Tillbaka där allting börja där jag träffa Liam för första gången.
Jag tittar upp på den stora byggnaden och ett leende växer på mina läppar skolan som jag gick i när jag var mindre det var så länge sen och allt är sig likt.
Jag tar några försiktiga steg mot byggnaden och tittar ut över gården dom små barnen springer runt och skrattar. Undra om dom kommer bli lika bra vänner som jag och Liam.
Jag går snabbt över skolgården och får några blickar på mig och jag kommer i håg hur jag brukade titta på folk som gick förbi när jag gick här.
Jag följer den lilla stigen ut i skogen och kommer ut till ängen där den ståtliga eken fortfarande står kvar eken med så många minnen.
Jag tar några steg mot eken och hör ett skratt där i från jag tittar ditt och ser en liten tjej med ljust brunt hår sitta där och skratta med en kille som har lika ljusbrunt hår som tjejen.
Jag tar yterligare ett steg och dom försvinner och jag ser två ungdomar som sitter och skrattar tillsammans under trädet.
En vind pust får allt att försvinna och det är bara ett vanligt träd.
Jag tar ett steg fram och tittar noga på det och inser att allt som jag såg var minnen minnen från när jag och Liam var här.
Det här stället var vårat ställe det stället jag kunde vara med Liam bara han och jag. Ingen visste att det fanns vi hade det helt för oss själva om man inte räknar den gången Simon och hans gäng kom och var elaka fast jag tror inte dom märkte det ståtliga trädet.
Jag går fram till trädet och sjunker ner längs den tjocka stämmen allt börjar här det är det enda stället jag kan känna Liams närhet när han är på andra sidan jorden.
-"Jag saknar dig"Viskar jag fram och stänger ögonen och alla minnen som jag delat med Liam flyger förbi mina ögonlock.
Jag vet inte hur lännge jag bara sitter där och känner Liams närhet innan jag reser mig för att gå hem men mina ögon stannar på något som är inristat i trädet.
Det är dom två L:en med ett plustecken i mellan. Runt om det är ett hjärta. Jag minns dagen jag och Liam rista in dom där bokstäverna..... Så länge dom finns där lever våran kärlek vidare och vem vet kanske det var ödet att vi träffades igen vem vet?
Jag vet i alla fall en sak vad som än händer kan jag alltid lita på Liam. Med ett djupt andetag så reser jag mig upp och tittar mig omkring jag kommer sakna det här stället men jag kan inte leva i det förflutna för evigt jag har jobb att göra jag måste börja packa upp alla grejer i mitt och Liam nya hus här i Wolverhampton. Det känns sköt att vara tillbaka där man hör hemma och med personen man här hemma med.

THE END!