Författarens perspektiv:

Harry tar den sista flytt lådan och tittar över på Cassandra som ser riktigt nöjd ut där hon står med en flyttlåda i hennes händer.

Dom går tillsammans in i killarnas lägenhet och ställer ner lådorna i Harry och tidigare Louis rum.

Tänk så mycket har ändrats på så kort tid.

Cassandra har färgat sitt hår plomonfärgat igen.

Harry har slutat boxas lika ofta han boxas bara lite.

Cassandra blev en fotograf hon jobbar nu som en fotograf för en tidining i London.

Där hon nu bör tillsammans med sin pojkvän och hans vänner.

Hennes mamma bor fortfarande tillsammans med Martin....

Hon verka i alla fall hittat någon som hon kan stanna med för en gångs skull.

-”Det var den sista”Säger Harry och ler mot Cassandra som nickar.

Han går fram till henne och lägger sina armar runt henne och villar sitt huvus mot hennes axel.

-”Jag har en känsla av att allt kommer bli så mycket bättre nu.”Säger Harry med ett leende på sina läppar och Cassandra mmar i ett medhållande.

Louis kommer in i rummet och ler mot dom två personerna som står där inne.

Han har aldrig sett någon så lycklig som Harry är tillsammans med Cassandra.

-”Hej jag ska bara hämta min sista låda så jag kan flytta in till Liam”Säger han och ler mot dom.

Louis och Liam ska nu dela rum då Cassandra flytar in i hans och Harrys rum.

Louis försvinner snart ut ur rummet och lämnar paret ensamma.

Harry låter sin hans leta i hans ficka och ta upp den lilla blå asken.

-”Vill du gifta dig med mig Cassandra?”Frågar han och vissar henne ringen framför henne.

Han yttrade dom orden han var så rädd för att säga innan han träffade Cassandra.

Dom orden som han tyckte var så stora och skrämmande.

-”Ja”Viskar Cassandra som nu har tårar rinnande ner för hennes kinder.

Han kom i håg.

Hon berättade för honom när dom låg hemma på hennes soffa för 4 år sen att hon ville att det skulle vara enkelt och snabbt för att då är det mest speciellt och inte så många ord att komma i håg som man kan blanda i hop.

Harry hjälper henne på med ringen och hon beundrar den med så mycket känslor.

Hur kunde hennes liv bli så bra helt plötsligt?

---------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera vad du tyckte var bäst med hela fanfiction :)

Cassandra:

Jag tittar på klockan och packar det sista i min väska det är dags att åka.

Jag ska träffa Sianna och vi ska tillsammans gå till Harry boxnings match.

Jag vill inte att han boxas helt ärligt jag vill inte att något ska hända honom jag klarar inte av att veta att han kan bli skaddad.

Hur duktig han än är så kan han bli skaddad!

-”Hej älskling”Hör jag en röst viska i mitt öra när jag kommer utanför dörren och hela min kropp fryser till is när jag hör hans röst.

-”Vad gör du här?”Frågar jag och tittar rakt in i hans liv lösa grå ögon.

Hur kan jag någonsin kunnat se något i honom.

-”Jag vill ha dig tillbaka”Säger han och andan fasnar i halsen på mig.

Han skrev på sin lapp att det inte var över helvete.

Jag kan känna tårarna börja rinna ner för mina kinder när han låter sin hand göra kontakt med mitt ansikte.

-”VÅGA INTE RÖRA HENNE!!!!”Skriker en ljus röst och jag tittar ditt och ser Louis en av Harrys vänner.

Hur vet han vart jag bor?

Jag bryr mig igentligen inte helt ärligt han rädda mig.

-”Vi ses älskling”Säger Leonard tyst inan han försvinner.

Louis kommer fram till mig och kramar om mig.

Igentligen känner jag inte den här främmande mannen men han är Harrys vän nu och han rädda mig så jag bryr mig inte helt ärligt.

Louis:

Jag tittar på den skakade tjejen i min famn.

Jag tror jag just såg vad som hålde henne tillbaka för det där kan absolut inte vara lätt att stå ut med.

En tjej kommer upp för trappan och jag känner igen henne från en av bilderna Harry vissat på en av Cassandras vänner.

Jag tror hon hette Sanna... Sienna... Sianna? Ja så var det.

-”Candy?”Frågar hon tyst och Cassandra tittar upp och jag släpper taget om henne så hon kan springa fram till sin kompis.

Hon berättar för sin kompis som ser ut att vilja slita huvudet av han den där Leonard..

Helt ärligt skulle jag inte stoppa henne från att göra det...

Sianna berättar vart dom ska och jag ler glatt och berättar om Harrys hemska år som han bara glott mot en dörr där han väntar på att Cassandra ska kliva in igenom.

Under hela tiden så ser Cassandra plågad ut.

Varför skulle hon inte jag tror att hon hatar att veta att hon har orsakat så mycket smärta i Harrys liv.

Harry:

Jag ser Louis komma in i mitt omklädnings rum och ett leende sprider sig på mina läppar och han ler också.

-”Hej”Säger jag och han önskar mig lycka till och jag nickar.

Med en suck reser jag mig upp och går längs den långa korridoren tills jag kommer till ringen.

Jag hör skriken höjas när jag kliver in i ringen.

Min blick går runt för att kanske är hon är.

Jag har gjort så varje gång som jag ska slåss men aldrig fått något resultat...

Fram tills nu.

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag möter hennes gröna ögon i publiken.

Jag studerar hennes ansikte och mit leende försvinner när jag ser hennes kind.

Även i det här ljuset kan jag se att den är spruken.

Vem kan ha gjort det mot henne.

Min blick svartnar och snart är det dags för mig och slåss.

Jag har aldrig vart så arg och slagit ner någon så fort som just då.

Det var ganska lätt jag bara förestälde mig att den jag slogs mot var den som skaddat Cassie.

Min blick går upp till publiken igen men hon är inte där.

Mitt leende försvinner från mina läppar men det kommer tillbaka när jag hör hennes röst hurra mycket närmare än någonsin.

Jag tittar runt och ser henne stå vid killarna och Markus har henne uppe på han så hon är i samma höjd som ringen.

Utan att bry mig om vilka som är i närheten så springer jag fram till henne och kysser henne.

Hon slänger sina armar runt min nacke och håller mig nära.

Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så hel som i just det ögonblicket.

Allt hurrande runt oss får det nästan att kännas perfekt det enda som förstör det är Markus som är under Cassandra opch säger EWWW hela tiden.

Jag tar tag i henne och hjälper henne bort från hans axlar och över till ringen.

-”Jag älskar dig”Viskar jag till henne och hon ler glatt.

-”Jag älskar dig också.”Säger hon och jag känner lyckan gå igenom mig som ett rus.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

THE END!!!

TA DA!!!! slut :)

Kommer komma upp en epilog i morgon sen kommer första kapitlet på nästa fanfiction :)

KOMMENTERA <3

Jag vaknar nästa morgon ut av att min klocka ringer och jag ger i från mig något omänskligt ljud som får Louis att skratta.

Han måste ha vaknat tidigare för han låter inte alls trött.

Varför är jag inte förvånad över att jag alltid har ringing sist?

Jag verkligen hatar att gå upp tidigt det enda som är bra med att jag ska sitta i ett plan hela dagen är att då kan jag sova...

Hoppas jag...

Det brukar alltid vara så svårt att somna på planet.

Helvete.

Cassandra:

Jag tittar runt och ser en massa skrikande tjejer och jag kan inte ens fatta varför jag är här.

Kanske för att jag inte har sett honom på fyra år och bara en liten glimt av honom skulle göra mig en aning lugnad.

Oh gud jag låter som någon fangirl vilket jag inte är jag vill bara ha en liten glimt av mitt ex.

Varför lät jag honom inte förklara kanske mitt liv skulle vara bättre nu jag kanske skulle vara en fotograf och kanske skulle ha mitt plomon färgade hår kvar.

Jag kan inte fatta att Leonard fick mig att färga det brunt för att plomon färgat var ingen riktigt hår färg och han ville inte synas med någon som inte kunde ha en normal hårfärg.

Jag träffar fortfarande mina tjejer men jag har nu efter upp bråttet med Leonard gått tillbaka till min stil som jag hade innan jag träffa tjejerna.

Det känns bra att dom är helt lunga med det.

Dom är inte heller så himla mode tjejer längre.

Wendy jobbar på ett barnhem i London för att hon verkligen älskar att se till att barn har det bra.

Jamica är i Afrika och jobbar för att se till att barn får undervisning hon verkligen älskar att undervisa för dom barnen.

Jag har alltid vetat att hon skulle bli något stort.

Denize är VD för ett av dom största skvaller tidnings bolagen här i Amerika vilket är riktigt bra enligt mig.

Lilja flyttade till Svergie och har nu en familj med en svensk kille som är riktigt trevlig.

Sen har vi Sianna hon är nog den enda som faktiskt hålde sig i mode brangen mycket hon är model och jädrar hon är grym på det.

Hon reser väldigt mycket och därför ser jag inte så mycket av henne.

Ärligt ser jag inte mycket av tjejerna över huvud taget men jag skypar med dom varje gång.

-”Ursäkta mig men är inte du Cassandra Black?”Frågar en tjej mig och jag titar upp på henne och svär tyst för mig själv men ruskar på huvudet.

Hon ser lite skeptisk ut men nickar.

Självklart att dom skulle känna igen mig varför skulle dom inte dom kan för i helvete se om en person är Harry eller inte på hans hand...

Det är läskigt.

Helt plötslig skriker alla tjejer och jag ser absolut ingenting och jag suckar.

När jag trodde att dom inte kunde skrika högre dubblas skirken och jag kan inte fatta hur deras stämband klarar av det här.

Efter mycket om och men ser jag en liten glimt av den långa gestalten men jag tvivlar på att han ser mig.

Det skulle inte ens förvåna mig om han inte ens kände igen mig.

Varför skulle han han kan få vem som helst jag var säkert bara som han sa ett annat ligg.

Det enda anorlunda är att han inte fick ligga med mig.

Harry:

Jag hör skriken dubblas när jag kliver ut genom terminal dörrarna och jag kan inte låta bli att låta min blick glida över alla personer där för att se om hon är där.

När min blick för en millisekund möter dom gröna ögonen så trodde jag först att jag inbilla mig men när jag ser hur många tjejer tittar mellan mig och någonting som jag inte kan se pågrund av folkmassan så är jag nästan säker.

Innan jag kan göra något åt det hela blir jag bort dragen av livvakter då allt börjar gå crazy.

Om jag inte hade vart så tröt skulle jag nog ha protesterat och jag vet att när jag fått sova och dom gröna ögonen som nu är ett ny uppfräschat minne så kommer jag verkligen att ångra mig.

Men jag inser inte detta förens jag sitter på vägen till hotellet i bilen och halvsovande.

Louis märker mig ändra humöret och tittar frågande på mig.

Först funderar jag på att ljuga men sen inser jag att det är ingen ide.

Han känner mig och kan se om jag ljuger eller försöker dölja något.

Jag behöver inte ens öppna munnen för att han ska fatt att jag ljuger eller tänker ljuga.

Han säger att jag gör något med mina ögon men jag vet inte kanske jag gör.

Jag har alltid tänkt på det på så sätt.

-”Jag såg henne”Säger jag och tittar på honom med stora ögon.

Det inte förens jag yttrar dom här orden som jag inser vad dom betyder.

Hon är här i New York vilket betyder att jag har tittat på helt fel ställe hela tiden.

Vem vet hur länge hon har vart här.

Louis:

-”Jag såg henne”Säger han med en röst som jag inte kan tyda det låter nästan som om han inte kan fatta det.

Men kanske det är så han känner för ärligt kan inte jag förstå att han såg henne.

Han behöver inte säga mer och jag ifrågar sätter honom inte för ärligt så många gånger som vi killar har sett någon som liknar och sagt är inte det där hon och han bara nej det är inte hon man ser det tydligt.

Jag skulle tvivla på att om hon hade en tvilling så skulle han tycka dom var lika.

Men ärligt så vet jag att Harry ser något i Cassandra som är mer än bara en tjej jag bara vill träffa en gång till.

Han har aldrig tittat på en annan tjej som han titta på Cassandra.

Jag kanske inte kände honom när han var med henne men jag såg honom på håll och han var lycklig man kunde tydligt se det på hans leende.

Det enda som var synd var att det varade under så kort tid max 3 veckor sen försvan hon och prata aldrig med honom.

Jag vet mycket väl vad han gjorde och jag vet hur jag skulle känt om jag var Cassandra jag skulle nog känt lika dant som hon gjorde.

Hon kände sig säkert utnytjad och patetisk.

Jag trodde först ett tag när jag börja umgås med Harry att hon faktiskt skulle inse sitt misstag och inse att hennes känslor var mycket viktigare än hans ord.

Men ju mer tiden gick så försvan mitt hopp.

Men en sak är jag säker på hon gjorde det inte frivilligt hon skulle aldrig kunna stå i mot att vara i från Harry så länge frivilligt.

Det måste vart något som hålde henne tillbaka som måste släppt taget nu....

Eller ska jag säga någon som hålde henne tillbaka?

 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------

kOMMENTERA !!!!

2017:

Cassandra kramar om Leonard och sen böjer hon sig ner till flickan som står bredvid honom med tårar rinnande ner för hennes kinder.

-”Destiny vi kommer ses igen jag lovar” Säger hon och kysser hennes panna och hör hur hon snyftar till.

Hon verkligen hatar att se Destiny gråta det gör ont i hennes hjärta att se någon som hon bryr sig så mycket om gråta.

När dom sen lämnat henne ensam i hennes lägenhet kommer ensamheten krypande och hon känner en rysning gå genom ryggraden.

Hon har inte vart ensam på så många år och nu står hon här i sin egen lägenhet som ekar tomt efter dom två personerna som just tagit alla sina grejer och lämnat hennes kvar.

Med en suck går hon ut i köket men känner hur tårarna väller ut genom hennes ögon när hon ser vad sin förre detta pojkvän lämnat där.

Bara för att du vågade berätta för dina vänner betyder det inte att det inte kommer slå tillbaka på dig- Leo

Två veckor efter att dom flyttat i hop började Leonard att slå Cassandra men bara då inte Destiny var hemma och kunde se.

Han slog henne också bara där det inte kunde synas.

Cassandra vet en person som aldrig skulle skada henne.....

Han som hon inte vill prata om som alla andra vill prata om med henne.

Han är visst jätte känd nu och det vet hon för han är riktigt duktig och det står om honom i typ alla tidningar.

Med en suck sätter hon sig ner på en av stolarna runt bordet och glor på lappen som om den skulle försvinna om hon titta på den länge nog...

Det gjorde den inte den ligger kvar på exakt samma ställe som tidigare.

Harry sjunker ner längs väggen och tittar medans Liam hjälper Zayn att träna.

Liam är riktigt duktig på boxning men han boxas inte mer än på träningen han är inte alls någonting för att tävla för han tycker det är onödigt att riskera sitt liv så idiotiskt.

Japp han har sagt det där rakt till Harry.

-”Harry du ska åka till New York i helgen för att delta i en boxnings match där bara så du vet”Kommer Markus ut från kontoret och tittar strängt på Harry.

Han är en aning rädd att Harry ska säga nej till att åka utomlans.

Hur mycket som dom försöker få honom att släppa taget om Cassandra så går det inte.

Harry har inte velat lämna landet tidigare för att han vet att då är det ännu mindre chans att han träffar Cassandra igen.

Om han bara visste att Cassandra faktiskt inte bodde i landet så skulle han nog inte ha så svårt att lämna det.

Cassandra bor i en liten stad utanför New York i sin lägenhet men hon sitter och försöker hitta en lägenhet i storbritanien.

Hon ville igentligen aldrig flytta till New York men hon ville vara med Leonard och han ville bo i New York.

Hon ville inte bo i New York så hon köpte en lägenhet utanför New York då hon inte ville lämna Leonard.

