Jag ställer mig bredvid Josh och tittar upp på honom och ser hur hans läppar är pressade i en linje.

-”Är du nervös?” Frågar jag och han nickar.

-”Jag också..”Mumlar jag fram och han ler lite något som får hans läppar att lämna linjen som dom är pressade i.

Jag gillar hans leende det är vackert.

Han har ett speciellt leende det liksom visar lycka när man ser honom le något jag aldrig sett hos någon annan tidigare.

-”Tänk om jag ramlar” Mumlar jag och han låter ett litet tyst skratt lämna hans läppar.

-”Nej du behöver inte oroa dig för det jag tror nog det är större chans att någon av dom andra ramlar” Säger han tyst i mitt öra då han inte vill att dom andra ska höra vad han säger.

Hans ord får ett leende att sprida sig på mina läppar.

Jag släpper ut ett litet fnitter något som han verkar vara nöjd med att få som respons.

-”Hur kan du vara så säker?” Frågar jag honom och han tittar ner på honom.

-”Titta deras skor… Och sen dina” Mumlar han nära mitt öra och jag kan inte låta bli att skratta åt hans ord.

Jo han har nog rätt då dom har sjukt smal klack och den är skyhög något jag aldrig skulle klara av att gå i.

När jag tittar ner på mina ballerinaskor så inser jag att jag gjort rätt val att välja dom framför att bära klackar.

Snart börjar kyrkklockorna ringa och musiken fyller kyrkan.

Jag tittar på Josh med panik i blicken då jag inte har en aning om hur jag ska göra.

Jo jag vet men jag hatar att ha folk som tittar på mig.

Han ler mot mig något som lugnar mig lite.

Den stora trä dörren in till kyrkan öppnas och jag ser Oliver stå framme vid altaret med ett stort leende på hans läppar.

Med ett djupt andetag så tar jag första steget tillsammans med Josh.

Jag tittar ofta över på Josh för att kunna se att han fortfarande går bredvid mig.

Efter att jag tittat på honom fem gånger innan vi kommit halvvägs tar han ett tag om min hand och jag tittar ner på våra sammanlänkade händer.

Det har aldrig känt så naturligt att hålla någons hand som det är att hålla hans hand.

Varför?

Men utan att tänka något längre på det låter jag ett leende pryda mina läppar.

Hans hand känns så naturlig i min som om den hör hemma där.

Inte ens kände jag så här när jag höll Jacks hand.

Det kändes alltid med Jack som om jag höll hans hand bara för att övertyga mig själv att vi faktiskt var tillsammans.

Vem vet kanske det var så?

Jag släpper ut en suck av lättnad när jag kommer fram till slutet av altaret utan att ha ramlat.

Josh ler hjälpande mot mig innan han ställer sig på andra sidan om Oliver.

Dom andra typ 10 brudtärnorna kommer in och jag kan fortfarande inte förstå varför så många men jag antar att det var så som Martina ville ha det.

När Martina kliver in i kyrkan så tappar jag nästan andan.

Visst jag har sett henne tidigare men hon är vacker.

Hon ser ut som en sago prinsessa från där hon går fram mot altaret.

Hennes klänning är i ljusa färger.

Vit, blågrön och ljus rosa.

Hon ser ut som en stor fluffig cupcake där hon kommer gående.

Vem som helst annars skulle fått det att se löjligt ut men Martina verkar alltid få allt att se bra ut.

Även den hemskt tjejiga klänningen som hon bär nu.

Jag skulle säkert sett ut som en uppstoppad gris i den där!

Josh:

Jag springer skrattande ut ur kyrkan med Jais hand i min.

Den är ganska liten jämfört med min.

Efter oss hör vi hur dom andra brudtärnorna och gästerna kommer.

Jag är glad att jag fick gå med Jai och inte med någon som skulle vara hundra meter längre än mig för det skulle kännas jobbigt.

Jag brukar inte prata om det med många men jag skäms ganska mycket över min längd för att alla andra är så mycket längre än mig.

Efter att vi sprungit ut ur kyrkan vänder vi oss och delar ut ris till alla personer som kliver ut.

Jag ger till dom som kommer från högersida och Jai till dom som kommer från vänster.

När vi delat ut till alla så kommer hon över till mig.

-”Undra varför man valde att kasta ris och inte pasta?” Säger hon fundersamt och jag börjar skratta.

Det är ju typ små hjärtformade saker som luktar lavendel som kallas ris.

-”Ja för det här går ju att äta” Säger jag sarkastiskt och hon ler lite mot mig.

-”Den där lilla killen verkar inte ha något emot det” Säger hon och tittar bakom mig.

Jag vänder mig om och ser min systerson sitta ner på en sten och äta av riset.

-”Marcus ät inte det där. Du kommer få ont i magen. Det är meningen att du ska kasta det på brudparet” Säger jag och han reser sig upp.

Jag fattar inte vad han gör förens både jag och Jai är fulla av ris.

Han går sen bort till den där jävla stenen och sätter sig igen.

I öronen sätter han i hörlurar och jag kan tydligt höra rocken som spelas på alldeles för hög volym för att hans 8 åriga öron ska klara det utan skada.

Men då det inte är min unge och han nyss dränkte mig i ris så kan jag inte säga att jag bryr mig.

Jag har aldrig gillat min syster val av män.

Hon valde en kille full med tatueringar som både röker och dricker.

Det skulle inte ens förvåna mig om han gick på droger så som han är.

Inte är han trevlig.

Kan inte fatta vad hon ser i honom.

Han liksom bor hemma hos henne hon betalar allt, hon får ta hand om Marcus och det enda han har med henne at göra är sex.

Han pratar knappt med henne om det inte är att han ber om sex.

Jag tror till och med att han är otrogen och har fler tjejer som han behandlar likadant som min syster.

Visst jag borde tycka synd om min syster men jag gör inte det då jag har sagt till henne många gånger att hon förtjänar bättre men det enda hon gör är att skrika på mig.

Så man kan väl säga att jag gett upp på henne liksom.

Hon får väl välja själv om hon ska dejta ett totalt arsle!

-”Josh” Hör jag och vänder mig mot där jag hör rösten.

Mina ögon dras tajt ihop när jag ser tjejen framför mig.

Liljah….

Hon är en av Martinas vänner även min ex flickvän.

Bara det att hon vill inte inse att det är över mellan oss hon tror att jag bara menade medans jag är på tour med killarna.

-”Du är tillbaka jag trodde inte att touren slutade förens om 2 månader” Säger hon och jag ler lite svagt mot henne.

-”Jag ska flyga till New York om 5 dagar för att vara med på en show där sen drar vi iväg igen” Säger jag till henne och jag ser hur Jai tittar upp på henne.

-”New York? Jag ska också tillbaka till New York om 5 dagar” Säger hon och ler mot mig.

Jag kan inte låta bli att le tillbaka.

Hon har ett vackert leende.

--------------------------------------------------

Sorry för lång väntan och för att det är kort men jag har vart/är sjuk och inte orkat skriva :)

2+ till nästa