1/1-11

Kära någon!

Du kysste mig för första gången. Jag träffade dig många gånger sen den där gången i mat affären. Du bjöd över mig på ny års fest hos dig och dina bästa vänner och klockan tolv så kysste du mig och berätta hur du verkligen kände för mig.Självklar berättade jag att jag kände lika dant och jag tror aldrig jag sett något vackrare än ditt leende just i det ögonblicket. Det nådde ända vägen till dina ögon och det gjorde mig glad att se.

Förlåt för att jag inte berättat än om att jag har Cancer jag ska berätta det för dig när tiden är inne. Min doktor säger att jag har tur som fortfarande är levande och det skrämmer skiten ur mig då ingen förväntar sig att jag fortfarande ska vara vid liv. Jag vill inte dö särskillt inte nu när jag har dig.

Ibland undrar jag om det skulle vart bättre om jag inte träffade dig och drog in dig i min skit. För då skulle jag inte behöva oroa mig för att berätta för dig om att jag är sjuk. Jag vill inte se dina ögon slockna av sorg när jag berättar det för dig. Jag vet att du kommer ha det där ansiktsuttrycket som du hade när ni fick reda på att ni kom trea i x Faktor du såg så förkrossad ut efteråt och jag vill aldrig i hela mitt liv... Och inte efter det för den delen heller... Se det ansiktuttrycket. Det gjorde ont i mig att se dig gråta. Dina bruna ögon ska inte vara fylda med tårar dom ska vara fylda med lycka precis som varje gång jag träffar dig.

Det är anledningen till att jag inte berättat något för dig om min sjukdom.

-Diana

--------------------------------------------------------------

Kommentera :)