Harry sitter bredvid mig i baksättet av bilen på sig har han en vit t-shirt med en svart kavaj över sen ett par svarta tajta jeans.
Han ser riktigt bra ut om vi säger så.
Vi säger inte så mycket och jag tror han vet lika lite som jag vad vi kan prata om.
Det var så mycket lättare att prata med honom när mamma inte var med och titta varenda steg vi tog.
Nu vaktar hon oss som en hök för att allt ska vara perfekt till henne Dejt.
Vi stannar utanför en resturang och Harry är ute ur bilen innan jag hinner ta av mig bältet.
Jag fattade först inte varför men när min dörr en öppnas så skrattar jag åt honom när han gör en överdrivet snobbig britisk accent och säger att vi har anlänt till våran destination.
Han tar min hand och hjälper mig ut och min mamma har något i blicken som jag inte riktigt kan tyda.

Tara:

Min blick far till Cassandra och Harry som fjantar sig lite med varandra och jag känner en sorg falla över mig.
När jag tittar på Harry ser jag så mycket av Cassandras pappa i honom han var exakt likadan.
Kanske det är därför jag inte vill att Cassandra ska umgås med Harry för jag vet inte om han är samma som hennes pappa.
Hennes pappa var väldigt bad boy av sig och ingen mamma ville ha sin dotter med honom och min mamma var riktigt skeptisk mot honom.
Se vet jag ju att det finns dom som inte alls ändras bara för att dom är med en speciel tjej så jag är orolig för jag kan inte avgöra om Harry är en bra bad boy eller en dålig bad boy.
Man ser tydligt att han är en bad boy i alla fall även fast han försöker dölja det och ärligt så är han ganska bra på det också.
Vi kliver in i resturangen och jag ser Martin och hans son Dustin sitta bredvid honom i en kostym.
Martin har tre söner och han har döpt dom till Austin,Justin och Dustin för att det skulle vara coolt sa han.
Jag tycker det är konstigt.
Dustin är den enda som går i skola i närheten av London så han är den enda som kunde komma vilket jag är glad för efter som jag vill att hans barn ska komma bra överens med Cassandra.

Dustin:

Jag sitter bredvid pappa och ser Harry kliva in genom dörren bredvid en tjej som är betydligt mycket kortare än honom.
Min blick sjunker genast till bordet när jag ser att han tittar runt i resturangen
Det sista jag behöver är att han ser mig.
Jag slogs mot honom för någon vecka sen och låt oss säga så här det sluta inte bra... För mig jag förlorade och fick gå därifrån med massa blåmärken och en bruten näsa.
Innan våran fight så har jag aldrig pratat med honom men han verkar som den killen som skulle kunna slå ner dig om du tittar på honom för länge.
Mina händer börjar svettas när dom gör sin väg över till oss och det är då jag inser att Tara är med dom vilket betyder att dom kommer komma hit.
Undra vad Harry är till dom kanske det är hennes dotters pojkvän...
Men av vad jag hört så blir han inte kär utan det är bara ligga sen sticker han och pratar aldrig med dom igen.
När dom sätter sig ner så ser jag hur Harry drar ut stolen till hon tjejen som ler vänligt mot honom och till min stora förvåning ler han tillbaka...
Han har smilegropar!
Inge har någonsin sett Harry Styles le mer än ett elakt leende.
Det han ler nu är inte ett elakt leende det är fylt med värme och glädje.

Harry:

Jag sätter mig ner bredvid Cassandra och jag ser hur hon har det svårt att vara här.
Själv kan jag inte förstå hur hennes mamma kunde välja just i dag till att träffa hennes nya pojkvän liksom samma dag som hennes pappa dog.
Jag tar hennes hand under bordet och jag känner hur hon slappnar av lite men inte särskillt mycket.
Inte så mycket som jag vill att hon ska slappna av.
Vi blir presneterade för Dustin och Martin och jag känner igen Dustin från en av mina fights.
Jag är glad att han inte tar upp det här det skulle vara pinsamt om vi säger så.
Vi sitter och pratar ett tag tills maten kommer in och Cassandra tittar ner på den med en ogillande blick.
Hon hade inte fått beställa själv hennes mamma sa att dom redan beställt så jag har en känsla av att hon inte gillar Lax.
-"Fisk?!"Utbrister hon och hennes mamma tittar upp på henne med en frågande blick.
-"Det är lax du tycker ju om det"Säger hennes mamma som om det är den mest normala saken i världen.
-"Jag tycker inte om fisk vare sig om det är lax eller någon annan fisk och det har jag sagt till dig över hundra gånger"Säger hon och jag tittar ner på min köttbit och tar sen hennes tallrik och byter med min efter som själv har jag inget problem med lax.
-"Problemet löst"Säger jag och ler mot Cassandra som ler mot mig och min handling.
Jag undrar varför det bara var Cassandra och Dustin som fick fisk.
Kanske hennes mamma inte tycker om fisk...
Min blick glider hela tiden till Cassandra som sitter bredvid mig och äter under tystnad.
Hon är nog den vackraste personen jag någonsin har sett i hela mitt liv.
Sättet som hon hår faller perfekt runt hennes ansikte och hennes perfekta gröna ögon som är hur underbart vackra som helst när hon ler.

Cassandra:

Jag märker hur Harry tittar på mig ibland men helt ärligt så tycker jag om sätter han tittar på mig.
Han får mig med bara en blick att känna mig speciel jag gillar den känslan... Mycket.
Dustin är ganska tråkig det enda han pratar om är hans fotbolls lag och hans brorsor som har spelat i exakt samma fotbolls lag och att dom är bäst.
Martin pratar bara om hur vi borde göra något mer tillsammans som att gå på zoo eller åka och campa.
Hur gamal tror han att jag är igentligen?
Ingen av mammas tidigare pojkvänner har behandlat mig som ett barn dom har tagit med mig till en konsert eller något och det har jag inget problem med.
Min mamma verkar älska hans ide och jag fattar inte vad hon ser i honom han är tråkig och inte lite.
Alla andra killar mamma har haft är i alla fall roligare än det här inte för att jag har gillat dom mycket mer men jag väljer någon av dom alla gånger över han.
Vem fan döper sina söner till Justin,Austin och Dustin seriöst?!
Under hela middagen sitter han och försöker vara rolig och jag ser hur Harry försöker hålla sig för skratt varje gång jag inte skrattar när han försöker få mig att skratta.
-"Det börjar bli sent och det är säkert efter läggdags för dig Cassandra kanske du borde gå hem"Säger Martin och jag tittar på klockan och ser att den är halv 10....
Skojar han med mig.
-"Hur gammal tror du att jag igentligen är?!"Utbrister jag och Harry tittar på honom och se tillbaka på mig.
-"14 Kanske 15"Säger han och där gick han över gränsen.
Jag må vara kort men jag är fan heller 14-15 år gammal.
-"Jag är 18"Utbrister jag och tittar på honom med arga ögon och Harry tar tag i min hand för att jag inte ska slå till honom.
Jag märker inte ens att jag har mina händer knutna i nävar förens han tar tag i en av dom.
Jag försöker andas normalt men det går inte så bra jag känner hur ilskan kokar i mig.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera :)

Glöm inte att rösta mellan dom två som blev oav gjort på!

http://momentsff.blogg.se/2013/august/det-star-mellan-dom-har-tva.html#comment