Leonard flytade in hos henne några månader senare tillsammans med Destiny.

Harry nickar och inser att han kan inte stanna i London för alltid för att vänta någon gång är det dag att åka någonstans.

-”Vi kommer finnas bredvid dig hela tiden förutom uppe i ringen”Säger Niall som sitter och tittar på dom två killarna som boxas.

Han låter sin blick glida över till Harry när han säger det.

Harry reser sig upp från sin plats mot väggen och går fram och kramar om Niall.

Han vet inte varför han bara hade en väldigt stor känsla av at behöva krama om den blonda irländska killen.

Louis kommer in i rummet och ler när han ser Harry krama om Niall.

Med ett leende går han fram till dom och slänger sig över dom för att få uppmärksamhet.

Efter Louis handling fylls rummet med skratt och Liam slutar genast boxas mot Zayn då Zayn nästan viker sig dubbelt av skratt åt hur den äldre pojken beter sig.

Zayn lugnar sig snart och hoppar ner från ringen och går över till dom tre pojkarna som nu ligger på golvet och brottas.

Liam följer snabbt Zayns rörelse och följer efter honom och tillsammans drar dom i sär killarna som skrattar.

Niall är alldeles röd i ansiktet åt hur mycket som han skrattar.

-”Det verkar som om vi ska till New York”Skriker Niall och alla hurrar.

Markus kommer ännu en gång ut från sitt kontor för att titta vad dom stora pojkarna igentligen håller på.

När han ser dom hoppa runt som små barn skrattar han bara åt deras betende.

Men innerst inne är han glad att Harry faktiskt ler igen för det var längesen han såg det.

Fyra år är en lång tid.

Harry:

Jag packar det sista innan jag läger mig ner i sängen och tittar över mot Louis som redan ligger helt deckad med huvudet ner i kudden och snarkar.

Klockan är knappt elva men det har vart en riktigt tuff dag vi har packat tills i morgon då vi ska sätta oss på ett plan till New York.

Killarna är nog mer glada än jag är över att få åka jag vill bara ha det överstökat och komma hem igen.

Kanske jag ska kunna åka och se hur det är med Amelie.

Amelie är faktiskt en världskänd artist nu och ni annar inte hur många i våran gamla skola som nu vill träffa henne och vara vän med henne.

Jag tror att hon väntar på den dagen som Cassandra ska komma tillbaka för hon har tittat över till huset mitt i mot mammas flera gånger när jag vart där.

Även fast Cassandra inte bor där mer så hoppas både hon och jag att hon ska komma ut genom dörren en dag med ett leende och spela Green Day så att hela kvarteret hör det.

-”KOM IGEN!!!!!”Skriker hon i fart vinden och hennes plomon färgade hår blåser efter henne på cykeln.

Jag skrattar men trampar ändå fortare för att komma i kapp och hon ler glatt när jag kommer upp i samma fart som henne och cyklar bredvid henne.

-”En dag lovar jag dig att jag kommer vinna en biljon och köpa en egen cykel”Säger hon och jag skrattar då hon låter hyr cykeln rulla ner för backen.

-”Behöver du en biljon för att köpa en cykel vad fan ska du ha för cykel?”Frågar jag henne skrattandes och hon skrattar med mig och jag kan höra att vinden tar med hennes skratt bortåt.

-”Jag behöver ju pengar att hyra en parkering för min cykel jag kan ju inte ha den i mitt hus och aldrig att jag tänker lämna den ute på gatan”Säger hon och jag skrattar åt hennes konstig het.

Hon fortsätter berätta om hur hon ska tjäna pengar och jag bara ler åt henne.

Mitt leende växer när hon berättar om att hon vill bli fotograf när hon går ut ur skolan.

Jag står och boxas lite mot Zayn när jag hör dörren öppnas in till ringen och precis som varje gåg dom senaste veckorna har jag tittat upp i hop om att det ska vara Cassandra som står där.
Precis som alla andra gånger som jag tittat upp så sköljer besvikelsen över mig när jag inser att det inte är hon.
Jag vet att alla i lokalen kan se det på mig när jag tittar upp med så mycket hop i ögonen som i nästa sekund försvinner när jag inser att det är någon av dom vanliga personerna som står där.
Jag tror till och med Aaron en kille som boxades här förut slutade och börja på ett anat ställe för han kunde inte tåla att se besvikelsen skölja över mitt ansikte när jag tittar upp på honom när han kliver in genom dörrarna och inser att det inte är ho.
Markus har berättat för alla om Cassandra och jag har stängt ute mig totalt från omvärden förutom mina nu närmaste vänner Liam,Louis,Niall och så klart Zayn.
Jag trodde inte att jag skulle komma så bra överens med Liam,Louis och Niall som jag gör men när vi blev i hop satta för ett grupparbete i Biologi så insåg jag hur fel jag hade om dom killarna.
Dom är verkligen stöttande.
Liam är riktigt cool och i början var han en aning orolig för att någon skulle komma på om vi gjorde något dumt men nu så har han börjat slappna av lite mer.
Han kan också vara riktigt jävla elak...
Okej jag vet att det låter fel men han är den enda personen som vågar säga sanningen om att Cassandra säkert aldrig kommer kliva in genom dörrarna.
Det gör ont vilket får mig att se han som elak som får mig att ta fram den känslan men jag vet att han har rätt.
Jag vet att alla vet att han har rätt det är bara det att jag vet inte hur jag ska hantera känslan ut av att bli lämnad ensam så i stället håller jag fast vid något jag igentligen borde släppa taget om.
Efter några timmar går jag hem till min mamma.
Hon lätt mig flytta tillbaka då vi inte bråkar längre och Niall och jag är vänner.
Jag tror att Amelie berättade vad som hände med Cassandra så min mamma känner sig nog ganska ledsen nu.
Amelie pratar fortfarande inte med mig..
Jag skulle inte heller göra det om jag var henne efter som det är mitt fel att hon och Cassandra inte pratar mer.
Hon skrek åt mig att allt var mitt fel när jag kom hem för några månader sen från att vara hos Oscar.
Det visade sig att hon hade ringt Cassandra som skrikit åt henne att hon kunde berättat.
Jag känner mig nog skyldig för varje gång hon tittar bort när jag tittar på henne känns det som om jag bryts ner inifrån.
Men kanske är det bara att hon påminner mycket om Cassandra.
Dom är inte lika eller något men dom var tillsammans nästan hela tiden som Cassandra bodde här.
Nu är Cassandra med skolans Bitchar som dom kallas fortfarande.
Oscar säger att hon har blivit en kall hjärtade bitch men jag vill inte tro på honom jag hoppas att han ljuger för att få mig att må bättre för ärligt hon ska inte vara en hjärt lös bicth hon bryr sig om alla.

Cassandra:

-"Det var trevligt att se dig igen Leonard!"Säger jag och kysser hans kind och han ler mot mig.
-"Jag hoppas verkligen vi kan göra det här igen någon gång och då kanske du kan träffa Destiny"Säger han och jag ler mot honom med varma ögon.
-"Det skulle vara jätte trevligt att träffa henne"Säger jag och kysser hans mjuka läppar och känner ett litet uns av lycka.
Första gången sen Harry som jag faktiskt kan le utan att må dåligt av det.
Leonard lämnar mig hemma och jag kysser han hej då.
Leonard är 24 och min mamma gillar inte att jag dejtar honom då han redan har en dotter men hon kan verkligen inte säga något om det för han gör mig glad och tjejerna tycker det är coolt att jag är tillsammans med någon som är äldre och inte bara med ett år.
Mamma fortsätter hela tiden med att min pappa skulle vara så besviken i mig och det slutar alltid med att vi bråkar för att jag skriker på henne om alla gånger vi flyttat.
Just nu så brukar jag låta Leonard släppa av mig hemma sen brukar jag låtsas gå in och när han gått så går jag över till någon av tjejerna.

Amelie:

Jag tittar på Harry som sitter mitt i mot mig och jag skakar på huvudet när jag ser hur hans mobil durrar till och hur hans huvud genast flyttas till den.
Självklart hoppas han att det är Cassandra.
Jag kan inte fatta hur han fortfarande försöker har han inte tittat hennes facebook.
Det är bilder på hon och den här Leonard överallt.
-"Ge bara upp Harry hon kommer inte komma tillbaka till dig"Säger jag och han tittar upp på mig med tårar i ögonen.
Det sårar mig så mycket att se honom så här han är inte den som ska vara sårbar.
-"Jag vet"Säger han tyst och det är då jag inser.
Han vet att hon inte kommer komma tillbaka han vill bara inte tro på det och han vill hela tiden hålla hoppet uppe.
-"Hon har träffat någon ny hon gick vidare något du också borde göra"Säger jag och det är då det brister för honom.
Tårarna rinner ner för hans kinder och han snörvlar.
Jag går fram och kramar om honom men han skjuter mig bara i från honom.
Som en räddare i nöden kommer Caspar in i rummet och tittar på den ledsna Harry.
Utan att tänka två gånger går han fram till honom och kramar om honom.
Först trodde jag att Harry bara skulle låta han krama honom utan att han skulle få någon respons men när Harry sen slänger armarna runt Caspar och håller honom nära så känner jag en ensam tår rinna ner för min kind.
Dom två har något specielt och jag tror att den enda som faktiskt kan hjälpa Harry komma över Cassandra är Caspar.
Den enda som kunde få Caspar att gå och lägga sig när han var mindre var ju Harry kanske det är dags att Casper ger den tjänsten tillbaka.

Caspar:

Allt är tyst men när Harry håller mig nära honom så vet jag att han gråter och att han snörvlar.
Tårarna jag såg i hans ögon var en av dom mest hemska sakerna jag sett i hela mitt liv.
Han ska vara min starka storebror inte ledsen.
Jag låter mina små händer röra sig upp och ner över det jag når över Harrys rygg.
Jag känner hur hans kropp skakar och hur min tröja blir blöt av hans tårar.
-"Harry kommer bli okej..."Viskar jag om och om i hans öra.
Jag vet inte ens om jag säger det rätt jag vet bara att han kommer förstå att jag försöker säga att det är okej.
Jag kanske inte kan höra honom men jag vet att om han hade pratat skulle hans röst inte hålla den skulle skära sig och staka på sina ställen.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera <3

Jag går bredvid tjejerna genom korridoren och ett leende sprider sig på mina läppar när alla killar vänder sig om och tittar på oss.
Vi var och shoppa i går och damn det känns bra att ha alla blickar på sig.
På mig har jag tajta svarta jeans och ett rosa tajt linne.
Damn jag har till och med sminkat mig och har mitt hår uppsatt i en toffs.
Vi skrattar och jag känner mig för en gångs skull vacker.
På fötterna har jag ett par höga klackskor.
Jag skulle aldrig kunnat gått i dom här om inte Sianna hade lärt mig att gå i dom hon är verkligen bäst.
-"Såg du hennes kläder asså Omg"Säger Denize och tittar på en av tjejerna som går med en rutig kjol.
Denize är den elaka av oss men man vänjer sig och snackar bara skit om folk bakom ryggen på dom och om man träffar henne är hon riktigt snäll.
Det enda dom här tjejerna gör är att snacka skit bakom ryggen på folk.
Helt ärligt kanske det inte värkar som mig men ni annar inte hur meddragen man blir av det.
-"Jag måste fixa mitt mink följer du med mig Candy?"Frågar Jamica och jag nickar.
Vi går till närmaste toa och hon tar upp ett rött läppstift.
Färgen passar perfekt till hennes hud ton.
-"Jag är så glad att du hänger med oss Candy du är typ som den coolaste personen någonsin"Säger hon och jag ler.
Jag tar upp mitt ljus rosa läppstift från min väska och har på lite på mina läppar.
Vi ler mot varandra innan vi skyndar i väg till cafeterian där dom andra sitter.
Även fast dom är sjukt snygga så äter dom faktiskt vilket jag tycker är sjukt bra för jag skulle inte klara av att inte äta.

Harry:

Jag glor på mobilen och har gjort dom senaste minuterna.
Oscar måste skoja med mig.

From Oscar:

Värkar som om någon tagit tåget direkt till sexy!

Med det har han skickat en bild på Cassandra.
Jag vet att det är Cassandra för att man ser det på hennes ögon men om man inte hade sett dom skulle jag aldrig gissat att det var henne för helt ärligt hon ser inte ut som den Cassandra jag lärde känna.
Vad har dom gjort med henne?!
Några andra av mina gamla kompisar säger att hon hänger med Sianna och dom vilket betyder att det är illa för ärligt kom igen vem har sett någon som hänger med dom utan att vara en bitch.
Varenda person vet att hänger man med dom förlänge blir man kallad bitch.
Det är oundvikligt.
Med snabba steg skyndar jag mig ner till resebyron och jag bryr mig inte ens att packa för det kan jag göra så fort jag ändrat min biljet till ett tidigare tåg.
Efter att fixat ett tåg som går i kväll smsar jag och berättar för Oscar han är helt lugn med det.
Jag packar lite kläder och grejer jag kommer behöva och sen slänger jag en blick på klockan och ser att det är 2 timmar tills jag måste dra.
Jag skriver ett sms till Markus berättar varför jag inte kan komma och träna och sen ser jag lite på tv.
När det är en halv timme kvar så skyndar jag mig att hämta min väska.
Om jag går så tar det 15 minuter vilket betyder att jag slipper leta reda på en parkerings plats och det låter riktigt bra för mig så jag tar min resväska i ena handen och börjar gå mot station.
När jag kommer fram så behöver jag bara vänta i några minuter innan tåget rullar in på stationen.
Jag kliver på och letar reda på stol 32.
När jag sitter ner får jag lov att vänta 15 minuter innan tåget äntligen börjar rulla igen.
Klockan är halv nio vilket betyder att jag kommer komma fram mitt i natten vilket betyder att jag kommer behöva leta reda på Oscars lägenhet själv efter som jag inte vill ringa och väcka han då han har skola i morgon.
Jag måste ha slumrat till för jag vaknar av att någon sätter sig bredvid mig på nästa station.
Min blick går till killen bredvid mig han har ett leende på läpparna och tittar ner på telefonen.
-"Hej jag är Josh"Säger han och jag ler mot honom.
-"Harry"Säger jag.
Resten av vägen sitter jag och pratar med Josh och det vissar sig att han ska hit och hälsa på sin kusin.
Och som min räddare i nöden erbjuder han sig att köra mig till Oscars.
Till min lycka har Oscar inte flyttat extra nyckeln från ovanför dörren så jag behöver bara ta ner den och låsa upp.
Jag kliver in i den mörka lägenheten och tittar runt och inser att det ser ungefär lika dant ut.
Mina steg styrs mot vardags rummet där jag hittar Oscar sovandes med en xbox kontrol i handen.
Han ser ut att ligga väldigt obekvämt.
Med en lätt rörelse så ruskar jag han lätt så han vaknar försiktigt.
-"Du kanske ska gå och lägga dig i din säng nu Oscar"Säger jag och han tittar på mig mumlar något som låter som ett hej jag har saknat dig men jag är inte säker.
Med en kram försvinner han ut ur rummet och in till det som jag mins som hans sovrum.
Jag går till hans gäst rum och lägger mig på den nybäddade sängen och sluter ögonen.
Snart låter jag drömmarna ta över mig.

Sianna:

Jag tittar över till Cassandra som står lutad mot skåpen bredvid mitt skåp.
Hon ser riktigt bra ut och jag ska vara ärlig jag är glad att jag valde henne som person till att ta populäriton från.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hitta någon lika som dom andra tjejerna som jag faktiskt skulle kunna kalla vän.
Men helt ärligt så är Cassandra inte längre någon jag hänger med för populäritet utan för hon är en helt fantastisk tjej.
Jag förstår nu varför Harry va med henne.
Jag ser nu vad han måste sett i henne.
Nej jag är inte kär i henne jag ser henne bara som en av mina närmaste vänner hon är riktigt ärlig och trevlig.
Ända sen hon börja hänga med oss har Denize slutat prata skit om folk...
Okej kanske inte helt men mycket mycket mindre än innan vilket är ett stort framsteg för henne.

