Nästa morgon sitter jag och tittar runt i det stora tomma huset.
Det är den tredje och mamma är inte hemma jag är helt ensam.
Min blick glider över till klockan och jag skickar ett sms om att jag är sjuk idag så hon ska ringa till skolan.
Hon vet varför jag är sjuk.

Harry:

Jag står och väntar på Cassandra utanför skolan men hon dycker aldrig upp.
Först trodde jag att hon var sen eller något men nu är det snart lunch och jag står här igen på rasten.
Jag vet inte varför men det känns som om jag behöver skydda henne från allt ont i världen.
Under hela dagen tittar jag efter henne men ser henne aldrig så jag bestämmer mig för att åka med Amelie hem och sen i stället för att dra hem så går jag och tittar om hon är okej.
-"Amelie!"Ropar jag över korridoren som nu är tom.
Det är bara ett få tal kvar var 2 av dom är Amelie och någon blond kille jag vet inte vem han är.
-"Harry"Säger hon och jag går fram till henne och berättar att jag behöver skjus till Cassandra och hon ger mig bara en retsam blick.
-"Harry det är är Niall han är en utbytesstudent"Säger hon och jag inser att hon vill att jag inte ska säga att jag är hennes bror.
Det har jag inte tänkt heller hur pinsamt skulle inte det vara.
Jag ger henne en lugnande blick och hon ser ut att slappna av lite tills jag öppnar munnen.
-"Det är du som bor i mitt rum!"Utbrister jag med ett leende och Amelie slår handen över ansiktet och jag ler mot henne retsamt och hon ser argt på mig.
Hon kanske blev lite arg för att jag sa så där.
Niall tittar frågande på henne men han säger inget vilket är ännu roligare för då vet jag att mamma kommer få ta hand om det.
När vi kommer ut till bilen är Amelie fortfarande arg på mig man märker det för hon skickar blickar som inte är särskillt trevliga mot mig.
Hela bilresan är ganska pinsam om vi säger så det är en pinsam tystnad och Amelie låter mig inte ens slå på musik vilket är hemskt då det enda som spelas nu är han Justin bieber.
Visst killen har talang men han är inte riktigt min still om vi säger så.
Jag sitter hela tiden och tittar på klockan inte för att tiden går snabbare det tar fortfarande 10 minuter från skolan till Cassandra...
Min blick pendlar till klockan igen och jag hör hur Niall skrattar från baksättet.
-"Du vet klockan har inte ändras sen dom senaste tio sekunderna"Säger han och jag bara rynkar näsan för att vissa att jag inte tyckte det var lika kul som han.
Men det verkar Amelie för hon skrattar åt hans ord.
Så när vi äntligen kör upp på garag uppfarten är jag ute ur bilen innan hon har hunnit stänga av bilen och tagit ur nyckeln.
Vem försöker jag lura hon han knappt stanna innan jag var påväg över gatan.
Vad fan är det för fel på mig?!
Jag knackar på dörren men får inget svar men dörren är upplåst så jag kliver in och ropar hallå men får inget svar.
Jag börjar gå in i det stora huset som är nästintill identiskt med vårat bara olik inredning.
Mina steg styr mig mot vardagsrummet och min blick går genast till tv skärmen som vissar en hemma film.
Det jag ser på skärmen är en liten flicka med blonnt hår springa runt och skratta och dansa tillsammans med någon som måste vara hennes pappa dom är verkligen lika.
Jag inser snabbt att flickan är Cassandra då han kallar henne Cassa.
Min blick går till tjejen i soffan som har sin blick fäst på tven men jag vet att hon vet att jag är där.
Jag går fram och sätter mig ner bredvid henne och det är då jag märker tårarna som rinner ner för hennes kinder helt okontrolerat.

Cassandra:

Jag hör hur någon knackar på dörren men jag försöker ignorera det från min plats i soffan.
Snart hör jag hur dörren öppnas och till min förvåning hör jag Harry ropa hallå.
Min mun öppnas till ett försök att prata men min hals snörps i hop av gråten och jag får svårt att andas.
Mina tårar rinner okontrolerat ner för mina kinder och jag kan inte göra något åt det.
Snart hör jag hur fotsteg kommer mot rummet men jag bryr mig inte ens att titta upp jag låter min blick följa rörelserna jag gör på tven tillsammans med pappa.
Snart sjunker soffan ner bredvid mig och jag inser att Harry sitter bredvid mig.
I vanliga fall skulle jag aldrig låta någon se mig svag det är liksom inte jag.
Jag verkligen hatar att vissa mig svag om man vissar svaghet kan folk veta ens svaga punkt och skadda en.
Harry säger ingenting utan hand drar bara in mig i hans famn och jag känner plötsligt ett märkligt lugn av att vara i hans armar.
Jag skulle ha panikat om någon gjort så här mot mig innan men nu nej inte alls.
Vi sitter där och tittar på filmen från när jag var liten och fortfarande blond.
Ingen annan än jag och mamma har sett dom här filmerna och av någon konstig anledning bryr jag mig inte om Harry ser dom.
Vi sitter där ett tag tills videon är slut då vänder jag mig mot honom och han tittar frågande på mig och han ska just öppna munnen och säga något men jag ruskar på huvudet.
Jag vill inte prata om det och det finns bara ett sätt att förstå så jag går fram till hyllan och tar fram den enda filmen mamma inte vet om.
Den enda filmen jag filmat på pappa.
Filmen från den gången han åkte i väg för sista gången.
Det finns också en liten bit av hans begravning på slutet men det är bara när dom sänker ner kistan.
Harry tittar på filmen och min blick blir mer och mer suddig för varje steg pappa tar i från mig sen ropar han det som bryter mig totalt.....
"Snart kommer det vara du och jag igen Casssa".
Han ljög.
Harry tittar på hela filmen och jag hör hur han drar efter andan när dom sänker ner hans kista och jag slänger den röda rosen och säger dom skakiga orden tyst....
"Det tar nog lite längre tid än du tänkt för att bli du och jag igen"
Harry tittar ledset på mig och jag vet att han vet att vi inte mena det som om vi var tillsammans eller något utan att min pappa var min bästa vän.
Det är sant han var min bästa...
Och enda vän.
Harry kramar om mig hårt oc jag snyftar in i hans tröja och jag känner mig hur trygg som helst i hans närhet.
Vilket är helt vrikat med tanke på att han kan slå ner mig och säkert döda mig med sina bara händer.
Det är bara det att jag tvivlar på att Harry skulle göra något sånt mot mig.
Jag kan säga det här helt ärligt jag känner han knappt men jag vet att jag kan lita på honom.
Sättet som han tittar på mig att känna mig som det mest värdefulla i hela världen och jag älskar den känslan och det är bara han som får mig att känna så.

