-"So where are you taking me?"Frågar Jack när jag hämtar upp henne.
Hennes leende är obeskrivligt vackert det passar henne perfekt.
Det där lätt konstigt ignorera att jag tänkte det okej? Bra.
Vi sätter oss i bilen och jag startar.
Jack ler mot mig och jag ler självklart tillbaka.
Efter att vi pratat ett tag så lutar hon sig fram och slår på radion.

I always needed time on my own
I never thought I'd need you there when I cry
And the days feel like years when I'm alone
And the bed where you lie is made up on your side
When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?
When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through the day and make it OK
I miss you

on börjar sjunga med och jag njuter av att sitta bredvid henne och lyssna på hennes unerbara röst.
-"So tell me why you don´t are a singer?"Frågar jag och hon skrattar bara bort det.
Jag som ville veta svaret men jag vet att hon inte kommer att berätta det för mig det är liksom så hon är hon berättar inte saker hon inte vet svaret på eller inte vill berätta..
Hon kanske berättar någon gång i framtiden.
Det är i alla fall vad jag hoppas på att hon gör för annars så kommer det driva mig till vansine om jag inte får veta mer saker om enne.
-"So tell me why you are a singer?"Frågar hon mig tillbaka och jag ler lite åt henne hon är väl för underbar.
-"Because I love to sing"Säger jag och hon ler mot mig.
Hon visste nog redan att jag skulle svara det.