2011

Jag sitter på mitt rum i New York och tankarna på Liam kommer upp i mitt huvud jag undrar hur hans kändis liv är nu jag vill igentligen inte veta hur mycket han har gått vidare och allt med hans flickvän Danielle...
Mamma vet inte hur det känns hon tror bara att allt är att hoppa runt på blommor och blad det har ju faktiskt gått 1 år sen jag tappade kontakten med Liam men det är liksom inget jag bara glömmer så där jag vill ha honom nära mig hela tiden jag vill känna hans trygghet.
Jag vet ibland inte hur jag igentligen jag har klarat mig igenom ett helt år för liksom jag mår så sjukt dåligt av att bara se på bilder med honom på men jag kan inte plocka ner dom från väggen dom betyder för mycket för mig för att jag ska kunna göra det.
-"Bella hade du tänkt lämna ditt rum i dag eller ska du bara ligga där?"Frågar mamma och tittar på mig som om jag bara var ett stort misstag och kanske är det precis vad hon tycker att jag är när jag är som jag är just nu.
-"Jag ska nog gå ut lite senare och göra något"Säger jag även fast jag inte alls ska det jag tänker faktiskt bara ligga här och tänka på allt jag och Liam hade som han bara kan läma bakom sig utan att ens värka bry sig ett enda dugg det gör så ont i mig att veta det.
-"Jaha men då kan du ju se till att du gör det snart innan det blir för sent för klockan är faktiskt 5"Säger mamma och jag mm:ar till svar jag vet att hon hatar när jag gör det men jag skiter faktiskt fullständigt i det just nu.
-"Jag har gjort mat föresten efter som du inte ätit något"Säger mamma en anning irriterat och jag mm:ar igen och hon suckar och går sedan ut och lämar mig i min ensamhet den ensamheten som får tårarna att rinna..
Liam vill inte ha mig han älskar mig inte han älskar Danielle... Det gör ont att inse det men det som gör mest ont är att han ljög för mig han bröt det han lovade.
-"Du och jag föralltid sa du"Viskar jag knappt hörbart ut som om han skulle höra mig då han är ju inte ens här i rummet jag vet inte vart han är.
-"Du lovade det"Förtsätter jag viska och tårarna rinner som floder ner för mina kinder aldrig trodde jag att jag skulle gråta så mycket över en killen... Men jag trodde inte heller att Liam skulle försvinna ut ur mitt liv han som vart där enda sen jag var 8 år det känns så jävla tomt utan honom.
-"Bella du måste skärpa dig du kan inte deppa för alltid över någon som inte älskar dig"Viskar jag ut och tittar på mig i helkropps spegeln jag harmitt i mot mig säng.
Jag sätter mig upp och tittar rakt in i ögonen på mig själv och känet hur alla känslor kommer upp.
-"Han lovade dig att det alltid skulle vara ni men du dög inte varför sörjer du för?"Frågar jag mig själv samtidigt som tårarna rinner ner för mina kinder.
-"Han kommer aldrig vilja ha dig igen du är bara ett misstag"Viskar jag till mig själv och känner hur hela jag håller på att gå i bittar jag vet inte vad det är med mig jag har aldrig vart så arg på mig själv som nu det har alltid vart små utbrott som vart till Liam att han lämnna mig men aldrig att jag tagit ut allt på mig själv.
-"Det är klart att han inte älskar dig du är bara ett misstag"Säger jag argt och känner att jag skakar av gråten men jag bryr mig inte särskillt mycket.
Jag tittar på mitt ljusbruna hår och ger det en äcklad min.
Jag tittar under sängen och ser den mörkröda hår färgen jag köpt för några dagar sen jag hade tänkt ge den till Valerie efter som hon behöver färga om det men jag skiter i det nu.
Jag tar den i min hand och går in i mitt badrum. Jag skakar fortfarande lika mycket som innan men jag häver snabbt i hår färgen och vätar den där halvtimmen man ska vänta och låter den sedan sköljas ut.
Jag tittar mig i spegeln efter att jag fönat håret och ler lite... Första gången i dag.
Mina bruna ögon passar till det men Liam kommer aldrig se det och vad fan skulle det göra honom om jag färga håret han skulleju inte älska mig mer för det.
-"Du är bara ett jävla misstag du är så jävla patetisk så du måste dölja vem du är"Säger jag till mig själv och märker att minn röst är klumpig efter gråten men det känns så skönt att gta ut min ilska på mig själv även fast jag inte mår bra av det.