Amelie:

Jag sitter mitt i mot Niall på hans säng och har just berättat om Harry för honom och han verkar så himla förvånad att min mamma kan vara så.
Men det är många som är.
Men det är också många som inte vet att Harry är mammas son alla tror att han är någon bad boy som typ rymt hemifrån och att mamma är så god hjärtad att hon låter honom bo här i bland.
Om dom bara visste.
Mamma älskar Harry ta mig inte fel men hon tycker det Harry gör är fel och hon vet inte ens hälften.
Hon vill bara att Harry ska hitta en tjej som kan hålla hon i styr och få honom tillbaka till jorden och få honom att umgås med Caspar igen.
Men mamma vet lika väl som jag att Harry och Caspar umgås mycket mer när hon inte är hemma.
Harry vill inte skrämma i väg Caspar.
Mamma och Harry bråkar ofta om vad Harry gör och inte gör hemma så Harry försöker att hålla sig på sitt rum när mamma är hemma så att Caspar slipper se dom bråka då han inte kan höra.
Men Caspar ser att dom är ovänner och harry tror att det påvärkar honom så det är därför han gör det.

Louis:

Jag går runt på Londons gator och smsar med några av mina gamla kompisar hemma i Doncaster och innan jag vet ordet av det så går jag rakt in i någon.
Min blick glider upp och jag möter ett par bruna ögon som ser lite oroliga ut.
-"Hej hur gick det?"Frågar han mig och jag svarar att det gick bra .
-"Jag är Louis"Säger jag och killen presenterar sig själv som Liam.
Vi går ner lite längs gatan tillsammans och han berättar om att han flytta hit för att hans föräldrar skiljde sig.
Jag berättar min historia om drama programet och han ser med stora ögon på mig.
Han ser seriöst ut som en hundvalp...
Undra om han ser ut som en arg hundvalp när han är arg?
Jag kanske ska fråga....
Någon annan gång så att han inte tycker jag är konstig eller något...
Eller så kanske han aldrig blir arg han kanske är en hundvalp som är glad hela tiden...
Vad fan tänker jag?!

Niall:

Jag tittar storögt på Amelie när hon berättar om Harry och jag inser ganska snabbt varför hennes mamma Annie inte ville ha han hemma.
Men sättet som hon beskriver det på vissar också att hon älskar honom lika mycket som alla andra av hennes barn.
Hon är liksom besviken på vad han har blivit men hon älskar han lika mycket ändå men hon skäms för att vissa det.
Hennes besvikna sida tar över och alla som snackar om honom kommer till henne och hon är trött på att bli behandlad anorlunda på grund ut av hennes son.

Cassandra:

Jag måste ha somnat i Harrys famn för jag vaknar och ligger med ansiktet på hans bröst, hans armar slingrade runt mig och våra ben i hop slingrade.
Det känns perfekt allt att ligga och mysa med Harry.
Det är som om våra kroppar är gjorda efter varandra något som är riktigt konstigt...
Och låter som något taget ur en kärleks novell.
Jag försöker ta mig ut ur Harrys gräpp men hans tar bara ett starkare tag om mig.
Det är riktigt bekvämt jag skulle lugnt kunna vänja mig vide det här....
Okej fokusera Cassandra varför måste du ta dig ut ur Harrys armar...
Svaret är lätt....
JAG MÅSTE VERKLIGEN PÅ TOA!!!!
Med ytterligare 3 försök och inte lyckas så bestämmer jag mig för att göra en liten James Bond.
Det slutar med att jag hamnar på golvet och har en skrattande Harry som tittar ner på mig...
Japp det lyckades inte så himla bra.

----------------------------------------------------------------------------

Jag drar till London I morgon så det här är extra långt bara för att jag kommer inte kunna skriva på ett tag :(

Jag kommer inte sätta ett antal kommentarer utan hoppas att ni kommenterar endå så jag kan komma hem till några underbara kommentarer och lägga ut kapitel 10 ;)

Glöm inte att rösta på nästa fan fiction som jag ska skriva röstninge avslutas 10/8

http://momentsff.blogg.se/2013/august/dags-igen.html#comment

Ha det gött ses om några dagar