-"Vad ska du göra?"Frågar Niall mig och jag vet faktiskt inte svaret på den frågan själv jag slår vad om att mamma kommer ringa mormor och hon kommer inte låta mig stanna så det är väl lika bra att åka.

-"Jag vet faktiskt inte Niall"Svarar jag och samtidigt som fler tårar åker ner för mina kinder...Seriöt jag och Niall blev tillsammans igår....Om vi nu är tillsammans.

-"Du borde åka för att inte göra saker värre"Svarar han och kramar om mig samtidigt som jag gråter ut i hans varma trygga famn som jag snart bir tvungen att lämna.

-"Hjälper du mig att packa?"Frågar jag och han tittar frågande på mig.

-"Tror du jag har tid med dig jag måste också paka"Svarar han och nu är et min tur att titta frågande på han.

-"Du tror väl seriöt inte att jag skulle låta dig åka utan mig?"Frågar han med ett leende och igentligen vill jag inget annat än det men han kan inte följa med mig han ska vara här med killarna.

-"Niall Nej du ska stanna här med killarna jag lovar vi ses sen när ni kommer tillbaka  du kan inte lämna din familj och alla du har inte sett dom på månaer liksom ta chansen och var här vi kan ses i London"Säger jag och han ser lite ledsen ut men nickar förstående som den förstående pojken han är.

Han hjälper mig boka biljett sen hjäler han mig med pakningen.

-"Har du allt med dig?"Frågar han för kansek 5 gången den här timmen och jag nickar som alla andra gånger.

 

Jag släpper av henne vid flygplatsen och allt jag igentligen vill är att gråta men jag är stark för Toves skull.Jag har just fått tillbaka henne och nu måste hon åka det är orättvist så himla orättvist.

-"Hej då Niall ses om några dagar"säger hon och jag kysser henne lätt på kinden.

-"Jag kommer sakna dig"Säger jag och hon ler ett gulligt leende innan hon pusar mig lätt på kinden.

-"inte lika mycket som jag kommer sakna dig"Säger hon innan hon är tvungen att skynda sig för att inte missa planet.

Jag står kvar på samma plats och tittar efter henne i säkert 5 minuter efter att man inte kan se henne.

-"OMG DU ÄR NIALL HORAN"Hör jag massa tjejer skrika och då är jag fast fan runt om kring mig står det massa tjejer som vill ta bilder och autografer.

Jag klistrar på ett leende och alla börjar skrika jag som bara ville hem och göma mig under täcket ända till vi skulle åka till London igen och jag får chansen att se Tove igen.

När jag äntligen tagit mig ur skaran med fans så får jag äntligen åka hem och då har jag vart på flygplatsen i 2 timmar och hålt inne tårarna.Men så fort jag sätter mig i bilen och den börjar rulla så rullar mina tårar ner för mina kinder med.

 

Jag vet att det var töntigt men hela resan har mina tårar runnit nonstop seriöst dom har runnit hela tiden jag kommer sakna Niall så mycket och jag är rädd för vad mina föräldrar ska säga eller rättare sagt mamma pappa är mer förstående.

Jag och pappa har alltid haft en bättre relation än vad jag och mamma har.

 

När jag kliver av planet möts jag av pappa och han ler sitt vanliga leende mot mig.

-"Hej gumman"Säger han och drar in mig i en varm mysig kram.

-"Jag vill igentligen inte vara här pappa"Säger jag och man ser hur ledsen han ser ut.

-"Jag vet du vill vara med Niall och jag tycker också att du borde vara det men du vet hur din mamma är"äger han med medlidande i rösten.

---------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni om det kapitlet vad tror i kommer hända nu?

Kommentera