Lost In The Dark! 17
2025:
Jag sitter inne i det lilla rummet och spelar lite på min gitarr.
Det var tre år sen jag hamna här jag är förvånad att killarna lät det gå så längt som det gick.
Men det förstås jag prata knappt med dom efter att jag sa till Louis att jag inte kommer klara av att ta hand om Olive.
Det var i alla fall sant...
Jag är på vård hem för att ha tagit droger, alkohål problem, Depriton och för att ha självmords tankar.
Härifrån får jag inte komma förrens dom är säkra på att det är borta.
Droger och alkohål är inget problem längre för det har jag slutat med och fått hjälp att slutat med.
Medans depriton och självmords tankar är lite svårare att få bort.
Jag vet inte ens om det någonsin kommer att försvinna.
Mina fingrar dras över strängarna på gitarren när dörren öppnas och in kommer en sköterska.
-"Du har besökare"Säger hon och jag tittar förvånat upp på henne.
Hon ler vänligt mot mig.
Jag har inte haft besökare på 1 år..
Liam kom hit varje vecka men sen när helt plötsligt blev det bara mindre och mindre nu har ha inte vart här på 1 år.
Kanske insåg han att han inte vart här på ett tag.
Jag lägger ner gitarren och vi går tillsammans bort till mötes rummet och när jag ser dom två personerna som står där så tåras mina ögon.
Innan jag hinner tänka mycket mer så har jag Olives armar runt mig och jag låter tårarna rinna ner för mina kinder.
Jag har inte sett henne på så läge.
Hon har växt så mycket.
-"Jag har saknat dig"Säger hon i mitt öra och jag kramar om henne lite hårdare och jag hör hur hon snyftar till.
Louis står bakom henne och jag släpper sakta taget om Olive och kramar om Louis.
-"Du ser bättre ut Niall"Säger han och jag nickar.
Olive drar lite i mitt hår och jag skrattar.
-"Det är inte blont... Säger hon och jag tar en av hennes röda slingor i min hand.
-"Det är inte blont"Sägeer jag och vi börjar skratta.
Det var så länge sen jag såg Olive.
Hon är så lik Zandrah jag kommer i håg hur jag inte ens klarade av att titta på henne efter Zandrahs bort gång för dom var så lika.
Vi sitter ett bra tag inne i mötesrummet men snart så är besöks tiden över och jag känner en sten ramla ner i min mage.
Jag vill inte att dom ska gå för då är jag ensam med mina känslor igen.
Det var första gången jag såg Olive och nu så måste hon gå och vem vet när vi ses igen.
Olive:
När vi kommer ut från vård hemmet så tittar jag upp på Louis med tårar i ögonen och innan han hinner reagera så bryter jag mig ut ur hans gräpp och springer tillbaka in.
Jag ser Niall gå igen koridoren tillsammans med en sjuksköterska.
Jag springer fram till han och slår armarna om honom.
Han rycker till lite av min beröring men när han ser att det är jag så kramar han om mig.
-"Gråt inte"Viskar han in i mitt öra och drar sin stora hand över mitt hår.
Jag känner en hand på min axel och vet redan att Louis står där men jag skulle inte kunna bry mig mindre.
-"Vi måste gå Olive"Säger Louis och mitt gräpp runt Niall hårdnar.
-"Du kan komma och hälsa på när du vill"Säger Niall i mitt öra och jag tittar upp mot honom.
-"Lovar du?"Frågar jag och han ler mot mig.
-"Jag lovar"Säger han och drar bort en tår som rinner ner för min kind.
Jag låter Louis lägga armen om mig och tillsammans går vi ut igen.
När vi kliver in i bilen så ler Louis mot mig och jag inser att min handling gjorde han glad.
Han vet hur mycket Niall betyder för mig och nu vet Niall det också.
Jag koplar in min mobil i bilen och slår på musiken.
The best thing 'bout tonight's that we're not fighting
Could it be that we have been this way before?
I know you don't think that I am trying
I know you're wearing thin down to the core
-"Jag vet hur svårt det är för dig att se han så här men du måste inse att sorg är en stark känsla och kärlek är en stark känsla och..."Börjar Louis och jag tittar på honom.
-"Om man mixar kärlek med sorg så får det mänsikor att göra dumma saker av inpuls"Säger jag som fortsätning och han tittar på mig med en förvånad blick.