Cassandra:

Jag ler mot Sianna och hon ler tillbaka.
Det känns som om jag faktiskt kommer riktigt bra överens med dom här tjejerna och dom hjälper mig igenom allt.
Det vissa sig att dom vet hur det är att förlora någon i sin familj som stog dom nära.
Jamica förlorade sin mamma när hon var 10,Lilja förlorade sin syster när hon var 7, Wendy förlorade sin farbror när hon var 15, Sianna förlorade sin bästa vän när hon var 16 och Denize förlorade hela sin familj i en brand förra året.
Det är som om vi alla är sårade och hjälper varandra igenom det.
Ingen i skolan vet om det här...
Eller jo dom vet om att Denize förlorade sin familj men dom vet inte om dom andra tjejerna.
Jag tror enda anledningen som Denize är elak och snackar skit om folk är för att hon vet inte vad han ska göra annars hon är rädd och vill inte att folk ska se henne som svag.
Tro mig jag vet den känslan.
När jag berättade för dom om min pappa så kramade dom mig bara som riktiga vänner.
För en gångs skull känner jag mig som om jag passar in.
Vi går tillsammans till matte lektionen och Denize kommer i kap oss och hoppar upp på min rygg.
Hon rider på min rygg hela vägen till matten där hon är tvungen att hoppa ner för att våran lärare skriker på oss att det är en skola ingen lekplats...
Vilket förde oss till iden att vi ska gå till parken och leka i lekplats.
Fråga inte okej vi bara är konstiga.

 --------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera :)

Harry:

Jag tittar på bilden som Oscar just skickat.
Det kan inte vara hon vad gör hon där varför skulle hon vara i min gamla skola.
Det måste betyda att hon flytta dit...
Jag tittar ner på Caspar som sitter i mitt knä och ser på tv.
Amelie hade ansvaret för honom för mamma är på en dejt men Amelie har läxer som hon måste göra och efter som jag inte gör mina läxer så erbjöd jag mig att ta hand om honom.
Jag älskar ju faktiskt Caspar han är min lillebror.
Niall försvan tidigare i dag med de två nya killarna Louis och Liam.
Ska jag vara ärlig så förstår jag inte vad dom ser i varandra dom är så olika allihopa av dom.
Louis är någon drama tönt, Liam är rent ut sagt en tönt och Niall är en överglad tönt...
Men med tanke på att jag just kallade alla tre tönt kanske dom är som gjorda att hänga i hop.
Jag undrar om folk kallar mig tönt bakom min rygg.
Jag vet att Cassandra bruka kalla mig tönt när jag skoja med henne.
En ensam tår rinner ner för min kind när jag tänker på Cassandra.
Dom rinner alltid när jag tänker på henne det känns så konstigt.
Jag bör inte känna så här för en tjej jag är en boxare som också är med i street fights jag borde int fokusera på något annat än det men nu är det de enda jag tänker på.
Jag har tränat boxning men får inte boxas på någon Match för Markus han tycker jag är ofokuserad och helt ärligt så har han rätt jag är totalt ofokuserad på boxningen jag har aldrig vart så ofokuserad förut.

Cassandra:

Jag sätter mig ner vid ett av borden i min biologi klass och ser hur många blickar vänds mot mig och alla runt om kring mig viskar.
Jag visste att folk titta på dom nya men jag har aldrig vart med om att alla glor och viskar om en.
Jag undrar vad dom igentligen har hört om mig.
-"Hej du måste vara Cassandra den nya tjejen?"Säger en hög ljus röst och jag vänder mig om och ser en tjej i en kort kjol och kort tröja.
Den här tjejen måste ha väldigt svårt att se skilnad på underkläder och vanliga kläder för ärligt hon ser ut att gå runt i underkläder.
-"Jag är Sianna och jag ska ha ett pjamas party den här fredagen du får väldigt gärna komma om du vill"Säger hon och ler mot mig genom hennes översminkade ansikte.
Om det hade vart som vanligt skulle jag skrattat och sagt nej men med tanke på att ingen annan pratar med mig och hon är faktiskt vänlig och jag behöver någon att gråta ut hos så säger jag ja och ler mot henne.
Hon sätter sig ner bredvid mig och börjar berätta om hur kul vi kommer ha och helt ärligt tror jag det också.
Den här tjejen verkar så snäll.

Sianna:

Min plan funkar perfekt hon kommer komma till oss på fredag och då kan vi göra henne till en av oss.
Efter som hon är en av dom mest efter traktade tjejerna i skolan nu så kan hon hjälpa oss med att bli populärare.
Jag må vara skolans populäraste tjej men den här tjejen kan lugnt ta över den platsen från mig om jag inte är försiktig.
Bara det att hon har eller hade något i hop med Harry Styles gör henne som drottning.
Ingen vågar prata med henne för dom tror att något dåligt ska hända men Harry kommer inte komma och slå ner dom för att prata med henne.
Så fort allt går tillbaka till normalt igen kommer jag redan vara super mega populär plus ha en till av mina efter följare.
För ärligt hennes hår är fint och om jag får göra några få ändringar så kommer hon passa perfekt till vårat gäng.

Harry:

Jag tittar på tåg biljetten om två veckor ska jag åka tillbaka hem för att träffa Oscar.....
Okej kanske inte för att träffa Oscar utan för att få en andra chans med Cassandra...
Att träffa Oscar är liksom bara en bonus på det hela.
Jag behöver bara vänta två veckor på att åka ditt.
Oscar har lovat att jag kan komma och bo i hans lägenhet vilket jag är tacksam över efter som då behöver jag inte ha pengar till ett hotell.
-"Harry jag hörde att du är ledig igen några planer för i kväll eller ska vi ha lite kul?" Frågar en tjej jag aldrig sett tidigare när jag går igenom skolan.
Wow... inte lite klängig eller.
Hon håller i min arm och trycker sin kropp mot mig.
I vanliga fall skulle jag säkert le och säga absolut men jag bara skakar av mig henne och ger henne en äcklad blick.
Jag tror inte jag legat med henne förut...
Eller så har jag det jag vet inte.
Dom flesta som inte är slampor när jag ligger med dom blir efter att jag legat med dom.
Gud jag är en hemsk person.

Cassandra:

Jag plingar på dörrklockan och snart öppnas dörren och vissar en pjamas kläd Sianna.
Hon har inget smink och ser verkligen fin ut utan.
-"Du kom"Säger hon med ett leende och drar med mig in.
Där inne står det 4 tjejer med lila,rosa och vita pjamasar.
Känner mig inte så ut dissad i alla fall min pjamas är mörklila.
Deras må vara i ljusa färger men jag har i alla fall lila precis som dom.
-"Det här är Jamica"Säger hon och pekar på den mörkhyade tjejen med svart långt vågit hår som verkligen passar henne.
-"Lilja"Säger hon och pekar på den riktigt ljushyade flickan med blont hår som är lockigt.
Hon ser ut som något taget ur en saga.
-"Wendy"hon pekar på den korta tjejen med ljusbrunt rakt hår som ligger långt till hennes rygg.
-"Och Denize"Säger hon sist och ler mot den röd håriga glickan med kort hår som passar henne riktigt bra.
Det lockar sig på precis rätt ställen.
Alla 5 tjejerna i rummet ser ut som sago figurer och utan tvekan käner man sig osäker.
-"Jag älskar ditt hår Cassandra det är häftig färg"Säger Jamica med ett leende.
Efter hennes komplimang blir allt så mycket lättare stämingen är inte alls lika spänd och vi börjar genast prata om allt och inget.
Aldrig har jag inset varför tjejer gjorde såna här saker fram tills nu.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera :)

Harry sitter bredvid mig i baksättet av bilen på sig har han en vit t-shirt med en svart kavaj över sen ett par svarta tajta jeans.
Han ser riktigt bra ut om vi säger så.
Vi säger inte så mycket och jag tror han vet lika lite som jag vad vi kan prata om.
Det var så mycket lättare att prata med honom när mamma inte var med och titta varenda steg vi tog.
Nu vaktar hon oss som en hök för att allt ska vara perfekt till henne Dejt.
Vi stannar utanför en resturang och Harry är ute ur bilen innan jag hinner ta av mig bältet.
Jag fattade först inte varför men när min dörr en öppnas så skrattar jag åt honom när han gör en överdrivet snobbig britisk accent och säger att vi har anlänt till våran destination.
Han tar min hand och hjälper mig ut och min mamma har något i blicken som jag inte riktigt kan tyda.

