Jag följer med Demi och Cher in till ett rum där några andra fans också står, det är personer från åldrarna 13-40 hur coolt som helst att så många olika åldrar kan gilla samma musik, det händer inte ofta.

Mitt hjärta tar ett extra skutt när jag ser Kellin freaking Quinn kliva in genom dörren tillsammans med resten av hans band, och efter honom kommer hela Pierce The Veil. Jag glömmer bort hur man andas och tar tag i Chers arm för att inte ramla ihop på golvet, jag har verkligen inte svimma framför mina största idoler.

Jag tittar på Demi och ser hur hennes tårar rinner som två folder ner för hennes kinder, jag kan inte låta bli att skratta lite åt henne, något som får henne att sända mig en blick som säger att hon kommer döda mig.

Jag tror att bästa sättet att börja en vänskap är på en konsert med era favoritband, för då kommer man alltid kunna ha det tillsammans och förstå varandra.

-”Hej!” Säger Vic och tittar på oss.

Jag vet inte hur jag klarade mig igenom hela saken utan att svimma, men jag lyckades och nu står jag hör utanför arenan med en autograf och bild med varje person där inne. Demi och Cher står bredvid mig och har stora ögon, jag kan tänka mig att jag ser ungefär likadan ut då jag känner mig ungefär likadan.

-”Jag skakar titta jag skakar” Säger Cher och visar oss sin hand något som får oss alla att bryta ut i skratt, Cher gråter och skrattar samtidigt något som gör att hon skakar ännu mer.

Efter ett tag så upptäcker jag att jag fått ett sms från min mamma som säger att hon är här nu, jag byter snabbt nummer med Demi innan jag skyndar iväg till var min mammas bil står parkerad. Det tar ett tag att gå igenom alla människor som är kvar som hoppas på att få en liten glimt av deras favoritband, jag kommer tillslut igenom och ser min mammas röda Range Rover stå på parkeringen väntandes.

Jag skyndar mig ditt och hoppar in i bilen och kan känna hur mina kinder är en aning stela, men det är ju naturligt när man har gråtit och tårarna har torkat. Jag tror att alla som står utanför och väntar har ungefär likadana kinder då jag såg en massa personer gråta.

-”Hur vart det?” Frågar min mamma mig och jag tittar på henne, och hon ser ut som om hon ska ge upp på att jag ska säga något när jag börjar berätta allt i varenda liten detalj, jag berättar om hur Vics röst bröts under hold on till may något som fick alla i publiken att gråta, det är en av mina favoritlåtar och live med hans röst är den helt fantastisk.

Min mamma kör hemåt samtidigt so hon lyssnar intensivt på vad jag har att berätta för henne, jag tror det är en sådan förvåning för henne hur mycket jag faktiskt pratar. Det är en förvåning för mig också men av en helt annan anledning, min mamma är förvånad för att jag inte brukar prata jätte mycket, medans jag är förvånad att jag fortfarande kan prata med tanke på hur mycket jag skrek. Jag känner mig så levande som om jag skulle kunna göra allt i hela världen och ingen skulle kunna säga att jag inte skulle kunna göra det!

-”Du skulle ha vart där mamma, det var en sådan energi och alla såg så lyckliga ut!!!” Säger jag och försöker att inte prata för snabbt då jag vet att det kommer jag göra om jag bara får prata på, mamma skulle inte förstå ett enda ord av vad jag skulle säga.

Jag berättar om hur Cher hade kysst en kille mitt under King for a day något som tog både mig och Demi med förvåning, hon är en aning blyg annars så det var något annat att se henne stå och kyssa någon kille hon aldrig träffat förut. Dem bytte också nummer något jag tycker hon förtjänar då hon verkligen förtjänar en underbar kille. Jag kanske inte känner kille än men hon såg så himla lycklig ut efter att dem hade kyssts och allt jag vill är att hon ska vara lycklig, är inte det alla kompisar vill?

Han stannade hos oss resten av konserten och jag skulle nog ha fokuserat mer på hur hans arm var runt Cher men jag gjorde inte det för mina största idoler stod framför mig och sjöng från deras hjärtan.

Mamma stannar på uppfarten och kliver ur bilen samtidigt som jag fortsätter att prata om hur fantastiskt det var. Mamma skrattar när vi kliver in genom dörren och jag fortfarande bara pladdrar på om allt som hänt under kvällen, det är som om det inte finns någon stopp knapp som om allt bara väller ut ur mig, jag känner mig så lycklig.

Oliver kommer ner för trappan och ler mot oss och jag fortsätter att berätta. Jag vet inte hur många gånger jag berättade samma sak om och om igen för mamma och Oliver, men dem verkar inte bry sig om att jag nämnt något tre eller fyra gånger. Dem ser så lyckliga ut där dem sitter i soffan och lyssnar på mig pladdra på om min kväll om och om igen, som om dem alltid har velat ha det så här. Jag vet inte varför men jag känner mig så glad att dem faktiskt tar sig tiden till att lyssna på vad jag har och säga till dem.

Efter att jag berättat om samma sak sju eller åtta gånger så bestämmer sig mamma att det har vart nog och att det är nog bäst att jag går och lägger mig då det är en konsert till i morgon. Jag kysser henne på pannan och går upp för trappan.

När jag kommer in i mitt rum så byter jag snabbt om till pyjamas och gör mig iordning för att sova. När mitt huvud nuddar kudden så kan jag inte låta bli att le, med ett leende på läpparna så sluter jag mina ögon för att låta sömnen ta över.

------------------------

Jag skulle ha lagt ut det här i går men jag kom inte ut på internet så ni får det en dag försent men ni får det i alla fall