Jag kliver in i korridoren på skolan som jag gått i dom senaste tre åren.

Egentligen skulle jag gått ut skolan förra året men efter som jag var borta så mycket på grund ut av min pappa så har jag fått lov att gå om.

Min mamma säger att det bara gör mig smartare..

Men det är inte vad alla i min klass säger, dom kallar mig ofta korkad för att jag inte gick ut tillsammans med dom andra i min ålder.

Ingen gillar mig särskilt mycket.

Det är bara Sabrina som faktiskt bryr sig.

Hon är 16 och är min granne.

Hon verkar alltid veta vad hon ska säga och när hon ska säga det.

Hon gör Youtube videos och är riktigt grym på det.

En dag tror jag att hon kommer jobba inom film för hon verkar trivas så bra med kameran.

Men jag är osäker på om hon kommer jobba framför eller bakom kameran.

Helt ärligt bryr jag mig inte för jag vet att vart hon än hamnar så kommer hon lyckas bra.

Sabrina är riktigt smart hon kan mer än vad jag kan.

-”Aleena vad tycker du om den här bilden då?” Frågar Sabrina mig och visar mig en annan bild.

Jag har suttit bredvid henne i snart en timme och försökt att hjälpa henne hitta en ny twitter bild.

Vem hade trott att det skulle vara så svårt att hitta en twitter bild liksom.

-”Den är fin”Säger jag och ler mot henne.

Hon ger mig en blick som visar att hon inte är nöjd med mitt svar.

-”Du har sagt det om dom senaste 10 bilderna” Säger hon och tittar med en besviken blick på mig.

Men vad ska jag göra?

Hon ser ju perfekt ut på varenda bild.

Hennes hår är färgat i en mörk lila färg men topparna ser mer mörkblå ut, hennes ögon är de vackraste ögon jag någonsin sett, dom är blåare än havet och har alltid en glimt av lycka i dom.

Hon kanske inte är den smalaste av alla personer i världen men hon ser verkligen jätte bra ut.

Hon skulle kunna få alla kläder att se bra ut, om hon inte hade vart så emot att följa mode så skulle hon kunna misstas som en modell.

Sabrina är en av dom här personerna som inte behöver vara jätte smala eller följa alla trender för att se bra ut.

Hon har naturlig skönhet och det är nog därför som alla hennes prenumeranter gillar henne så mycket.

-”Du ser bra ut på alla” Säger jag och hon ler mot mig.

-”Jag inser att du inte är så mycket till hjälp så låt oss bara filma en video eller gå på Omegle och snacka med några fans” Säger hon.

Hon vet också att jag inte gillar att vara i bild särskilt mycket.

Jag gillar verkligen inte uppmärksamhet för att det känns som om alla ska se alla mina fel.

Jag har alldeles för många fel för att det ska vara bra.

-” Vad är Omegle?” Frågar jag och Sabrina ler stort mot mig.

-”Omegle är en sida där du kan prata med främlingar. Du kan både skriva och video chatta ” Säger hon till svar.

Det slutar i alla fall med att jag säger att jag måste gå.

Jag har ingen lust att sitta och prata med massa konstiga personer som jag inte känner…

Jag har inte heller någon lust att göra en video som jag inte vill vara i.

-”Jag är hemma” Ropar jag när jag kliver in hemma.

Jag inser ganska snabbt att mamma är i köket då jag hör hennes skratt komma därifrån.

-”Hej mamma jag tänk…” Jag stannar mitt i min mening när jag ser att mamma inte är ensam i köket.

På en av köksstolarna sitter en kvinna i kanske min mormors ålder och jag känner igen henne men ändå inte…

Det är inte förens jag möter hennes ögon som jag inser vem hon verkligen är…

-”Farmor” Andas jag ut och tittar på henne med tårar i ögonen.

Jag har inte sett varken min farmor eller farfar sen pappa dog…

Det var elva år sen…

-”Aleena trevligt att se dig igen” Säger min Farmor i en glad röst och jag ler lite men inser ganska snabbt att det kommer bli för mycket att vara i samma rum som henne.

Hon har pappas ögon.

Eller ska jag säga att pappa hade hennes ögon?

-”Jag tänkte bara säga att jag tänkte att vi kunde gjort klart min bild uppgift men eftersom du är upptagen kan det ju vänta. Den ska ju inte var inlämnad förens om några veckor” Säger jag innan jag skyndar mig ut ur rummet.

Med snabba steg går jag upp för trappan och in i mitt rum.

Det står ett antal penslar lite överallt.

Jag älskar att måla och släppa ut mina känslor på papper med färger.

Försiktigt går jag ut ur mitt rum och in i mitt målar rum.

Japp jag har ett eget rum som jag kan måla i…

Okej så det kallas målar rum för att jag sprejar graffiti på väggarna…

Eller rättare sagt på en vägg.

Jag målar med pensel på dom andra väggarna.

Hur mycket jag än målar så känns det som om jag aldrig ska bli klar för det finns alltid detaljer som saknas.

Efter många timmar med att måla på väggarna så tar jag av mig min målar rock och går in på mitt rum.

Med en enkel rörelse så tar jag upp min dator.

Kanske jag ska titta vad Omegle är från min synvinkel?

Mamma säger ju alltid att man ska vara öppen för nya möjligheter.

Jag söker på ordet och snabbt kommer jag in på sidan som Sabrina visat mig tidigare.

Självklart väljer jag att skriva då jag tycker det är obehagligt nog att skriva med främlingar…

Varför skulle jag utsätta mig själv för att visas på kamera?!

 

Stranger: Hej! <3

 

You: Hej!

 

Stranger: Kik? Xx

 

Jag klickar snabbt på disconnect för jag vill inte ge ut min kik till någon jag inte känner.

Det kan ju vara något creep liksom!

Med ett knapptryck hamnar jag i en ny chatt.

 

Stranger: snälla följ mig på twitter @ZiallBebies

 

Så fort personen skickat det så lämnar hon.

Med en suck tittar jag på klockan och inser att den inte är mer än halv åtta vilket betyder att jag fortfarande har en del tid att slösa på att göra ingenting.

 

Stranger: Hej!

 

You: Hej!

 

Stranger:  Jag hoppas inte du är ett creep för då måste jag tyvärr klicka på disconnect för jag pratar inte med creep ;)

 

You: Men vad händer om det inte är jag som är creepet här utan du?

 

Stranger: Jag har aldrig tänkt på det! Men nu när du säger det så kanske jag borde tänka på det… Ummm…. Ehhmmm… Ummm….. Okej nu har jag tänkt på det! Och jag kom fram till att jag inte är et creep…. Inte vad jag vet om i alla fall ;)

 

You: Äntligen någon normal!

 

Stranger: Normal kanske är fel ord att använda men okej ;)

 

You: så du anser att du är onormal… Är det något jag behöver skriva ner? ;)

 

Vänta vänta!!! Skrev jag just en blinkande smiliey till en person jag inte känner?

Vad är det för fel på mig jag har aldrig gjort något sådan tidigare!

 

Stranger: Nej du behöver inte skriva ner det du kommer märka hur weird jag är!

 

You: men om jag klickar på disconnect då? ;)

 

Stranger: Du skulle inte våga!!! :O

 

Det var inte förens min mamma kom in i rummet jag faktiskt insåg hur länge jag skrivit med den här personen.

-”Det är dags att stänga ner vi har en lång resa i morgon” Säger hon och jag fattar inte vad hon menar men jag går med på det efter som jag inser att jag ändå inte kommer ha något att säga i det hela.

Vist min mamma brukar ofta fråga mig om saker men ibland så måste jag göra saker som jag kanske inte vill.

-”Okej” Säger jag till svar.

Hon ler innan hon avlägsnar rummet och försvinner ner längs korridoren bort till hennes och Stefans sovrum.

 

You: Jag måste gå L

 

Stranger: Du kan väl kika mig om du vill hålla kontakten? Jag heter NJH-Irish-Forever

 

You: Det ska jag! J

 

Jag tar upp min telefon och går in på Kik och skriver in hans namn.

Snabbt lägger jag till honom och kryssar sidan.

Jag knappar snabbt i väg en kik till honom så att han har min kik också.

 

Det var första gången på 11 år som jag inte drömde om min pappa…

------------------------------------------------

Kommentera 2+ till nästa!