Tara:

Min blick far till Cassandra och Harry som fjantar sig lite med varandra och jag känner en sorg falla över mig.
När jag tittar på Harry ser jag så mycket av Cassandras pappa i honom han var exakt likadan.
Kanske det är därför jag inte vill att Cassandra ska umgås med Harry för jag vet inte om han är samma som hennes pappa.
Hennes pappa var väldigt bad boy av sig och ingen mamma ville ha sin dotter med honom och min mamma var riktigt skeptisk mot honom.
Se vet jag ju att det finns dom som inte alls ändras bara för att dom är med en speciel tjej så jag är orolig för jag kan inte avgöra om Harry är en bra bad boy eller en dålig bad boy.
Man ser tydligt att han är en bad boy i alla fall även fast han försöker dölja det och ärligt så är han ganska bra på det också.
Vi kliver in i resturangen och jag ser Martin och hans son Dustin sitta bredvid honom i en kostym.
Martin har tre söner och han har döpt dom till Austin,Justin och Dustin för att det skulle vara coolt sa han.
Jag tycker det är konstigt.
Dustin är den enda som går i skola i närheten av London så han är den enda som kunde komma vilket jag är glad för efter som jag vill att hans barn ska komma bra överens med Cassandra.

Dustin:

Jag sitter bredvid pappa och ser Harry kliva in genom dörren bredvid en tjej som är betydligt mycket kortare än honom.
Min blick sjunker genast till bordet när jag ser att han tittar runt i resturangen
Det sista jag behöver är att han ser mig.
Jag slogs mot honom för någon vecka sen och låt oss säga så här det sluta inte bra... För mig jag förlorade och fick gå därifrån med massa blåmärken och en bruten näsa.
Innan våran fight så har jag aldrig pratat med honom men han verkar som den killen som skulle kunna slå ner dig om du tittar på honom för länge.
Mina händer börjar svettas när dom gör sin väg över till oss och det är då jag inser att Tara är med dom vilket betyder att dom kommer komma hit.
Undra vad Harry är till dom kanske det är hennes dotters pojkvän...
Men av vad jag hört så blir han inte kär utan det är bara ligga sen sticker han och pratar aldrig med dom igen.
När dom sätter sig ner så ser jag hur Harry drar ut stolen till hon tjejen som ler vänligt mot honom och till min stora förvåning ler han tillbaka...
Han har smilegropar!
Inge har någonsin sett Harry Styles le mer än ett elakt leende.
Det han ler nu är inte ett elakt leende det är fylt med värme och glädje.

Harry:

Jag sätter mig ner bredvid Cassandra och jag ser hur hon har det svårt att vara här.
Själv kan jag inte förstå hur hennes mamma kunde välja just i dag till att träffa hennes nya pojkvän liksom samma dag som hennes pappa dog.
Jag tar hennes hand under bordet och jag känner hur hon slappnar av lite men inte särskillt mycket.
Inte så mycket som jag vill att hon ska slappna av.
Vi blir presneterade för Dustin och Martin och jag känner igen Dustin från en av mina fights.
Jag är glad att han inte tar upp det här det skulle vara pinsamt om vi säger så.
Vi sitter och pratar ett tag tills maten kommer in och Cassandra tittar ner på den med en ogillande blick.
Hon hade inte fått beställa själv hennes mamma sa att dom redan beställt så jag har en känsla av att hon inte gillar Lax.
-"Fisk?!"Utbrister hon och hennes mamma tittar upp på henne med en frågande blick.
-"Det är lax du tycker ju om det"Säger hennes mamma som om det är den mest normala saken i världen.
-"Jag tycker inte om fisk vare sig om det är lax eller någon annan fisk och det har jag sagt till dig över hundra gånger"Säger hon och jag tittar ner på min köttbit och tar sen hennes tallrik och byter med min efter som själv har jag inget problem med lax.
-"Problemet löst"Säger jag och ler mot Cassandra som ler mot mig och min handling.
Jag undrar varför det bara var Cassandra och Dustin som fick fisk.
Kanske hennes mamma inte tycker om fisk...
Min blick glider hela tiden till Cassandra som sitter bredvid mig och äter under tystnad.
Hon är nog den vackraste personen jag någonsin har sett i hela mitt liv.
Sättet som hon hår faller perfekt runt hennes ansikte och hennes perfekta gröna ögon som är hur underbart vackra som helst när hon ler.

Cassandra:

Jag märker hur Harry tittar på mig ibland men helt ärligt så tycker jag om sätter han tittar på mig.
Han får mig med bara en blick att känna mig speciel jag gillar den känslan... Mycket.
Dustin är ganska tråkig det enda han pratar om är hans fotbolls lag och hans brorsor som har spelat i exakt samma fotbolls lag och att dom är bäst.
Martin pratar bara om hur vi borde göra något mer tillsammans som att gå på zoo eller åka och campa.
Hur gamal tror han att jag är igentligen?
Ingen av mammas tidigare pojkvänner har behandlat mig som ett barn dom har tagit med mig till en konsert eller något och det har jag inget problem med.
Min mamma verkar älska hans ide och jag fattar inte vad hon ser i honom han är tråkig och inte lite.
Alla andra killar mamma har haft är i alla fall roligare än det här inte för att jag har gillat dom mycket mer men jag väljer någon av dom alla gånger över han.
Vem fan döper sina söner till Justin,Austin och Dustin seriöst?!
Under hela middagen sitter han och försöker vara rolig och jag ser hur Harry försöker hålla sig för skratt varje gång jag inte skrattar när han försöker få mig att skratta.
-"Det börjar bli sent och det är säkert efter läggdags för dig Cassandra kanske du borde gå hem"Säger Martin och jag tittar på klockan och ser att den är halv 10....
Skojar han med mig.
-"Hur gammal tror du att jag igentligen är?!"Utbrister jag och Harry tittar på honom och se tillbaka på mig.
-"14 Kanske 15"Säger han och där gick han över gränsen.
Jag må vara kort men jag är fan heller 14-15 år gammal.
-"Jag är 18"Utbrister jag och tittar på honom med arga ögon och Harry tar tag i min hand för att jag inte ska slå till honom.
Jag märker inte ens att jag har mina händer knutna i nävar förens han tar tag i en av dom.
Jag försöker andas normalt men det går inte så bra jag känner hur ilskan kokar i mig.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera :)

Glöm inte att rösta mellan dom två som blev oav gjort på!

http://momentsff.blogg.se/2013/august/det-star-mellan-dom-har-tva.html#comment

Jag hör hur publikens jubel blir högre och snart kommer en dommare ut i ringen.
Wow det här är ganska coolt.
Min mamma skulle döda mig om hon visste vart jag befann mig just nu.
Men med tanke på att hon inte är hemma och se till att jag kommer hem så får hon väl skylla sig själv.
Han skriker något i mikrofonen som jag inte hinner snappa upp bara för att alla i publiken skriker som om Justin Bieber skulle ha klivit in.
Men det här kanske är deras Justin Bieber.
Ut i ringen kommer en kille med röd aktigt hår sen lite blått lite här och var.
Så kan man ju också färga det...
Det ser ut som någon droppat blått i hans hår och att det inte var meningen.
Efter honom kommer....
HARRY?!
Vad gör han här?
Slåss han?
Kommer han skada sig?
Är det fel om jag inte vill att han ska skadda sig?

