Letter 31!
15/3-11
Kära Någon!
Det gör ont jag kan knappt röra ett finger utan att känna den brännande smärtan. Det känns som om min hand brinner men jag vill verkligen skriva till dig då jag verkligen inte vill ge upp. Det känns som om att om jag slutar skriva så kommer jag ge upp. Jag vill inte ge upp jag vill inte det.
Min moster flög över hitt från New York hon sa att det var för att träffa mig men jag tror att hon mest vill se hur jag ser ut. Det är många som vill. Det är många som vill intevjua mig bara för att jag klarat mig så mycket längre än vad jag borde... Och för att jag är din flickvän. Rykterna sprider sig snabbt på Twitter och dom har gått runt ända sen jag hamna här... Men nu när du har berättat för världen om hur jag mår så vill alla veta. Alla vill veta om jag kommer dö snart. Alla vill ha något av mig.
Jag var in på Twitter tidigare i dag även fast du sagt att jag inte ska titta. Jag var tvungen att se vad dom skrev och vad spelar det igentligen för roll? Jag läste jätte många som hoppades på ett mirakel om att jag skulle bli frisk och det fick ett leende att komma på mina läppar. Även fast jag vet att det inte kommer hända så kan jag inte låta bli att hoppas. Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar en mäniska. Jag läste också väldigt många som hoppades att jag skulle dö och helt ärligt så tog jag det till mig hur lite jag än ville det. Men jag tror ingen kan vara osårbar. Jag ligger på min dödsbädd och bara väntar på att mörkret ska omge mig och jag vet u att det finns folk som hoppas på att jag dör. Det känns hemskt...
-Diana
Kommentarer
Trackback
