Ur Bellas Perspektiv:

Jag kliver in i min lägenhet och suckar i bland undrar jag seriöst hur mitt liv skulle sett ut om jag aldrig träffat liam alltså inte bara nu utan då vi var 8 hur skulle mitt liv se ut om jag inte flyttade till Wolverhampton vad skulle jag gjort vid det här laget om jag hade bott kvar i Manchester. Skulle jag vart kär i någon annan skulle jag kommit in på skolan i New York.
Hur skulle mitt liv se ut då...
-"Bella skärp dig sluta tänka på sånt du har det bästa livet du ska inte undra sånt"Säger jag till mig själv och tar ett djupt andetag jag är nog bara trött.
Jag går in i köket och tar ett glas vatten och bestämmer sen att gå och lägga mig.

-"Bella jag kan inte fatta att du faktiskt tror att det är något mellan oss!"Säger han och skrattar elakt det är inte alls likt Liam att säga sånnasaker.
-"Du trodde på varenda ord jag sa vad patetiskt"Spottar han sen i mitt ansikte och jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder.
-"Jag kan få vem jag vill i hela världen varför skulle jag välja dig av alla mäniskor?"Frågar han mig elakt och jag känner hur jag blir mindre och mindre.
-"Du är bara någon som jag kände som sedan förstörde sitt liv för att en kille inte kunde vara med henne längre"Säger han och jag känner hur jag bit för bit försvinner.
-"Labella Adams jag älskar inte dig jag har aldrig gjort"

Jag vaknar med ett ryck och käner hur hela jag skackar av den kraftiga gråt atacken jag fått... Det var bara en dröm...
-"Bara endröm"Säger jag tyst till mig själv för att jag inte ska vara mer förstörd än jag redan är.
Jag tittare på min klocka och ser att den vissar halv 3 så jag försöker somna om. Det är helt omöjligt orden ekar i mitt huvud.. Labella Adams jag älskar inte dig och har aldrig gjort!
Jag vet att det bara var en dröm men den var så värklig.
Jag suckar och vrider lite på mig men ångrar mig då jag ramlar ner på golvet och känner den brinande smärtan i foten...