Killarna gick efter kanske 2 timmar efter att dom frågat lite mer frågor.
Jag sitter ensam i mitt vardagsrum med alla minnen snurrande i mitt huvud.
Helt plötsligt blir jag att må illa.
Hur kan jag bara lämna henne helt ensam utan att hjälpa henne hur jag jag bara sticka när saker och ting blir svåra.
Det var vad hon sa till mig hon berättade att jag lämnade när saker blev svåra och hon hade rätt jag är bara en stor jävla fegis hur fan kan jag vara så jävla stor förebild för så många tjejer när jag inte ens kan ta hand om mitt eget liv ordäntligt.
Jag lämnar en massa förödelse vart jag än går.
Av in pulls drar jag upp min mobil och slår in det mycket välkända numret.
Jag har tryckt in det så många gånger dom senaste åren att jag är riktigt förvånad när jag får slå in det flera gånger till innan jag får det helt rätt.
Jag trycker på grön lur och hoppas på att hon ska svara och inte någon konstig person som säger att det är deras telefon.
-"Olie"Svarar en liten tjej röst som får mitt hjärta att slå hundra slag extra.
Det är hon...
-"Hej jag undrar om Zandrah är där"Säger jag och hör hur min röst skakar på vissa ställen.
-"Vänta lite bara okej"Säger hon och jag säger okej och hör hur hon skriker MAMMA på andra sidan telefonen.
Hon kan prata riktigt bra för att vara så ung.
-"Zandrah"Svarar hon och jag känner hur hela jag fryser till is.
Varför ringde jag henne nu igen?
Jo juste jag skulle få be henne att få träffa Olive efter som hon är min dotter.
-"Hej det är Niall"Säger jag osäkert efter som jag inte vet om hon kommer att lägga på i örat på mig men när jag inte hör dom pipande signalerna som vissar att hon lagt på drar jag ett djupt andetag.
-"Jo jag tänkte bara efter som jag tydligen har en dotter kanske det skulle vara bra om jag träffa henne."Säger jag och slår mig själv mentalt efter som det lätt så patetiskt att säga det så där.
Vad fan tydligen har en dotter...
Vad är mitt problem igentligen?
-"Visst"Säger hon och jag förvånas av att hon säger visst.
Jag trodde typ att hon skulle säga att on vägrar låta mig möta hennes...
Vår dotter.
-"Olive vill prata med dig"Säger hon plötsligt och jag förvånas av det lilla skrattet som hon åstakommer när telefonen tas från hennes hand.
-"Heeeeeej!!!"Säger den gulliga rösten i telefonen och ett leende sprider sig på mina läppar.
Hon har en aning irländsk accent men med tanke på att både jag och Zandrah är irländska så är inte det så kontsigt.
-"Hej"Säger jag och hör hur hon fnittrar till på andra sidan luren.
-"Vad heter du?"Frågar hon och jag ler åt hennes lilla röst.
-"Niall"Svarar jag och hör hur hon drar efter andan.
-"MAMMA MAMMA DET ÄR PAPPA!!"Utbrister hon sen och jag kan känna hur mitt leende blir större.
Zandrah har i alla fall berättat om mig för Olive och det gör mig riktigt glad att höra att Zandrah att berättat om mig och inte hålt mig hemligt från Olive.
Jag pratar ett tag med Olive och hon frågar mig så många frågor som vad min favorit färg är och allt.
När hon sen måste lägga på för att hon ska gå och lägga sig så har jag och Zandrah bestämmt att vi ska ses hemma hos dom i morgon och jag är helt lugn med det.
Jag slår på tven och ser att dom snackar om mig och killarna
En tanke om att jag inte borde se på det kommer upp i mitt huvud men jag skjuter bort den och tittar ändå.
Vilket jag ångrar nu när jag hör vad dom pratar om.
Dom börjar berätta om att Eleanor och Louis bara har ett fake förhållande och Louis igentligen är tillsammans med Harry.
Jag tittar på bilderna som kommer upp på Eleanor som ska vissas som bevis att hon bara är anställd och ett leende sprider sig över mina läppar när jag ser hur smarta våra fans är.
Självklart så är Louis och Harry tillsammans och Eleanor är bara anstäld.
Hur gärna än Louis och Harry vill komma ut till världen så kan dom inte tack vare Modest
Louis systrar vet om det men i bland spelar dom så bra att man börjar fundera på om dom verkligen vet.
Jag slår av tv och suckar.
Allt det här med Larry är så himla stort överallt.
Jag ska vara ärlig det gör så ont i mig att se två av mina bästa vänner lida av att inte få röra varandra mer än om dom bara var vänner.
Det gör ont att se dom låtsas som om att dom är helt okej med det men om natten i turne bussen höra Louis krypar över till Harry och gråta ut.
Jag vet att det tar hårt på dom båda men Harry försöker att alltid vara den som verkar stark men i bland bryter han också i hop.
Jag vet att dom andra killarna också vet om det och att det gör lika ont i dom som det gör i mig men vi kan inte göra något det står i vårat kontrakt vi kan inte säga något som får allt att bli bra.
Det ända vi kan göra är att vänta.
Om vi säger något så hamnar vi i riktigt stort trubbel och det vill ingen av oss göra hur ont det än gör så kan vi inte riskera våran dröm för något som kanske inte ens kommer att funka.
Jag drar av mig tröjan jag har på mig och byxorna följer med den ner på golvet.
Med en enkel hand rörelse så tar jag av mig mina strumpor.
Jag tar upp täket på ena sidan av min dubbel säng och sjunker ner innan jag släker sänglampan som jag har bredvid sängen.
Ni anar inte hur deprimerande det är att ha en dubbel säng utan att ha någon att dela den med.

