Jag låter strek efter strek komma fram på bilden och sart kan man ursilja personen som sitter i fönstret och tittar ut.
Hela bilden är målad i gråt och svart.
Mina målar skils har jag fått tack vare att Zayn började måla med mig i tidigt ålder.
-"Olive du skulle måla din egen sorg inte någon anans sorg"Säger min lärare och tittar på mig när han går förbi mig.
Lars är ganska sträng han säger alltid att vi ska utgå från våra egna känslor...
Jag utgår från mina egna känslor...
Tror jag det här är det som jag har mest sorg för det var 5 år sen...
-"Du ska särskilt inte måla någon dum kändis från ett band som splitrats..."Säger han och inser sen vad han sagt när han tittar på mig och man kan se ångern i hans ögon.
Jag antar att han vet vilka dom är och vad som hände med dom...
Det var ju faktiskt över hela nyheterna.
-"Jag kommer ringa hem till dig så får dom där hemma snacka med dig om saker och ting"Säger han sen och jag nickar mot honom som svar.
Självklart får jag hemringning för det...
Men det är inte som om dom är förvånade jag får det hela tiden.
Louis säger att det är bra att jag går min egen väg och utrycker saker och ting på mitt viss...
Harry ja han är som han är han tycker att vissa saker jag gör är rätt och vissa saker jag gör är sånna saker jag inte behöver göra.
När klockan ringer ut för dagen kommer Love upp till mig och ler ett litet leende mot mig.
-"Vill du ha sälskap hem från skolan?"Frågar han och jag ser Lux lite längre ner i korridoren...
Hon är yngre än mig men endå en av mina bästa vänner.
-"Jag kan inte Harry kommer och hämtar mig och Lux"Säger jag och han nickar förstående.
Jag tror inte att Love helt förstår vitsen med min familj..
Men det behöver han inte göra heller han vet inget om mitt liv...
Han förstår inte varför jag bor hemma hos Louis och Harry och inte med mina föräldrar.
Om han bara visste min historia.
Hans mamma vet det vet jag för man såg det på henne när jag var hemma hos Love för första gången.
Jag har inte vart hemma hos Love sen dess...
Vi var tillsammans förra året men jag gjorde slut med honom för han ville veta allt som jag vart med om och jag vill inte berätta allt jag försöker att förtränga så mycket det bara går.
Alla saker som jag sett som flera år senare kommit tilluppfyllelse.
-"Olive!!!"Ropar Louis röst och jag tittar på honom.
Han står på ena sidan parkeringen och Harry står på andra med Lux...
Jag trodde jag skulle åka med Harry hem varför åker dom båda ut när vi ska hem?
-"Du och jag ska åka och hälsa på Niall"Säger Louis och tittar på mig och jag försöker andas normalt..
Det är 3 år sen jag senast såg Niall...

2020:

Jag går med små steg in i rummet och känner den stora klumpen i min mage bara bli större och större.
Pappas hand ligger som ett skydd från allt ont på min axel.
När vi ser mamma ligga där i sängen helt blek känner jag den obehagliga känslan och kommer ihåg då jag såg det första gången.
Det var när jag var 3 vi var i stugan Harrys stuga det var då jag satt på golvet och såg henne Hailey hon sa att något hemskt skulle hända min mamma och hon målade upp det hon såg i min mammas dröm.
Det var kul då nu är det bara läskigt.
Vad är det för fel på mig?!
Jag tittar upp på Pappa som snart låter sin hand glida ner från min axel.
Han går fram till sängen och sätter sig ner och innan jag vet ordet av så rinner tårarna ner för hans kinder.
Det är första gången jag ser honom gråta.
-"Pappa"Säger jag och han tittar upp på mig med rödgråtna ögon.
Jag går fram till honom och han drar in mig i en kram och jag kan inte hålla tårarna inne längre.
Det var precis som jag sett det förut.
Jag vet redan vad som hänt men det var inte exakt samma som i hennes dröm.
Hon skulle bara gå till affären för att handla men hon kom inte så långt.
Om hon bara hade sett bilen...

