Skoldagen går segt fram och jag tror nog att jag aldrig har vart så glad att komma i från skolan som när skolklockan ringer ut för dagen.

-"Pixie"Ropar Matilda och jag vänder mig om och ser hela hennes gäng stå där och jag går fram till dom.

Mina ögon fasnar på Sean och hans underbara leende som klär hans läppar.

-"Ska vi dra hem till dig nu vi har våra grejer i Oscars bil"Säger hon och pekar på den röd håriga pojken bredvid henne.

Hon är tydligen tillsammans med honom.

Eller det är i alla fall vad hela skolan säger.

Jag må vara en av dom mest osynliga personerna på den här skolan men jag hänger faktiskt med på vem som är tillsammans med vem.

Det är ganska svårt att undvika det om vi säger så.

Vi går tillsammans ut till parkeringen och jag hoppar in i bilen som Jacob sitter och väntar på mig i.

Sara och Connie åker med mig och dom andra med Oscar.

När vi kommer hem till mig går vi alla tillsammans till baksidan.

Jag står tillsammans med dom andra och alla har sina väskor bredvid sig.

-"Så berätta hur vi ska ta oss dit"Säger Matilda leendes.

Hon vet redan hur vi ska ta oss dit.

-"Helikopter"Säger jag och alla hurrar.

Vi kliver in i helikoptern som Oliver min pappas helikopter pilot sitter i och väntar på oss.

Resan tar inte jätte lång tid och när vi landar på helikopter plattan där festivalen är så är det ett jävla liv på att runt omkring.

Dom börjar skrika och hurra och Matilda gör det bästa av det hela.

När vi kliver ur drar hon med mig bort till campingen där vi börjar sätta upp  tält.

-"Så hur ska vi sova?"Frågar Sean och Matilda får en onskefull blick som skrämmer mig lite.

-"Jag sover med sara och connie"Säger hon och ler mot sina två bästa kompisar.

Dom andra som är kvar är bra tre killar och dom säger att dom ska sova tillsammans.

Min blick glider frågande till Matilda.

-"Finns visst inte plats för dig nörd"Säger hon elakt innan hon putar till mig och börjar skrika på mig att jag är värdelös och att ingen vill ha mig.

Hon skriker massa saker som att jag är oönskad och att jag bara fick följa med för att ha någon som körde dom ditt.

Sen skriker hon att hon inte behöver mig mer.

Så det är så jag slutade upp här där jag sitter på en sten nere vid sjön mit i ingenstans.

Jag har inte lust att åka hem än men jag vet bara inte vad jag ska göra.

-"Hej"Säger en röst bakom mig och jag tittar upp och ser en kille stå där med ett litet leende.

-"Hej"Svarar jag.

Jag brukar inte prata med främlingar men han ser så oskyldig ut.

-"Jag är Louis"Säger han och sätter sig ner bredvid mig.

Inte så nära att det blir obekvämt och inte så långt i från att det är konstigt.

Jag vet inte varför men när jag sitter där så känner jag ett lugn över mig han liksom vekar som en helt okej kille.

-"Pixie"Svarar jag och han ler mot mig.

-"Det är ett häftigt namn"Säger han och ler.

Hans hår faller lite i hans ögon och han använder sin vänster hand för att få bort den.

Vi sitter där och tittar ut över vattnet ett tag och han har ett litet leende som leker på hans läppar.

Det är speciellt riktigt gulligt.

-"Hur kommer det sig att du sitter här själv?"Frågar han och jag berätttar om hur Matilda och dom andra fått mig att köra dom och sen hur dom dissa mig.

Han tittar med en ledsen blick mot mig och jag skrattar lite när han försöker göra något som ska likna en medkänslosam blick.

-"Hur kommer det sig att du sitter här?"Frågar jag och han ler en aning.

-"Jag årkar verkligen inte med mina kompisar... vi bruka åka hitt varje år tillsammans med en tjej som heter Eleanor och hennes kompisar. Jag var tillsammans med henne i några år occh det var perfekt tills hon börja flörta med en av mina bästa kompisar.Vi gjorde slut och nu är dom tillsammans och hon är här tillsammans med oss i år igen. Jag klarar inte av alla medlidande blickar"Säger han och suckar.

