsatt i en stram hästsvans på huvudet något som får henne att se äldre ut än vad hon egentligen är.

Med försiktiga steg så går vi igenom dom tomma korridorerna.

Det känns riktigt konstigt att gå här igenom utan att det är massa elever som springer runt och ropar.

Det enda som hörs är min frökens klackar som ekar mellan väggarna.

Hon leder mig till rektorns kontor och jag möts av min mamma, rektorn och en man jag inte har en aning om vem han är.

Han ser ut att vara ganska gammal då det vita håret visar sig under hans keps..

Kan man kalla det keps.. det ser mer ut som en basker.

-” Aleena du kanske vill sätta dig ner” Säger min mamma och hennes röst är hes.

Varför är hennes röst hes?

-”Aleena…”Börjar min mamma och jag kan se hur svårt det här är för henne.

Hon börjar babbla på om massa saker jag inte förstår.

Hon använder ord som är konstiga.

Det är väldigt mycket att ta in för en 8 åring.

Men jag fattar ändå vad hon försöker säga, det går bara inte att missa.

Pappa kommer inte komma hem…

Med ett ryck vaknar jag och tittar runt i mitt rum.

Det har vart så länge sen som jag drömde om min pappa.

Varför drömmer jag om honom nu?

------------------------------------

Sämst på att uppdatera I KNOW!

Har bara ingen insperation till den här historian det är därför det är en Short Story för att jag inte kommer kunna hålla på särskillt många kapitel! Jag kommer typ göra till kapitel 5 eller något sen kommer den vara slut!

2+ till nästa

LÄS MITT MEDDELANDE PÅ SLUTET BEHÖVER ER HJÄLP! OCH SÅ VILL JAG INTE FÖRVIRRA ER!

------------------------------------------

Dagarna går sakta fram och jag skriver lite mer med Niall.

Jag fick reda på att han heter Niall.

Riktigt trevlig är han verkligen!

-”Vem skriver du med?” Frågar Sabrina och jag tittar på henne.

Ska jag berätta om Niall för henne eller inte?

Jag är verkligen osäker då jag inte ens vet vem Niall är själv.

Tänk om han är en seriemördare som planerar att mörda mig sen hända mig i ett träd och visa upp min döda kropp.

Jag läser alldeles för mycket böcker och ser alldeles för mycket filmer för att det ska vara bra för mig.

-”Ingen” Svarar jag men kan tydligt se att hon inte tror mig.

Helt ärligt tror inte jag mig själv.

Jag försökte inte ens låta som om jag inte skrev med någon.

Vad är det för fel på mig?!

Med en suck lägger jag ner mig telefon och tittar över till Sabrina som har ett stort leende på läpparna.

-”One Direction har en konsert HÄR i Dublin!” Utbrister hon och jag tittar på henne med en frågande blick….

One Direction är?

-”One Direction?” Frågar jag och hon tittar på mig som om jag är dum i hela huvudet.

Jag har aldrig påstått att jag inte är det så varför tittar hon på mig sådär!

-”BARA VÄRLDENS STÖRSTA POJKBAND” Säger hon och jag ler lite.

Okej så jag kanske inte bryr mig så mycket i det men jag visste inte att det var så viktigt!

-”Okej” Svarar jag och hon tittar på mig som om mitt svar var det dummaste svaret hon någonsin hört!

Vad hade hon väntat sig att jag skulle skrika rakt ut och hoppa upp och ner?

Det kan hon ju fet glömma!

Min mobil piper till och jag tittar på den och ett leende sprider sig när jag ser att Niall har skrivit till mig på KiK

Niall:

HEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJ!!!!

Niall:

ALEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEENA!!!!!!

Niall:

HALLÅÅÅÅÅ!!!

Niall:

ÄR DU DÄÄÄÄÄÄÄÄR!????????????!?!?!?!?

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag ser hur Niall har försökt att få tag i mig.

Han kan vara så gullig.

Aleena:

Förlåt, jag la ifrån mig telefon… Ett misstag jag inte kommer göra om ;)

Niall:

Jag förlåter dig…. MEN BARA FÖR ATT DU LOVA ATT INTE GÖRA DET IGEN!

Jag ler innan jag tittar upp på Sabrina som sitter framför datorn och väntar på att dom ska öppna så att man kan köpa biljetter.

-”Jag går nu” Säger jag.

Jag får inget svar men jag vet att hon har hört mig då hon vinkar av mig med sin hand.

Ibland undrar jag vad det är med henne och hennes pojkbands kärlek.

Ibland undrar jag om hon kommer sluta göra allt annat och bara fangirla över dom.

Niall:

Jag tittar ner på min telefon och ler lite för mig själv när jag ser att Aleena har svarat.

Det är så mycket med turnén nu och det känns bra att ha någon att prata med som lär känna mig.

Inte mig som en popstjärna utan bara mig.

Aleena:

Niall och jag skriver ett tag till och han får den här dumma iden att vi ska skriva brev till varandra.

