Jag kliver in den varma atmosfären och försöker att inte bli alldeles för känslosam då allt ser exakt ut som förut. Jag går fram till disken och tittar vad dem säljer och kommer ihåg hur jag alltid brukar få blåbärsmuffins med hallon och jordgubbs toppig när jag var här med pappa.

-”Ursäkta mig men säljer ni fortfarande blåbärsmuffins med hallon och jordgubbs toppig?” Frågar jag den äldre damen bakom kassan som tittar förvånat på mig när jag frågar henne det.

-”Vi har aldrig sålt det flicka lilla, den enda som någonsin bett om det är David Wickon som gick bort för flera år sedan.” Jag tittar på henne och hon fortsätter.

-”Han hade en dotter som han brukade ta med hitt och jag har inte sett henne sen han gick bort.” Säger hon och jag tittar på henne och funderar om jag ska avslöja vem jag är men väljer att inte säga något.

-”Jag måste blandat ihop er med ett annat ställe förlåt, jag tar en vanlig blåbärsmuffin och en var choklad med sojamjölk.” Säger jag och hon nickar, jag ler mot henne och sträcker över pengarna till henne.

-”Du kan sätta dig ner så kommer någon komma ut med det till dig.” Säger hon till mig och jag nickar. Jag går över till bordet längst in där pappa och jag bruka sitta, det är precis vid fönstret och man brukade kunna se en massa folk stressa runt på gatorna, jag älskade det när vi satt och prata om vad vi trodde att de skulle någonstans.

-”Din choklad och muffin” Kommer en äldre man ut och ger mig, jag ler mot honom då jag väl känner igen honom sen när jag var mindre. Han heter Hank och har jobbat här i alla år, han brukade låta mig gå in i köket och visa mig runt när han arbetade.

Jag tittar ner på det han ställde framför mig och jag ler när jag ser den rosa frostingen uppe på. Jag känner väl igen den.

Jag tittar över mot Hank och ser honom le mot mig.

-”Kul att se dig igen Dailynn” Säger han innan han försvinner med ett leende in i köket igen, jag ler och försöker att inte gråta. Jag har så många olika känslor när jag sitter här, på samma ställe som jag och pappa alltid satt.

Jag tar en tugga av muffinsen och försöker att inte låta tårarna rinna ner för mina kinder när jag känner den mycket välbekanta smaken.

-”Kan jag sitta här?” Frågar en röst och jag tittar upp och ser en kille med lockigt hår, men det är inte vad som fångar min uppmärksamhet det är dem ljusrosa blommorna som han har i håret. Jag nickar som svar och han sätter sig mitt emot mig, jag vet inte riktigt vad som hände men det slutade i alla fall att jag snackade med honom som om jag känt honom i evigheter. Han heter tydligen Harry och är förlovad men en kille som heter Louis, han berättar mycket om sig själv något som får mig att tycka att han är en bra kille då, jag tycker han är så himla trevlig och inte försöker vara mystisk som många andra killar.

Han berättar att han bor i London tillsammans med sin fästman, han berättar också om hur han och Louis ska gifta sig i början av sommaren något som får mig att le. Jag gillar hur han lyser upp när han prata om Louis, det är som om ingen annan existerar när han pratar om honom. Jag känner hur jag genast gillar den här Louis killen då han verkligen får Harry glad. Jag kanske inte känt Harry mer än några timmar men det känns helt otroligt hur lätt vi kan prata med varandra, det känns så bra att prata med någon som inte trippar runt mig som om dem är rädda att jag ska ramla ihop. Jag kan faktiskt hålla ihop mig själv ganska så bra, den enda gången jag låtit mina riktiga känslor visas är när jag hörde iris för första gången.

Jag pratar med Harry och inser inte ens att klockan är efter nio förens hans telefon ringer.

-”Oj jag har vart borta i flera timmar, min kompis Zayn måste vara så orolig för mig.” Säger han innan han ursäktar sig för att svara, jag tar upp min egen telefon och inser att jag borde nog åka hem innan min mamma blir galen och inte har en aning om vart jag är.

När jag och Harry skiljs åt så har jag redan lovat att jag ska komma på hans bröllop något som han genast blir överlycklig över, han berättar också hur han inte riktigt haft någon riktig vän sen han kom ut att vara gay, något jag tycker är totalt vansinne då det absolut inte är något fel alls på att gilla någon från samma kön.

Jag kramar om honom innan jag ropar på en taxi. När jag sitter i taxin så kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på allt som hänt idag, det känns som om jag sett en helt ny del av mig själv, som om allt jag haft inom mig äntligen hittade ett sätt att ta sig ut utan att jag skulle gråta allt för mycket.

Jag ler lite för mig själv innan jag lutar mig tillbaka mot sättet och tittar på alla ljus som vi åker förbi, jag har aldrig känt mig så avslappnad när jag vart i New York som just i det här ögonblicket. Jag kommer till och med på mig själv med att ha ett litet leende på mina läppar. Jag känner mig så fri som om inget kan stoppa mig, som jag har gjort precis det jag behöver.

-”Vi är frame” Säger den blonda kvinnan som körde taxin, jag tackar henne och betalar henne. Jag kliver ut ur taxin och ser genast att min mamma står på trappan med en min som visar att hon inte är särskilt glad över att jag var ute så länge.

Men hennes ansiktsutryck ändras när jag kommer fram till henne pussar henne på pannan och ler innan jag går in, jag känner mig annorlunda men på ett bra sätt. Vem vet kanske allt jag behövde var att prata med en främling som om han var min bästa vän, att prata med någon som inte är en psykolog utan bara prata med någon om vanliga saker som inte har något med vad jag vart med om att göra.

-----------------

HARRY BABY!!!

trodde ni verkligen att jag inte skulle ta chansen att ha Larry? Larr shipper over here!!!

Kommentera!

Btw Larry är bara en del av berättelsen inte något jätte stort.