Count On Me! Epilog!

Tillbaka där allting börja där jag träffa Liam för första gången.
Jag tittar upp på den stora byggnaden och ett leende växer på mina läppar skolan som jag gick i när jag var mindre det var så länge sen och allt är sig likt.
Jag tar några försiktiga steg mot byggnaden och tittar ut över gården dom små barnen springer runt och skrattar. Undra om dom kommer bli lika bra vänner som jag och Liam.
Jag går snabbt över skolgården och får några blickar på mig och jag kommer i håg hur jag brukade titta på folk som gick förbi när jag gick här.
Jag följer den lilla stigen ut i skogen och kommer ut till ängen där den ståtliga eken fortfarande står kvar eken med så många minnen.
Jag tar några steg mot eken och hör ett skratt där i från jag tittar ditt och ser en liten tjej med ljust brunt hår sitta där och skratta med en kille som har lika ljusbrunt hår som tjejen.
Jag tar yterligare ett steg och dom försvinner och jag ser två ungdomar som sitter och skrattar tillsammans under trädet.
En vind pust får allt att försvinna och det är bara ett vanligt träd.
Jag tar ett steg fram och tittar noga på det och inser att allt som jag såg var minnen minnen från när jag och Liam var här.
Det här stället var vårat ställe det stället jag kunde vara med Liam bara han och jag. Ingen visste att det fanns vi hade det helt för oss själva om man inte räknar den gången Simon och hans gäng kom och var elaka fast jag tror inte dom märkte det ståtliga trädet.
Jag går fram till trädet och sjunker ner längs den tjocka stämmen allt börjar här det är det enda stället jag kan känna Liams närhet när han är på andra sidan jorden.
-"Jag saknar dig"Viskar jag fram och stänger ögonen och alla minnen som jag delat med Liam flyger förbi mina ögonlock.
Jag vet inte hur lännge jag bara sitter där och känner Liams närhet innan jag reser mig för att gå hem men mina ögon stannar på något som är inristat i trädet.
Det är dom två L:en med ett plustecken i mellan. Runt om det är ett hjärta. Jag minns dagen jag och Liam rista in dom där bokstäverna..... Så länge dom finns där lever våran kärlek vidare och vem vet kanske det var ödet att vi träffades igen vem vet?
Jag vet i alla fall en sak vad som än händer kan jag alltid lita på Liam. Med ett djupt andetag så reser jag mig upp och tittar mig omkring jag kommer sakna det här stället men jag kan inte leva i det förflutna för evigt jag har jobb att göra jag måste börja packa upp alla grejer i mitt och Liam nya hus här i Wolverhampton. Det känns sköt att vara tillbaka där man hör hemma och med personen man här hemma med.

THE END!


Count On Me! 37

Ur Bellas Perspektiv:

 

Jag ser hur killarna kliver ut på scen och jag känner hur hela jag fryser till is jag visste inte att dom skulle sjunga och varför ska dom sjunga?
Liam för sin mickrophone mot munnen och jag följer varenda rörelse han tar som då han rör lite nervöst på fingrarna ch trummar lite lätt på mickrophonen sånt som ingen vätig människa skulle märka.
-"Jag sjunger den här låten till en speciell person här inne"Säger han och jag titar honom rakt in i ögonen när jag ser att han tittar på mig.

 

Shut the door
Turn the light off
I wanna be with you
I wanna feel your love
I wanna lay beside you
I cannot hide this
Even though I try...

 

Jag lyssnar noga på varenda ord han och killarna sjunger och hela jag smällter inifrån men jag försöker hålla masken jag vill inte att Liam ska se mig särskillt inte om jag ska börja gråta.
Jag vänder på klacken och går ut ur aulan och bort i korridoren. Jag hör fotsteg bakom mig och vände mig om bara några meter från mig står Liam och tittar på mig med sorgsna ögon.
-"Bella jag är så ledsen"Säger han och tittar på mig innan han tar ett steg närmare.... Det steget jag genast tar back jag vill inte vara närmare än vad i är jag måste hålla masken han sorade mig.
-"Tror du att du ska kunna komma och sjunga för mig och allt ska vara bra?"Frågar jag honom och han tittar på mig.
-"Jag vet att du är sjukt arg men snälla"Säger han och näst in till ignorerar min fråga.
-"Liam det här är verkligheten det är inte alltid lyckliga slut"Säger jag han tittar på mig.
-"Snälla Bella förlåt mig"Säger han desperat mot mig och tar ett steg närmare mig och jag backar inte den här gången jag låter han komma nära även fast jag vet att jag säkert kommer ångra mig senare men just nu bryr jag mig inte.
-"Snälla låt mig förklara Bella"Säger han och tittar på mig med tårar i ögonen vilket får mig att släppa allt hela min värld faller samman av att bara se han i ögonen när han är ledsen. Jag låter tårarna rinna och jag ser hur gärna Liam vill krama om mig men han är rädd för min reaktion.
-"Älskar du mig Liam?"Frågar jag och han tittar upp på mig.
-"Mer än något annat i hela världen"Säger han och jag slår igen mina ögon och tar ett djupt andetag. Jag vet inte om jag kommer ångra mig senare men jag bryr mig inte just nu.
-"Då behöver du inte förklara bara du lovar att inte göra om det"Säger jag och han tittar på mig som om jag just sagt dom magiska orden vilket han säkert tycker att jag gjort.
-"Så du menar att du förlåter mig?"Frågar han mest för att vara säker på att han hört rätt.
-"Om du lovar att inte göra om det"Säger jag och han nickar snabbt.
-"Jag lovar aldrig aldrig jag har sagt upp kontakten med Danielle"Säger han snabbt och jag ler lite innan jag går fram till han och lägger mina armar bakom hans nacke och lutar mig fram för att få en mjuk kyss.
Hans läppar känns gudomliga mot mina det käns som år sen jag fick känna på dom men det var bara veckor gud vad jag saknat han.
Jag hör aplåder längre bort så jag tittar ditt och ser dom andra killarna stå där med stora leenden på läpparna och jag ler mot dom.
-"Jag älskar dig Bella"Viskar Liam i mitt öra och får en rysning gå igenom ryggraden på mig.
-"Jag älskar dig också Liam"Säger jag och han kysser mig lätt på munnen igen... Jag har saknat han så mycket.

--------------------------------------------------------------

Det var faktiskt sista kapitlet på Count On Me........ Jag vet faktiskt inte varför jag döpte den till just det men skit samma. Det här är sista kapitlet en epilog kommer komma i morgon sen börjar jag på min nya novell.......

Och till alla som säger att jag aldrig skriver klart en novell............ HERE YOU GO!!!!! haha förlåt men alla har typ vart på mig för det men här har nni det finns inget mer jag kommer inte på något mer så varsegod alla underbara. 

Jag tycker det är synd att den är slut för jag ÄLSKADE att skriva de här novellen den kändes så rätt


Count On Me! 36

Ur Liams Perspektiv:

 

Jag ser hur hon och 2 andra tjejer går ut på scen och mitt hjärta stoppar när jag ser henne hon är så sjukt vacker hur kunde jag såra en sån underbart vacker mäniska.
Jag ser hur hon går fram till pianot och kommer och tänka på att han faktiskt sa att hon tog piano lektioner förut men jag trodde hon sluta efter 1 år... När hon tar första tonen så fryser hela min värld.

