Allt är riktigt konstigt i huset just nu jag vet inte riktigt vad som pågår Olive är riktigt riktigt konstig.
Hon beter sig som hon döljer något.
Det är inte meningen att en tre åring ska dölja saker för sin mamma.
Jag kan se att Niall är orolig också för han kan inte låta bli att titta till henne var tionde minut.
Jag tittar till henne också.
Hon sitter ner på golvet och målar och det läskiga med det hela är som om hon är helt out att hon inte vet vad hon håller på med.
-"Jag vet inte vad jag ska göra"Säger jag och vankar fram och tillbaka i vardagsrummet.
Jag panikar på riktigt min tre åriga dotter beter dig hur konstigt åt som helst varför skulle jag inte panika.
Niall sitter i soffan och försöker få mig att sitta still.
-"Kom hitt"Säger han och jag sätter mig ner bredvid honom.
Han lägger armen runt mig och trycker mig närmare honom och det känns så bra att vara i hans famn.
Det känns som om det är precis där jag ska vara.
Jag blundar och låter mina ögonlock slutas.

Den varma sommar brisen lyfter mitt hår från mina axlar och jag låter lukten av sommaren fylla mina lungor.
Med lugna steg går jag längs den okända vägen som leder mot sjön.
Harry berättade tidigare att sjön skulle ligga i slutet av vägen.
-"Du ser underbar ut"Säger Niall som går bredvid mig och jag ler mot honom.
-"Du med"Säger jag tillbaka till honom.
Jag tittar ner på våra sammanlänkade händer och ler mot den lilla ringen som klär mitt finger.
Vi kommer snart ner till stranden och jag drar med mig Niall ut i vattnet.
Sakta men säkert försvinner allt runt om kring mig och jag står i ett snöit London.
Jag tittar mig omkring och ser hur mörkret ligger på.
Det är riktigt obehagligt om ni frågar mig.
Jag känner dom salta tårarna rinna ner för mina kinder och det läskiga är.
Jag vet inte varför jag gråter!
Någon ropar mitt namn och jag börjar springa och helt plötsligt häder allt i slow motion jag ser ljuset komma mot mig och ljudet av tjutande deck.
Snart strålar en smärta genom mig och allt blir svart.
Framför mina ögon speglas hela mitt liv förbi....

Med ett ryck öppnar jag ögonen och märker att jag ligger med huvudet mot Nialls axel och att han har sitt huvud lutat mot mitt.
Han andetag var tunga så jag antar att han sover.
-"Niall"Viskar jag men får inget svar.
Jag puttar lite på honom och han vaknar till.
-"Jag vill sova"Mumlar han och jag ler lite ut av hans hesa röst.
Ni anar inte hur sexigt ha låter efter att han sovit och sen vaknat det är helt ofatbart.
-"Niall vi kan inte sova bort hela dagen"Säger jag små fnittrande och han suckar men reser sig upp.
Han räcker ut sin hand mot mig och jag tar i mot den.
Efter att han hjälpt mig upp går vi in till där Olive är.
Jag sätter mig ner bredvid henne och drar efter andan när jag ser hennes tekningar.
Min hand flyger upp till min mun och Niall tittar frågande och oroligt mellan mig och tekningarna.
Den första bilden är på ett par som går längs en skogs väg,nästa bild är på deras samanlänkade händer,nästa bild är på när dom är i vattnet vid en sjö, nästa bild är en ensam flicka ute i snö, nästa bild är inzoomat på flickans ögon dom har tårar i sig, nästa bild är mörker och ett ljust sken typ...
Den sista bilden är svart bara svart.
Jag känner paniken stiga när det är precis som i min dröm.
Niall drar in mig i en kram och jag inser inte att jag gråter förenst hans tumme drar bort tårar från mina kinder.
Hur viste Olive vad jag drömde?
Varför målade hon dom här?
Och sen när kunde hon måla så här bra?
-"Olive vad ärdet här?"Frågar Niall henne och hon tittar upp på honom med sina blå ögon.
-"Haileys tekningar"Säger hon och Niall tittar oförstående på henne.
Jag gör det samma.
Vem är Hailey?
-"Gumman vem är Hailey?"Frågar Niall henne och sätter sig på huk bredvid Olive och tittar frågande på henne.
-"Den lilla flickan med det svarta håret så klart"Säger hon och pekar rakt ut i luften och Niall tittar oroligt upp på mig.
Det är ingen liten flicka med svart hår där det är bara luft och en vägg längre bort.
-"Det är ingen där Olie"Säger Niall och tittar på Olive som tittar på honom med sina stora blå ögon.

