Jag sätter mig ner och låter musiken spela ur högtalarna. Min mamma ler lite när hon ser det lilla leendet på mina läppar, jag gillar när dem visar ett intresse för min musik. Det behöver inte vara så att dem gillar vad jag gillar men det är ändå kul att dem försöker förstå sig på mig.

Jag äter den sista biten av pizzan innan jag tar undan disken, jag vet att min mamma sagt att jag inte behöver diska men jag gillar att göra det ändå, jag gillar inte känslan av att jag bara glider runt här hemma.

När jag diskat min disk så tar jag min telefon för att lämna dem vuxna i fred, jag vet att jag också anses som vuxen men jag alltså jag är inte över 40 än.

-”Tack för att du plockade bort” Säger mamma när jag går förbi henne, hon säger alltid samma sak varje gång jag plockar undan efter mig. Jag bara ler och går upp på mitt rum där mina läxor fortfarande ligger på bordet. Jag tittar på dem och funderar på om det verkligen är värt att göra något som jag egentligen inte vill. Jag vet att jag antagligen skulle göra mamma ganska besviken om jag slutade så det är därför som jag inte gör det. Jag har aldrig gjort något som får min mamma eller Oliver besvikna jag har alltid vart den perfekta dottern. Det enda som jag kan ha gjort är att lyssna på lite musik som dem kanske inte är så himla förtjusta i, men annars har jag alltid vart duktig.

Flera gånger har jag funderat på vad som skulle hända om jag skulle sluta, om jag skulle bli en av dem här rebellerna som föräldrar kallar dem. Men jag tror helt ärligt att jag inte skulle klara av att se min mamma bryta ihop, jag försöker att inte kliva på några trådar sedan pappa dog. Det är som om jag trippar runt på mina tår runt henne och hon trippar runt på sina tår runt mig, jag är inte helt säker på att det är särskilt hälsosamt men jag antar att det inte går att ändra på nu då vi har gjort det här i så många år.

En suck lämnar mina läppar när jag sätter mig ner på min säng som är fint bäddad, jag märkte inte det tidigare men nu gör jag det. Min mamma brukar ofta bädda min säng även fast jag kanske inte är så himla förtjust i det då jag är fullt kapabel till att göra det helt själv.

Att inte riktigt säga vad man vill kan vara ganska svårt men jag vet att jag gör nästan vad som helst för att se till att min mamma är lycklig.

-”Dailynn har du tid?” Frågar min mamma från utanför dörren och jag funderar ett tag och känner att jag inte orkar med mer familjetid just nu, jag vet att min mamma vet att ibland så orkar jag inte och att hon förstår.

-”Inte just nu.”Svarar jag och jag kan höra hur hon suckar innan hennes fotsteg försvinner ner för hallen, hon gör samma sak varje kväll då hon försöker att få mig att ha lite mor och dotter tid, jag har gått med på det någon gång ibland. Men jag gillar att vara ensam alldeles för mycket för att det ska vara kul för mig att vara med henne varje kväll.

Jag tittar runt i mitt rum och inser att jag inte kommer göra mina läxor så jag kan lika gärna skita i det. Jag drar ut gitarr fodralet från under min säng och plockar upp den gamla gitarren som har varit min pappas, det kanske inte är den bästa som finns men jag gillar att spela på den.

Som den musikintresserade personen jag är så har jag lärt mig att spela gitarr, min mamma ville inte att jag skulle ta lektioner så jag lärde mig själv med hjälp av internet och nu är jag faktiskt helt okej på att spela.

Jag börjar spela melodin till Hold On Til May en av mina favoritlåtar och jag försöker att inte lägga ner för mycket känsla i vad jag spelar för det brukar alltid sluta i tårar.

Men som vanligt slutar det här i tårar, jag är inte jätte bra på att hålla mina tårar inne och den här gången är inget undantag, varför skulle det?

Jag kan höra min mammas fotsteg utanför min dörr men det stoppar mig inte från att fortsätta sjunga och spela, jag vet att det är min mamma då hon har mycket lättare fotsteg än vad Oliver har, hans låter en aning mer. Jag vet inte om jag är den enda personen som tänker på hur man kan höra vem det är på fotstegen, jag kanske är annorlunda men vad spelar det för roll egentligen, jag har alltid vart annorlunda.

Jag spelar ett antal låtar till bland annat I´m Low On Gas And You Need A Jacket och Feel. Min mammas fotsteg har slutat men jag vet att hon är precis utanför min dörr då jag kan höra hennes snyftningar, jag förstår henne faktiskt jag gråter också.

Med en skakig hand så lägger jag ner min gitarr i fodralet igen och skjuter under den under sängen igen. Det är inte jätte ofta som jag tar mig tiden till att spela det är ofta bara i skolan under raster. Jag brukar smyga in i musik rummet och spela då jag vet att det inte är någon där.

Hemma blir det alltid lite extra känslosamt då min mamma ofta brukar sitta utanför mitt rum och lyssna på mig, jag vet att hon gör det även fast hon försöker att dölja det. Jag vet inte varför hon försöker dölja det men jag låter henne göra som hon vill. Det är hennes beslut inte mitt och jag tvingar henne inte att lyssna det är hennes eget val.

Jag reser mig upp för att byta om till pyjamas så jag bara kan gå och lägga mig sen, jag funderar på om jag ska se en film då det är en aning tidigt för att gå och sova just nu.

Min pappa skulle säga att det inte alls var förtidigt men jag var sju när han levde och jag antar att tiderna inte är lika viktiga när man är 20.

-----------------

Jag hoppas ni gillar We See What We Want för jag har väldigt kul att skriva den :)

Kommentera