Naomi:

Jag åker runt på isen med ett leende på läpparna.
Det har gått två månader nu ända sen jag och Harry löste saker och ting....
Ingen av oss klarar väl av att bråka så det var ju ganska lätt.
Jag är tillbaka på isen påriktigt inte bara för skojsskull utan för att träna till tävlingar.
Jag vet inte hur många gånger jag funderat på vad jag skulle kunna göra utan att konståka...
Jag fick ju lov att sluta skolan redan i 7an inte en chans att efter att min karriär är över att jag kommer kunna fortsätta skolan.
-"Den här låten då?"Frågar Maria min tränare för sesongen och jag åker fram till henne och lyssnar noga på låten.
-"Den är bra"Säger jag.
Jag ska vara med i en liten tävling inom storbrittaniens gränser om några veckor och jag har bestämt att jag inte vill göra något vanligt jag vill inte att folk ska somna under mitt framträdande.
Jag lyssnar på hela låten.
-"Vad heter den?"Frågar jag och Maria ler mot mig.
-"Skyline den var med i svenska melodifestivalen tänkte efter som du igentligen är svensk och allt"Säger hon och jag nickar och ber henne sätta på den i högtalarna.
Jag går ut på isen och börjar lite lugnt men sen lite när typ refrängen börjar så trippar jag på tagarna längstfram på skridskon.
-"WOW!"Hör jag någon säga efter att låten är slut.
Jag vänder mig om och ser Nialls flickvän Hanna stå och ler mot mig.
-"Hej girl"Säger jag och åker fram till henne.
-"Niall sa att du var bra men inte SÅ bra"Säger hon och jag skrattar lite.
-"Ja du vet inte för att skryta men jag har vunit os du vet"Säger jag skämtsamt och vi skrattar.
Jag kom väldigt bra överens med hhenne från första gången vi träffades hon är verkligen en underbar person.
-"Men killarna undra om du har tid för filmkväll i kväll"Säger hon och jag tänker efter.
-"Jag äer ledig i morgon så vist så länge jag är här halv sex på söndag så är det lugnt"Säger jag och hon skrattar lite.
Hon vet hur jobbigt jag har det med mina tidiga mornar efter som låt oss säga så här jag är inte riktigt en morgonperson och att gå in i en kall is hall det första man gör på morgonen är inte allas första val.
Jag har Maria ropa på mig så jag säger snabbt hej då till Hanna som sätter sig på läktaren för att titta.
Jag vet att hon inte kommer sitta där när jag är klar men det känns bra att veta att hon sitter där och tittar en stund i alla fall.
Jag övar ungefär 6 timmar per dag och är ledig på lördagar.
Jag kör igenom om och om igen och tränar på dom svåra hoppen och grejerna.
Allt kan alltid bli bättre.
När jag bara har en halvtimme kvar tittar jag upp mot läktaren och ett leende sprider sig när jag ser hur Harry sätter sig ner där.
Jag hade inte ens hört att han kommit men det är ofta så att han sitter där när jag övat klart med ett leende.
Jag försöker fixa en trippel spin men det slutar med att jag ramlar ner på isen.
Ända sen jag var fyra har jag lärt mig hur jag ska ramla för att inte skada mig och kanske till och med förstöra mig för resten av livet.
Det finns dom som faktiskt skiter i det och hur bra dom än är så när dom failar så kommer dom inte tillbaka till isen på flera år.