Jag tittar ut genom det lilla fönstret och ser bara vatten, min mamma sover lugnt bredvid mig medans jag inte ens kan sluta mina ögon. Jag har alltid lika svårt att vara på ett flygplan då det är det som är anledningen till att min pappa är död i dag. Med en suck försöker jag att tänka på annat men det funkar inte det enda jag kan tänka på är minnena från 11 september 2001.

Jag vet att det inte är långt kvar innan vi landar lite utanför New York så vi kan ta oss till min farmfor och farfar. Jag är ganska glad att jag ska få se dem igen då jag inte sett dem på lite mer än ett år. När vi var här förut så var dem bortresta något som gjorde att vi inte kunde träffa dem, jag har alltid haft ett bra förhållande med min familj även fast vi trippar runt på tårna runt varandra.

Jag låter musiken från mina hörlurar ta över alla mina sinnen något som får mig att genast slappna av, jag fokuserar bara på Kellins röst och bara hans röst, det är som om jag är i en trans.

Jag märker inte ens när vi landar på marken förens folk runt om kring mig börjar röra på sig och resa sig, jag skakar om mamma så hon vaknar. Hon ler mot mig och vi reser oss också upp. Precis som alla andra gånger jag åkt flygplan så har alla så jädra brotom av planet, men det går aldrig snabbare för att dem skyndar sig upp. Det enda som händer är att det blir en enda röra överallt.

Jag och mamma lyckas ta oss ut ganska snabbt något som underlättar då vi bara har handbagage och kan gå direkt till att visa upp våra pass. Det går väldigt snabbt då de flesta måste hämta sina väskor.

-”Hur känns det att vara tillbaka då?” Frågar mamma när vi kliver ut från flygplatsen. Jag tittar mig omkring medans hon vinkar till sig en taxi.

-”Annorlunda.” Svarar jag och hon tittar på mig som om hon försöker puzzla ihop bitarna som jag försöker berätta.

-”På ett bra eller dåligt sätt?” Frågar hon mig, antagligen för att förstå mer vad jag menar med annorlunda.

-”Det har jag inte listat ut än.” Svarar jag och sätter mig i den gula taxin som stannat vid oss.

Jag kan höra melodin till Stay With me med Sam Smith spelas inifrån bilen och jag ler en aning, bara för att jag lyssnar på Pierce The Veil och Sleeping With Sirens så betyder inte det att jag inte lyssnar på annan musik också, det är många som missförstår det och tror att jag BARA lyssnar på den slags musik. Men jag kan faktiskt gilla andra låtar också.

Mamma sjunker in i sättet bredvid mig och berättar för taxi chauffören vart vi ska. Jag försöker att inte tänka på anledningen varför vi faktiskt är här. Vi åker in mot stan och jag försöker att ta det lugnt när vi närmar oss dem välbekanta gatorna.

-”Ni vet väl vad som hände precis här den 11 september för 13 år sedan?” Frågar taxi chauffören och jag tar ett djupt andetag för att inte få panik.

-”Stanna bilen.” Säger jag och känner hur jag mår illa, jag gillar inte att tänka på det, det får magen på mig att vändas ut och in. Min mamma tittar oroligt på mig när jag ber honom att stanna, jag försöker att ta djupa andetag men det blir svårare och svårare. Han stannar och jag öppnar snabbt dörren och känner dem varma tårarna rinna ner för mina kinder. Kylan i luften gör dem ännu tydligare. Jag tittar på platsen där de två stora byggnaderna en gång stod och jag försöker att få in syre i mina lungor.

-”Dailynn du måste komma in i taxin igen så vi kan åka.” Säger mamma till mig och jag kan se hur taxi föraren tittar konstigt på mig, hans hatt sitter en aning på sniskan och man kan tydligt se hans ölmage under den gråa t-shirten som han har på sig.

-”Jag tänker inte bara sitta och låtsas som om det aldrig hände, som om allt är precis som det alltid vart. Du måste också inse att vi inte kan leva som om vi är rädda att våra liv ska rasa in! Jag är inte rädd för att vara här och jag vet att du är, du är rädd för du vet att det skulle ha vart du om inte din taxi hade vart fast i trafiken! Du är rädd för du vet att det skulle lika gärna ha vart du som det var pappa.” Säger jag och tittar henne rakt i ögonen, hennes ögon har tårar i dem och hon tittar tillbaka till taxin.

-”In i taxin Dailynn” Säger hon seriöst till mig men jag ruskar på huvudet.

-”Inte i dag. Du kan åka men jag stannar.” Säger jag och hon tar upp sin telefon innan hon skriver in något.

-”Du kommer till farmor sen va? Om du stannar så måste du lova att du kommer sen.” Jag nickar och hon tittar på mig en sista gång innan hon kliver in i taxin. Hon sträcker ut min jacka till mig och jag tar emot den.

Jag tittar efter henne när taxin åker i väg och jag inser att jag för första gången i hela mitt liv gjort något som inte min mamma velat, första gången jag gjort något som jag själv beslutat. Jag vet inte om det är meningen att det ska kännas så bra. Men det gör det.

Jag tittar mig omkring och ser att det inte är så många människor ute, det är förståligt då det är ganska kalt utomhus och många hellre sitter inne på dem små mysiga caféerna. Jag minns att pappa bruka ta mig till ett café som ligger runt hörnet, jag undrar om det fortfarande finns kvar eller om dem har lagt ner.

-----------------------

Hej hej hej!!!

Jag börjar bli bra på att uppdatera igen!!!

Kommentera :)