Naomi:

Jag tittar mot killarna och jag känner hur jag atomatiskt ler när jag möter dom gröna ögonen.
Han nickar lite åt mig och jag nickar tillbaka innan Lisa tar min uppmärksamhet igen genom att hålla inne ett skrik.
-"Ser du vilka det är?!"Frågar hon och jag nickar det är klart jag ser det måste ju vara killarna från igår efter som det är killen med dom gröna ögonen.
-"Det är Zayn, Liam, Louis och Harry!"Säger hon och ler med hela ansiktet.
-"Men dom är ju fem!"Säger jag till henne och hon tittar på mig.
-"Men alla vet att den blonda Niall inte förtjärnar att vara i One Direction"Säger hon och jag käner mig förvirrad. Hur kan man gilla ett band men inte hela bandet?
Hon går ut på isen och det syns att hon gör sitt bästa och lite till för att få deras uppmärksamhet men det värkar inte lyckas så bra efter som hon får det att se så till gjort ut.
-"Lisa jag tänkte shoppa ska du med?!"Hör jag en pippig röst bakom mig och jag tittar ditt och ser Nova och Hanna två av Lisas enormt jobbiga kompisar.
-"Visst jag klarar det ändå inte här Naomi är på mig hela tiden"Säger hon och jag tittar på henne efter som det inte är sant.
-"Jag fattar vad du menar hon är en sån diva liksom"Säger Hanna och tittar på mig med en äcklad min.
-"Ja bara för att hon vann os så behöver hon inte vara så hård mot dig"Säger Nova och jag försöker ignorera dom men det gör ont att det är så dom tror om mig. Det var ju faktiskt Lisa som kom till mig för att be om hjälp det var hon som ville ha min hjälp inte tvärt om. Jag suckar och tittar bort mot killarna som åker lite och jag ser hur en av killarna stannar och tittar åt vårat håll.
Jag tittar ner och hör hur tjejernas snack och fotsteg snabbt försivnner och jag kan äntligen titta upp.
Jag möter dom bruna ögonen som genast får mig att lee.
-"Natacha hej vad gör du här?"Frågar jag henne och hon ler mot mig.
-"Jag visste att du skulle vara här så jag tänkte varför inte jag också"Säger hon och jag ler. Det mås skilja flera år mellan mig och Natacha men hon är den enda som jag kan lita på till hundra procent om vi inte räknar med Markus. Men med Markus kan man knappt snacka utan att det ska vara om pappa. Jag vet inte vad mamma ser i Erik och hur hon kunde komma över pappas död så snabbt.Hon gifte typ om sig ett år efter pappas bort gång.. Då var jag 4 år liksom när jag började öva konståkning.
Vi snackar ett tag och jag skrattar lite då och då men jag känner konstant hur jag får blickar från killarna där nere.
-"Men var du inte här för att åka så vad sägs om att vi åker lite"Säger Natacha plötsligt och jag ler men ställer mig upp. Jag har fortfarande på mig min tränings dräkt för jag vet att det alltid är lättare i tränings dräkten än i vanliga kläder.
Vi kliver ut på isen och gör några pirueter för skojs skull sen skrattar vi bara.