Niall:

Jag tittar efter henne med munnen öppen.
Sa just den där flickan mamma till Zandrah min Zandrah?
-"Niall jag tror att du har en hel del att förklara för oss"Säger Liam i en riktigt vuxen röst.
Min blick glider över till tjejen som står framför oss med ett förvånat ansiktsutryck.
-"Jag viste inte att hon skulle reagera så där"Säger hon sen innan hon ursäktar sig för att ringa Zandrah.
Betyder det här att den där lilla flickan Olive är min...
Min...
Dotter?
Jag tänker efter och kommer i håg varför vi gjorde slut.
-"Jag måste prata med henne"Säger jag och Liam sätter en hhand på min axel.
Jag vet att det är Liam för ingen av dom andra killarna skulle någonsin stoppa mig.
-"Du kan inte prata med henne nu hon är upprörd!"Säger Liam och dom andra killarna nickar instämmande.
Jag har alltid älskat att vara med dom här killarna dom är som min familj men bara tanken på att ha en familj en riktigt familj där jag är pappan i skrämmer skiten ur mig.
Liam är som pappan i vårat band och hemma är jag bebisen efter som jag är minst.
Jag kan inte vara pappa till en liten flicka.
Hela jag grips av panik och Louis omfamnar mig.
Han må se ut som den som är mest oseriös av oss men han vet verkligen när han behövs.
Vi hör hur folk börjar tisla och tasla med mobiler så vi bestämmer att det är bäst att dra sig hem till mig så jag kan berätta för dom.
Vi klarade oss ut från köpcentret med hjälp av några säkerhets vakter som villigt hjälpte oss ut.
Vi sitter i Harrys bil och jag försöker komma på andra tankar än att jag är en urusel far.
Men det går inte med tanke på att jag inte vart där för min dotter på 3 hela år i 3 hela år har hon bara haft sin mamma.
Det värsta är nog att jag bara lämnade över allt på Zandrahs axlar och tog inte något ansvar själv utan jag lastade över det på hennes axlar utan att ens veta om att jag gjorde det.
Hon sa att hon skulle göra abort men varför gjorde hon inte det då?
Jag säger inte att hon gjorde fel för det tycker jag verkligen inte.
Olive var den mest underbara flicka jag lagt mina ögon på.
Hon är naturlig skön het och hon går runt med mitt kött och blod hon är mitt barn av blod.
Jag vet att om det inte hade vart för dom blå ögonen och samma ansiktsform som jag så skulle jag tro att det vara någon annan som var pappa.
Men det går inte att ta fel på henne hon är så lik mig att jag är säker på att det inte är en slump.
Vi kliver in i min lägenhet och killarna tar med mig genast till soffan.
-"Jag tror det är dags att du berättar för oss"Säger Zayn och tittar på mig med en seriös blick och jag vet också att det är dags att jag berättar för dom om min och Zandrahs romans innan jag åkte på x faktor.
Kan man kalla något som hålt på sen man var 10 en romans?
Det måste ha något starkare ord än så?
Eller?
-"Försök inte att säga att det inte är ditt barn era ögon är exakt lika dana"Säger Louis innan jag hinner säga något.
-"Jag tänker inte säga att det inte är mitt barn jag såg mycket väl likheterna mellan oss."Säger jag innan jag tar ett djupt andetag .

Jag går leendes över till Zandrahs hus.
Hennes föräldrar ska vara borta i 2 veckor och jag lovade Zandrah att jag skulle hålla henne sälskap med tanke på att hon hatar att vara ensam.
-"Hallå?!"Ropar jag in i huset.
Jag bryr mig inte ens om att knacka det har jag aldrig gjort så varför skulle jag göra det nu?
-"Jag är i köket "Ropar hon till mig.
Jag drar av mig skorna och går ut i köket och hittar henne sittande på diskbänken med en skål flingor i handen och en av alla hennes skvaller tidningar.
Jag går fram till henne och särar på hennes ben och ställer mig i mellan dom och hon tittar ner på mig.
-"Hej"Säger hon och jag ler mot henne.
Hennes gröna ögon lyser av lycka precis som varje gång jag ser henne.
Hon har sitt blonda hår uppsat i en toffs och jag kramar om henne hårt.
-"Jag har saknat dig"Säger jag och hon ler lite mot mig.
Jag har vart på the x faktor och det gick riktigt bra jag ska tillbaka igen om en vecka.
-"Jag kommer sakna dig sen när du blir jätte känd"Säger hon och kysser min näsa.
Jag kysser hennes läppar och hon traslar in sina händer i mitt hår.
Hon släpper ut ett litet stön mot mina läppar och jag ler mot hennes läppar.
Hon drar av mig tröjan och jag krånglar med hennes tröja.