 

There's a dream in my soul
A fire that's deep inside me
There's a me no one knows
Waiting to be set free
I'm gonna see that day
I can feel it
I can taste it
Change is coming my way

I was born to be somebody
Ain't nothing that's ever gonna stop me
I light up the sky like lighting
I'm gonna rise above
Show em what I'm made of
I was born to be somebody
I was born to be
And this world will belong to me

 

Jag trodde aldrig att jag skulle få höra änglar sjunga men när jag hörde Bella så är jag säker på att det var en ängel som sjöng.
-"Wow!"Säger Niall bredvid mig och jag nickar hon är underbar hennes röst är speciell aldrig har jag hört något så underbart.
-"Du måste göra det nu"viskar Paul till mig och jag nickar mot honom till svar. Jag smiter bak och drar med mig killarna. Vi vet precis vad vi måste göra jag kan inte sjunga utan dom det skulle kännas fel.
Jag tar i mot mickrophonen tjejen bakom scen ger mig och jag tackar.
Jag hör hur någon säger något i högtalarna men jag lyssnar inte det enda jag tänker på är att Bella är i samma byggnad som mig.


Count On Me! 35

Ur Bellas Perspektiv:

 

Jag vill inte vissa tjejerna hur nervös jag är men jag är igentligen sjukt nervös. Vi står bakom scen värmer upp vi ska uppträda på talang showen och jag vet att Niall kommer komma och kolla. Jag ser hur Natalia står och stämmer sin fijol och hur Ally står och stämmer sin gitarr... Jag tittar mot Erik som vart en ängel som ville spela trummer.. Erik är Allys kille dom är sjukt söta tillsammans.
-"Ni ska upp nu"Säger rektorn och jag nickar. Vi går ut på scen och jag möts av en fylld aula folk står längs väggarna.
Jag hittar snabbt Niall bland alla mäniskor men han står inte ensam bredvid honom står dom andra killarna och en stor kille som jag antar är deras livvakt.
Jag sätter mig ner vid pianot och tar ett djupt andetag. Jag tittar på Natalia att hon kan börja och det gör hon. Jag börjar spela samtidigt som jag tar första tonen.

 

There's a dream in my soul
A fire that's deep inside me
There's a me no one knows
Waiting to be set free
I'm gonna see that day
I can feel it
I can taste it
Change is coming my way

I was born to be somebody
Ain't nothing that's ever gonna stop me
I light up the sky like lighting
I'm gonna rise above
Show em what I'm made of
I was born to be somebody
I was born to be
And this world will belong to me

 

Jag sjunger hela låten och känner mig så lycklig där jag sitter bredvid pianot jag är glad att Natalia är en Belieber så att vi hitta den här låten annars skulle jag aldrig komma på iden med att sjunga en Justin Bieber låt. Misförstå mig inte han är bra grymt bra det är bara det att jag inte tänkt på det förut.
-"Du var grym"Säger Ally när vi kommer av scen. Tjejerna slänger sig över mig och vi skrattar i kör men jag känner ändå hur tom jag är. När jag såg Liam stå där ute och ha blicken fäst på mig fick det mig att inse att jag saknat den personen så sjukt mycket.


Count On Me! 34

Ur Liams Perspektiv:

Jag har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt.
-"Niall jag måste få tag i Bella"Säger jag till Niall när vi kliver ut ur taxin. Vi har just vart på en konsert och Niall fick reda på att dom sålt Bellas lägenhet det är nu offentligt att hon VÄRKLIGEN inte kommer tillbaka.
-"Du kan ju försöka snacka med henne när vi åker ditt nästa vecka!"Säger han och jag är så glad att ha förlåtit mig det skulle vara så jobbigt att gå igenom det här själv.
-"Men hur ska vi få tag i henne?"Frågar jag mest mig själv men Niall ler glatt.
-"Vi åker till dera skola"Säger han och ler mot mig.
-"Men mer då hur ska vi få tag i henne?"Frågar jag och han ler mot mig.
-"Lätt gå på deras talang show Bella smsa mig igår att jag kunde komma hon skulle visst vara med där med några andra tjejer"Säger han och jag tittar på han Bella i en talang show?
-"Vad ska hon göra där?"Frågar jag han förvånat.
-"Sjunga så klart hon går ju på musik linjen"Säger han och jag blir förvånad Bella har aldrig sagt något att hon gillar att sjunga...
Vi går in och ser dom andra killarna sitta runt mitt köks bord dom tittar oroligt på mig.
-"Liam du var sämst under konserten vi vet att det är svårt med Bella och alt men du har aldrig vart så här förut och du har gjort slut med Danielle förut och då var det inte farligt men nu när Bella är borta ser det nästan ut som om du ska ge upp allt"Säger Zayn och tittar på mig killarna nickar och kanske dom har rätt jag kanske håller på att tappa greppet totalt jag vet inte ens vad det är med mig längre....
-"Det är bara svårt att inse att hon är borta jag kan inte fatta det jag fattade inte hur mycket hon betydde för mig innan hon ran ut mina fingrar"Säger jag och dom tittar medlidande på mig. Jag vill inte ha deras medlidande jag vill ha BELLA!!!!!
-"Liam sitt"Säger en mörk röst bakom mig och jag vänder mig om och ser Paul stå bakom mig med händerna i fickorna... Det här kan inte vara bra nej nej nej nej....
Jag sätter mig lydigt ner och han tittar på mig med medlidande ögon... Han också...
-"Det kommer en tid i livet då du måste släppa taget om det du älskar när du inte kan ha det kvar... Den tiden är den jobbigaste men du kommer komma över den om du tillåter dig själv att komma över det"Börjar han och jag vet var han vill komma han vill att jag ska försöka glömma och släppa taget om Bella...
-"Paul jag måste fixa det här jag vet inte om jag kan leva utan Bella i mitt liv"Säger jag och han tittar ledset på mig och lägger fram ett tjokt kuvert på bordet och jag tittar på dom bruna sidorna.
-"Jag vill att du tittar igenom det och läser nogrant varenda ord"Säger han och jag nickar.
Jag tar ut paprerna i och ser att det är massa låtar på varje sida.
-"Välj en till nästa vecka som passar till det du känner sen gå och fixa dig tillbaka tjejen för jag tror att du kommer ha det för svårt att släppa henne så fånga henne i stället"Säger han och ler mot mig och jag tittar med stora ögon upp på honom... Är han seriös?
-"Oh Tack så mycket"Säger jag och tittar igenom alla papper och ett leende växer upp på mina läppar.... Det måste funka det bara måste funka.
Jag läser igenom låt efter låt tills jag ser den perfekta låten

 

Shut the door
Turn the light off
I wanna be with you
I wanna feel your love
I wanna lay beside you
I cannot hide this
Even though I try
Heart beats harder
Time escapes me
Trembling hands touch skin
It makes this harder
And the tears stream down my face

 

Jag läser texten om och om igen det var längesen jag sjöng den käns det som men det var inte så länge sen men den är perfekt!!!

 


Count On Me! 33

Ur Natalias Perspektiv:

Jag går bredvid Bella och jag ser hur hon tar illa upp att dom viskar om henne.
Vi stannar utanför musik salen och jag ler lite och så fort vi kliver in så kommer Tanja våran musiklärare fram till oss.
-"TANJA!!!"Utbrister Bella och slänger sig runt halsen på henne.
-"BELLA"Säger Tanja lika glatt som Bella och kramar om henne det syns att dom saknat varanda.
Tanja är en kvinna i ungefär 30 års åldern och alla bara älskar henne hon är så himla snäll.
-"Jo jag tänkte att ni ska få välja en låt som ni ska spela in"Säger hon och ler mot oss när alla kommit in i klassrummet.
Jag ser hur många suckar men hur Bella genast skiner upp.
-"Ni får välja grupper själva ni får max vara 5 stycken i varje grupp"Säger hon och vi alla nickar till svar. Bella tittar på mig och Ally som att fråga om vi ska och vi nickar.
Vi sätter oss i ett av dom små grupprummen som tillhör skolans lokaler.
-"Vilken låt?"Frågar vi varandra samtidigt och alla brister ut i skratt.
-"Vi kanske borde säga vad alla kan göra"Säger Bella som förslag och alla nickar.
-"Jag kan spela piano och sjunga"Säger Bella och jag ler mot henne.
-"Jag spelar fijol"Säger jag och hon ler mot mig.
-"Jag spelar gitarr"Säger Ally och det syns att Bella får typ världens underbaraste ide.
-"Jg vet den perfekta låten!!"Säger hon och går in på youtube med datorn och säker på You Rase Me Up.
Vi lyssnar på den och bestämmer att vi ska försöka oss på den. Jag älskar att vi har långa musik lektioner för då hinner man med så mycket.
-"Den är perfekt.
Vi lear reda på massa noter och Bella ser nästan gråt färdig ut när Tanja säger att vi kan gå in i aulan som är typ som en stor scen och allt sjukt coolt.
Jag förstår sen när jag ser den stora svarta flygen varför Bella blev som hon blev hon värkar värkligen älska det här stället.
-"Jag minns första gången jag var här"Säger hon och Tanja kommer bakom henne med ett usb och ger det till henne. Bella skiner upp och sätter in den i datorn.

