10/2-11

Kära Någon!

Jag vaknade i morse och det första jag såg var ditt rufsiga hår och det fick ett leende att formas på mina läppar. Du har inte lämnat mig.

Du sov och hade min hand i din något jag alltid gillat med dig att du alltid gillar att ha kontakt med mig. Ditt huvud låg mot madrasen och man hörde små lätta snarkningar. Jag skulle ha väckt dig om det inte vore så att jag hade en och har fortfarande en dålig dag. Jag ville inte att du skulle prata och försöka få mig att prata för jag orkade inte med det. Så jag lätt dig sova dina lätta snarkningar fick mig att känna mig lugn. Och helt ärligt om jag hade dött i just det ögonblicket visste jag att jag skulle dö lycklig. För du inte lämna mig och för att det var perfekt du såg så fridfull ut.

Jag har alltid älskat att se din sovande gestalt då du alltid ser så avslappnad och fridfull ut. Det får ditt utseende att se mer pojkaktigt ut något som man ofta inte ser hos dig nu mer. Jag älskar sättet du ofta har ett litet leende på läpparna.

Jag älskar dig.

-Diana