#6 Are You Alive?
Vi alla sitter i bilen på väg till sjukhuset som vi ska vara på i dag....Trevligt jag som inget annat vill än att sova på en lördag men jag gör det för killarnas skull.
Det öser ner ute och jag är glad att det inte är jag som kör jag tycker det är lite otäkt att åka med just nu och undra hur Paul som kör känner sig.
-"Vi är framme grabbar"Säger Paul och hjälper oss in på sjukhuset efter som det står fullt av fas utanför....ÄVEN FAST DET ÖSER NER DET ÄR OTROLIGT!!!!!!
-"Louis?"Hör jag en tjej röst säga frågane och jag vänder mig om och ser Roseline från Doncaster? WTF?????
-"Roseline?"Säger jag frågane och ler lite henne var det längesen man såg och fortfarae lika vacker är hon....Med det medel långa blonda lockiga håret och dom skinande blå ögonen.
-"Vad gör du här?"Frågar jag sen och hon ler mot mig.
-"Jag är här för att besöka min bästis"Säger Hon och ler lite innan hon går bort till en av koridorerna och försvinner bakom ett hörn.
-"Hon var het vem var det?"Säger Harry och jag skrattar lite.
-"Roseline ett av mina ex från Doncaster"Svarar jag och Harry busvislar vilket får alla som är i väntrummet att säga åt oss att vara tysta.
-"Jag ska bara gå på toa men ni kommer väl vänta här?"Frågar jag och dom nickar och jag går bort mot toalleterna.
När jag kommer ut slår jag upp dörren rakt på ågot eller kansek värre...Någon.
-"Oj hur gick det"Frågar jag ch tittar ner på den lilla tunna flickan som sitter på rumpan på golvet.
Man ser inte så mycket av henne mer än det att hon har ungefär samma färg på håret som Ed Sheeran.
Hon vänder huvudet upp mot mig och jag ser in i ett par livlösa gröna ögon hon ser ut som om hon har tappat hoppet totalt men ändå är hon så vacker att jag inte kan ta ögonen från henne....Hon är nästan lik blek men om hon inte rört på sig skulle jag trott hon var död.
-"Det gör inget"Säger hon tyst och hennes röst låter så underbart vacker.
-"LOUIS!!!"Ropar Harry som står längre ner i koridoren och tittar upp mot mig...Fan jag måste gå.
-"Här låt mig hjälpa dig upp"Säger jag och sträcker fram min hand men hon tittar bara på en innan hon tar sig upp själv och en syster kommer springande genom koridoren.
-"Edwards vad har vi sagt om att lämna ditt rum utan att säga till om det"Säger hon till flickan.
-"Vad då jag har fått göra det förut"Säger flickan argt.
-"Inte direkt efter en operation gumman du vaknade ju för 1 timme sen du måste villa"Säger hon och tar flickans hand och flickan suckar djupt.
-LOOOOOOOUIIIIIIIIIIIS"Hör jag Harry skrika igen och alla hyschar honom vilket ser roligt ut och jag skrattar och ler lite av tanken på tjejen.Jag springer ner till Harry och ler mot honom och han ser fundersamt på mig efter som han inte sett mig le på riktigt på flera dagar.
-"Vad hände igentligen inne på toan?"Frågade Harry leendes och jag rycker på axlarna....När vi kommer till killarna så börjar dom jubla efter som jag har ett helt tvätt äkta leende på läpparna.
-"Vem är tjejen?"Frågar Zayn och jag tittar ner i backen han är den första som fattat att det är en tjej.
-"FINNS DET EN TJEJ"Säger Harry...En aning högt.
-"Tyst"Fräser jag till han och ha viskar okej och alla skrattar till och med jag.
-"Jag vet inte någonting om det här tjejen jag slog upp dörren på henne och hon är det vackraste jag någonsin sett.....Jag vet bara att hon heter Edwards i efternamn"Säger jag och Zayn hajar till efter som Perrie heter Edwars kan dom vara släkt?
-"Louis!"Hör jag en röst ropa på mig och jag vänder mig om och ser Roseline stå där och vikar åt mig att komma....Jag vet att vi borde igentligen gå till samlings rummet.
-"Du måste höra det här"Säger hon och börjar gå mot ett rum och jag följer efter.
-"Lyssna"Säger hon och jag tänker just öppna dörren när hon stoppar mig.
.-"Nej hon kommer sluta då lyssna bara"Säger hon och jag sätter örat mot dörren och hör ett piano innan jag kan urskilja en röst som sjunger.
I can take the rain on the roof of this empty house
That don't bother me
I can take a few tears now and then and just let them out
I'm not afraid to cry every once in a while even though
Goin' on with you gone still upsets me
There are days every now and again I pretend I'm okay
But that's not what gets me....
That don't bother me
I can take a few tears now and then and just let them out
I'm not afraid to cry every once in a while even though
Goin' on with you gone still upsets me
There are days every now and again I pretend I'm okay
But that's not what gets me....
Rösten är underbar jag har ALDRIG hört något liknande.
-"Det är bra"Säger jag pafft och Roseline nickar åt mig och just då öppnas dörren och vi båda faller in på golvet.
Jag tittar upp och ser Tjejen från nyss stå ver oss....Jag hade inte ens märkt att hon slutat spela.
-"Hej...."Säger Roseline till tjejen som glor på mig sen på Roseline.
-"Rosie jag trodde du slutade med killar om du vill något så finns jag på mitt rum."Säger hon argt och går förbi Roseline eller Rosie som tjejen kallade henne.
-"Vad var det där om då?"Frågar jag och hon tittar på mig.
-"Jag är ledsen för henne men hon är alltid så när man tjuvlyssnar hon tycker inte att hon är bra så hon vill inte att någon ska höra...men hon älskar att sjunga så hon gör det där inne det enda stälet där dom har en flygel på det här stället."Suckar hon fram och jag nickar ...Ska jag våga fråga vad hon heter...Nej det skulle vara patetiskt.
-"Jag måste dra jag och grabbarna ska träffa sjuklingar"säger jag och hon tittar argt på mig.
-"SLUTA sjuklingar vad fan är det för förolämpling Louis va dom bestämmer ju inte själva bara för att Eleanor dumpat dig för guds skull var normal och visa i alla fall lite medlidande du fattar inte hur det är att bo på ett sånt här ställe eller att ha någon som bor på ett sånt här ställe"Säger hon argt innan hon går i från mig.
-"Louis vi har letat överalt efter sig"Säger Paul när jag kommer tillbaka och jag rycker bara på axlarna och följer efter killarna till en kvinna som står lite längre fram.
-"Jo jag hade täkt att två av er kan gå och hälsa på Edwards....."Jag lyssnar inte mer på vad hon säger efter att hon sagt efternamnet Edwards.
-"Jag kan"Säger Niall och Liam nickar instämmande och dom skyndar sig iväg...Fan men det kanske inte är samma Edwards det kanske finns fler....Vem försöker jag lura jag sumpa just min chans att se HENNE!!!
Ur Natachas perspektiv:
Två killar kommer in i rummet en med blont stylat hår och en med snaggat och jag tittar upp på dom och ler mot båda två men jag vill igentligen inte ha dom här.
-"Hej jag heter Liam och det här är Niall"Säger han med snaggat hår och jag nickar åt dom...Snobbigt pojkband...Samma pojkband som killen som slog upp dörren i huvudet på mig och tjuvlyssna på mig.
-"Så hur är läget!?"Frågar han Niall med en irländsk accent.
-"Niall du kan ju inte fråga det vad ska du säga om hon säger dåligt?"Frågar Liam honom och jag suckar så att dom blir tysta.
-"Jo det är så bra det kan bli när man bor på ett sånt här ställe"Säger jag och Niall ler överlägset mot han Liam.
-"Meeeeeeeen det skulle vara bättre om ni flytta era rika och perfekta liv ut ur rummet och lämna mig ifred"Säger jag och dom tittar chockat på mig och Niall är nära tårar....Vilken mes.
Ur Nialls Perspektiv
Jag blir chockad av att hon öppnar munnen hon tjejen med den ljusa stämman blir helt plötsligt bitchig mot oss.Jag känner tårar i ögonen av hennes ord fan jag vill inte gråta men liksom att hon tänker att våra liv är perfekta.
-"Vårat liv är inte perfekt"Säger Liam och hon tittar på honom med en blick.
-"Inte så vad är det som inte är perfekt ni är kända har alla pengar ni vill"Säger hon och jag känner en tår rinna ner för min kind.
-"Vi träffar inte våra familjer särskillt ofta och jag träffar nog min minst efter som jag bor på irland"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Jag träffade min familj 42 gånger förra året"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Min mamma och pappa vill inte komma hitt till sjukhuset för att dom tycker det är obehagligt med att se mig här så jag träffar dom 1 vecka i månaden och i bland inte det"Säger hon surt men jag ser sorg i hennes ögon och hon vänder sig från oss.
Jag vet inte varför men jag sätter mig bredvid henne och kramar om henne.
-"Vi kanske inte är så olika"Säger jag och Liam vissar ett tecken på att hon går ut och jag nickar mot honom.
-"Nej men du slipper i alla fall vara här"Säger hon och en tår rinner ner för hennes kind....Allt är bara en mask hon är igentlige sårbar det ser man tydligt när man tittar bakom den där hårda atityden.
-"Så vad heter du?"Frågar jag när jag kommer på att jag inte vet vad hon heter.
-"Natacha"Svarar hon kort och jag ler lite vad gulligt namn och vad lik accent hon har med Louis.
-"Vart kommer du från?"Frågar jag och hon tittar upp.
-"Doncaster"Svarar hon och jag ler jag hade rätt.
-"Jag kommer från Mullingar Irland"Säger jag stolt och vissar upp ett tand leende vilket får henne att le och skratta ett ljust klingande skratt som passar perfekt...Det enda som oroar mig lite är att hon är så blek.
Ur Louis perspekiv:
När vi kommer hem till våran lägenhet sitter Niall och smsar med någon och vägrar säga vem det är och det gör mig så arg seriöst jag vill veta men något jag mer vill veta är vem den där tjejen är och vad det är med henne och varför jag inte kan sluta tänka på HENNE!!!!!
-"Louis tagga ner lite"Säger Harry och jag tar några djupa andetag.
-----------------------------------------------------
O h det blev långt!!
Kommentarer
Postat av: Josefine
MER!! Förälskad i denna Fanfic, just sayin! :D
Svar:
Erika Anestedt
Postat av: Fanny
åh gud, så underbart bra ff :D
Trackback