Jag kliver upp ur sängen och tittar runt i lägenheten.

Det är 6 dagar kvar tills jag åker hem och det har vart så ensamt här i London utan någon med mig.

Jack åkte hem till New York efter vårt bråk och jag ska vara ärlig… Jag tror det var slutet för oss.

Även fast ingen av oss riktigt gjorde slut så var nog det slutet.

Inget mer Jai och Jack…

Jag heter inte Jai egentligen jag heter Jade Amanda Ino.

Mina vänner har alltid kallat mig Jai så det är liksom det som jag har blivit och hetat.

Som ett smeknamn som alla använder för mig.

Jag svarar knappt om någon kallar mig Jade för att jag är inte van vid att bli kallade det.

Det känns bara konstigt.

Med försiktiga steg går jag över det kalla golvet som leder mig till köket.

Om två timmar kommer min moster med en ny klänning som hon lyckades hitta till mig.

Jag kände mig så dålig när jag ringde och berättade att klänningen hade blivit förstörd.

Jag vet hur mycket hon älskade den klänningen.

Ärligt talat gillade jag den klänningen väldigt mycket.

Den satt perfekt på min kropp.

Med en suck gör jag i ordning en kopp te och en macka.

Jag har aldrig vart någon som äter särskilt mycket på morgonen då jag tycker att det känns som om jag ska spy.

Jag hatar den känslan.

-”Jai!” Hör jag min moster Martina ropa in i lägenheten och ett litet leende sprider sig på mina läppar.

Martina är inte särskilt mycket äldre än mig bara 4 år något som gör att det inte är särskilt svårt att prata med henne.

Hennes brunröda kalufs dyker upp inne i köket och jag kramar om henne.

Jag har alltid vart avundsjuk på hennes hår.

Hon har perfekta lockar och hennes lugg ligger platt.

Hon är så himla vacker.

Jag har riktigt mörkt brunt hår så att på vintern ser det till och med svart ut.

Det räcker ner till lite under mina bröst och jag har lugg som hänger över min panna.

Mitt hår är väldigt tjockt något som jag verkligen älskar.

-”Skulle dina två vänner komma över?” Frågar Martina mig och jag suckar.

Både Maria och Alina lovade att dom skulle flyga över men självklart kunde ingen av dom få ledigt från deras jobb.

Alina jobbar som modell och Maria som designer.

Båda två är underbart vackra.

Maria har mörk blont nästan brun aktigt ganska kort hår och är lite smått kurvig vilket får alla hennes kläder att se underbara ut på henne.

Alina har en aningen mörk hy och har det mest underbara bruna långa håret någonsin.

Hennes kropps figur är något som dom flesta 19 åringarna drömmer om.

Sen har vi mig jag är inget jämfört med mina två vänner då dom är otroligt vackra.

Båda två har underbart långa men och kurvor på dom rätta ställena.

Jag har varken stor byst eller rumpa.

Jag ser ut som vilken vanlig person som helst.

Alltid har jag velat bli någon som folk ser men i stället är jag så neutral att folk inte ens skulle se skillnad på mig och vilken annan människa.

Sen är jag otroligt kort det är ju pinsamt hur kort jag är jämfört med mina vänner.

När jag går i högklackat så syns det knappt då jag inte blir särskilt mycket längre.

Jag är 164,5 cm…

Ja det är viktigt att ni vet precis så att ni inte tror att jag bara är 164cm för seriöst det är alvarligt!

Det var också väldigt pinsamt när jag var tillsammans med Jack då han är 184cm sjukt mycket längre än mig!

-”Nej dom kunde inte jobbet du vet” Säger jag och tittar ner i mitt te som det ångar om.

-”Oh vad synd. Men jag lovar det kommer säkert finnas någon du kan prata med” Säger Martina och kysser min panna innan hon sätter sig ner mitt i mot mig.

Hennes ögon har den perfekta färgen av blå.