(Den videon http://www.youtube.com/watch?v=n31EXDkkwuE )

Vi slår på den och en video kommer igång och Bella börjar skratta när hon ser den lilla flickan stå i ett av dom små grupprummen. När tjejen börjar sjunga så bara tittar jag på skärmen gud hon är gudomligt bra.
-"Vem är hon?"Frågar jag Bella och Bella tittar på mig.
-"Det är jag första gången jag var här. Jag fick sjunga för Tanja när jag var här på semester med min familj när jag var 9 jag övade tills jag skulle få sjunga här ute samma kväll med massa andra små barn."Säger hon och ler det syns att hon älskar det här stället mer än något annat.


Count On Me! 32

Ur Bellas Perspektiv:

Jag kliver i i den folk fulla koridoren på min nya eller jag kanske ska säga gamla skola.
-"Hej jag heter Maja men det antar jag att du redan visste trevligt att se dig igen Labella"Säger min rektor Maja och jag ler mot henne.
-"Efter som du fick så himla bra betyg i musik senast du gick här så har vi bestämt att du ska förflyttas till linjen föt musik för det värkar vara något du gillar"Säger hon ocvh jag nickar mot henne. Det käns så konstigt att vara här allt är sig likt men inget är detsamma.
Ingen av mina klasskompisar går kvar här längre dom gick ut förra året så här är jag helt ensam utan dom.
-"TITTA DET ÄR LABELLA ADAMS!"Skriker en tjej röst och jag tittar ditt det är ett gäng tjejer som står och typ fangirlar en aning... Jag tror att dom är fans av One Direction.
Jag suckar det är det sista jag vill .... Jag vill inte vara den tjejen som Liam Payne från One Direction utnytjade.
-"Du har samma skåp som förut och jag antar att du klarar dig själv du har ju faktisskt vart här förut"Säger Maja och jag ler mot henne innan hon lämnar mig där ensam i den fulla korridoren. Jag har försökt att inte tänka på Liam under hela tiden jag vart här det har gått 1 vecka och 2 dagar sen jag lämnade Liams lägenhet gråtande.
Niall har vart en ängel och hjälpt mig med allt.
-"Hej jag heter Natalia"Säger en kort tjej med en aning mörkare hud en mig och svart hår med snebena som är skruvlockigt som räcker ner till lite under brösten. Hon är vacker.
-"Jag heter Labella men kalla mig Bella"Säger jag hon ler mot mig.
-"Jag vet alla i skolan är typ galna i dig och jag fattar inte varför liksom so what du var tillsammans med Liam Pyane från One Direction men det är inge big deal jag tror det gör ont att vara den tjejen så jag bestämde att behandla dig som vilken annan tjej som helst och du värkar inte känna någon så varför inte lära käna mig"Säger Hon och ler mot mig. Jag ler lite blygt tillbaka jag är glad att någon på den här skolan känner så i alla fall.
-"Vad har du nu?"Frågar hon och jag får ett leende på läpparna när jag ser att jag har musik det första jag har.
-"Musik"Svarar jag och hon ler mot mig.
-"Jag med du kan följa med mig till mitt skåp så kan vi ta sällskap"Säger hon och jag nickar och låser upp mitt skåp och får ett leende på läpparna när jag ser att alla mina grejer är på sin plats precis som jag lämna det. Alla bilder sitter där dom ska eller i alla fall nästan dom måste plockat ner det för att skicka det till mig men fick det aldrig gjort så dom satte upp det igen.
Jag tar ut min dator som jag lärt mig den hårda vägen att man ska ha med sig på varje lektion vare sig det är musik eller matte.
-"Du värkar komma i håg mycket från senast du gick här"Säger Natalia och ler mot mig jag tittar på henne.
-"Jag gick andra året när du blev utslägnd"Säger hon som svar på min lite undrande blick och jag nickar till svar... Självklart ska det vara så alla här viste vem jag var på ett eller annat sätt.
Jag följer henne till andra våningen och känner hur jag får mycket blickar på mig där jag går bredvid henne. Jag slår vad om att jag skulle fått ungefär lika mycket om jag inte hade gått bredvid henne så det gör nog ingen skilnad.
-"NATALIA!!!"Ropar en tjej med jätte lockigt hår som påminer mig lite om Madison Pettis.
-"Det här är Ally en av mina kompisar Ally det här är...."Hinner Natalia säga innan hon blir avbruten av ett gält skrik.
-"OMG DET ÄR BELLA!!!!"Hörs en tjej röst och jag tittar ditt och ser en blond tjej som skulle kunna förknippas med en Barbie om ni frågar mig...
-"Jag heter Lindsy jag tycker värkligen inte att du ska hänga med sånna där"Säger hon och pekar på tjejerna som jag står bredvid.
-"Men tänk om jag vill hänga med dom då?"Frågar jag och tittar på Ally och Natalia som tagit fram sina datorer.
-"Kom så går vi"Säger jag och dom följer med mig till musik salen. Så fort vi kommer utom hörhåll för den där Lindsy brister vi ut i skratt....
Jag hör hur folk viskar om oss och jag försöker att inte bry mig. Men det är svårt att ignorera vissa saker och i bland så kanske man inte kan stå i mot det hur mycket man än vill så tar det på en även fast man vet att man inte ska lyssna på vad dom säger till en.


