Ur Bellas Perspektiv:

Jag kliver i i den folk fulla koridoren på min nya eller jag kanske ska säga gamla skola.
-"Hej jag heter Maja men det antar jag att du redan visste trevligt att se dig igen Labella"Säger min rektor Maja och jag ler mot henne.
-"Efter som du fick så himla bra betyg i musik senast du gick här så har vi bestämt att du ska förflyttas till linjen föt musik för det värkar vara något du gillar"Säger hon ocvh jag nickar mot henne. Det käns så konstigt att vara här allt är sig likt men inget är detsamma.
Ingen av mina klasskompisar går kvar här längre dom gick ut förra året så här är jag helt ensam utan dom.
-"TITTA DET ÄR LABELLA ADAMS!"Skriker en tjej röst och jag tittar ditt det är ett gäng tjejer som står och typ fangirlar en aning... Jag tror att dom är fans av One Direction.
Jag suckar det är det sista jag vill .... Jag vill inte vara den tjejen som Liam Payne från One Direction utnytjade.
-"Du har samma skåp som förut och jag antar att du klarar dig själv du har ju faktisskt vart här förut"Säger Maja och jag ler mot henne innan hon lämnar mig där ensam i den fulla korridoren. Jag har försökt att inte tänka på Liam under hela tiden jag vart här det har gått 1 vecka och 2 dagar sen jag lämnade Liams lägenhet gråtande.
Niall har vart en ängel och hjälpt mig med allt.
-"Hej jag heter Natalia"Säger en kort tjej med en aning mörkare hud en mig och svart hår med snebena som är skruvlockigt som räcker ner till lite under brösten. Hon är vacker.
-"Jag heter Labella men kalla mig Bella"Säger jag hon ler mot mig.
-"Jag vet alla i skolan är typ galna i dig och jag fattar inte varför liksom so what du var tillsammans med Liam Pyane från One Direction men det är inge big deal jag tror det gör ont att vara den tjejen så jag bestämde att behandla dig som vilken annan tjej som helst och du värkar inte känna någon så varför inte lära käna mig"Säger Hon och ler mot mig. Jag ler lite blygt tillbaka jag är glad att någon på den här skolan känner så i alla fall.
-"Vad har du nu?"Frågar hon och jag får ett leende på läpparna när jag ser att jag har musik det första jag har.
-"Musik"Svarar jag och hon ler mot mig.
-"Jag med du kan följa med mig till mitt skåp så kan vi ta sällskap"Säger hon och jag nickar och låser upp mitt skåp och får ett leende på läpparna när jag ser att alla mina grejer är på sin plats precis som jag lämna det. Alla bilder sitter där dom ska eller i alla fall nästan dom måste plockat ner det för att skicka det till mig men fick det aldrig gjort så dom satte upp det igen.
Jag tar ut min dator som jag lärt mig den hårda vägen att man ska ha med sig på varje lektion vare sig det är musik eller matte.
-"Du värkar komma i håg mycket från senast du gick här"Säger Natalia och ler mot mig jag tittar på henne.
-"Jag gick andra året när du blev utslägnd"Säger hon som svar på min lite undrande blick och jag nickar till svar... Självklart ska det vara så alla här viste vem jag var på ett eller annat sätt.
Jag följer henne till andra våningen och känner hur jag får mycket blickar på mig där jag går bredvid henne. Jag slår vad om att jag skulle fått ungefär lika mycket om jag inte hade gått bredvid henne så det gör nog ingen skilnad.
-"NATALIA!!!"Ropar en tjej med jätte lockigt hår som påminer mig lite om Madison Pettis.
-"Det här är Ally en av mina kompisar Ally det här är...."Hinner Natalia säga innan hon blir avbruten av ett gält skrik.
-"OMG DET ÄR BELLA!!!!"Hörs en tjej röst och jag tittar ditt och ser en blond tjej som skulle kunna förknippas med en Barbie om ni frågar mig...
-"Jag heter Lindsy jag tycker värkligen inte att du ska hänga med sånna där"Säger hon och pekar på tjejerna som jag står bredvid.
-"Men tänk om jag vill hänga med dom då?"Frågar jag och tittar på Ally och Natalia som tagit fram sina datorer.
-"Kom så går vi"Säger jag och dom följer med mig till musik salen. Så fort vi kommer utom hörhåll för den där Lindsy brister vi ut i skratt....
Jag hör hur folk viskar om oss och jag försöker att inte bry mig. Men det är svårt att ignorera vissa saker och i bland så kanske man inte kan stå i mot det hur mycket man än vill så tar det på en även fast man vet att man inte ska lyssna på vad dom säger till en.