-"Jag tror ni antar vad som hände sen"Säger jag till killarna och jag känner hur hela mitt ansikte är rött.
Louis ser väldigt road ut.
-"Nej jag vet inte Niall kan du inte berätta?"Frågar Louis med en retsamton i rösten och jag rodnar ännu mer.
-"Vi gjorde ... Det"Säger jag och Louis nickar.
Harry bara sitter och rodnar åt min historia.

Några dagar senare satt jag bredvid Zandrah i hängmattan utanför hennes hus och helt plötsligt tappar hon all färg i ansiktet.
Hon springer in i huset och jag är inte sen där efter.
Jag känner oron stiga i mig när jag hör kräk ljud från toalteten.
Hon sitter lutad över toaleten när jag kommer in.
Som att vissa mitt stöd tar jag bort hennes långa blonda hår från hennes ansikte och håller upp det.
Senare den dagen tvingade Zandrah mig att springa ner till affären för att köpa ett graviditets test.
Mina kinder var helt röda när jag kom fram till kassan men personen där i bara titta på mig som om jag köpte det mest normala i hela världen.
När jag betalat springer jag hela vägen hem till Zandrah och ger henne testet.
Hon vägrar göra det i kväll så vi skulle göra det i morgon efter middag.
Nästa dag så gör hon testet och det visar posetivt.
-"Jag vet inte vad jag ska ta mig till."Säger hon och jag tittar på henne hon ser så förstörd ut.
-"Jag kommer inte kunna ta hand om ett barn"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Du får väl göra abort"Säger jag och hon nickar.
Vi börjar prata med varandra i vanlig samtals ton tills jag säger det jag inte borde säga.
-"Det kanske är bäst att vi gör slut"Säger jag som ett täcken på svaghet.
-"DU KAN INTE BARA LÄMNA NÄR DET BLIR SVÅRT!"Skriker hon och jag känner tårarna bildas i ögonen hon har alltid vart där för mig men jag kan inte vara med henne just nu hon kommer bara anklaga mig för att ha gjort fel och vem vet kanske jag har gjort fel.
-"Men lyssna på mig nu jag behöver det här jag klarar inte av mer drama just nu"Säger jag och hon ruskar på huvudet i besvikelse.
-"Jag lovar dig en sak om du tänker gå ut genom den där dörren och lämna mig här ensam så behöver du inte komma tillbaka"Säger hon med gråten i halsen och jag tittar desperat på henne.
Vad ska jag göra jag är bara 17 år jag kan inte ta hand om mitt eget liv hur hade hon tänkt att jag skulle kunna ta hand om en nyfödd bebis?
Jag tittar på henne en sista gång innan jag kliver ut genom dörren.
Kanske gör jag ett misstag eller kanske gör jag henne en tjänst.
Hon kanske inte är redo och hon sa ju att hon skulle göra abort.
Hennes låga snyftningar hörs när hon stänger dörren efter mig och jag stoppar mina händer djupt ner i fickorna.
Jag försöker hindra tårarna att rinna.
Det här är inte rätt tid att gråta och fatta beslut jag åker till x faktor i morgon och då kan jag inte ha en bebis.

Jag tittar på killarna och Liam ser besviken ut men jag kan också se att han är förvirrad.
-"Så du menar att du lämnade henne?"Frågar Louis och jag tittar ner i golvet.
Nu när han säger det så där låter det ju riktigt hemskt.
Men ja jag tror att man kan säga att jag lämnade henne.
-"Jag tror att du kan säga så..."Säger jag tyst fram och Liam slår handen för huvudet.
Alla ser riktigt besvikna ut och jag försöker låta bli att gråta för det är precis det jag vill göra just nu.
Jag åter upplevde just det som jag försökte förtränga så många gånger försökt att inte tänka på.

 ------------------------

Kommentera <3