Lost In The Dark! 19
När konserten är slut är Olive hur glad som helst och jag kan inte låta bli att le mot henne.
Jag älskar att se henne så glad som hon är nu.
Hon har sin mammas leende ett leende som är en av dom mest underbara sakerna i hela livet.
När vi kliver in på M&G så står det tre andra tjejer där också som ser överlyckliga ut och jag ser hur Olive tittar på dom med ett litet leende.
Dom vinkar till varandra och en av tjejerna skiner upp när hon ser Olive och kommer fram till henne.
-"Hej jag heter Christina och jag läser din blogg och ville bara sägaa det du skriver är underbart"Säger hon och jag tittar frågande på Olive som skiner upp i ett leende.
Dom pratar ett tag tills en man kommer in och säger att det är 5 minuter kvar tills Evan kommer.
-"Vad var det där om vad då blogg?"Frågar jag nyfiket och Olive tittar upp på mig och man kan verkligen se hennes blå ögon nu när hon inte sminkat sig.
Hon brukar alltid ha svarta inringade ögon men nu så ville hon inte att sminket skulle rinna så hon strunta i det.
-"Fan Fiction pappa som om du aldrig hört talas om det"Säger hon och jag skrattar till lite.
Jo tack det har jag hört talas om.
Olive:
Efter en halv timme så sitter jag utslagen i soffan.
Seriös hur sen kan han vara igentligen.
Vi vet ju att han är här...
-"Förlåt att jag är sen"Säger killen som kommer in genom dörren och i handen har han en öl och jag tittar upp på honom.
Han är absolut Evan Woods bara inte precis som jag hade hoppats att han skulle vara.
Besvikelsen går inte att dölja och jag ser hur Louis och Niall också blir besvikna.
Så låt oss ta några bilder och få det här överstökat"Säger han som om det är det drygaste i världen att träffa fans.
Min blick glider till killen bakom honom och han ser besviket på den äldre verisonen av honom.
Parker Woods....
Evans lille bror.
Jag har aldrig lagt så mycket tanke på honom men han är riktigt attraktiv...
Och inte helt jävla stup full.
Niall sitter och ger Evan det onda ögat och jag skrattar lite åt honom.
Vilket får allas blickar att vändas mot oss.
Man kan tydligt se hur Evans ögon förstoras när han ser Louis och Niall sitta bredvid mig i soffan.
Kanske inte det första intrycket man vill ha på dom är att vara en alkolist...
Synd...
-"Jag är Evan Woods trevligt att träffa er Mr.Tomlinson och Mr.Horan"Säger han och man kan se att han försöker att dölja sin lilla alkohol påvärkan.
Lyckas inte särskilt bra.
-"Vad får er att komma till våran enkla M&G?"Frågar han och ser lite nervös ut och jag skrattar lite.
Han har inte märkt mig komiskt jag sitter i mellan dom två...
Tänk att jag trodde att han var något specielt.
-"Vi är här med Miss Horan"Säger Louis i en överdrivet snobbig röst och Jag brister ut i skratt.
Jag hör hur ett annat skratt instämmer i mitt och min blick letar sig till Parker som skrattar lite.
M&G går riktigt snabbt men besvikelsen i mig sitter kvar han var en total tönt och inte trevlig heller.
Både Louis och Niall märker ändringen i mitt humör och jag tittar bara ner på mina fötter.
Han är en total idiot.
När vi kommerut i bilen så lutar sig Niall fram för att ta ut skivan och jag tar i mot den och just när jag tänker slänga ut den så ser jag Evan komma ut ur bygnaden med massa vakter runt sig.
Jag ursäktar mig och springer fram till honom.
Nej jag har aldrig tillhört den blyga sorten.
-"Det är du"Säger han med ett leende och jag himlar med ögonen.
-"Här du får den här den är bara skit för hur bra musik du än gör är du en idiot och idioter är inga bra kändisar"Säger jag och ger han sin skiva och springer sen tillbaka till bilen där Louis och Niall sitter och typ dör av skratt.
Jag förstår inte vad som är så roligt igentligen.
När jag sätter mig och lägger i från mig väskan ramlar bilden som jag målade på bilden ut och jag tittar på den.
Jag hade glömt att jag hade den där i.
Niall sitter och diskuterar med Louis om något och jag knackar han lätt på axeln.
Med en vändning möter han min blick.
-"Här"Säger jag och ger han bilden och ett sorgset leende kommer upp på hans läppar.
Det är en bild på honom när han sitter i fönstret och tittar ut.
Jag har skrivit med en guld penna neranför det han sa till Louis när han frågade varför han satt där.
"She promised to come back!"
Han ler mot mig och jag ler ett svagt leende mot honom.
Louis tittar på bilden och skrattar lite.
-"Det var den där som dom ringde hem för eller hur"Säger Louis och jag ler samtidigt som jag svarar ja.
Det var rätt det Lars sa det var inte min sorg det var Nialls sorg som jag såg som min egen sorg för att han är min pappa.
Jag vet inte varför jag kallar honom Niall i stället för pappa oftast det liksom känns bättre och jag vet att Niall vet om det.
