Jag kliver in i mitt rum och märker genast en låda som ligger på sängen.

Den är sluten men jag känner tydligt till loggan som sitter fastklistrad på framsidan….

Det är pappas grejer.

Med en skakig hand öppnar jag lådan och hittar massa bilder på mig och mamma.

I ett fotoalbum så är det bilder på mig och min pappa.

Det ligger massa brev som jag antar är från min mamma då det är hennes handstil.

Det står pappas namn på allt.

Under allt så ligger hans jacka.

Den jackan jag tyckte han var så ståtlig i för att den visade att han räddade liv.

Jag lägger försiktigt ihop lådan med dens innehåll.

Jag kan titta på det då jag inte är nära på att bryta ihop.

När jag flyttar på lådan ser jag ett brev liggandes under.

Det står min adress och mitt namn på framsidan så av ren gissning gissar jag på att det är till mig.

Med en skakig hand öppnar jag det och min blick glider genast ner till signaturen….

Niall….

WEY HEY!!!!!!

Så jag vill bara säga att jag uppskatta ditt brev och att du är typ super duper awesome. Jag vet att det kanske inte är ett helt fullständigt normalt ord….Men bara så du vet så kanske Duper finns som ett ord. Varför skulle det inte?

Okej så jag ville bara berätta att jag ska komma till Irland om några veckor kanske vi kan träffas? Det alltså om du vill!

Vi suger verkligen på det här med brev! Vi bör hålla oss till kik!

-Niall xx

Jag ler och tar upp min telefon.

Det första jag märker är att Niall har skrivit en kik till mig.

Niall: Det här är mitt nummer XXXXXXXXXX Ring mig när du ser det här!

Jag klickar på numret och genast börjar det välkända pipandet fylla min telefon!

-”Niall” Svarar personen på andra sidan efter bara tre toner!

-”Hej det är Aleena” Säger jag och hör hur min röst är lite smått skakig.

Gud jag är nervös tänk om han tycker jag låter äcklig.

-”Aleena… Hej” Säger han i något som låter som om han andas ut.

Vi pratar ett bra tag och jag ska vara helt ärlig mot er!

Jag tror jag är kär i hans röst!

Den låter som om han svalt en ängel!

Det där lät konstigt men det finns inget annat sätt att beskriva den.

Okej så det kanske finns men jag kan inte tänka när jag pratar med honom.

Det är som om hans röst för mig till ett anat ställe.

Jag säger hej då vid typ elva tiden och jag inser att jag pratat med Niall i flera timmar på telefon.

Det är ett rekord för mig då jag har svårt att prata mer än fem minuter med någon annan.

Det är som om Niall tar ut det bra i mig!

Jag kryper under täcket och drar upp det så att det ligger tät runt omkring mig.

Snabbt blir jag varm och lossar lite på täcket.

Jag tittar runt en sista gång i mitt rum innan jag sluter mina ögon.

Med försiktiga steg går jag över det vita golvet.

Varje steg jag tar ekar mellan de vita väggarna.

Mina ben är ostadiga när jag tar mig fram genom de långa korridorerna.

De vita skyltarna som sitter bredvid varje dörr försöker jag att undvika att läsa på då jag vet att det bara är saker som jag inte vill se!

När jag kommer fram till dörren jag letar efter så försöker jag öppna den.

Allt runt om kring mig försvinner och jag är i en annan scen!

-”Aleena” Säger min fröken och jag tittar upp på henne med ett leende.

Hon visar mig att jag ska följa med henne, och som den duktiga flickan jag är lyssnar jag på henne.

Hennes svarta hår är uppsatt i en stram hästsvans på huvudet något som får henne att se äldre ut än vad hon egentligen är.

Med försiktiga steg så går vi igenom dom tomma korridorerna.

Det känns riktigt konstigt att gå här igenom utan att det är massa elever som springer runt och ropar.

Det enda som hörs är min frökens klackar som ekar mellan väggarna.

Hon leder mig till rektorns kontor och jag möts av min mamma, rektorn och en man jag inte har en aning om vem han är.

Han ser ut att vara ganska gammal då det vita håret visar sig under hans keps..

Kan man kalla det keps.. det ser mer ut som en basker.

-” Aleena du kanske vill sätta dig ner” Säger min mamma och hennes röst är hes.

Varför är hennes röst hes?

-”Aleena…”Börjar min mamma och jag kan se hur svårt det här är för henne.

Hon börjar babbla på om massa saker jag inte förstår.

Hon använder ord som är konstiga.

Det är väldigt mycket att ta in för en 8 åring.

Men jag fattar ändå vad hon försöker säga, det går bara inte att missa.

Pappa kommer inte komma hem…

Med ett ryck vaknar jag och tittar runt i mitt rum.

Det har vart så länge sen som jag drömde om min pappa.

Varför drömmer jag om honom nu?

------------------------------------

Sämst på att uppdatera I KNOW!

Har bara ingen insperation till den här historian det är därför det är en Short Story för att jag inte kommer kunna hålla på särskillt många kapitel! Jag kommer typ göra till kapitel 5 eller något sen kommer den vara slut!

2+ till nästa