Harry:

Jag kliver in i min lägenhet och även fast jag viste att Naomi hade vart där och hämtat sina grejer så känner jag hur tomt det är och att jag känner ur något är fel.
Jag tittar mig runt om kring och jag känner att jag saknar dom små skorna, jackorna , ALLT!!!
Jag tittar mig omkring och min blick fasnar på ramen som ligger sönder splitrad på golvet.
Jag går sakta fram till den och tittar ner på bilden.
Vi ser så lyckliga ut.
Jag försöker ta ut bilden utan att skrapa den på glas bitarna som är krosade över den.
Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder men det är inte något nytt det har dom gjort ända sen jag fick smset.
Jag tittar länge på bilden innan jag varsamt lägger ner den på bänken i hallen.
Jag tar av mig skorna och jackan och skiter i att soppa upp glaset utan går bara raka vägen till vardagstummet där alla Naomis kläder som var utsprida när jag åkte är borta.
Jag kommer i håg hur jag bruka be henne plocka bort dom men nu skulle jag göra vad som helst för att få dom tillbaka.
Jag fortsätter runt om kring i huset och känner hur hela jag blir överlycklig att se en av Naomis tröjor men leendet jag har försvinner så fort jag ser vilken tröja det är.
Det är den Louis gav henne när hon titta på en av våra konserter den är rosa och det står i love harry på den SJÄLVKLART skulle hon lämna den varför skulle hon ha den kvar.
Jag drar in lukten av den och känner att den fortfarande luktar Naomi.
Jag lägger mig ner i min säng och ligger bara och kramar om tröjan och drar in lukten av den.
-"Harry vad gör du?"Frågar en ljus röst mig och jag tittar snabbt ditt och ser Gemma stå i dörr öppningen och jag reser mig snabbt upp och slänger mig runt halsen på henne.
-"Jag har värkligen sabbat allat"Säger jag samtidigt som jag hulkar alla ord bara ramlar ur munnen på mig.
Jag berättar om allt hur Magmentet tvingat mig att gå tillbaka till Taylor och hur jag var otrogen mot Naomi mot min vilja och hur förstörd jag är för att hon gjorde slut.
Mamma kommer in i rummet och jag vet igentligen inte varför dom är här men just nu bryr jag mig faktiskt inte så länge jag har dom där så känner jag mig inte ensam.
Dom ser mig precis som Harry jag alltid vart medan alla killarna förutom Liam ser på mig som om jag var dum i huvudet..
Det är för att dom tycker jag är det dom vet vad Taylor sårade mig och hur glad jag är med Naomi dom fattar inte varför jaginte stog upp för oss...
Dom har rätt jag borde ha stått upp för mig och Naomi jag skulle inte gått med på att vara med Taylor hon förstör bara allt och bryter ner mig inifrån.