Letter 37!
21/3-11
Kära Någon!
Mitt hjärta behöver hjälp för att fortsätta slå. Jag kan knappt röra mig då jag är uppkopplad till massa maskiner. Allt runt om kring mig flytter i hop ibland och det skrämmer mig då jag inte kan urskilja dina bruna vackra underbara ögon mellan alla vita väggarna. Dom liksom blandas i hop. Jag försöker fokusera men det känns som om jag ska gå sönder.
Jag vill inte ens veta hur jag ser ut då jag inte duschat på jätte länge men igentligen spelar det ingen roll då mitt hår inte finns kvar längre. Jag vill inte ens titta på mina händer det ser ut som skelett med ben på. Det ser läskigt ut som om jag redan vore död.
Min mamma var här i dag också.. Tror jag.. Jag är inte säker på om det var i dag eller i går. Jag vet knappt vad det är för dag. Den enda anledningen att jag vet att det är den 21 är för att jag frågade en läkare här. Det känns som om några timmar så kommer jag vara borta jag bara känner det på mig. Det är nära nu... Men jag känner ingen smärta mer... Den enda känslan jag har är tom het. Jag känner mig tom som om det inte finns något kavr inom mig.
Jag är inte rädd längre.
-Diana
Kommentarer
Trackback
