Ur Bellas Perspektiv:

Jag bryr mig inte i att knacka när jag springer hem till Liam Precis som föra gången.
-"Bella?"Frågar han mig när jag kommer in i vardagsrummet där han sitter och tittar på tv.
-"Du tänker inte lämna mig va?"Frågar jag och tårarna strömmar neer för mina kinder och jag måste se helt förjävlig.
Liam reser sig snabbt och slår armarna om mig.
-"Aldrig"mummlar han med läpparna mot mitt huvud.
-"Lovar du?"Frågar jag han och han drar mig ifrån honom och tittar mig rakt in i ögonen.
-"Jag lover"Säger han och på lopet av några sekunder känner jag hans varma mjuka läppar tryckas mot mina.... Oh Gud vad jag har väntat på det där. Han kysser mig försiktigt och mjukt som han söker godkänande. Jag kysser han tillbaka och det känns så underbart han har inte förändrats på 3 år inte alls.
-"Du annar inte hur länge jag väntat på det där"Mumlar Liam fram när han avslutat kyssen och lutar sin panna mot min.
-"Samma här"Säger jag och han ler mot mig innan han kysser mig lätt igen men den är bara fjäderlätt och det kanske inte ens räknas som en kyss.
-"Vart fick du det där med att jag skulle lämna dig?"Frågar Liam mig och jag berättar hela historian om mig och Valerie hur vi träffades i New York hur hon tröstat mig och sen nu hur vi bråkade.
-"Jag kommer ALDRIG någonsin lämna dig det var mitt största misstag någonsin"Säger Liam och tittar mig djupt in i ögonen.
Jag ler mot han. Liam lyfter sin hand mot min kind och torkar bort några tårar.
-"Jag vill inte jobba"Säger jag och han tittar på mig.
-"Du kan inte skolka från jobbet då får jag dåligt intryck på ditt jobb"Säger han och jag skrattar till.
-"Jag slutar om 5 minuter jag hinner aldrig"Säger jag och Liam skrattar till.
-"Då antar jag att jag redan fått dåligt intryck på ditt jobb"Säger han och jag skrattar Liam är bara för underbar han kan få dom mest hemska stunderna att lätta.
Jag vet inte hur länge jag är hos Liam men länge måste det vart efter som när jag ska läma vägrar Liam låta mig gå hem för att det är för mörkt.
-"Jag vill inte att något händer dig"Säger han och tittar på mig och jag ser lång väg att han menar det. Alltid lika överbeskydande.