Jag vaknar upp i sängen och tittar bredvid mig och ser det rufsiga blonda håret ligga utspret på en av dom vita kuddarna.
Klockan kan inte vara mer än halv 1 på natten.
Jag hör små steg och snart står den lilla flickan framför mig med en nalle i handen och ser på mig med sina stora blå ögon.
-"Pappa..."Säger hon tyst och jag tittar på henne med frågande ögon.
-"Vad gumman?"Frågar jag och hon drar upp nallen mot sitt bröst.
-"Jag kan inte somna om"Säger hon.
Jag lyfter på täket som ett tecken på att hon kan komma och lägga sig här.
Ett leende sprider sig på hennes läppar hon och hon skyndar sig fram till mig och kryper ner bredvid mig.
Snart så hör jag hennes små andetag i rummet och jag känner hur jag också driftar av mot sömnen.

Jag vaknar av att någon står och hoppar på mig och ser Louis stå där och titta på mig med pigga ögon.
-"GOOD MORGON GOOD MORGON!!"Sjunger han och jag skrattar åt honom.
-"Morgon"Svarar jag med en hes morgon röst.
Jag tänker tillbaka på drömmen.
Undra om det är så det skulle se ut på natten om jag inte hade åkt i väg till x faktor.
Eller om jag faktiskt åkt i väg till x faktor men samtisigt haft min familj tillsammans med Zandrah.
Jag reser mig från sängen och följer med Louis ut i köket och ser Harry sitta där tillsammanns med Liam.
Dom verkar vara inne i en djup diskution om någonting som jag inte alls har en aning om vad det är.
-"Niall vi tänkte dra till Harrys stuga som förr i tiden nu när vi är lediga ska du med?"Frågar Louis och ler mot mig.
Jag funderar ett tag.
Kanske bara kanske Zandrah och Olive skulle vilja följa med ditt så att jag kan umgås med Olive mer och lära känna henne.
-"Perrie och Zayn kommer också"Lägger Harry till.
-"Och Danielle"Säger Liam snabbt och ler mot mig.
-"Kan jag fråga om Zandrah och Olive vill följa med?"Frågar jag och hör själv hur osäker jag låter på min röst.
Varför är jag så osäker för?
-"Har du snackat med henne?"Frågar Liam förvånat och jag kommer i håg att dom inte vet något om mitt och Zandrahs samtal i går.
-"Vi snacka i telefon i går jag ska träffa dom i dag kanske jag kan fråga om dom vill följa med så att jag får lära känna Olive och ni kan lära känna dom båda två"Ger jag som förslag och dom alla tre nickar åt min ide.
Jag ler mot dom samtidigt som jag plockar fram frukost som jag snabbt trycker i mig och jag känner hur killarna tittar på mig.
-"Jag drar nu"Säger jag och Louis höjer ena ögonbrynet.
-"Verkligen?"Frågar han och jag tittar frågande på honom.
-"Ja hur så?"Frågar jag och han försöker hålla sig för skratt.
-"Niall du står i bara kallingar"Säger Harry och jag tittar ner på mig själv och känner hur mina kinder blir röda.
-"Oh.."Jag springer och klär på mig och säger sen hej då till killarna som försöker att inte skratta när dom tittar på mig och mina röda kinder.
Mina kinder är fortfarande röda sen dom påpeka att jag inte hade några kläder på mig.
Jag ska vara ärlig det var en aning pinsamt...
Vad snackar jag om en aning? det var hur jävla pinsamt som helst.
Jag sätter mig i min bil och vrider om nyckeln.
Motorns ljud dånar snart i mina öron och ett leende sprider sig på mina läppar när jag skriver in adressen som Zandrah sa till mig i GPS:en.
Den vissar att det bara bör ta 10 minuter från mitt hus.
Jag backar ut från uppfarten och ser Louis stå i fönstret och vinka av mig med en vit nästduck.
Jag försöker att inte skratta men lyckas inte så bra.
Den pojken vet alltid hur man får mig att skratta vare sig han säger eller gör något så skrattar jag i vilket fall som.

 -------------

Vad tror ni igentligen kommer att hända?