Cassandra:

Jag kliver ut genom dörren och låser efter mig innan jag går över till Amelie.
På mig har jag ett par vita jeans och en svart tjock tröja som är min absolut favorit tröja.
Mitt hår har jag satt upp i en slarvig knut på huvudet.
Jag har inget smink på mig för att jag inte alls kände för det.
Amelie kommer ut genom dörren tillsammans med han killen och han har ett retsamt leende på läpparna när han ser mig.
Man kan tydligt se likheterna mellan dom vilket visar att dom är syskon.
-"Hej Cassie"Säger Amelie och jag ler mot henne.
-"Hej Ami"Säger jag och hon skrattar.
Vi kramar om varandra och han killen...
Som jag fortfarande inte vet namnet på tittar konstigt på oss.
-"Hej jag är Cassandra"Säger jag och han tittar ner på min hand om jag håller ut till honom coh jag låter den sakta falla till min sida då han inte skakar den.
-"Det där är Harry min bror"Säger Amelie och jag nickar.
Han sätter sig i framsättet bredvid Amelie och jag sätter mig bak och ett leende kommer upp på mina läppar när han sätter i en skiva och jag känner igen låten som kommer på.

Summer has come and passed
The innocent can never last
wake me up when September ends

like my father's come to pass
seven years has gone so fast
wake me up when September ends

Jag sjunger med och jag ler lite när jag hör hur Amelie skrattar åt mig.
-"Gillar du Green Day?"Frågar hon och jag tystnar genast och tittar på henne som om hon just ställt den mest dumaste frågan i världen.
-"Vem Gillar INTE Green Day?"Frågar jag ut och hon skrattar åt mitt svar.
När vi kommer fram till skolan så går vi in genom dom stora dörrarna men Harry försvann så fort vi parkera.
Jag vet inte vart men han verkar inte vilja synas tillsammans med Amelie.
-"Jag älskar din hårfärg hur kom du på att färga den så?"Frågar Amelie plötsligt och jag ler lite.
Det är riktigt komiskt faktiskt.
-"När jag var liten åt jag plomon hela tiden och bara älskade färgen och alla sa att om jag fortsatte äta så skulle mitt hår få den färgen och sen när jag var 13 började jag färgade i plomon färgat bara för att se hur folk reagera och sen insåg jag att jag älska det"Säger jag och hon ler mot mig.
Jag tog bort den delen med att jag åt dom med min pappa och att det var han som börja säga så.
Vi skiljs åt när jag går till idrott vilket jag tuvärr har med Harry....
Han är inte med och spelar basket utan sitter bara bredvid.
Jag kan känna hans blick på mig hela tiden och så fort någon kommer nära mig försöker jag gömma min handled där jag brukar ha armband.
Jag brukar ha ett svett band runt på idrotten men glömde det hemma i all hast så nu försöker jag mittt bästa att inte vissa folk hur min handled ser ut.
Jag är inte riktigt bra på basket men det är kul.
-"Black var lite seriös!"Skriker en av mina lagkamrater och putar mig.
Just när jag fått tillbaka balansen igen så tar han satts till att putta mig igen men innan jag vet ordet av så blir han bortdragen och min blick hamnar på Harry som dragit bort honom.
Jag ler lite mot honom men får inget leende tillbaka utan han bara går sin väg.
Varför hjälper han mig om han endå inte bryr sig.
Men han måste ju bry sig efter som han hjälpte mig.
Eller så kanske han hjälpte mig för att jag hjälpte Amelie som en gentjänst liksom.
Alla tittar på mig och våran idrotts lärare får ett helvete att få oss att göra något igen.
Efter idrotts lektionen så undviker alla mig förutom Amelie.
Hon vet vad som hände där inne bara för att henne var den första jag berättade för..
Hon verkade inte vara lika förvånad som mig vilket förvånar mig.
Under hela förmiddagen får jag blickar och alla tittar på mig som jag är någon jävla mirakel kvinna.
Va fan är det med alla i dag?
Med en suck lämnar jag sista lektionen innan lunch och försöker leta reda på Amelie bland alla personer i korridoren.
Det är lättare sagt än gjort.
Hela korridoren är full av lärare och elever.
Att leta efter Amelie här är omöjligt när man är så kort som jag är.
Med en suck vänder jag mig om och möter dom gröna ögonen jag letar efter...
Bara på fel person.
Det är ganska jobbigt att hon och Harry har samma ögonfärg man kan mista dom för varandra om man bara tittar på ögonen.
Det finns en sak som skiljer dom ganska mycket från varandra och det är Amelies raka hår.
Men vem vet hon kanske plattar det.
Harry kommer fram till mig och tar tag i min arm.
Ni annar inte hur många blickar vi får av den lilla saken.
Han leder mig igenom massa mäniskor och jag förundras av att han kan se något mellan alla.
Men det förstås han är längre än dom flesta här och jag är kortare.
Han tar mig fram till cafeterian där han sen går fram till ett bort sätter ner mig och går sin väg.
Jag tittar efter honom frågande och bara några minuter senare kommer han tillbaka lika dant som först fast med Amelie i handen.
Okej så varför gjorde vi inte så här från första början?
Han sätter sig ner bredvid oss och Amelie tittar på honom med en blick jag inte kan tyda och jag ser ett litet leende leka på hans läppar vilket är en av dom vackraste sakerna i hela världen.

Liam:

Jag sitter och stirrar på mamma med stora ögon hon måste skoja med mig flytta till London.
Varför var hon och pappa tvungna att skiljas.

Niall:

London?
Bättre skola?
Skulle inte tro det mamma.....
Men nu sitter jag här på ett plan på väg till en dum skola som inte alls är som min gamla i Irland.
Utbytes student...
Skit.

Louis:

Det kommer bli så kul jag kan inte fatta att jag ska få spendera ett helt år i en skola i London för att det är ett bättre drama program där det kommer bli amazing.

Zayn:

Jag bryr mig inte...
Fuck this shit!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt personliga favorit perspektiv är Zayn ;)

Kommentera :)  5+