Louis:

 

Jag kliver in på vård hemmet och möts genast av Ofelia ägaren av vård hemmet.

Hon är väldigt ung något som förvånar mig då det är ett ganska känt vårdhem men kanske hon bara gillar att hjälpa folk.

-”Dom väntar i mat salen jag ska bara hämta den gruppen som har terapi nu”Säger hon och pekar mot ett hål där jag antar att matsalen är.

Med små steg börjar vi gå ditit och snart så är vi bakom en scen och väntar på att Ofelia ska komma tillbaka.

Ingen är som jag hade förväntat mig att dom skulle vara.

Dom flesta är väldigt unga och ser ut som vilka vanliga personer som helst.

Dom har vanliga kläder.

Då personalen inte har några arbets kläder är det väldigt svårt att inte blanda ihop dom med varandra.

Alla har sin egen stil.

En sak har i alla fall pasienter gemensamt dom har ett armband runt deras vrist som vissar vilken grad som dom har.

Om dom kan vara farliga för andra så har dom röd om du inte är farliga så har dom gul.

Sen är det olika nyanser av orange där i mellan.

Snart kommer ett gäng in genom dörren och hela jag fryser till is när jag möter dom blå ögonen jag inte sett på jätte länge…

Nej nej nej.

Hon kan inte vara på vård hem hon kan inte sitta här och ha något fel på sig hon är perfekt.

Utan att tänka på det springer jag fram till henne och drar henne med mig.

-”Du kan intre vara har du hör inte hemma här”Säger jag panik slaget och tittar på henne.

Jag låter mig själv bara för någon minut beundra hennes skönhet.

Hennes hår är mörkare än tidigare men man kan tydligt se dom blonda rötterna som vissar att det bara är färgat.

Hon börjar skrattar lite och jag fattar inte vad som är så roligt.

-”Louis jag hör vist hemma här det här ett hem för mig dom är min familj”Säger hon och jag ser mer panik slaget på henne.

Vad har dom som jobbat här igentligen gjort med henne varför får dom henne att tänka så.

Hon verkar inte fatta varför jag är så panik slagen då hon bara tittar frågande på mig.

Jag ska just kommentera henne när Ofelia ropar hennes namn.

-”Pixie kan du hämta Elsa du vet att det bara är dig hon lyssnar på”Säger hon och Pixie nickar.

-”Jag kan verkligen inte prata just nu. Du får gå upp på den där scen och göra ditt jobb så ska jag göra mitt”Säger hon innan han försvinner bort.

Det är då jag inser att hon inte är pasient här utan att hon jobbar här…

Kanske borde ha kollat om hon hade något armband.

Ja men då vet vi ju hur man gör bort sig för resten av sitt liv eller hur!

Med snabba steg skyndar jag mig bort till killarna.

Som får världens skratt anfall när jag berättar för dom vad som hände.

Liam ser ut som om han ska sprika.

Det är ju han som brukar vara så himla snäll.

Men den tiden kanske är förbi.

Den kanske försvann efter att Danielle försvann för några år sen.

Han har inte vart sig själv sen dom gjorde slut något som är riktigt synd då jag saknar den gamla Liam.

Jag saknar Danielle också dom var verkligen perfekta för varandra.

Snart kommer Pixie tillbaka med en liten flicka och vi får klar tecken på att börja.

Vi ska börja sjunga en av dom låtarna som betyder mest för oss alla.

 

The front pages are your pictures,
They make you look so small,
How could someone not miss you at all?

 

Jag tittar ut över publiken och möter genast Pixies leende.

Just i det ögonblicket viste jag att vi valde rätt låt att spela då jag tror att den betyder mycket för dom också.

 

I never would mistreat ya,
Oh I’m not a criminal,
I speak a different language but I still hear your call.

 

Jag tittar över till Harry för att se han le mot publiken som han alltid gör men det är något annorlunda den här gången.

Kanske han känner som jag att det var precis rätt låt för precis rätt tillfälle?

 

Diana,
Let me be the one to light a fire inside those eyes,
You could love me, you don’t even know me,
But I can feel you crying,
Diana,
Let me be the one to lift your heart up and save your life,
I don’t think you even realize baby you’ll be saving mine.

Diana

 

Jag sjunger och försöker att titta på alla i publiken men jag kommer på mig själv med att låta min blick glida tillbaka till Pixie hela tiden.

Men jag ska vara ärlig det känns så bra att titta mot henne och möta hennes ögon.