Han har aldrig sagt det till mig tidigare.
Men det är inte svårt att lista ut har ni sett alla Louis tatueringar eller?
-"Du har också gjort dumma saker av sorg och kärlek"Säger jag och nickar mot hans tatueringar som vissas tydligt på hans armar.
Han ler lite svagt.
Jag kan inte fatta att dom fick vänta tills bandet splitrades för att få komma ut till världen tillsammans med Harry.
Dom har vart så starka i flera år har dom hålt det hemligt för världen.
One Direction splitrades då Niall åkte till vård hem för 3 år sen.
Det var då dom splitrades på riktigt.
Men dom var aldrig sig samma efter mammas död...
Jag tar upp den lilla boken som jag alltid har med mig.
Det är mammas bok.
26/12-13
Han friade!!!!!! Jag vet att jag alltid sagt att jag vill att någon ska fria romantikt till mig som att tillexempel ta mig till paris och fria på toppen av eiffeltornet... Jag kanske intehade väntat mig att han skulle fria i en park men just där just då var det mest perfekta stället i världen hur vi gick runt och prata och han helt plötsligt bara säger Vill du gifta dig med mig innan han ens vet om det själv. Han har alltid vart den personen som säger vad som finns i hans tankar och därför visste jag att han mena det och det var därför jag sa ja..
Han gav mig en ring också som han bruit runt till rätt tillfälle och jag kan inte fatta att jag ska gifta mig det kommer bli så magiskt!
En tår rinner ner för min kind och Louis ler mot mig från förrar sättet.
-"Du läser om hur Niall fria"Säger han och jag tittar upp och han ler glatt mot mig.
Jag kan föreställa mig mamma och Niall gå runt i en park när snön virvlar runt om kring dom.
På sig har dom varma kläder och deras händer är i hop flätade.
Sen så går dom där och pratar och han bara häver ur sig det utan att tänka han är en sån person som gör sånt.
Louis parkerar utanför vårat hus och jag tittar upp på det så är kan det ju också vara.
Jag bor hos mina gud föräldrar och min pappa är på vård hem...
Det är galet vad jag går igenom.
I bland när jag går ut på gatan så kommer folk fram till mig och frågar om dom ka få ta en bild med mig.
Och dom är typ i killarnas ålder.
I bland är det några som är yngre dom yngsta är nog bara 10 år eller något äldre än mig.
Allt bara för att jag är dötter till ett gammalt pojkbands medlem...
Och bor med två andra medlämmar av det pojkbandet...
Det är personer som ringer mig varje dag och frågar om jag vill komma på en intevju och prata om killarna eller min uppväxt eller om dom är riktigt känslo lösa frågar dom om jag vill komma och prata om min mammas död eller om Nialls drog problem.
Kom igen hur känslo lösa är dom igentligen?
-"Jag vet att din födelsedag snart är så jag har fixat dom här"Säger Louis och tar fram 3 stycken biljettet till Evan Woods och jag bara glor på dom.
-"Du skojar med mig"Säger jag och han nickar
-"Ja säkert"Säger Louis sarkasmiskt och jag tittar närmare ochh ser att det är M&G också omg.
-"Men det är ju tre biljetter"Säger jag och Louis ler glatt mot mig.
-"Japp för Du, Jag och Niall ska gå och titta på honom"Säger Louis och jag tittar stor ögt på honom.
Skojar han med mig nu eller?
Han måste skoja med mig.
Jag kan inte låta bli att skrika rakt ut och Louis skrattar lite åt mig.
-"Men Hur?"Frågar jag och Louis ler.
-"Niall är frisk nog att få gå ut lite nu och då han behöver vara ute från vård hemmet så att ha inte faller tillbaka i depritonen av att han sitter i ett ensamt rum"Säger Louis och jag ler stort mot mig.
Evan Woods det är helt fantastiskt.
-----------------------------------------------------------------------------
Kommentera <3
WOW! Den är helt fantastisk- du har verkligen hittat den hårfina balansen med att få till en sorglig men ändå lycklig och bra story. Grymt!!
Sjukt bra!!!! Meeeeeeeer :)
Håller med henne där uppe man blir lixom både glad och ledsen av att läsa novellen!:)
jätte bra!!!