Det är ganska galet men jag gick med på det ändå.

Med ett leende tar jag upp ett papper och en penna och börjar skriva på pappret.

Kära Niall

Niall

Hej Nialler

Hejsan Niall

Hej Niall

Käraste Niall

Nialler!!!!!

Tjenare Niall

Jag tittar på alla papper som jag har sabbat starten på och suckar när jag inser att det inte är bra.

HEJ!

Det känns ganska konstigt att skriva till dig på papper. Helt ärligt känns det konstigt över huvudtaget då jag fortfarande tvivlar på att du är riktigt!

Först vill jag bara be om ursäkt för att jag inte kan skriva ett brev och för att det här är piss…

Så vill du veta något om mig skriv till mig

Xx Aleena

-----------------------------------------------

Jag vill bara påpeka att det här suger och att anledningen till att jag går ganska snabbt i den här fanfiction är för det är som den förra fanfiction en mini fanfiction. Denna kanske bara är typ 7 kapitel för jag har inte planerat mer. 

Men efter denna så kommer jag börja på en lång en! Som jag fortfarande inte kan lista ut namnet på 

Det kommer typ vara en blandning mellan de "mörka" fanfictiona som jag gillar. Kapitlerna kommer vara längre och dialogerna kommer vara på engelska för att det passar bäst.

Här är de namnen jag funderat på! hjälp mig välja ett! Ni kan också kommentera om ni har ett eget förslag!

1. cigarette

2. Just a little late

3. In the shadows

4.behind everything

5. dark secrets

6. dirty secrets

Kommentera vilken ni tycker och allt såntdär!

Jag kliver in i korridoren på skolan som jag gått i dom senaste tre åren.

Egentligen skulle jag gått ut skolan förra året men efter som jag var borta så mycket på grund ut av min pappa så har jag fått lov att gå om.

Min mamma säger att det bara gör mig smartare..

Men det är inte vad alla i min klass säger, dom kallar mig ofta korkad för att jag inte gick ut tillsammans med dom andra i min ålder.

Ingen gillar mig särskilt mycket.

Det är bara Sabrina som faktiskt bryr sig.

Hon är 16 och är min granne.

Hon verkar alltid veta vad hon ska säga och när hon ska säga det.

Hon gör Youtube videos och är riktigt grym på det.

En dag tror jag att hon kommer jobba inom film för hon verkar trivas så bra med kameran.

Men jag är osäker på om hon kommer jobba framför eller bakom kameran.

Helt ärligt bryr jag mig inte för jag vet att vart hon än hamnar så kommer hon lyckas bra.

Sabrina är riktigt smart hon kan mer än vad jag kan.

-”Aleena vad tycker du om den här bilden då?” Frågar Sabrina mig och visar mig en annan bild.

Jag har suttit bredvid henne i snart en timme och försökt att hjälpa henne hitta en ny twitter bild.

Vem hade trott att det skulle vara så svårt att hitta en twitter bild liksom.

-”Den är fin”Säger jag och ler mot henne.

Hon ger mig en blick som visar att hon inte är nöjd med mitt svar.

-”Du har sagt det om dom senaste 10 bilderna” Säger hon och tittar med en besviken blick på mig.

Men vad ska jag göra?

Hon ser ju perfekt ut på varenda bild.

Hennes hår är färgat i en mörk lila färg men topparna ser mer mörkblå ut, hennes ögon är de vackraste ögon jag någonsin sett, dom är blåare än havet och har alltid en glimt av lycka i dom.

Hon kanske inte är den smalaste av alla personer i världen men hon ser verkligen jätte bra ut.

Hon skulle kunna få alla kläder att se bra ut, om hon inte hade vart så emot att följa mode så skulle hon kunna misstas som en modell.

Sabrina är en av dom här personerna som inte behöver vara jätte smala eller följa alla trender för att se bra ut.

Hon har naturlig skönhet och det är nog därför som alla hennes prenumeranter gillar henne så mycket.

-”Du ser bra ut på alla” Säger jag och hon ler mot mig.

-”Jag inser att du inte är så mycket till hjälp så låt oss bara filma en video eller gå på Omegle och snacka med några fans” Säger hon.

Hon vet också att jag inte gillar att vara i bild särskilt mycket.

Jag gillar verkligen inte uppmärksamhet för att det känns som om alla ska se alla mina fel.

Jag har alldeles för många fel för att det ska vara bra.

-” Vad är Omegle?” Frågar jag och Sabrina ler stort mot mig.

-”Omegle är en sida där du kan prata med främlingar. Du kan både skriva och video chatta ” Säger hon till svar.

Det slutar i alla fall med att jag säger att jag måste gå.

Jag har ingen lust att sitta och prata med massa konstiga personer som jag inte känner…

Jag har inte heller någon lust att göra en video som jag inte vill vara i.

-”Jag är hemma” Ropar jag när jag kliver in hemma.

