Letter 36!
20/3-11
Kära Någon!
Jag sitter nu uppkopplad till någon maskin som hjälper mig att andas. Det gör ont.
För varje andetag jag tar gör det ondare och jag vet att det är nära nu. Närmare än tidigare allt jag någonsin känt tidigare är borta. Det finns bara smärta kvar i min kropp.
Du satt bredvid mig hela dagen i dag med tårar i dina underbara ögon. Jag hatar att se dig gråta. Den smärtan jag har när jag ser dig gråta är nästan värre än den jag känner nu. Det är svårt att få luft men jag försöker kämpa i mot mörkret som vill omge mig. Jag vill inte ge upp riktigt än. Jag har inte fått berätta för dig hur mycket jag älskar dig. Hur mycket jag älskar känslan av att ha din hud mot min.
-Diana
Kommentarer
Trackback
