22/2-11

Kära Någon!

I dag så var jag ensam du var borta på någon inspelning och jag fick lov att klara mig själv.Jag har inget i mot att vara ensam jag vill bara mycket häldre att du är med mig för då känner jag mig inte så himla ensam. Ingen vill säga något till mig här dom tittar bara på mig med ledsna ögon som om dom alla vet att min tid är snart ute.

Jag var uppe och gick i dag då jag hade en av mina bättre dagar. Det var synd att du inte fick vara här och se det då jag sällan har bra dagar nu för tiden. Doktorn säger att det kan vara inne på dom sista bra dagarna. Snart kommer jag att lämna min kropp och knappt vara medvetande. Jag är rädd då jag vill kunna leva varenda sekund av mitt liv jag vill inte leva dom sista dagarna genom att bara sitta och inte göra något. Dom säger att jag fortfarande kan höra då men inte kunna göra något inte kunna prata eller något.Det är väldigt få minuter jag är vid medvetande helt. Jag vet inte hur många fler brev jag kommer kunna skriva då jag inte vet hur långtid jag har kvar. Så mycket jag vet skulle det här lika gärna kunna vara det sista brevet jag någonsin får skriva till dig.

-Diana