Count On Me! 31

2 Veckor senare:

Jag och killarna har jobb att göra och jag känner hur stelt det är mellan mig och Niall... Niall som jag kunde lita på i vårt och torrt han som alltid fanns där han pratar inte mer än nödvändigt med mig. Han tycker att det jag gjorde var oförlåtligt han och Bella kom väldigt nära varanda den där dagen då dom var hemma hos mig. Niall spenderar nästan varje ledig tid med Bella dom är inte tillsammans eller något... Hoppas jag men liksom han och Bella värkar som syskon.
Dom andra killarna snackar med mig men jag känner hur dom igentligen inte vill känna mig det står överallt i tidningar om vad jag gjort mot Bella och Danielle dom säger att jag och Danielle gjorde slut så att hon inte skulle få så mycket hat och sen blev jag tillsammans med Bella för att Danielle inte skulle få något hat och när det blev mindre så kunde jag träffa Danielle igen.
Jag kliver in i våran loge och ser alla killarna förutom Niall.
-"Vart är Niall?"Frågar jag och dom tittar upp och rycker på axlarna.
-"Han skulle vart här för 19 minuter sen"Säger Harry och tar upp mobilen och ringer honom.
Jag hör hur dom snackar i telefon och jag ser hur Harry har en orolig rynka mellan ögonbrynen.
-"Ja men då ses vi om 10"Säger Harry i telefonen och jag tittar på honom.
-"Han kommer om 10 han satt i en taxi från Bella"Säger Harry och jag ser hur han ser orolig ut men jag vet att även om jag frågar vad det är så kommer han inte svara om det har någonting med Bella att göra så får jag inte veta jag är liksom utesluten från Bellas värld.
-"Hej killar"Säger Niall andfått när han kommer in genom dörren 10 minuter senare.
-"Du skulle vart här för 10 minuter sen Niall"Säger Paul och tittar på honom. Han ler ursäktade och fixar sedan sig i årdning för att senare vara klar att gå upp på scen och sjunga för full hals. Det är faktiskt det enda stället jag fakiskt får se han vara glad mot mig men jag vet att det är bara för att fansen inte ska misstänka något.
Vi kliver ut på scen och Niall ler mot publiken och jag känner att all ånger jag haft dom senaste veckorna kommer mot mig som en stor våg.
-"Jag kan inte göra det här jag måste snacka med Bella"Säger jag och killarna tittar på varandra och suckar innan dom puttar ut mig på scen. Hela konsärten klarar jag men efter så skyndar jag mig att sätta mig i en taxi. Jag säger snabbt Bellas adress och han kör mig ditt på 5 minuter.
Jag springer upp för dom 3 trapporna som tar mig upp till Bellas våning. Jag går fram till Bellas lägenhet och känner hur mitt hjärta sjunker till botten när jag tittar på dörren den är tom helt tom inte ens den lilla skyldten där det står Labella Adams på är kvar allt är borta. Jag tittar mig nogranare om och ser den blå skylten där det står till salu och hela mitt hjärta krossas hon är borta och kommer inte komma tillbaka..... Hon lämnar mig helt ensam.
Jag sjunker ner mot dörren och känner hur mitt hjärta gör ont. Jag försöker andas normalt men tårarna och det tomma hålet i mitt hjärta gör det svårt för mig att andas normalt det gör så ont.
Jag hör trappsteg och ser senare Nialls gestalt kliva fram och sätta sig bredvid mig.
-"Jag vet att det är svårt nu Liam och jag tycker fortfarande att det du gjorde mot henne var fel men jag tänker förlåta dig för du är en av mina bästa vänner och jag trodde aldrig du skulle göra något sånt och särskillt inte mot någon du älskar så mycket som du älskar Bella"Säger han och tittar på mig med dom underbara blå ögonen som han alltid haft jag kan inte tacka han nog för att finnas för mig när han vet att jag behöver honom.
-"Tack och jag är så ledsen Niall jag menade aldrig att såra henne Danielle kysste mig och jag sköt bort henne"Säger jag eller rättare sakt hulkar jag. Niall tittar på mig och ler lite mot mig.
-"Men du ville att hon skulle vara det hon ville och du ville inte förstöra hennes framtid och om ni inte skulle bråkat skulle hon aldrig tagit erbjudandet om att försöka på nytt på den där skolan i New York"Säger Niall och jag tittar upp på honom.... Är hon i New York och pluggar på den där skolan.
-"När åkte hon?"Frågar jag och han tittar på mig.
-"En vecka sen jag har sagt till dig att jag vart med henne men jag har igentligen bara fixat med hennes lägenhet"Säger han och jag suckar... Hon har vart borta en vecka och vem vet när jag ser henne igen..... Om jag ser henne igen....

 


Count On Me! 30

Ur Liams Perspektiv:

Jag blir förvånad av det Danielle säger hon brukar inte vara den tjejen sm hon vissar för mig nu hon brukar vara den tjejen som accepterar saker inte försöker få tillbaka en.
-"Liam asså du fattar inte det vi hade var på riktigt du lever i det förflutna"Säger hon och innan jag hinner reflektera över det så har hon lutat sig fram och kysst mig. Jag hör hur kameror klickar och jag drar mig undan men det är redan försent skadan är skedd Danielle kysste mig och det kommer vara överallt på internet om bara några minuter.
-"Det funkar inte så Danielle du fattar inte jag har inga känslor för dig och den personen jag har känslor för sitter i min lägenhet med dom andra killarna där jag helst av allt skulle vilja vara nu jag är ledsen Danielle det är uppenbart att du inte kan släppa taget så det kanske är bäst att vi inte ses mer"Säger jag och vänder och går bort mot lägenheten. När jag öppnar dörren känner jag genast att något är fel.
Jag kliver in i vardagsrummet och ser att 4 personer saknas... Louis, Eleanor, Niall och... Bella.
Alltså sitter Harry ensam i min soffa.
-"Hur kunde du göra så mot henne?"Frågar han mig och ser på mig med besvikna ögon.
-"Jag vet inte"Säger jag jag skulle kunna säga som det var men jag känner att Harry inte kommer tro mig det är så uppenbart att jag skulle säga det.
-"Vart är dom andra?"Frågar jag och Harry tittar på mig.
-"Bella hoppade ut ur ditt hus så fort hon fick se bilderna och hon viskade typ massa saker om att du lovat henne och att Valerie hade rätt samtidigt som hon grätt som en tock, Louis och Eleanor följde med henne för att hon inte skulle vara ensam och Niall ja han och Bella kom nära varandra dom skulle kunna vara bror och syster dom klicka direkt som sjukt bra kompisar så han är helt jävla sjukt arg på dig och sitter säkert just nu i sin lägenhet om jag inte har fel... Och jag Liam jag är bara här för att se till att du och Danielle inte går ännu längre för du ska kanske tänka på att du har en flickvän"Säger Harry och reser sig upp och går förbi mig utan att titta på mig jag känner mig helt tom.. Jag är en sån idiot varför gick jag med på att träffa Danielle från första början liksom visst vi skulle vara vänner men offentligt liksom .... Jag fattar ite hur hon kan göra så här mot mig hon visste hur mycket Bella betydde för mig.
Jag tänker efter på det som Harry sa. Jag spärrar upp ögonen när jag kommer på inebördelsen med det hon sa hon sa att jag lovat henna och att Valerie hade rätt. Jag kommer och tänka på den gången hon komm springande och berätta om vad Valerie hade berättat

-"Bella?"Frågar jag Bella när hon kommer in i vardagsrummet där jag sitter och tittar på tv.
-"Du tänker inte lämna mig va?"Frågar hon och tårarna strömmar neer för hennes kinder .
Jag reser mig snabbt och slår armarna om Bella.
-"Aldrig"mummlar Jag med läpparna mot hennes huvud.
-"Lovar du?"Frågar hon mig och jag drar henne ifrån mig och tittar henne rakt in i ögonen.
-"Jag lover"Säger jag och trycker mina läppar mot hennes.

Jag lovade henne precis innan jag kysste henne att jag aldrig skulle lämna henne och hon såg väl att när Danielle kysste mig som att jag lämna henne det jag minst av allt ville att hon skulle se det som. Och jag kommer i håg hur hon berätta om vad Valerie sagt till henne att jag skulle såra henne. Klart att hon inte trodde henne hon brydde sig bara om mig och jag brydde mig bara om henne hon är mitt allt.
Jag menade aldrig att såra henne hon är den sista mäniskan på jorden som jag vill såra hon är mitt allt hon betyder allt för mig.
Jag låter mina tårar rinna jag vet inte vad jag ska göra mina vänner är så besvikna på mig och det bör dom vara liksom jag har förstört allt och sårat en underbar person....


