Letter 35
19/3-11
Kära Någon!
Jag vaknade och känner mig lite bättre. Kanske var det när doktorn kom in och berättade att jag hade klarat mig igenom operationen utan svårigheter som jag började få upp hoppet... Men ärligt så just i det ögonblicket trodde jag att allt skulle bli bra... Men han var tvungen att öppna munnen och säga att det tuvärr inte funka och det enda som gör mig att känna mig så bra är min hjärna som lurar mig. Jag kommer dö. Jag trodde helt ärligt att jag skulle överleva... Men kanske det bara var önsketänkande. Nu kanske det är dags att öppna ögonen för verkligheten. Det är inte långt kvar snart kommer jag dö.
Snart kommer jag lämna dig. Det är nog det som gör ondast att veta att jag kommer lämna dig.. Jag vill inte lämna dig. Jag älskar dig för mycket för att klara av att såra dig så mycket. Men jag har inget val. Det är inget som jag kan bestämma över. Alla har sin tid jag inser bara att min tid är kortare än din...
I bland behöver gud en ny ängel och snart kommer han behöva mig. Jag har aldrig trott på gud eller någon annan religion men jag känner mig bättre av att tänka så då det inte känns lika läskigt.
-Diana
Kommentarer
Trackback
