Johanna:

Vi står och skriker på varandra när vi hör Marion skrika från sitt rum och både jag och Felicia tystnar jag kommer och tänka på hennes panik attacker och jag ser att Felicia tänker på samma sak.
Vi springer fram till hennes dörr och jag känner paniken komma när den är låst.
Felicia tar fram en av sina hårnålar och lirkar upp låset och vi springer in i rummet där vi hittar Marion på sängen skrikande och gråtandes.
Jag vet inte vad jag ska göra jag får panik.
Marions telefon börjar lyssas upp och Josh namn kommer upp på skärmen.
Jag svarar och hör hans röst.
-"Äntligen Marion jag var så orolig hur mår du? är du okej?Skriker dom fortfarande på varandra?"Han frågar snabbt och jag har en känsla av att han vet något om det här.
-"Josh det här är Johanna Marion har en panik attack jag vet inte vad jag ska göra"Säger jag snabbt och Jag hör hur Josh reser sig upp och börjar gå.
-"Öppna fönstret bara"Säger han och jag fattar inte vad han menar men jag gör som han säger.
Jag tittar ut och ser Josh komma ut genom altan dörren på deras rum och joggar över till vårat rum och jag flyttar på mig när han hoppar in genom fönstret.
Jag ser hur han sakta sjunker ner bredvid Marion.
Han börjar viska saker i hennes öra och helt plötsligt slutar hon skrika och snyftar bara tyst och snart ser jag hur ett leende sprider sig på Josh läppar samtidigt som han viskar något i hennes öra och ett litet skratt kommer ut ur Marions läppar och jag har nog aldrig vart så glad av att höra hennes skratt som nu.
-"Jag kommer i håg det det var då Martin slängde min kamera i vattnet"Säger hon och Josh skrattar åt minnet.
Jag ser hur Felicia ger mig en blick som vissar att hon fortfarande är arg på mig och du jag förstår henne jag skulle också vara arg om jag var hon men jag menade aldrig att ligga med honom det liksom bara hände när vi båda var på fest han var så glad att dom vunnit och jag var ju faktiskt hans kompis efter som han var tillsammans med min bästa kompis men allt slutade inte så bra den kvällen han var full jag var full jag hamnade i hans säng och allt gick fel.
-"Jag sover på soffan i natt"Säger hon och jag tittar på henne.
-"Ska du vara så barnslig att du inte ens kan sova i samma rum som mig kom igen"Säger jag och hon tittar på mig..
-"Jag kanske inte sova i samma rum som dig"Säger hon bara och jag tittar på henne.
-"Nu är du bara omogen"Säger jag.
-"Nej det är jag inte"Säger hon i en liten högre röst.
Man hör att hon fortfarande inte är särskillt nykter och det är nog ite jag heller.
-"Öj tjejer sluta bråka sov på soffan om du vill sluta bara skrika åt varandra ni såg vad som hände nyss det kommer hända fler gånger om ni inte fortsätter"Säger Josh röst.
Vi tittar på han och han har rätt...
Självklart ska han ha rätt varför inte liksom.