-”Det måste vara jobbigt”säger jag och putar upp mina glasögon som har glidit ner lite.

-”Jag gillar dina glasögon dom får dig att se så oskyldig ut och jag ska vara ärlig det syns tydligt att du aldrig gjort något sånt här tidigare”Säger han och jag skrattar lite åt att han vågar säga så.

Han har en rikigt melodisk röst jag har aldrig velat höra någon prata så mycket som jag vill höra han prata.

-”I bland önskar jag att jag kunde göra något galet”Säger jag och han nickar som om han fattar vad jag menar.

Jag vet inte ens varför jag säger allt det här till en främling jag int ens känner.

Han får mig bara att känna som om jag kan lita på honom.

Så om han någongång skulle kidnappa någon skulle han lyckas riktigt jävla bra för han utstrålar typ lycka och trygghet.

Eller så kanske det bara jag som känner det.

-”Mina kompisar tror att jag är helt galen och inte kan vara seriös för någon sekund och helt ärligt så känns det bra i bland men jag skulle vilja i bland att dom inte bara såg mig som oseriös och rolig” Säger han plötsligt och jag tittar på honom och kan se ett ledset leende över hans läppar.

Vi sistter där nere ett tag och bara tittar ut över vattnet och Louis reser sig efter ett tag på sig.

-”Jag borde nog gå tillbaka till mina kompisar nu innan dom blir oroliga”Säger han och suckar men snart ser det ut som om han får en ide.

-”Lova att inte lämna London i kväll jag ska komma på något så att du kan göra något galet och inte åka hem än”Säger han och ler innan han ser ut och fundera ett tag till.

-”Vart kan jag träffa dig i morgon vid 10?”Frågar han och jag funderar ett tag innan jag kommer på vart jag kan träffa honom.

-”Ta tunnelbanan till Baker Street du kan åka med Bakerloo linjen det är den bruna linjen”Säger jag och han nickar innan jag skyndar sig i väg.

Jag tittar på min resväska och bestämmer mig för att i stället för att åka tunelbanna bland en massa mäniskor så beställer jag en taxi.

Efter 5 minuter så har jag en svart taxi vid mig och jag kliver in i den lilla bilen som ska ta mig till hotellet som bara ligger tio minuter från Baker street.

Taxi turen tar inte jätte lång tid men inte blir det billigt hellet ungefär 90 pund eller något.

Jag är glad att pappa satte in jävligt mycket pengar på mitt kort.

Jag skulle inte klarat mig annars.

När taxin stannar utanför hotelet så hjälper chafören mig ut med väskan och jag ebtalr honom och snart är han ute på vägarna igen med sin lilla bil.

Dom är rikigt trevliga här.

Det kommer fram en som jobbar på hotellet och tar min väska och låter mig gå in och boka ett rum.

Jag får ett dubbel rum då det inte finns några enkel rum kvar men helt ärligt kunde jag inte bry mig mindre jag vill bara sova för tröttheten håller helt ärligt på att ta över mig helt.

-”Ha en bra vistelse”Säger reseptionisten när hon ger mig nyckelkortet till mitt rum.

Jag tackar henne och försvinner sen bort till hissen och åker upp till våning 4 där mitt rum är på.

Jag letar reda på rum 236 och låser upp.

Det är inte så stort rum men riktigt mysigt.

Det finns en liten toalet och ett rum med säng i tillsammans med en tv mot en stor vägg.

Ena väggen är ett stort fönster som pekar ut mot regents park.

Jag skulle kunna möta Louis vid den stationen men det är helt ärligt mycket närmare till Baker street från här det kanske är bara typ fem minuter men det gör skilnad om du ska gå.

Med en suck låter jag mig själv sjunka ner i lakana på sängen och in i en drömlöss sömn.

--------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA

Ett stort GRATTIS till underbara Liam <3