Harry:

När jag vaknar nästa morgon så ser jag hur solen skinner och att inte ett enda moln syns till.
Utan att tänka mig för kliver jag upp ur sängen och ramlar rakt ner på golvet ut av att jag kliver på kläderna jag bara gick ur dagen innan.
Vad kan man säga jag får skylla mig själv.
Med tunga steg släppar jag mig ut i köket där pappa sitter med Camila.
Camila är pappas nya hon är hur trevlig som helst...
Jag ogillar henne bara för att hon är tillsammans med min pappa...
Och är typ 23 det är inte så mycket äldre än mig...
HON SKULLE KUNNA VARA MIN SYRRA!!!!
-"God morgon Harry"Säger pappa och ler mot mig och jag bara hummar som svar.
Han vet allt jag håller på med...
-"Du slogs väl inte i går?"Frågar han sen.
Jag sa att han visste allt jag hålde på med....
Inte att han gillade det.
-"Nej"Säger jag och han andas ut.
Han kanske inte alltid har vart de bästa föräldern men han bryr sig och det är allt jag begär.
Och enda sen jag träffa Cassandra och fick reda på om hennes pappa så har jag börjat sett på min pappa med andra ögon.
Hur skulle jag klara mig utan honom igentligen?
Inte alls.
-"Så vart var du?" Frågar Camila och ler mot mig.
Utan att ens tänka en extra gång ler jag tillbaka något pappa ser uppriktigt förvånad ut över.
Jag brukar inte le så mycket hemma eller ens vara trevlig.
-"Middag"Svarar jag och det får pappa att höja på ögonbrynet.
Jag har aldrig vart den personen som går på middag friviligt.
Det är alltid så tråkigt.
-"Hur kommer det sig?"Frågar pappa med ett litet retsamt leende på läpparna.
-"Har det något att göra med hon den hemliga tjejen Cassandra?"Fortsätter han retsamt.
Jag skulle kunna ha sagt nej men jag tror att det lilla leendet som spred sig på mina läppar när han sa hennes namn avslöja mig.
-"Kanske"Mumlar jag och han skrattar.
-"Hon är bra för dig pojk du har inte fightas på flera dagar"Säger pappa och det är då det slår mig jag har inte fightas sen den där kvällen då Cassandra blev "kidnappad" till ringen.
Jag äter frukost och lyssnar på pappa och Camilas brölops planer.
Det känns fel men också rätt.
Dom är riktigt kära och det är bra...
Men pappa är typ dubbelt så gammal som henne det känns riktigt fel om vi säger så.
Men kärlek är kärlek!
Senare på eftermiddagen kommer några av mina kompisar från ringen förbi och vi sitter i soffan och snackar.
-"Så hon tjejen vem är hon?"Frågar Kim.
-"Ingen"Säger jag som svar.
Jag hör dörren öppnas men jag bryr mig inte så mycket det är säkert bara pappa eller Camila som kommer hem från jobbet.
-"Så vad är grejen med henne då?"Frågar Petter.
-"Hon är som alla andra"Ljuger jag.
Jag vill inte att dom ska veta hur jag känner för henne.
-"Hon verkar inte som alla andra"Säger Kim med ett leende.
-"Hon är bara svårare att få i säng det är allt"Ljuger jag.
Jag vill inte alls ha henne i säng jag vill ha henne när mig hela tiden..
Inte på det visset som dom tror.

Cassandra:

Jag följer efter Amelie upp för trapphuset till Harrys pappas lägenhet.
Hon kom med den här brilianta iden att vi skulle överaska honom.
Amelie öppnar dörren och vi hör röster komma från vardagsrummet.
-"Så vad är grejen med henne då?"Frågar en okänd röst och jag stannar bredvid Amelie utom syn håll från killarna i vardagsrummet.
-"Hon är som alla andra"Säger en röst jag så väl känner igen som Harrys.
Mitt hjärta stannar åt dom orden.
Tycker han att jag är precis som alla andra.
-"Hon verkar inte som alla andra"Säger en ny okänd röst.
-"Hon är bara svårare att få i säng det är allt."
Han ord får tårarna att rinna ner för mina kinder.
Jag trodde han tyckte jag var speciell jag trodde att han brydde sig..
Men jag hade vist fel och inte lite fel.

Harry:

Jag hör hur någon drar efter andan och vi alla tittar mot dörröppningen där jag nu ser Amelie stå där och ruska på huvudet.
Men det är inte det som fångar min uppmärksamhet.
Det är den lilla tjejen som står snett bakom henne med tårar rinnande ner för hennes kinder.
Är det inte typiskt att hon skulle höra mig ljuga.
Hon vet ju inte att jag ljög.
-"Cassie"Säger jag och hon ruskar på huvudet och jag ser hur henne under läpp skakar.
Åh hur mycket jag vill gå fram till henne och krama henne och berätta att allt kommer bli bra samtidigt som jag torkar bort hennes rinnande tårar.
Det som är värst är att jag vet att det är mitt fel att hon gråter.
Mitt hjärta går i 19032719836 bitar när hon tar tag i Amelies hand och vänder sig om och går därifrån.
Dum som jag är springer jag efter henne och när jag kommer ut i trapphuset så ser jag henne stå lutad mot Amelies axel och gråta.
-"Cassie"Viskar jag fram och hon tittar upp på mig.
Hennes ögon är fylda med tårar.
Det är läskigt hur ledsna dom ser ut.
Jag Harry Styles är helt hoplöst kär i Cassandra Black.
Det är saningen.

Cassandra:

Jag kliver in hemma och ser mamma står där och titta mig med nervösa ögon.
-"Cassandra kan vi prata?"Frågar hon och jag nickar.
Tillsammans går vi ut i köket där vi sätter oss mitt i mot varandra.
-"Jag och Martin har pratat och vi har kommit fram till och snälla hata mig inte efter jag säger det här... Vi ska flytta i hop... Till Holmes Chapel...."Säger mamma och tittar på mig med oroliga ögon.
-"Hur långt är det till Holmes Chapel härifrån?"Frågar jag och hon säger att det är några timmar.
-"Bra det blir underbart"Säger jag och reser mig.
-"Snälla hata mig inte jag vet att jag sa inget mer flyttande men..."
-"JAG SA ATT DET ÄR BRA DET ÄR UNDERBART PERFEKT!!!!!"Skriker jag innan jag springer upp för trappan.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

ÅH JAG BARA ÄLSKAR DRAMA DET ÄR SÅ DRAMATISKT!!!! men jag hatar det samtidigt för jag älskar när allt är perfekt!!!

I alla fall jag har en fråga till er som jag vill att ni ska svara på ! 

Hur länge har ni läst min fanfiction? Har ni kommit nyligen eller har ni kanske vart med från jag bytte från http://thedreamofonedirection.blogg.se/  KOMMENTERA JAG ÄR NYFIKEN!!!!

Glöm inte att rösta på vilken ni vill ha :)

http://momentsff.blogg.se/2013/august/det-star-mellan-dom-har-tva.html