#23 Moments

Efter att ha vandrat runt på ödsliga gator i London i kansek 2 timmar börjar både jag och Tove bli trötta och frusna.
-"Kom vi går hem till mig det är närmast"Säger jag och Tove ler lite och följer lydigt med mig hem till mig som faktiskt bara låg 5 minuter från där vi var så det var vi väl ganska tacksama för.
-"Du bor väldigt fint"Säger Tove när hon kliver in i min lägenhet och då kommer jag på att hon inte vart här förut.
-"Kom nu"Säger jag och drar med henne in i mitt sovrum där vi båda lägger oss ner på sängen utan att byta om efter som vi båda faller i sömn nästan direkt efter att vi stängt ögonen.
 
Ur Liams Perspektiv

När jag vaknar nästa morgon bestämmer jag mig för att se till att dom andra killarna också är vakna efter som vi ska på en intevju i dag.
Jag gick in till Harry och Louis och båa två var vakna och följde med mig bort till Zayn som låg och sov som en liten bebis men inte så länge efter som Louis puttade ner han från sängen så att han vaknade...Japp normalt Louis jätte Normalt.
Vi alla 4 gick mot Nialls rum och gick direkt in i hans sovrum där vi fick en liten chock när vi såg Tove och Niall sovandes i Nialls säng med gårdagens kläder och Niall hade jacka på sig alltså hade han vart ute i går efter att vi gått och lagt oss...Jag antar att han var med Tove efter som hon sover bredvid han och båa ser ut som små änglar.
-"Jag har en ide"Säger Harry och viskar lite till oss för att inte väcka som sovande sötnosarna.
 
Ur Nialls Perspektiv.

När jag vaknar har jag fortfarande en sovande Tove i mina armar och det får mig att le stort jag är seriöst upp till öronen förälskad i den här flickan.
Jag tittar på klockan och ser i stället för dom röda sifrona en lapp där det stå: Skippa första intevjun du vi backar upp dig säger typ att du inte fick särskillt mycket sömn så du var tvungen Kram dina killar

Jag skrattar lite men är ändå evigt tacksamma att dom låter mig sova seriöst jag behövde det värkligen...
Tove vaknar sakta upp och tittar in i mina ögon och sen höjer hon ena ögonbrynet.
-"Ska inte du vara på en intevju?"Frågar hon och jag pekar på lappen och hon ncikar och jag kommer på att jag måste gå på nästa intevju som är om en timme.
-"Men jag måste dra om en timme"Svarar jag och hon ler lite mot mig.
-"Jag kommer säkert få världens utskälning för att jag inte är hemma"Säger hon och vi skrattar samtidigt.
Efter att vi ätit frukost så skyndar sig jag ut till bilen som vätar på mig och Tove sätter fart hem ...Hon vägrade att åka med mig hon ville gå.
 
Ur Toves perspektiv

När jag kommer hem så får jag inte en enda utskälning pappa fråga bara vart jag var och jag svarade ärligt och han log bara mot mig.
Jag slänger mig ner på sängen och tar fram dagboken.
-------------------------------------------
Ta da ännu ett kapitel är det inte underbart 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback