-”Hur var skolan?” Är det första min mamma frågar mig när jag kliver in genom dörren, det gör hon varje dag och jag förstår inte varför hon ens försöker få mig att prata med henne. Jag pratar inte mer än nödvändigt då jag inte ser någon anledning till att dela information med andra levande varelser. Min mamma tar mig till en psykolog varje vecka men det hjälper inte särskilt mycket då dem flesta ger upp efter ett antal gånger och jag knappt sagt två ord. Jag ser inte vitsen med att prata om mina känslor med en totalt främmande person som får betalt för att höra andra folk klaga.

Det är inget fel på mig jag gillar bara inte att dela med mig av personlig information till andra. Min mamma tror att det beror på att jag förlorade min pappa för 13 år sedan men det har ingenting med det att göra egentligen, eller jo kanske men det spelar ingen större roll. Jag har gått vidare och insett hur ledsen jag än känner mig ibland så kommer det inte bli bättre genom att prata med någon, dem kommer inte kunna få honom att leva igen så vad är det för vits med det hela.

-”Hej Dailynn” Säger Oliver som är min mammas nya man, dem gifte sig för sju år sedan och det är anledningen till att vi flyttade till London, jag har inget emot Oliver han gör min mamma glad och han har inte gjort något elakt mot mig så jag  har ingen anledning till att ogilla honom. Jag säger inget till honom utan går bara förbi honom och upp på mitt rum, jag gillar att bara vara för mig själv när jag kommer hem från skolan. Jag läser vidare till att bli advokat, jag vill egentligen inte det jag vill egentligen jobba inom musiken men mamma tror att det bli bättre om jag blir advokat så att jag kan skaffa pengar och få ett bra liv. Jag vill inte göra henne besviken så jag går några extra år i skolan för hennes skull. Hon låter mig bo kvar hemma så länge jag studerar så det är också ett plus då jag verkligen inte har råd till att köpa en lägenhet i London.

Jag lägger min väska på mitt skrivbord och går över till mina högtalare och kopplar i min telefon. När jag klickat på play så hör jag genast Vic´s röst komma från högtalarna något som får mig att le, jag älskar verkligen Pierce the Veil och Sleeping With Sirens dem är typ det enda jag lyssnar på.

Dem kommer till London den 10 och den 11 april nästa år och jag ska gå båda gångerna, jag har vip den 10 och vanlig biljett den 11. Min mamma säger att det är onödigt att gå på båda men hon vet också hur glad jag var när jag fick tag i biljetterna.

Jag går över till mitt skrivbord och tar ut dem böckerna som jag måste läsa tills på måndag och sätter mig ner för att börja läsa. Jag har aldrig haft ett problem med att studera då jag har ganska lätt att lära mig saker, det kan vara för att jag spenderat stor del av mitt genom att inte gjort något annat än bara studera. Jag läser mycket och det gör det lätt för mig att utrycka mina känslor och hänga med i olika böcker. Vist man måste vara en aning mer fokuserad på fakta böcker än man måste med vanliga romaner, men det är inte särskilt mycket. Jag har aldrig haft ett problem med att skola eller något sådant, jag har alltid vart en av dem bästa i klassen något som min mamma är otroligt stolt över.

Jag vet inte hur länge jag sitter och läser men jag blir avbruten av att mamma kommer in i rummet och sätter sig på sängen.

-”Jag gillar den här låten.” Säger hon plötsligt och ett leende kommer upp på mina läppar när hon säger det. Det är Sleeping With Sirens cover av Iris som spelas och jag tittar på henne.

-”Jag med.” Svarar jag och min mamma får ett ännu större leende på läpparna, hon har lärt sig att vill hon höra mig säga något till henne så är det bra att prata om saker som jag gillar att prata om. Då jag verkligen gillar musik så är det oftast det ämnet som hon väljer att prata om för då är det störst sannolikhet att jag faktiskt svarar, jag kanske inte svarar med långa svar men jag svarar i alla fall och det är mer än vad jag brukar göra.

-”Jag kom hit för att säga att det är mat.” Säger hon efter att låten spelat klart, hon reser sig upp från sängen när hon ser att jag nickar som att jag förstår. Jag reser mig upp från min position på stolen och går över till min telefon. Jag trycker på paus och följer med mamma ner till köket. Jag känner ett leende sprida säg på mina läppar när jag ser Pizzan som står på bordet. Min mamma är väldigt intresserad i matlagning och jobbar som kock något som har sina fördelar, särskilt när hon gör den godaste pizzan i världen.

Ja sätter mig ner vid det vita köksbordet och skär en bit åt mig själv av den ryckande pizzan, hela köket är fylld av den fantastiska doften av pizza. Pizza är en av mina favorit rätter och det är därför mamma gillar att experimentera med olika pizzor. Många i min klass gillar köpepizza medans jag föredrar hemgjort pizza.

Jag sitter och lyssnar på när mamma och Oliver sitter och diskuterar deras dag, jag gillar det här att bara sitta och lyssna på hur dem pratar med varandra, det är som om inget kan förstöra vår middag.

-”Dailynn du spelade en låt när jag kom in i ditt rum tidigare, du borde visa Oliver den.” Jag ler och min mamma tittar bort mot högtalarna i hörnet av köket, det är en av sakerna jag gillar med oss, vi kan spela musik när vi äter och dem verkligen intresserar sig i vad jag gillar för musik.

Jag ler och springer snabbt upp för trappan för att hämta min telefon.

------------------------

Här är kapitel ett hoppas ni gillar det :)

Kommentera för mer :)