Count On Me! 29

Ur Danielles perspektiv:

Jag har aldrig behövt knacka när jag kommer hem till Liam och jag antar att han är ensam efter som han sa att han inte skulle göra något särskillt i dag. Jag öppnar dörren och bara efter ett tag står Louis framför mig och det syns tydligt att han trott att jag var någon annan.
-"KOMMER NI ELLER?!"Hör jag en okänd tjej röst ropa och jag tittar frågande på Louis som inte hinner svara innan dörren öppnas och Eleanor kommer in och blir över fallen av Louis som kramar om henne hårt.
-"Danielle vilken överaskning"Säger Eleanor och kramar om mig och jag ler mot henne jag har saknat den tjejen. Ända sen jag och Liam gjorde slut har jag typ tappat kontakten med dom alla och jag är här för att lösa allt med det här med Liam.
-"Liam du kanske borde komma hitt"Säger Louis inåt och jag hör hur någon rör dig från vardagsrummet och sen ett fniss som absolut tillhör en tjej.
Stegen kommer närmare och jag känner hur jag mår illa jag vill springa tillbaka hem och skita i det här samtalet jag vet ju inte ens vad jag ska säga till honom.
-"Danielle"Säger Liam förvånat och ler lite och sen så ser jag att han ska säga något annat men avbryts av Nialls skratt och jag fattar att alla killar är här.
-"Jag måste prata med dig"Säger jag och Både Louis och Eleanor lämnar rummet . Jag tror dom fattar att vi måste snacka om det här bara jag och Liam.
-"Kan vi gå ut?"Frågar jag och han nickar.
-"JAG GÅR UT ETT TAG STARTA FILMEN UTAN MIG"Ropar han innåt.
-"KAN DU KÖPA MER COLA PÅ VÄGEN?"Ropar Niall och jag ler lite mot honom.
-"JA MER COLA"Ropar tjej rösten och Liam lysser genast upp i ett leende när han hör den.
-"VISST VAD GÖR JAG INTE FÖR MINA SMÅ ÄLSKLINGAR"Ropar han tillbaka och alla inne i vardagsrummet brister ut i skratt. Liam tar snabbt på sig sina skor och vi går tillsammans ute på gatan och innan jag vet ordet käner jag saknaden komma över mig jag saknar tiden då det var jag och Liam.
-"Liam jag saknar dig"Säger jag och han tittar på mig och något i hans blick ändras till osäkerhet.
-"Danielle du är en underbar tjej och så men jag är kär i någon annan"Säger han och jag tittar oförstående på honom.. Okej han hade gjort slut med mig för en av hans barndoms kärlekar men liksom man kan inte vara tillsammans för evigt och alla vet att om man blev tillsammans när man var lite och träffas igen så är det nästan omöjligt att man fortfarande har känslor för den liksom det är bara gammla känslor som kommer upp som snabbt försiver max en vecka.


Count On Me! 28

Ur Louis Perspektiv:

Jag gillar bella för hon är så avslapnad. Jag tittar på Liam och ser att han värkligen är lycklig med Bella jag har aldrig sett han ha ett så stort leende på läpparna han ser ut som ett barn på julafton som fått allt han önskar sig.... Men vem vet det kanske är precis så han käner när han är med Bella.
-"Ska vi se på film?!"Frågar Bella och alla tittar upp alla värkar ha vart insjunkna i sina tankar.
-"Vist du väljer"Säger Liam och ler mot Bella som genast får världens leende på läpparna.
-"Vi ser alla transformers förutom sista för den är sämst för dom har bytt ut megan fox"Säger hon och Liam skrattar lite och jag ler glatt.
-"Dom filmerna är ju bra och alla är ju bäst med Megan Fox i!"Säger jag och hon ler mot mig. Hon går fram till Liams dvd system och tänker ett tag innan han värkar förstå hur det fungerar... Hon kan det där bättre än mig.
Jag blir helt fast i filmen den är sjukt bra. Jag tittar åt Bella och Liams håll och ser hur Bella är helt inne i filmen medans Liam knappt ägnar en enda tanke på filmen han tittar bara på bellas överlyckliga ansikte.
Filmens eftertext börjar rulla och Bella slänger en snabb blick mot popcorn skålen och drar efter andan när hon ser att den nästan är slut.
-"VI KAN JU INTE BÖRJA PÅ NÄSTA FILM FÖREN VI HAR POPCORN!!!!"Utbrister hon och Niall flyger upp ur soffan med ett leende.
-"JAG ÄLSKAR DEN TJEJEN"Ropar han och pekar på Bella och alla skrattar åt hans barnslighet men självklart låter vi han vara efter som vem gillar inte popcorn till film liksom.
-"Jag går och fixar"Säger Harry som inte överreagerar på att vi måste ha popcorn.
-"Du är våran ängel Harry"Säger Niall och Bella instämmer. Liam sitter bara och ler mot Bella och jag känner hur mycket jag saknar Eleanor jag vill ha henne här med mig så att jag kan gulla med henne så som Liam gullar med Bella.
-"Eleanor smsa mig hon kommer över hon är klar på jobbet"Säger Bella som om hon läst mina tankar jag tittar och hinner se hut hon lägger ner hennes telefon i fickan och förvånas lite av att se en sony ericsson elm j10i2 den är liten och rosa och slinker lätt ner i fickan.
Harry kommer tillbaka med popcornen och alla ler glatt och just när jag ska be dom vänta på Eleanor hör jag hur dörren öppnas och jag flygger självklart upp från min plats.Jag ska just krama om personen jag trodde var Eleanor men stannar när jag ser att det inte är Eleanor...


Count on Me! 27

Ur Liams Perspektiv:

Jag springer runt hemma för att Bella och killarna ska komma hit snart.
Jag är en aninng nervös då Bella inte träffat någon av killarna mer än Niall men dom känner ju liksom inte varandra.
Jag tittar mig runt i lägenheten men suckar efter som jag vet hur mycket jag än städar kommer det se 1000 gånger värre ut än det gjorde innan när killarna vart här.
-"GISSA VEM?!"Hör jag Louis röst skrika från hallen och jag skrattar lite.
-"TOMTEN?!"Ropar jag frågande tillbaka och det får ett skratt jag väl känner igen att brytta ut... Niall är också med Louis.
-"Så vad blir det för mat?"Frågar Harry och in i vardagsrummet kommer alla förutom Zayn...
-"Zayn kommer inte för Perrie har blivit sjuk så han är med henne"Säger Niall som förklaring och jag ler och nickar.
-"Pizza blir det föresten"Svarar jag på Harrys fråga och han skiner upp.
-"YEY"Säger han glatt och jag skrattar till någon är visst sugen på Pizza.
Någon plingar på dörren och jag går ditt och ser Bella stå utanför med kryckor.
-"Vad har du gjort?"Frågar jag oroligt.
-"Det är ganska roligt faktiskt"Säger hon när hon fattar att jag menar hennes ben.
-"Jag liksom ramla ut ur sängen i morse och stucka den"Säger hon skrattandes och jag känner hur ett leende uppenbaras på mina läppar.
-"Du har inte förändrats mycket"Säger jag och hon skrattar.
-"Aldrig"Svarar hon. Jag hjälper henne av med jackan och tillsammans går vi in till killarna som ser ut att försöka att inte göra något dumt.
Louis ser ut att ha världens bästa kommentar om något men han stäger genast munnen som han öppnas när han ser Bella hoppa in i rummet.
-"Hej"Säger Bella som är först av någon att säga något.
-"VAD HAR DU GJORT?!"Utbrister Louis förskrekt och tittar på Bellas fot.
Bella börjar skratta men berättar sen om sin lilla insident med att ramla ner från sängen.
-"Men det är ju normalt"Säger Louis sarkastiskt.
-"Eller hur!"Säger Bella och Louis ler lite han värkar i alla fall ha kul att ha någon som svarar vätit.


Count On Me! 26

Ur Bellas Perspektiv:

Jag kliver in i min lägenhet och suckar i bland undrar jag seriöst hur mitt liv skulle sett ut om jag aldrig träffat liam alltså inte bara nu utan då vi var 8 hur skulle mitt liv se ut om jag inte flyttade till Wolverhampton vad skulle jag gjort vid det här laget om jag hade bott kvar i Manchester. Skulle jag vart kär i någon annan skulle jag kommit in på skolan i New York.
Hur skulle mitt liv se ut då...
-"Bella skärp dig sluta tänka på sånt du har det bästa livet du ska inte undra sånt"Säger jag till mig själv och tar ett djupt andetag jag är nog bara trött.
Jag går in i köket och tar ett glas vatten och bestämmer sen att gå och lägga mig.