Varför kan inte jag vara så perfekt som alla andra…

Mina ögon är gröna men blir blåare ju närmare puppilen man kommer.

Längst närmast puppilen är det blått.

-”Jag har klänningen med mig vill du se den?” Frågar Martina och jag nickar för jag vill verkligen se den.

Hon ler och springer ut i hallen och kommer snart tillbaka med en klänning som är inplastad.

Jag tittar på det vita tyget hon håller upp och går sakta fram till det.

Med en frågande blick tittar jag upp på henne.

Hon ler och nickar.

Försiktigt drar jag ner dragkedjan till plasten och tar ut klänningen.

Den är vacker det finns inga ord för hur vacker den är.

Den har en arm som är typ till armbågen och sen andra armen är bar.

Klänningen ser ut att sitta tajt ner till midjan där den sitter löst.

Den är kortare framtill än vad den är baktill något som är otroligt snyggt.

Runt kanterna sitter det ett lager av glitter och man kan tydligt se hur mycket Martina gillar klänningen.

Ärligt så älskar jag den.

-”Den kommer passa perfekt till dina skor och ingen kommer märka att det inte är den rätta klänningen” Säger Martina och jag ler mot henne.

Jag ska ha ett par svarta ballerinaskor då jag har en väldigt stor tendens att snubbla i högklackat något som vi gärna vill förhindra.

Jag vet inte hur länge som jag pratar med Martina om hur perfekt klänningen är.

Det enda jag vet är att vi blir tvungna att springa ner till bilen som väntar på oss som ska ta oss till bröllopsrepetitionen.

Jag kommer få gå ensam ner till altaret i dag för han jag ska gå bredvid kommer inte förens i morgon.

Det var tydligen Olivers kusin.

Oliver är mannen som Martina ska gifta sig med.

Dom är perfekta tillsammans.

-”Jag kan inte fatta att jag ska gifta mig” Piper Martina ur sig och jag skrattar lite.

Det är ganska kul att hon säger det då hon är i mjukisbyxor och en av Olivers t-shirts.

Martina har aldrig vart så mycket för tajta kläder hon håller sig mer till den mysiga stilen.

Själv har jag på mig ett par ljus gula shorts och en ljus grön tröja som är instoppad i shortsen.

Jag älskar ljusa färger dom får mitt mörka hår att synas mer.

Plus så säger Maria att det framhäver min ögonfärg till jätte vacker och eftersom hon arbetar med det så litar jag på henne.

Jag litar alltid på mina vänner för dom brukar ändå alltid ha rätt när jag har fel.

Se bara på mig och Jack mina vänner sa alltid att han inte behandlade mig rätt.

Dom sa också att det dröjer inte länge innan han låter sin avundsjuka gå ut på mig.

Ibland är det jobbigt att dom alltid har rätt men jag är glad att dom har det.

Vi kliver ut ur bilen vid kyrkan och möts av en leendes Oliver.

Han tar Martina i sina armar och viskar något i hennes öra som får henne att rodna.

Aldrig har Jack gjort något sådant mot mig han har alltid vart den mindre romantiska typen.

Han tycker att det är alldeles för töntigt.

Jack har alltid brytt sig om sina vänner mer än mig….

Nu när jag tänker efter vet jag inte ens varför jag var tillsammans med honom så länge som jag var han är ju ett jävla svin mot mig.

Han har aldrig gett mig en komplimang om det inte är om hur bra min mun känns runt honom…

Jag försöker skacka av mig bilden av mig på mina knän framför hans nakna kropp…

Bara tanken får mig att vilja leta reda på en toalett och spy upp min frukost.

-----------------------------------------------------

Här är Kapitel 1!

Hoppas ni gillar det ni kan ju kommentera här nedanför! 

 

Fick inte alla 4 kommentarer på förra men bara för att jag är glad idag för att jag har fått midnight memories plus inga läxor plus 5sos twitcam senare! Så ger jag er detta! Men låt det inte bli en vanna!

 

4+ till nästa!