När jag kommer hem från skolan så står huset helt tyst och jag tittar runt och ser en lapp från mamma.

Hej älskling!

Har åkt iväg ett tag för att fixa lite grejer med jobbet kommer hem om några dagar pengar har jag satt in på ditt konto och jag är ledsen att jag inte kommer vara hemma med dig på den tredje..
Jag hoppas du klarar dig själv gör inget dumt.
Du får bestämma själv om du ska gå till skolan på den tredje smsa mig om du inte går så ringer jag och säger att du är sjuk.
Ring inte kommer att vara på möten ofta tittar på mobilen i mellan.

Älskar dig och sköt om dig
Kram mamma

Jag sväljer hårt när jag läser.
Mina tårar försöker tränga sig igenom ögonen men jag kämpar i mot.
Hon tänker lämna mig ensam på den tredje samma dag som pappa dog.
Hur hade hon tänkt att jag skulle kunna ta hand om mig själv när jag knappt kan stå upp utan honom.
Utan någon större nytta försöker jag att stopa tårarna som börjat rinna ner för mina kinder.
Allt är bara skit mamma säger att hon är på jobb möten men till och med Jag vet att hon träffar en ny man.
Hon gör så varje gång men det är bara att hon åker aldrig bort över den tredje för hon vet att jag behöver henne.
Jag sjunker ner längs väggen och låter tårarna rinna.

-"Cassa titta"Säger pappas lena röst i mitt öra och jag tittar runt i det stora rummet.
Han pekar mot pianot och leder mig ditt.
Vi sätter oss er och han låter sina stora händer leta sig över tangenterna och jag tittar med stora ögon på när han låter dom röra sig fritt och skapa det mest fantastiska ljudet jag någonsin hört.
-"Testa"Säger han och jag sätter mina små händer mot pianot och försöker spela som pappa men det låter inte alls bra det låter illa.
Han skrattar och vissar vart jag ska sätta händerna och jag låter mina små fingrar spela samma melodi som han spelat innan.

Jag slår upp ögonen och tittar runt och inser att det bara är minnen inget finns kvar.
Jag vill vara liten igen då pappa fortfarande fanns och vissade mig saker.
Melodin som han spelade spelas runt,runt ,runt i mitt huvud jag och sätter händerna för.
Jag klarar inte av det jag vill inte höra.
Med tårarna rinnande längs mina kinder skriker jag rakt ut och försöker få melodin att sluta spelas i mitt huvud.
Jag borrar in mina finger toppar i min hår botten och försöker få det att sluta.
Det känns som någon sticker en kniv i mitt hjärta och drar ut den och tar med sig mittt hjärta ut.
Det är alltid så här när jag saknar min pappa men då finns alltid mamma bredvid och berättar att allt ska bli okej men det blir det aldrig och nu är hon inte här.
Jag behöver någon som bryr sig.

Amelie:

Jag tittar på mamma och hon ler mot mig.
Med en suck går jag över till dom nya grannarna vi var inte hemma när dom kom så nu ska jag gå över med en paj för att välkomna dom.
Fråga inte mig det var min mammas ide.
Jag går över och knackar på och när jag öppnar står tjejen från tidigare Cassandra där med röd gråtna ögon och hennes hår är i stora tovor.
Utan att säga något lutar jag mig fram och kramar om henne.
Jag brukar inte krama folk det är att vara för nära mitt personliga utrymme men hon hjälpte mig i skolan i dag och det ser verkligen ut som hon behöver en kram just nu.
Hon snyftar och aldrig hade jag trott att hon skulle vara så förstörd som hon är.
Men kanske det är sant som dom säger att dom gladaste personerna är alltid dom mest sårade.
Hon var ju hur glad som helst när jag träffa henne.
-"Jag bor på andra sidan gatan och min mamma bad mig att välkomna er hit vi var inte hemma när ni kom"Säger jag och hon torkar sig under ögonen och nickar.
Hon tar pajen jag räker fram och ler lite svagt.
Hon gör en liten rörelse med handen som vissar att jag kan komma in.
Med lite osäkra steg kliver jag in efter som jag inte har så många vänner folk brukar inte gilla mig för hur jag klär mig.
Vi sitter och pratar ett tag och skrattar och hon verkar gladare hennes ögon lysser inte som jag trodde dom skulle göra om hon var lycklig men dom ser i alla fall gladare ut.
Jag vet i alla fall att det måste finnas något sett att få hennes ögon att lyssa.
Senare säger vi hej då och jag lovar henne att hon kan åka med mig till skolan i morgon.
Hon nickar.
Om hon bara visste vem min bror är....
Han brukar sova hos en av sina kompisar bara för att slippa vara hemma så jag ser han oftast bara i skolan och han bryr sig inte så mycket.
Han vill oftast inte vara hemma för han har det svårt med Caspar.
Caspar är minst av oss tre och han är döv.
När jag kommer hem så står mamma brevid Caspar och kör tecken språk och pratar.
-"Varför tog du sån tid?"Frågar mamma och jag berättar om att jag träffa Cassandra tidigare i skolan och att det var hon som bodde där.
-"Du föresten din bror är hemma du kan väl köra han till skolan också i morgon?"Frågar hon och jag nickar.
Jag går upp för trappan och knackar på min brors rum där jag hör hög musik ifrån.
Han är absolut hemma.
Vad är det med honom och Green Day.
Visst dom är bra men inte så bra.
Jag kliver in och han tittar på mig.
-"Vad vill du?"Frågar han och glor på mig.
-"Mamma vill att jag kör dig till skolan i morgon så se till att vara i tid"Säger jag och han höjer ögonbynen mot mig.
-"Du brukar aldrig bry dig om tid Amelie du vill helst komma precis när det ringer vad ändrades?"Fråga han och ler mot mig lite.
Han är så irriterande.
I skolan har han den här Bad Boy stilen men när han är hemma är han sig själv.
Jag vet mycket väl vad han gör efter skolan men mamma vet inte.
-"Cassie ska åka med oss"Säger jag och han tittar frågande på mig och jag berättar om henne och jag kan se att han ler lite vilket betyder att han vet vem jag snackar om och inte har något alls imot henne.
Om han hade skulle han ha vägrat och inte alls haft ett leende på läpparna.
När jag lämnar hans rum så känns det bra att han inte har något i mot henne.

 ----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag fick inte fem kommentarer på förra och jag hoppas att det var för att ni satt och nördade best song ever för att slå rekordet :)

Så 5+ ?