-"Bella jag kan inte fatta att du faktiskt tror att det är något mellan oss!"Säger han och skrattar elakt det är inte alls likt Liam att säga sånnasaker.
-"Du trodde på varenda ord jag sa vad patetiskt"Spottar han sen i mitt ansikte och jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder.
-"Jag kan få vem jag vill i hela världen varför skulle jag välja dig av alla mäniskor?"Frågar han mig elakt och jag känner hur jag blir mindre och mindre.
-"Du är bara någon som jag kände som sedan förstörde sitt liv för att en kille inte kunde vara med henne längre"Säger han och jag känner hur jag bit för bit försvinner.
-"Labella Adams jag älskar inte dig jag har aldrig gjort"

Jag vaknar med ett ryck och käner hur hela jag skackar av den kraftiga gråt atacken jag fått... Det var bara en dröm...
-"Bara endröm"Säger jag tyst till mig själv för att jag inte ska vara mer förstörd än jag redan är.
Jag tittare på min klocka och ser att den vissar halv 3 så jag försöker somna om. Det är helt omöjligt orden ekar i mitt huvud.. Labella Adams jag älskar inte dig och har aldrig gjort!
Jag vet att det bara var en dröm men den var så värklig.
Jag suckar och vrider lite på mig men ångrar mig då jag ramlar ner på golvet och känner den brinande smärtan i foten...

 


Count On Me! 25

Ur Liams Perspektiv:

Det gör så ont i mig att höra om Bellas utbrott som hon haft och om hur illa jag sårat henne men jag vet själv att det går inte att göra något åt.
Jag tittar på Bella som sitter i m in famn och suckar jag fattar inte hur jag kan ha skadat något så underbart som henne hon är den underbaraste personen i världen och jag sårat henne så mycket och rent ut sagt förstört hennes liv.
-"Jag kan inte fatta att jag faktiskt förstört ditt liv"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Det har du inte du har gjort det komplett om jag inte hade åkt ut fån skolan skulle jag aldrig blivit modell eller träffat dig jag älskar mitt jobb Liam"Säger hon och jag ler mot henne och försöker unvika att jag faktiskt förstört hennes liv för jag vet hur smart hon är hon skulle i alla fall kunnat haft dom betyg hon förtjärnar.
Senare på kvällen så kör jag hem bella och gå sen och lägger mig.
Jag ligger säkert i en halv timme och bara vrider och vänder på mig men jag kan inte sova jag kan bara inte sluta tänka på att jag sårat den som betyder mest för mig i hela världen så mycket hon döljer det bra men jag har så dåligt samvete för det.
Jag går upp och ringer Niall för jag vet att Louis är med Eleanor, Zayn med Perrie och Harry är säkert med Taylor.
-"Niall"Svarar han i telefonen och jag ler när jag hör att han äter.
-"Hej jag behöver snacka med dig kan jag komma över?"Frågar jag och han mm:Ar på andra sidan luren jag säger hej då och går ut i hallen och tar på mig skorna.
Det är inte jätte kallt ute men jag tar ädå på mig en jacka för att inte bli förkyld.
-"Niall"Ropar jag in i lägenheten när jag kommer in genom dörren.
-"I köket"Ropar han och jag går ditt han sitter och äter en pizza och jag ler.
-"Vill du ha?"Frågar han och pekar på pizzan jag tar en bitt och han tittar på mig.
-"Vad var det du ville snacka om?"Frågar han mig och jag tittar på honom.
-"Bella..."Säger jag och han höjer ena ögonbrynet och tittar frågande på mig.
Jag berättar för honom om Bellas utbrott och hur hon fick gå till psykolog när jag inte var med.
-"Och vad hände sen?"Frågar Niall och jag ser at han är ganska nyfiken på vad jag ska berätta för honom och det är ganska kul att se hur intresserad han igenlitgen är av det här.
-"Hon blev utslängd från hennes dröm skola"Säger jag och han tittar på mig med stora ögon.
-"Blev hon utslängd?"Frågar han och jag nickar mot honom och han suckar.
-"Men vad säger hon om det då?"Frågar han mig och jag suckar.
-"Hon säger att det inte gör något men det är klart det gör hon älskade det där stället det skrev hon alltid till mig och sa alltid det till mig"Säger jag och han tittar på mig.
-"Hon kanske inte vill att du ska känna skuld känslor för gjort är gjort och det går inte att ändra på och hon har faktiskt ett bra liv nu Liam sluta oroa dig så mycket"Säger han och jag tittar på honom.
-"Hon mår bra att vara med dig och du mår bara att vara med henne jag förstår inte vad problemet är"Säger han och jag tittar på honom.
-"Jag förstörde hennes liv"Säger jag och han tittar på mig.
-"Eller så gjorde du henne en tjänst hon har varje tjejs dröm jobb Liam"Säger han och det är då jag börjar inse att jag kanske inte förstört Bellas liv bara låtit det gå i en annan riktning än vad det gick i förut.


Count On Me! 24

2012

Jag berättar för Liam om mitt lilla utbrott jag hade 2011 och färgade om mitt hår jag minns det så sjukt bra jag var så sjukt argi flera dagar.
Jag minns också att efter dagen jag färgat håret så slog jag sönder min helkropps spegel och mamma var så sjukt orolig över mig hon trodde jag var sjuk så jag fick gå hos psykolog och hon var så sjukt snäll mot mig.

-"Bella din mamma skickade hit dig av att hon är orolig över dit betende"Säger Mona min Psykolog och jag tittar upp på henne.
-"Jag är inte sjuk"Säger jag och tittar på henne och hon ler mot mig.
-"Det tror jag inte heller jag tror bara att det skulle vara bra för dig att du snackar med någon om vad som helst få ur dig allt du vill säga"Säger hon och jag ler mot henne.
-"Det är den här killen Liam Payne..."Säger jag och hon höjer ögonbynen.
-"Är du kär i en kändis?"Frågar hon mig och tittar på mig.
-"Nej jag är inet kär i en kändis jag kände Liam innan han blev känd. Jag trodde aldrig att han skulle lämna mig efter alla gånger han sagt du och jag för alltid Bella"Berättar jag och hon tittar på mig och jag tittar upp med tårar i ögonen som varje gång jag snackar eller tänker på Liam.
-"Han slutade ringa och när han blev känd så var jag inte bra nog man var tvungen att vara en dansare för att få hans hjärta värkar det som.Han slutade smsa och bytte snart nummer jag var eller jag är förkrossad fortfarande för jag klarar inte av tanken på honom med någon annan"Säger jag och häver ur mit hela historian och hon tittar på mig och jag låter bara tårarna rinna jag vet inte hur länge jag är där inne men jag mår så bra när jag pratar med henne.

Jag berättar för Liam och Mona och han ler mot mig.
-"Jag är glad att du fick kontroll på ditt liv utan mig"Säger han och jag tittar på honom.
-"Har du sett mina betyg eller?"Frågar jag skeptiskt och han skakar på huvudet.
-"Nej juste då kan du INTE säga att jag fått kontroll på mitt liv Liam mitt slut betyg är sjukt semst gemfört med innan jag fick inte ens gå kvar på skolan jag kom in på för att jag kunde inte konsentrera mig"Säger jag och han tittar storögt på mig.
-"Bella du skulle inte ta ut det på dina betyg"Säger han.
-"Det enda som har gått upp i betyg är Bild,Idrott och musik för jag målade ut mina känslor, Jag idrottade för att få bort alla tankar på dig och jag gjorde allt med musik för det på minde mig om dig"Säger jag och ler mot honom men han ser bara ledsen ut.
-"Jag är så ledsen att jag gjorde det mot dig"Säger han och jag tittar på honom.
-"Jag är glad att du gjorde det om du inte gjort det skulle jag kanske inte vart här utan kvar på skolan i ett år till"Säger jag och han tittar på mig.
-"Om det var meningen att vi skulle vara tillsammans så skulle vi träffas endå."Säger han och jag kysser han mjukt på hans läppar och han besvarar den snabbt och just då bryr jag mig inte alls hur mycket han har sårat mig under dom senaste åren allt jag bryr mig om är nu och inget annat.


