När vi kommer tillbaka till hotellet så skriker dom båda två på varandra och bråkar som aldrig förr.
Killarna säger hejdå och Josh skriver in hans nummer i min mobil så jag kan smsa han om jag behöver något.
Jag följer efter dom två skrikande tjejerna in på vårat rum och alla minnen från när jag var mindre kommer tillbaka till mig när jag tittar på dom.
Dom står och skriker och tårarna rinner ner från bådas kinder jag antar att det är av ilska.
Jag går förbi dom och in i mitt rum.
Jag låser noga dörren efter mig innan jag kryper upp i den stora sängen och lägger mig i foster ställning.
Om det är något jag inte klarar av så är det när folk skriker på varandra det på minner mig om när jag var liten.

Jag sitter inne på mitt rum och tittar ner på mina fötte. Min storebror sitter i rummet bredvid och lyssnar på musik för att slippa höra mamma och pappa bråka.
Dom skriker på varandra och hur mycket jag än försöker kan jag inte stänga ute deras skrikande.
-"DU ÄR ALDRIG HEMMA DET ENDA DU GÖR ÄR ATT JOBBA JAG SLÅR VAD OM ATT DU INTE ENS GÖR DET UTAN HAR EN AFFÄR MED NÅGON ANNAN"Skriker min amma till min pappa som genast skriker tillbaka.
Jag känner hur hela jag börjar skaka och tårarna rinner ner för mina kinder.
Jag skriker rakt ut och lägger huvudet mot knäna och armarna över huvudet för att stänga ute skriken.
Jag skriker och skriker och snart känner jag ett par armar runt mig.
Skriken utanför slutar och in i rummet kommer mamma och pappa springande och det enda som ekar i mitt huvud är deras skrik och jag skriker åt dom att vara tysta rösterna i mitt huvud vill inte lämna mig ifred.
Jag hör snart min brors lugnande ord i mitt öra och slutar skrika jag andas lugnare och snart känner jag hur jag lämnar allt ljud bakom mig och allt blir svart och tyst.

Det var när jag var 13 år och hade min första panik attack jag gick till en psykolog efter det och hon sa att det berode på att jag inte tålde folk som bråka.
Det var då mina föräldrar bestämde att vi skulle åka på semester tillsammans men det hände inte fören 3 år senare.
Josh vet om mina panik attacker och han vet också hur han stoppar dom.
Jag hade en när vi jag var här förut han hade klättrat in genom fönstret och satt sig bredvid mig kramat om mig och sagt dom 3 orden som alltid fick mig att känna mig underbar och allt försvann.
Jag känner paniken komma ju mer dom skriker utanför och jag vet att det händer igen.
Jag har inte haft en panik attack sen jag flytta hemifrån men tjejerna vet om dom.
Jag skriker rakt ut och sätter mig precis som första gången.
Genast slutar skrikandet och tjejerna springer mot mitt rum och panikar när dom märker att dörren är låst.