Markus:

Jag ser hur Harrys blick går över publiken och landar på...
Cassandra...
Uh oh.
Det är inte bra han ska inte se henne mer än om han håller på att förlora.
Han blick går till mig och när han ser min blick inser han att det är jag som fått hon att komma hit.
Och han ger mig världens mördarblick.
Jag ligger illa till nu har jag en känsla av.

Zayn:

Jag går omkring lite och ser en lokal med dörren öppen lite längre ner och bestämmer mig för att gå närmare.
Ju närmare jag kommer desto mer hurr och jubel hör jag och när jag kliver in i lokalen ser jag en boxnings ring i mitten och ett litet leende sprider sig på mina läppar.
Det betyder att det måste finnas någonstans att träna här i närheten eller om dom tränar här.
Jag kommer nog helt plötsligt att trivas mycket mer här än innan.
Jag ser dom två killarna i ringen och ser hur den ena killen är ofokuserad för hans blick glider hela tiden till ett annat håll mot sin motståndare.
Jag följer hans blick och den landar på en väldigt vacker tjej.
Hon har en mörk hårfärg men jag kan inte urskilja vilken i det här ljuset.
Den är konstigare än brun och anorlunda mot blå.
Jag bestämmer mig för att gå närmare och när jag kommer fram till henne ser jag att hon har plomon färgat hår.
Det passar henne.
-"Hej!"Säger jag till henne och hon vänder sig mot mig
-"Hej"Svarar hon och ler.
Man kan tydligt se att hennes leende är fejk och att det inte alls är lyckligt.
Det ser man i hennes ögon dom är liksom gröna och tomma.
Jag har sett liknande ögon förut dom glittrar när dom är glada.
-"Jag är Zayn"Säger jag och undrar plötsligt vart allt mitt mod kom i från jag har aldrig vart den personen som pratar med folk jag brukar mer vara den tysta mystiska typen.
Men det är bara för att jag vill vara tuff men jag är ganska blyg.
-"Cassandra"Svarar hon mig och jag ska just snacka mer med henne men det värkar som en dålig ide då jag blir sliten bort från henne.
Jag tittar bak och möter två gröna ögon och ser sen att det är killen från ringen.
Wow någon gillar den här bruden.

Cassandra:

Min blick flyger upp till Harry när han tar tag i Zayn.
Vad fan håller han på med vad är det med honom?!
-"VAD HÅLLER DU PÅ MED!!!"Skriker jag och försöker dra bort honom men det slutar med att jag hamnar på rumpan en bit bort.
Jag vrider mig i smärta när jag inser att min handled hamna fel vid fallet.
Tack så mycket Harry!
Märk min sarkasm.

Harry:

Jag vet inte vad som for i mig men jag hoppa av ringen och går fram till killen som snackar med Cassandra och drar bort honom från henne.
Jag vill inte att han snackar med henne även fast dom inte är mer än vänner jag vill inte se hur hon har sin uppmärksamhet på honom....
Vad är det för fel på mig varför reagerar jag så här?!
Jag känner hur någon sliter tag i mig men verkar inte få något bra gräpp om mig.
Utan att bry mig om vem det är putar jag bort personen från mig.
-"Harry sluta"Hör jag Markus röst skrika och jag inser att killen jag fightas med faktiskt skydar sig som killarna jag kör mot på street fights.
Det betyder i alla fall att han inte kommer dö...
Varför vill jag att han ska göra det?!
Varför reagerar jag så här!?
-"Du skaddar henne"Skriker han och utan att behöva höra hennes namn slutar jag direkt.
Jag vänder mig blick mot dit jag trodde Cassandra skulle stå men i stället hittar jag henne en bit bort på golvet med handen runt hennes handled.
Oh Fuck...
Nej nej nej nej.
Det kan inte vart henne jag putta snälla nej.
Jag känner paniken växa och det skrämmer mig något regelt för jag har aldrig brytt mig innan.

----------------------------------------------------------------

5+

Cassandra:

Jag kliver ut genom dörren och låser efter mig innan jag går över till Amelie.
På mig har jag ett par vita jeans och en svart tjock tröja som är min absolut favorit tröja.
Mitt hår har jag satt upp i en slarvig knut på huvudet.
Jag har inget smink på mig för att jag inte alls kände för det.
Amelie kommer ut genom dörren tillsammans med han killen och han har ett retsamt leende på läpparna när han ser mig.
Man kan tydligt se likheterna mellan dom vilket visar att dom är syskon.
-"Hej Cassie"Säger Amelie och jag ler mot henne.
-"Hej Ami"Säger jag och hon skrattar.
Vi kramar om varandra och han killen...
Som jag fortfarande inte vet namnet på tittar konstigt på oss.
-"Hej jag är Cassandra"Säger jag och han tittar ner på min hand om jag håller ut till honom coh jag låter den sakta falla till min sida då han inte skakar den.
-"Det där är Harry min bror"Säger Amelie och jag nickar.
Han sätter sig i framsättet bredvid Amelie och jag sätter mig bak och ett leende kommer upp på mina läppar när han sätter i en skiva och jag känner igen låten som kommer på.

Summer has come and passed
The innocent can never last
wake me up when September ends

like my father's come to pass
seven years has gone so fast
wake me up when September ends

Jag sjunger med och jag ler lite när jag hör hur Amelie skrattar åt mig.
-"Gillar du Green Day?"Frågar hon och jag tystnar genast och tittar på henne som om hon just ställt den mest dumaste frågan i världen.
-"Vem Gillar INTE Green Day?"Frågar jag ut och hon skrattar åt mitt svar.
När vi kommer fram till skolan så går vi in genom dom stora dörrarna men Harry försvann så fort vi parkera.
Jag vet inte vart men han verkar inte vilja synas tillsammans med Amelie.
-"Jag älskar din hårfärg hur kom du på att färga den så?"Frågar Amelie plötsligt och jag ler lite.
Det är riktigt komiskt faktiskt.
-"När jag var liten åt jag plomon hela tiden och bara älskade färgen och alla sa att om jag fortsatte äta så skulle mitt hår få den färgen och sen när jag var 13 började jag färgade i plomon färgat bara för att se hur folk reagera och sen insåg jag att jag älska det"Säger jag och hon ler mot mig.
Jag tog bort den delen med att jag åt dom med min pappa och att det var han som börja säga så.
Vi skiljs åt när jag går till idrott vilket jag tuvärr har med Harry....
Han är inte med och spelar basket utan sitter bara bredvid.
Jag kan känna hans blick på mig hela tiden och så fort någon kommer nära mig försöker jag gömma min handled där jag brukar ha armband.
Jag brukar ha ett svett band runt på idrotten men glömde det hemma i all hast så nu försöker jag mittt bästa att inte vissa folk hur min handled ser ut.
Jag är inte riktigt bra på basket men det är kul.
-"Black var lite seriös!"Skriker en av mina lagkamrater och putar mig.
Just när jag fått tillbaka balansen igen så tar han satts till att putta mig igen men innan jag vet ordet av så blir han bortdragen och min blick hamnar på Harry som dragit bort honom.
Jag ler lite mot honom men får inget leende tillbaka utan han bara går sin väg.
Varför hjälper han mig om han endå inte bryr sig.
Men han måste ju bry sig efter som han hjälpte mig.
Eller så kanske han hjälpte mig för att jag hjälpte Amelie som en gentjänst liksom.
Alla tittar på mig och våran idrotts lärare får ett helvete att få oss att göra något igen.
Efter idrotts lektionen så undviker alla mig förutom Amelie.
Hon vet vad som hände där inne bara för att henne var den första jag berättade för..
Hon verkade inte vara lika förvånad som mig vilket förvånar mig.
Under hela förmiddagen får jag blickar och alla tittar på mig som jag är någon jävla mirakel kvinna.
Va fan är det med alla i dag?
Med en suck lämnar jag sista lektionen innan lunch och försöker leta reda på Amelie bland alla personer i korridoren.
Det är lättare sagt än gjort.
Hela korridoren är full av lärare och elever.
Att leta efter Amelie här är omöjligt när man är så kort som jag är.
Med en suck vänder jag mig om och möter dom gröna ögonen jag letar efter...
Bara på fel person.
Det är ganska jobbigt att hon och Harry har samma ögonfärg man kan mista dom för varandra om man bara tittar på ögonen.
Det finns en sak som skiljer dom ganska mycket från varandra och det är Amelies raka hår.
Men vem vet hon kanske plattar det.
Harry kommer fram till mig och tar tag i min arm.
Ni annar inte hur många blickar vi får av den lilla saken.
Han leder mig igenom massa mäniskor och jag förundras av att han kan se något mellan alla.
Men det förstås han är längre än dom flesta här och jag är kortare.
Han tar mig fram till cafeterian där han sen går fram till ett bort sätter ner mig och går sin väg.
Jag tittar efter honom frågande och bara några minuter senare kommer han tillbaka lika dant som först fast med Amelie i handen.
Okej så varför gjorde vi inte så här från första början?
Han sätter sig ner bredvid oss och Amelie tittar på honom med en blick jag inte kan tyda och jag ser ett litet leende leka på hans läppar vilket är en av dom vackraste sakerna i hela världen.