Jag inser ganska snabbt att mamma är i köket då jag hör hennes skratt komma därifrån.

-”Hej mamma jag tänk…” Jag stannar mitt i min mening när jag ser att mamma inte är ensam i köket.

På en av köksstolarna sitter en kvinna i kanske min mormors ålder och jag känner igen henne men ändå inte…

Det är inte förens jag möter hennes ögon som jag inser vem hon verkligen är…

-”Farmor” Andas jag ut och tittar på henne med tårar i ögonen.

Jag har inte sett varken min farmor eller farfar sen pappa dog…

Det var elva år sen…

-”Aleena trevligt att se dig igen” Säger min Farmor i en glad röst och jag ler lite men inser ganska snabbt att det kommer bli för mycket att vara i samma rum som henne.

Hon har pappas ögon.

Eller ska jag säga att pappa hade hennes ögon?

-”Jag tänkte bara säga att jag tänkte att vi kunde gjort klart min bild uppgift men eftersom du är upptagen kan det ju vänta. Den ska ju inte var inlämnad förens om några veckor” Säger jag innan jag skyndar mig ut ur rummet.

Med snabba steg går jag upp för trappan och in i mitt rum.

Det står ett antal penslar lite överallt.

Jag älskar att måla och släppa ut mina känslor på papper med färger.

Försiktigt går jag ut ur mitt rum och in i mitt målar rum.

Japp jag har ett eget rum som jag kan måla i…

Okej så det kallas målar rum för att jag sprejar graffiti på väggarna…

Eller rättare sagt på en vägg.

Jag målar med pensel på dom andra väggarna.

Hur mycket jag än målar så känns det som om jag aldrig ska bli klar för det finns alltid detaljer som saknas.

Efter många timmar med att måla på väggarna så tar jag av mig min målar rock och går in på mitt rum.

Med en enkel rörelse så tar jag upp min dator.

Kanske jag ska titta vad Omegle är från min synvinkel?

Mamma säger ju alltid att man ska vara öppen för nya möjligheter.

Jag söker på ordet och snabbt kommer jag in på sidan som Sabrina visat mig tidigare.

Självklart väljer jag att skriva då jag tycker det är obehagligt nog att skriva med främlingar…

Varför skulle jag utsätta mig själv för att visas på kamera?!

Stranger: Hej! <3

You: Hej!

Stranger: Kik? Xx

Jag klickar snabbt på disconnect för jag vill inte ge ut min kik till någon jag inte känner.

Det kan ju vara något creep liksom!

Med ett knapptryck hamnar jag i en ny chatt.

Stranger: snälla följ mig på twitter @ZiallBebies

Så fort personen skickat det så lämnar hon.

Med en suck tittar jag på klockan och inser att den inte är mer än halv åtta vilket betyder att jag fortfarande har en del tid att slösa på att göra ingenting.

Stranger: Hej!

You: Hej!

Stranger:  Jag hoppas inte du är ett creep för då måste jag tyvärr klicka på disconnect för jag pratar inte med creep ;)

You: Men vad händer om det inte är jag som är creepet här utan du?

Stranger: Jag har aldrig tänkt på det! Men nu när du säger det så kanske jag borde tänka på det… Ummm…. Ehhmmm… Ummm….. Okej nu har jag tänkt på det! Och jag kom fram till att jag inte är et creep…. Inte vad jag vet om i alla fall ;)

You: Äntligen någon normal!

Stranger: Normal kanske är fel ord att använda men okej ;)

You: så du anser att du är onormal… Är det något jag behöver skriva ner? ;)

Vänta vänta!!! Skrev jag just en blinkande smiliey till en person jag inte känner?

Vad är det för fel på mig jag har aldrig gjort något sådan tidigare!

Stranger: Nej du behöver inte skriva ner det du kommer märka hur weird jag är!

You: men om jag klickar på disconnect då? ;)

Stranger: Du skulle inte våga!!! :O

Det var inte förens min mamma kom in i rummet jag faktiskt insåg hur länge jag skrivit med den här personen.

-”Det är dags att stänga ner vi har en lång resa i morgon” Säger hon och jag fattar inte vad hon menar men jag går med på det efter som jag inser att jag ändå inte kommer ha något att säga i det hela.

Vist min mamma brukar ofta fråga mig om saker men ibland så måste jag göra saker som jag kanske inte vill.

-”Okej” Säger jag till svar.

Hon ler innan hon avlägsnar rummet och försvinner ner längs korridoren bort till hennes och Stefans sovrum.

You: Jag måste gå L

Stranger: Du kan väl kika mig om du vill hålla kontakten? Jag heter NJH-Irish-Forever

You: Det ska jag! J

Jag tar upp min telefon och går in på Kik och skriver in hans namn.

Snabbt lägger jag till honom och kryssar sidan.

Jag knappar snabbt i väg en kik till honom så att han har min kik också.

Det var första gången på 11 år som jag inte drömde om min pappa…

------------------------------------------------

Kommentera 2+ till nästa!