Jag kliver in genom dörren hemma och möts genast av Oliver som håller en liten vit och brun kattunge i handen. -”God Jul från farmor och farfar.” Säger han och räcker över den lilla kattungen till mig något som får mitt frusna hjärta att smälta den är så jädra söt. -”Vad heter han?” Frågar jag och tittar på Oliver som ler mot mig tillsammans med min mamma -”Vad du än vill” Säger han och jag kan inte låta bli att le, vad kan jag döpa den här lilla sötnosen till? Med ett leende sätter jag ner den på marken där den genast börjar springa runt. Jag försöker att inte skratta men det är så sjukt gulligt att jag inte kan låta bli, har du någonsin känt dig så lycklig förut att du bara vill skratta? För det är så jag känner mig precis nu. -”Galax” Säger jag och tittar på honom som om han är den mest värdefulla katten i hela världen, och för mig så är han det. Jag sitter inne på mitt rum och låter musiken strömma ur högtalarna samtidigt som jag stryker Galax över ryggen, han ligger ihop kurad i min famn något som får mig att behandla honom som min egen son. Det är något med att ha något så litet och sårbart som får en att bli så mycket överbeskyddande, har du någonsin haft den känslan? -”Dailynn mat!”Hör jag från nedervåningen, jag har insett att min mamma bara kommer upp och hämtar mig när hon tycker att vi har haft alldeles för lite mamma dotter tid. Jag reser mig upp och lägger försiktigt ner den nu sovande katten på min säng, jag går över till cd spelaren och stänger av så att inte Pierce The Veil ska väcka min älskade Galax, det är något med djur som får en att bli helt förälskade i dem på bara några minuter. Jag går ner till mamma och Oliver och sätter mig ner vid bordet och börjar äta av kina maten som min mamma beställt, jag vet inte varför hon envisas med att beställa mat nu och då när hon lagar så fantastisk mat. Min mamma och Oliver sitter och pratar en massa medans jag bara sitter tyst och försöker äta den alldeles för torra kycklingen, jag hatar när man får alldeles för torr kyckling från kina restauranger. Är det inte liksom deras jobb att få maten bra och ätbar? Inte som att tugga på sågspån? -”Så hur känns det att det är 2015 nu då?” Frågar Oliver mig och jag tänker bara på en sak, Sleeping With Sirens och Pierce The Veil är inom bara några månaders räckhåll, jag kan inte förstå det! -”Perfekt” Svarar jag bara och försöker att inte le som en idiot för jag känner mig så sjukt fucking lycklig, hur kan jag inte vara det? Med ett leende somnar jag den natten och jag försöker att inte le alldeles för mycket för då kan min mamma få för sig att jag kommer fortsätta le oftare, jag ler bara när jag känner för det. -”Dailynn skola” Jag öppnar ögonen och ser mamma framför mig och jag vänder mig om, det är alldeles för tidigt för att gå upp och jag vägrar gå upp nu för att gå till ett ställe jag inte vill vara. Jag hör hur min mamma sucka men jag vet att hon inte kommer ge upp. Hon kommer att få upp mig men det kommer att ta ett tag. När hon får upp mig ur sängen så kan jag inte göra något annat än att klä på mig. Jag har ett par skrikrosa byxor och en green day tröja, jag känner mig en aning färgglad i dag så jag tycker att det är dags att jag visar det lite i alla fall. Jag tar på mig mina slitna svarta converse och skyndar ut till bussen då det vore ett helvete att ta mig till skolan annars, jag skulle komma försent om jag missa bussen och var tvungen att gå till tunnelbanan. Alla säger att det är svårt att vara sen till skolan när man bor i London men det är totalt bullshit då det ofta blir segt i trafiken och att man måste ta sig dit man ska. Min skola ligger på andra sidan av London så det är inte precis som att bara ta en promenad till skolan. Jag släpper ut en lättnadenssuck när jag ser bussen komma runt hörnet, vilket betyder att jag inte kommer komma försent till skolan första dagen efter lovet. Jag vet att jag är en vuxen kvinna men det är fortfarande lika läskigt som när man var mindre att få en utskällning av en lärare. Jaga sjunker ner i ett säte ganska långt bak i bussen, genom mina hörlurar så kan man höra musiken strömma något som folk brukat hata men jag är en av dem här irriterande personerna som inte bryr mig och fortsätter att lyssna. Jag försöker att bara fokusera på All Time Lows låt outlines samtidigt som jag låter min blick vandra över allt som händer utanför fönstret, jag gilla att titta på alla som alltid är så stressade för att ta sig till jobbet. Jag vet inte vad det är med personer som säger att dem hatar att titta på andra personers kroppsspråk, jag älskar det för man kan säga så mycket om en persons humör genom att bara titta på deras kroppsspråk. Många kan man förstå vad dem vill utan att fråga dem något som är en av de bästa sakerna någonsin. Så om man inte mår bra så kommer ens kroppsspråk berätta det, det är något som gör att vi slipper berätta hur vi känner för alla personer. Om vi vill bli lämnade ifred så säger vårat kroppsspråk det. -”Kan jag sitta här?” Frågar en röst bredvid mig, jag tar ut en av mina hörlurar och ser en tjej med brunt hår och blå toppar stå där, hon är väldigt kort och jag har aldrig sett henne tidigare. -”Visst” Svarar jag och hon sätter sig ner bredvid mig. -”Jag är Cher” Säger hon och sträcker fram sin hand till mig. -”Dailynn” ------------------------------------------ INGET FUCKING FUNGERAR FÖR MIG!