16/2-11

Kära Någon!

Jag insåg just att det här är brev nummer 20 jag har skrivit 20 brev till dig. Dom kanske inte är så många men jag vill ändå fortsätta skriva för nu är det enda alla går och väntar på min död. Alla är förvånade att jag klarat mig så här länge dom förklarade mitt dödsdatum när jag fick reda på att det inte gick att göra något åt min cancer för ungefär en månad sen. Så nu väntar dom på hur länge till jag ska leva innan jag ger upp. Jag känner på min kropp att det här verkligen tar på mig jag känner mig svagare och i bland känns det som om jag inte är där. Det är läskigt jag är rädd för vad som händer med mig och jag kan inte göra något åt det.

Du har vart här så ofta du kan och varje gång har du med dig en röd ros.Du kommer i håg när jag berättade för dig om att Rosor var min favorit blomma.

Dom andra killarna har också vart här några gånger tillsammans med dig men dom har aldrig med en röd ros. Dom kan ha vita,Gula,Rosa men aldrig har dom med en röd. Det är därför du är så speciell för allt du gör är speciellt.

-Diana