Mamma var den jag kallade mamma när jag var liten och när Niall kom in i bilden igen så var han bara Niall och det blev liksom en vanna precis som jag inte kallas Louis för Farbror jag kallar ingen av killarna det för jag är uppväxt med dderas riktiga namn.
När vi kör in framför vård hemmet så följer jag med Niall in medans Louis stannar i bilen.
Vi har 15 minuter att säga hej då sen kommer Louis att dra ut mig om jag inte redan är ute.
-"Jag lovar att jag kommer och hälsa på snart"Säger jag och Niall ler mot mig och drar en hand mot min kind.
-"Du växer så snabbt det känns som igår du var så här liten"Säger han och håller handen en bit ovanför golvet.
Ett leende sprider sig på mina läppar.
-"Du måste lova mig att vissa mig mer gitarr när jag kommer hit för det är riktigt kul"Säger jag och han nickar innan han kysser min panna så som han alltid gjorde innan jag skulle sova när mamma forfarande var här.
Det känns bra att veta att han fortfarande kan göra så utan att hon är här.
När vi sagt hej då så kommer en sjuksköterska och ser till att Niall kommer till sitt rum och innan hans går runt hörnet ger han mig en blick som vissar att han tycker att han blir behandlad värre än när Paul körde runt dom på arenorna.
Jag skrattar och skyndarrr mig ut i bilen.
Till min lycka så regnar det.
Jag vet vad ni tänker hur fan kan det vara till min lycka?
Jo det är så att jag älskar att åka bil på kvällen/natten när det regnar...
Louis brukar alltid ställa upp och köra mig när det regnar mitt i natten.
Han vet att jag tycker det är mysigt och det är lätt att tänka.
Louis blir inte ens arg när jag väcker han mitt i natten och frågar om vi kan åka någonstans.
Det behöver inte vara någon speciel stans vi ska bara att åka runt när det regnar älskar jag.
I bland brukar Louis köra hem till Doncaster för att hälsa på sin familj och det tar några timmar inget som jag har något imot.
Hans familj blir alltid lika glada av att se oss så dom har inget i mot det.
Harry därimot gillar inte att bli väckt mitt i natten för att upp och köra...
Louis sitter bakom ratten och tittar på mig när jag hoppar in.
-"Så hur ska vi göra Doncaster eller hem till lägenheten?"Frågar han och ler mot mig.
Det är som om kan läsa mina tankar.
-"För en gång skull Louis vill jag faktiskt bara komma hem till lägenheten jag har inte så mycket att tänka på"Säger jag och Louis ler.
Det svaret måste han gilla för han har velat höra mig säga det i så många år nu.
Om det hade vart i vanliga fall skulle jag svara Doncaster men jag har inget behov att åka långt och jag tror nog Louis vill träffa Harry lika mycket som jag vill hem och berättta för alla m ina blogg läsare vilken idiot Evan är.
Dom förtjärnar att veta.
Mina tankar åker över till Parker...
Undra om han är lika dan som sin bror.
Han verkar inte det men kan ska aldrig dömma en bok efter omslaget.
Parker:
Jag tittar på Evan som sitter i bilen mitt i mot mig.
Han verkar så förstörd.
Inte så konstigt han sabbade alla chanser till att få en bild med 2 av One Directions medlämmar.
Det är inte alla dagar som det händer asså.
-"Jag kan inte fatta att jag miste ett så viktigt fan på grund ut av att Johanna gjorde slut"Säger ha.
Självklart tycker han att Olive Horan är ett viktigt fan varför skulle hon inte liksom hon är Niall Horans dotter...
Och hon var snygg också.
Men det jag fasna mest för var hennes ögon och leende.
Undra om hon vet att hennes leende är ett av dom underbaraste leenderna i världen..
----------------------------------------------------------------------
SOON kommer det bli drama jag lovar allt kommer att bli drastiskt och ärligt.... Jag vet ite hur detta kommer att sluta... Jag vet inte om den ens kommer ha ett lyckligt slut... Kan den ha ett lyckligt slut? Zandrah är ju död det finns inget Nandrah mer!!!!! Okej i allas minnen kanske men inte annars!!!
KOMMENTERA NU duktigt...
Det känns som om ni inte tycker den är lika bra längre för jag fick jätte mycket kommentarer innan hon dog men sen BAM död och inte alls lika mycket kommentarer.
Jag tycker den fortfarande e asbra!:) speciellt att du har sett till att novellen fortsätter även om de två hitta tillbaka till varandra, eftersom många slutar sina noveller mitt i allt lixom så man hinner bara precis lära känna personerna innan novellen är slut. Och det är så tråkigt! Det är en anledning till att jag tycker så mycket om din novell för man hinner lära känna personerna ordentligt :)
Haha, det är klart att den fortfarande är bra! Jag har varit i stugan och har inte kunnat ha internet, så det är därför jag inte kunnat läsa eller kommenterat. egentligen så blir nog alla världskända för pressade tillslut, jag menar dom har det stressigt, alla är på dom, dom har inget privatliv, dom kan få allt dom vill. Dom blir lixom inte "groundade" men nu har ju våra killar varandra så jag hoppas dom kan hålla varandra på marken och vara sej själva... :|
Sjukt bra älskar din ff <3
Den är as bra. Keep it up
Den är skit bra.., jag får alltid tårar när jag läser..!
jätte bra!!