Niall:

Jag vet inte hur länge jag suttit bredvid hennes säng det spelar ingen roll jag vill inte veta hur länge jag stirrat på hennes liv lösa ansiktsutryck.
Jag vet att hon inte är död men det som skrämmer mig är alla dom maskinerna som behövs för att hålla henne vid liv.
Louis var förbi för någon timme sen och hämtade upp Olive.
-"Snälla lämna mig inte vi skulle ju ha ett långt och lyckligt liv jag gör vad som helst"Säger jag och kramar om hennes hand med mina.
Hennes hand är kall och jag vill så gärna värma upp henne.
-"Du får inte lämna mig du får inte"Säger jag och känner hur jag får svårt att andas när jag pratar jag kan ju för i helvete knappt prata för att min hals drar i hop sig av all gråt.
Jag kippar efter luft och tittar ner på hennes släta ansikte.
Hon ser ut som hon sover..
Bara mycket lugnare hon har haft mardrömar på senaste tiden och det skrämmer mig verkligen.
Mina tårar gör det svårt för mig att se klart men endå envisas jag med att försöka se på henne.
Jag vill inte att det här är slutet....
DET FÅR INTE VARA SLUTET!!!
-"Snälla lämna mig inte snälla"Säger jag och fler tårar rinner ner för mina kinder.
Det enda ljudet som hörs är mina andetag och hjärt masikens lugna pipande.
Jag vet att om den börjar pipa okontrolerat då är mitt liv slut.
Då finns det inget kvar...
Vad skulle det finnas kvar om hon försvinner hur ska jag kunna leva.
-"Jag kommer i håg när vi hade den där skol uppgiften om Romio och Julia och du sa att du ville att din livskärlek skulle leva för er båda.... Jag kommer i håg hur jag hade sagt att du inte fick tänka så...Jag är rädd Zandrah för jag är inte säker på att om du lämnar mig om jag kan leva för oss båda."Säger jag och känner hur väggarna rör sig närmare mig.
Jag måste ut hör i från men jag kan inte läma Zandrah jag får inte lämna Zandrah.

-"Jag lovar dig Niall att en dag kommer den mest perfekta tjejen komma för dig och då kommer du veta att utan henne kommer du aldrig kunna leva ditt liv"

Zandrahs röst ekar i mina öron som hon hade utalat orden nu.
Men ärligt det var flera år sen hon utalade dom orden till mig.
Jag förstog aldrig vad hon menade med dom..
Förens nu...
Jag kommer inte kunna leva mitt liv utan Zandrah om hon försvinner från mig kommer mitt liv försvinna.
Inte den delen hon har i mitt liv utan det kommer försvinna helt..
Varför?
Jo för att Zandrah är mitt liv.

Louis:

Jag tittar på Olive som sitter inne i vardagsrummet jag klarar inte av att se henne så här.
Det känns som om jag ska bryta ner inifrån jag klarar inte av att veta att Zandrah är på sjukhus och att det är bara maskiner som håller henne vid livet.
En sak som skrämmer mig mest är att jag vet att det kommer inte vara länge.
Zandrah kommer inte att vakna och jag vet att Niall vet om det men vägrar ta in det i sitt lilla huvud.
Min blick åter går till Olive som sitter och tittar rakt ut i tomma intet.
Harry har försökt få henne att äta något i snart en halvtimme nu men hon har inte visat ett enda tecken på liv.
-"Olive du måste äta"Börjar Harry igen för kanske 5 gången den här halv timmen.
Han försöker få Olive att äta lite fil och just när han försöker trycka in lite i hennes mun rör hon på sig och tar skålen ur hans hand och häller det över hans lockar.
-"VAD GÖR DU?!!"Utbrister Harry med inser försent att det inte är rätt läge att skrika på en 10 åring som just kommit tillbaka från att sett sin mamma näst intill död...
-"Hon kommer inte vakna upp eller hur?"Frågar hon och tittar rakt på mig.
-"Ljug inte Louis"Säger hon och hennes ögon borar sig in i min själ.
-"Nej"Säger jag tyst och får världens jävla blick av Harry.
Men vad skulle jag göra jag kan inte ljuga för henne.
Hennes ögon tåras och jag tittar på henne det är hemskt att se henne så här.
Det blir bara svårare att försöka att inte släppa ute mina egna känslor när hon är så här.

 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet jag vet ni vill inte att hon ska dö men alla sagorr har intte lyckliga slut eller?

Jag lovade er något annorlunda och det är det ni kommer få nu:)

Älskar er

Kommentera

-Erika