Olive:

Hur kan dom inte se henne hon sitter ju där framför mig med det långa svarta håret över axlarna.
-"Det är det vist"Säger jag till Niall och tittar desperat mot Hailey som skakar på huvudet och det är då jag inser..
Dom kan inte se henne...
Varför kan jag se henne?
Varför kan dom inte se henne?
Jag känner hur jag börjar få tårar i ögonen och känner sen Nialls armar runt mig och jag börjar snyfta.
Min blick möter Haileys och hon höjer handen för att vissa att jag ska vara tyst.
Varför ska jag vara tyst?
Vad är det jag inte får säga?
Hon pekar mot min mamma och helt plötsligt flyger alla bilderna framför mina ögon.
Dom bilderna som förföljt mig i flera dagar ända sen vi kom hit.
Vad är det för konstigt med det här stället?
Tårarna börjar rinna och jag stänger igen ögonen för att kunna se klart och när jag öppnar ögonen så är Hailey borta.
Vart gick hon?
-"Det är okej alla har en låtsas kompis när dom är liten"Säger Niall i mitt öra och jag börjar skaka av gråten.
Men hon är inte låtsas jag har inte hittat på henne hon finns hon vet saker.
Jag vet saker...

2025:

-"Jag skulle ha berättat från första början"

2013:

Mamma kommer och sätter sig ner bredvid mig och Niall och kramar om mig också.
Det känns så rätt att ha dom bredvid mig som två föräldrar som faktiskt fortfarande är tillsammans...
Vad tänker jag på jag borde inte tänka på sånt här jag är tre jag ska tänka på ponnys och dockor...
Jag ska vara helt ärliga mot er jag önskar nu i efterhand att mamma aldrig gick med på att åka hitt då skulle allt fortfarande vara bra för hoppningsvis.
Om vi inte åkt hitt skulle mamma aldrig bli tillsammans med Niall igen och då kanske bara kanske skulle vi kunna leva ett normalt liv.
Louis kommer in i rummet med Harry bakom sig och hur mycket dom än försöker dölja sina hoppflättade händer så ser jag dom.
Jag ler mot Louis och han ler mot mig också.
Tårarna slutar efter ett tag rinna och mamma reser sig och kysser mig fort på huvudet innan hon går ut ur rummet för att börja på lunch.
Niall reser sig upp också och räker mig en hand så att han kan hjälpa mig upp.
Jag tar tacksamt i mot den och vi går tillsammans till Harry och Louis.
-"Så vad säger du om att du och jag går och badar?"Frågar Louis och jag nickar ivrigt.
Han lyfter upp mig i hans famn och vi går tillsammans ut till hallen där vi har våra badkläder i en stor väska.
Han tar upp min rosa baddräkt med en liten kjol.
Han tar också upp mina rosa arm kuddar så att jag inte ska sjunka med tanke på att jag inte kan simma.
Han jälper mig byta om och snart är vi båda två i vattnet.
Louis behövde bara ta av sig sin tröja för han hade reda på sig sina badbyxor.
Vi simmar runt och jag skvätter vatten på honom då och då.
Jag tror att jag aldrig skratta så mycket i mitt liv som när Louis låtsades att han dog av allt vatten det såg jätte roligt ut.
Efter ett tag hör jag ett hest skratt från stranden och jag vänder mig ditt och ser Harry stå där och titta på oss.
Jag vinkar på honom att han ska komma i och han drar av sig sin tröja och skyndar sig ut till oss och snart leker vi alla tre i vattnet.
Louis och Harry ger varandra blickar hela tiden.
Jag tror att dom tror att jag inte ser dom men det gör jag.

--------------------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker!

Är det någons perspektiv som du skulle vilja läsa från?

Som jag skrev i går så såg jag Robin stjernberg och det var helt fantastisk han är hur trevlig som helst.

Han berätta att han hade sett min kommentar på instagram och då trodde jag att jag skulle dö på riktigt!!