Liam:

Jag sitter och stirrar på mamma med stora ögon hon måste skoja med mig flytta till London.
Varför var hon och pappa tvungna att skiljas.

Niall:

London?
Bättre skola?
Skulle inte tro det mamma.....
Men nu sitter jag här på ett plan på väg till en dum skola som inte alls är som min gamla i Irland.
Utbytes student...
Skit.

Louis:

Det kommer bli så kul jag kan inte fatta att jag ska få spendera ett helt år i en skola i London för att det är ett bättre drama program där det kommer bli amazing.

Zayn:

Jag bryr mig inte...
Fuck this shit!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt personliga favorit perspektiv är Zayn ;)

Kommentera :)  5+

När jag kommer hem från skolan så står huset helt tyst och jag tittar runt och ser en lapp från mamma.

Hej älskling!

Har åkt iväg ett tag för att fixa lite grejer med jobbet kommer hem om några dagar pengar har jag satt in på ditt konto och jag är ledsen att jag inte kommer vara hemma med dig på den tredje..
Jag hoppas du klarar dig själv gör inget dumt.
Du får bestämma själv om du ska gå till skolan på den tredje smsa mig om du inte går så ringer jag och säger att du är sjuk.
Ring inte kommer att vara på möten ofta tittar på mobilen i mellan.

Älskar dig och sköt om dig
Kram mamma

Jag sväljer hårt när jag läser.
Mina tårar försöker tränga sig igenom ögonen men jag kämpar i mot.
Hon tänker lämna mig ensam på den tredje samma dag som pappa dog.
Hur hade hon tänkt att jag skulle kunna ta hand om mig själv när jag knappt kan stå upp utan honom.
Utan någon större nytta försöker jag att stopa tårarna som börjat rinna ner för mina kinder.
Allt är bara skit mamma säger att hon är på jobb möten men till och med Jag vet att hon träffar en ny man.
Hon gör så varje gång men det är bara att hon åker aldrig bort över den tredje för hon vet att jag behöver henne.
Jag sjunker ner längs väggen och låter tårarna rinna.

-"Cassa titta"Säger pappas lena röst i mitt öra och jag tittar runt i det stora rummet.
Han pekar mot pianot och leder mig ditt.
Vi sätter oss er och han låter sina stora händer leta sig över tangenterna och jag tittar med stora ögon på när han låter dom röra sig fritt och skapa det mest fantastiska ljudet jag någonsin hört.
-"Testa"Säger han och jag sätter mina små händer mot pianot och försöker spela som pappa men det låter inte alls bra det låter illa.
Han skrattar och vissar vart jag ska sätta händerna och jag låter mina små fingrar spela samma melodi som han spelat innan.

Jag slår upp ögonen och tittar runt och inser att det bara är minnen inget finns kvar.
Jag vill vara liten igen då pappa fortfarande fanns och vissade mig saker.
Melodin som han spelade spelas runt,runt ,runt i mitt huvud jag och sätter händerna för.
Jag klarar inte av det jag vill inte höra.
Med tårarna rinnande längs mina kinder skriker jag rakt ut och försöker få melodin att sluta spelas i mitt huvud.
Jag borrar in mina finger toppar i min hår botten och försöker få det att sluta.
Det känns som någon sticker en kniv i mitt hjärta och drar ut den och tar med sig mittt hjärta ut.
Det är alltid så här när jag saknar min pappa men då finns alltid mamma bredvid och berättar att allt ska bli okej men det blir det aldrig och nu är hon inte här.
Jag behöver någon som bryr sig.

Amelie:

Jag tittar på mamma och hon ler mot mig.
Med en suck går jag över till dom nya grannarna vi var inte hemma när dom kom så nu ska jag gå över med en paj för att välkomna dom.
Fråga inte mig det var min mammas ide.
Jag går över och knackar på och när jag öppnar står tjejen från tidigare Cassandra där med röd gråtna ögon och hennes hår är i stora tovor.
Utan att säga något lutar jag mig fram och kramar om henne.
Jag brukar inte krama folk det är att vara för nära mitt personliga utrymme men hon hjälpte mig i skolan i dag och det ser verkligen ut som hon behöver en kram just nu.
Hon snyftar och aldrig hade jag trott att hon skulle vara så förstörd som hon är.
Men kanske det är sant som dom säger att dom gladaste personerna är alltid dom mest sårade.
Hon var ju hur glad som helst när jag träffa henne.
-"Jag bor på andra sidan gatan och min mamma bad mig att välkomna er hit vi var inte hemma när ni kom"Säger jag och hon torkar sig under ögonen och nickar.
Hon tar pajen jag räker fram och ler lite svagt.
Hon gör en liten rörelse med handen som vissar att jag kan komma in.
Med lite osäkra steg kliver jag in efter som jag inte har så många vänner folk brukar inte gilla mig för hur jag klär mig.
Vi sitter och pratar ett tag och skrattar och hon verkar gladare hennes ögon lysser inte som jag trodde dom skulle göra om hon var lycklig men dom ser i alla fall gladare ut.
Jag vet i alla fall att det måste finnas något sett att få hennes ögon att lyssa.
Senare säger vi hej då och jag lovar henne att hon kan åka med mig till skolan i morgon.
Hon nickar.
Om hon bara visste vem min bror är....
Han brukar sova hos en av sina kompisar bara för att slippa vara hemma så jag ser han oftast bara i skolan och han bryr sig inte så mycket.
Han vill oftast inte vara hemma för han har det svårt med Caspar.
Caspar är minst av oss tre och han är döv.
När jag kommer hem så står mamma brevid Caspar och kör tecken språk och pratar.
-"Varför tog du sån tid?"Frågar mamma och jag berättar om att jag träffa Cassandra tidigare i skolan och att det var hon som bodde där.
-"Du föresten din bror är hemma du kan väl köra han till skolan också i morgon?"Frågar hon och jag nickar.
Jag går upp för trappan och knackar på min brors rum där jag hör hög musik ifrån.
Han är absolut hemma.
Vad är det med honom och Green Day.
Visst dom är bra men inte så bra.
Jag kliver in och han tittar på mig.
-"Vad vill du?"Frågar han och glor på mig.
-"Mamma vill att jag kör dig till skolan i morgon så se till att vara i tid"Säger jag och han höjer ögonbynen mot mig.
-"Du brukar aldrig bry dig om tid Amelie du vill helst komma precis när det ringer vad ändrades?"Fråga han och ler mot mig lite.
Han är så irriterande.
I skolan har han den här Bad Boy stilen men när han är hemma är han sig själv.
Jag vet mycket väl vad han gör efter skolan men mamma vet inte.
-"Cassie ska åka med oss"Säger jag och han tittar frågande på mig och jag berättar om henne och jag kan se att han ler lite vilket betyder att han vet vem jag snackar om och inte har något alls imot henne.
Om han hade skulle han ha vägrat och inte alls haft ett leende på läpparna.
När jag lämnar hans rum så känns det bra att han inte har något i mot henne.

 ----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag fick inte fem kommentarer på förra och jag hoppas att det var för att ni satt och nördade best song ever för att slå rekordet :)

Så 5+ ?