Count On Me! 23

2011

Jag sitter på mitt rum i New York och tankarna på Liam kommer upp i mitt huvud jag undrar hur hans kändis liv är nu jag vill igentligen inte veta hur mycket han har gått vidare och allt med hans flickvän Danielle...
Mamma vet inte hur det känns hon tror bara att allt är att hoppa runt på blommor och blad det har ju faktiskt gått 1 år sen jag tappade kontakten med Liam men det är liksom inget jag bara glömmer så där jag vill ha honom nära mig hela tiden jag vill känna hans trygghet.
Jag vet ibland inte hur jag igentligen jag har klarat mig igenom ett helt år för liksom jag mår så sjukt dåligt av att bara se på bilder med honom på men jag kan inte plocka ner dom från väggen dom betyder för mycket för mig för att jag ska kunna göra det.
-"Bella hade du tänkt lämna ditt rum i dag eller ska du bara ligga där?"Frågar mamma och tittar på mig som om jag bara var ett stort misstag och kanske är det precis vad hon tycker att jag är när jag är som jag är just nu.
-"Jag ska nog gå ut lite senare och göra något"Säger jag även fast jag inte alls ska det jag tänker faktiskt bara ligga här och tänka på allt jag och Liam hade som han bara kan läma bakom sig utan att ens värka bry sig ett enda dugg det gör så ont i mig att veta det.
-"Jaha men då kan du ju se till att du gör det snart innan det blir för sent för klockan är faktiskt 5"Säger mamma och jag mm:ar till svar jag vet att hon hatar när jag gör det men jag skiter faktiskt fullständigt i det just nu.
-"Jag har gjort mat föresten efter som du inte ätit något"Säger mamma en anning irriterat och jag mm:ar igen och hon suckar och går sedan ut och lämar mig i min ensamhet den ensamheten som får tårarna att rinna..
Liam vill inte ha mig han älskar mig inte han älskar Danielle... Det gör ont att inse det men det som gör mest ont är att han ljög för mig han bröt det han lovade.
-"Du och jag föralltid sa du"Viskar jag knappt hörbart ut som om han skulle höra mig då han är ju inte ens här i rummet jag vet inte vart han är.
-"Du lovade det"Förtsätter jag viska och tårarna rinner som floder ner för mina kinder aldrig trodde jag att jag skulle gråta så mycket över en killen... Men jag trodde inte heller att Liam skulle försvinna ut ur mitt liv han som vart där enda sen jag var 8 år det känns så jävla tomt utan honom.
-"Bella du måste skärpa dig du kan inte deppa för alltid över någon som inte älskar dig"Viskar jag ut och tittar på mig i helkropps spegeln jag harmitt i mot mig säng.
Jag sätter mig upp och tittar rakt in i ögonen på mig själv och känet hur alla känslor kommer upp.
-"Han lovade dig att det alltid skulle vara ni men du dög inte varför sörjer du för?"Frågar jag mig själv samtidigt som tårarna rinner ner för mina kinder.
-"Han kommer aldrig vilja ha dig igen du är bara ett misstag"Viskar jag till mig själv och känner hur hela jag håller på att gå i bittar jag vet inte vad det är med mig jag har aldrig vart så arg på mig själv som nu det har alltid vart små utbrott som vart till Liam att han lämnna mig men aldrig att jag tagit ut allt på mig själv.
-"Det är klart att han inte älskar dig du är bara ett misstag"Säger jag argt och känner att jag skakar av gråten men jag bryr mig inte särskillt mycket.
Jag tittar på mitt ljusbruna hår och ger det en äcklad min.
Jag tittar under sängen och ser den mörkröda hår färgen jag köpt för några dagar sen jag hade tänkt ge den till Valerie efter som hon behöver färga om det men jag skiter i det nu.
Jag tar den i min hand och går in i mitt badrum. Jag skakar fortfarande lika mycket som innan men jag häver snabbt i hår färgen och vätar den där halvtimmen man ska vänta och låter den sedan sköljas ut.
Jag tittar mig i spegeln efter att jag fönat håret och ler lite... Första gången i dag.
Mina bruna ögon passar till det men Liam kommer aldrig se det och vad fan skulle det göra honom om jag färga håret han skulleju inte älska mig mer för det.
-"Du är bara ett jävla misstag du är så jävla patetisk så du måste dölja vem du är"Säger jag till mig själv och märker att minn röst är klumpig efter gråten men det känns så skönt att gta ut min ilska på mig själv även fast jag inte mår bra av det.


Count On Me! 22

Ur Bellas Perspektiv:

Jag bryr mig inte i att knacka när jag springer hem till Liam Precis som föra gången.
-"Bella?"Frågar han mig när jag kommer in i vardagsrummet där han sitter och tittar på tv.
-"Du tänker inte lämna mig va?"Frågar jag och tårarna strömmar neer för mina kinder och jag måste se helt förjävlig.
Liam reser sig snabbt och slår armarna om mig.
-"Aldrig"mummlar han med läpparna mot mitt huvud.
-"Lovar du?"Frågar jag han och han drar mig ifrån honom och tittar mig rakt in i ögonen.
-"Jag lover"Säger han och på lopet av några sekunder känner jag hans varma mjuka läppar tryckas mot mina.... Oh Gud vad jag har väntat på det där. Han kysser mig försiktigt och mjukt som han söker godkänande. Jag kysser han tillbaka och det känns så underbart han har inte förändrats på 3 år inte alls.
-"Du annar inte hur länge jag väntat på det där"Mumlar Liam fram när han avslutat kyssen och lutar sin panna mot min.
-"Samma här"Säger jag och han ler mot mig innan han kysser mig lätt igen men den är bara fjäderlätt och det kanske inte ens räknas som en kyss.
-"Vart fick du det där med att jag skulle lämna dig?"Frågar Liam mig och jag berättar hela historian om mig och Valerie hur vi träffades i New York hur hon tröstat mig och sen nu hur vi bråkade.
-"Jag kommer ALDRIG någonsin lämna dig det var mitt största misstag någonsin"Säger Liam och tittar mig djupt in i ögonen.
Jag ler mot han. Liam lyfter sin hand mot min kind och torkar bort några tårar.
-"Jag vill inte jobba"Säger jag och han tittar på mig.
-"Du kan inte skolka från jobbet då får jag dåligt intryck på ditt jobb"Säger han och jag skrattar till.
-"Jag slutar om 5 minuter jag hinner aldrig"Säger jag och Liam skrattar till.
-"Då antar jag att jag redan fått dåligt intryck på ditt jobb"Säger han och jag skrattar Liam är bara för underbar han kan få dom mest hemska stunderna att lätta.
Jag vet inte hur länge jag är hos Liam men länge måste det vart efter som när jag ska läma vägrar Liam låta mig gå hem för att det är för mörkt.
-"Jag vill inte att något händer dig"Säger han och tittar på mig och jag ser lång väg att han menar det. Alltid lika överbeskydande.


Count On Me! 21

Ur Valeries Perspektiv:

Jag går med Bella tillbaka till hennes jobb som modell men jag kan inte sluta tänka på att hon är med Liam. Jag fattar inte varför hon var tvungen att ta upp kontakten med honom igen han sårade ju henne så djupt.
-"Bella varför är du igentligen med Liam?"Frågar jag henne och hon tittar på mig som om jag ställt världens dumaste fråga.
-"För att jag älskar honom det har jag alltid gjort"Säger Bella och jag suckar.
-"Bella du kan inte älska honom han svek dig"Säger jag och hon suckar.
-"Valerie jag kan inte sluta älska honom han betyder så mycket för mig ahn har alltid funnits där och jag tycker om honom så mycket"Säger hon.
-"Han har inte alls alltid funnits där för dig han svek dig och var borta från ditt liv i 2 år under dom två åren fanns jag där för dig och du borde lyssna på mig nu du kan inte vara tillsammans med Liam han kommer såra dig igen det är bara att inse alla killar är skit"Säger jag och suckar..... Igentligen kanske inte det är hela saningen att han ska svika henne igen det tror jag inte att han kommer att göra men jag vill inte att hon ska bli tillsammans med Liam för då kommer hon aldrig komma tillbaka till New York. Jag vet jag vet hon bor ju redan i London men om hon nuinte trivs kommer hon ju tillbaka till New York men så länge Liam finns i London och hon är glad med honom så kommer hon inte vilja komma tillbaka.
-"Jag ska till Liam efter jobbet"Säger hon och jag suckar hon vill värkligen vara med Liam och om jag hade vart en vän till henne skulle jag stöttat henne men nu är jag hennes bästa vän och vet vad som är bäst för henne hur mycket hon än vill vara med Liam så är han inte bra för henne.
-"Du måste sluta se Liam han kommer såra dig när du är som sårbarast det gjorde han ju förra gången han slutade ringa när ni var som tajtast"Säger jag och jag ser smärtan som hon får av att jag berättar det. Jag vet hur svårt hon tog att Liam lämna henne men hon måste inse och om att såra henne med saningen... Eller typ saningen så är det värt det.
-"Han kommer inte såra mig igen"Säger hon för att övertyga mig men det låter lite som hon försöker övertyga sig själv också.
-"Hur vet du det?"Frågar jag och hon tittar på mig.
-"HAN KOMMER INTE OKEJ"Skriker hon och tårar rinner ner för hennes kinder och innan jag vet ordet av så har hon sprungit tillbaka till det hållet vi komfrån jag annat att hon ska till Liam.

 


Count On Me! 20

Ur Nialls Perspektiv:

Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det här med Liam han är liksom helt förstörd och jag har aldrig vart med om något liknande.
-"Liam det kommer bli bra"Säger jag och han tittar på mig.
-"Jag vet men jag vill inte att Bella ska bli sårad"Säger han och en tår rinner ner för hans kind.
-"Liam jag och dom andra killarna kommer finnas där för er"Säger jag och han tittar upp på mig.
-"Jag vet och ni är bäst för det"Säger han och kramar om mig.
-"Im cold and I am shamed lying naked on the floor illusion never changed into something real Im wide awake and I can see the perfect sky is torn" Sjunger jag tyst för mig själv och Liam sjunger snart med lika tyst han med.
-"Tack"Säger Liam plötsligt och tittar på mig och jag tittar frågande på honom.
-"För vad?"Frågar jag men jag hinner inte få något svar innan dörren snabbt öppnas och där står en stressad Bella.
-"Bella"Flämtar Liam fram och hon slänger sig ner på golvet bredvid honom och han håller ett hårt tag om henne och hon håller ett hårt tag om honom.
Jag går sakta ut ur lägenheten och lämnar dom där själva dom såg ju i alla fall ut som om dom tog hand om varandra.
När jag kommer ut ur Liams lägenhet så möts jag av massa fans... Inte så stor förvåning det brukar alltid vara några utanför våra hus men nu var det väldigt många utanför Liams efter som det handlar om han överallt på twitter... Det lär ju inte bli bättre nu när Bella sprang rakt in i hans hus dom kommer säkert hata henne mer nu.
-"Öj du"Säger en tjej som kommer mot mig och jag tittar på henne och ser hur hennes blonda hår lyfts från axlarna när hon går mot mig.
-"Var är Bella?"Frågar hon mig och jag tittar på henne Liam berättade ju att det bara var dom som kände Bella som kallade henne Bella.
-"Det hör inte till din bisnis"Säger jag och hennes ögon svartnar.
-"Bara för att du är känd behöver du inte hålla undan vart min bästis finns jag har åkt hela vägen från New York för att träffa henne efter att sett vad som hänt"Säger tjejen och jag tittar skeptiskt på henne man vet aldrig vad fans kan.
-"Hon är med Liam så stör inte"Säger jag och hon suckar.
-"Toppen"Säger hon säkert mest för sig själv men jag hör henne ändå.
-"NIALL!"Skriker en röst som får mig att komma ihåg alla fansen som står en bit bort.
-"Kan vi snacka?"Frågar jag och hon tittar på mig men vi blir avbrutna av ett skrik.
-"VALERIE!!!!!"Tjejen framför mig skinner upp och jag vänder mig om och ser Bella komma springandes mot den här tjejen.
-"Bella varför är inte du med Liam?"Frågar jag henne och hon ler lite svagt mot mig.
-"Hur gärna han ville ha mig där så tvingar han mig tillbaka till jobbet jag ska komma förbi senare när jag slutat"Säger Bella och kramar om tjejen som torligen är Valerie en gång till.


Count On Me! 19

Ur författarens perspektiv :

Liam travade hem med ett leende på läpparna han hade nog inte vart så lycklig på länge. Bella klev in på sitt kontor och sjönk ner längs dörren hon var helt omtumlad av att vara med Liam bara att vara nära honom fick hennes ben att vilja vika sig under henne hon var kär det var inget tvivel hon var så sjukt kär i Liam Payne.
Det ingen av Bella och Liam visste var att överallt på internet fans det bilder på dom och kommentarera var inte särskillt snälla om vi säger så.
Liam kliver in hemma hos sig och känner trygghet. Han drar upp mobilen ur fickan och ser att han massa grejer på Twitter det är ju inte så konstigt efter som han är med i Världens kändaste pojkband. Han klickar in på twitter med hjälp av bara några knapp tryck och det första som kommer upp är massa bilder från när han och Bella gick till och från resturangen.
Han tittade på alla grejer som hans "fans" skrivit och slängde utan att tänka sig för mobilen rakt in i väggen.
Niall sitter hemma hos sig och har en Twitcam efter som fansen tjatat så på honom han skrattar åt alla grejer fansen skriver och vill att han ska göra och så svarar han på frågor.
Han läser igenom lite och det första som kommer upp är är det sant att Liam har dumpat Danielle för den där horan Labella? Niall blir fast på den kommetaren innan han snabbt tittar runt lite på twitter och man kan väl säga att det inte var så lite om dom. Niall får panik han vet inte hur Liam kommer reagera om han ser det här.
Niall avslutade snabbt sin twitcam och sprang ut i hallen för att där efter dra på sig skorna och springa till Liam.
Han knackar många gånger på dörren och Liam som sitter på golvet i hallen hör det men han årkar inte öppna även fast Niall ropar åt honom att öppna dörren. Niall letar sabbt i sina fickor och får efter mycket fumlande upp hans nyckelknippa där även nyckeln in till Liams lägenhet sitter. Han fumlar med nyckeln till låset och snart där på hörs det lilla klicket som Niall just i det ögonblicket älskar. Han rycker upp dörren och hittar Liam sittande på golvet helt försörd.
-"Liam"Flämtar han till och springer fram till honom. Niall har aldrig sett Liam så förstörd förut. Han tittar sig omkring och ser Liams I Phone ligga på golvet med massa sprikor i vilket får Niall att inse att Liam har slängt mobilen. Han kramar om Liam länge och Liam gråter ut som ett litet barn i Nialls famn.


Tidigare inlägg


RSS 2.0