Dom lyser av lycka något som jag älskar att se i hennes ögon.

Hon är helt perfekt.

 

It’s only been four months but,
You’ve fallen down so far,
How could someone mislead you at all?

 

Jag tittar över mot Niall som verkar riktigt nervös när han sjunger.

Men ärligt det är inget mot vad jag är just nu.

Försiktigt för jag mikrofonen upp till mina läppar och tittar ut över publiken.

När mina ögon möter Pixies tar jag ett djupt andetag.

 

I wanna reach out for you,
I wanna break these walls,
I speak a different language but I still hear you call.

 

Hon har tårar i sina ögon när jag avslutar min del av låten och helt ärligt tror jag också jag har tårar i ögonen.

Ända sen jag skrev den här låten har jag velat sjunga den för henne och nu står jag här och gör det.

 

Diana,
Let me be the one to light a fire inside those eyes,
You could love me, you don’t even know me,
But I can feel you crying,
Diana,
Let me be the one to lift your heart up and save your life,
I don’t think you even realize baby you’ll be saving mine.

 

Jag sjunger med killarna i refrängen men nu så försöker jag inte ens titta bort från Pixie det går bara inte hon är som en drog för mig.

Om jag tittar bort kommer jag inte kunna fortsätta sjunga jag måste veta att hon är där och lyssnar på vart enda ord av vad jag sjunger.

För jag sjunger det för henne och alla andra här inne.

 

We all need something,
This can’t be over now,
If I could hold you,
Swear I’d never put you down.

 

Jag ser hur hon har tårar i ögonen och att några av dom redan tagit sin väg ner för hennes underbara kinder.

Hennes blå ögon glänser och man kan tydligt se att det inte är tårar av sorg för hennes leende avslöjar allt.

Den lilla glimten i ögonen som jag kommer ihåg finns fortfarande där.

 

Diana,
Let me be the one to light a fire inside those eyes,
You could love me, you don’t even know me,
But I can feel you crying,
Diana,
Let me be the one to lift your heart up and save your life,
I don’t think you even realize baby you’ll be saving mine.

(Oh-ah-oh)
Diana,
(Oh-ah-oh-oh-oh-oh-oh-oh)
Diana,
Baby you’d be saving mine,
(Oh-ah-oh)
Diana,
(Oh-ah-oh-oh-oh-oh-oh-oh)
Diana,
Baby you’d be saving mine

 

När låten är slut vågar jag släppa ögonkontakten med Pixie och titta ut över dom andra som sitter i publiken.

Dom flesta har tårar i ögonen och när jag tittar över till killarna så kan man tydligt se att dom också har det.

Niall har tårar på sina kinder också.

Liam däremot ser riktigt stolt ut och man kan tydligt se att han gillar vad han nyss gjort.

Helt ärligt gör jag det också allt känns bara helt perfekt i just det ögonblicket.

-------------------------------------------------------------------

THE END!!!!

 

Det kommer komma upp en epilog i morgon :)

 

Glöm inte att Kommentera vad ni tycker om den här fanfiction :)

Två år har gått sen Louis senast såg Pixie och han är nu i One Direction.

Året är 2016 och Louis är världskänd tillsammans med sina 4 bästa vänner Liam, Harry, Zayn och Niall.

Dom bestämde sig för att starta ett band för skojs skull och titta bara vart det tagit dom nu.

-”Jag vill inte spela på något jävla metal sjukhus”Säger Louis och tittar på Will från Modest som ruskar på huvudet.

-”Det är inget metal sjukhus det är ett vård hem för personer som behöver hjälp och det är en bra sak att göra”Säger han och Louis bara suck.

 

Louis:

 

Jag vill inte åka till något jälva mental sjukhus med mental sjuka personer för att spela för deras skull.

Visst jag tycker synd om dom men liksom dom får väl skylla sig själva om dom hamnar på ett sånt jävla ställe.

Jag vet att jag inte borde tänka så men det är för personer som har drog problem och sånt skit.

Det finns dom som slutat äta bara för att dom tycker dom är tjocka men igentligen är dom pinn smala.

Jag fattar bara inte vitsen med att göra något sånt mot sig själv.

-”Louis du vet att det är bra för oss”Säger Liam som lägger en stötande hand på min axel.

Jag tror att han vet att igentligen så är det inte att jag inte vill eller att det är fel på personerna där det är bara det att jag är rädd.

Rädd för att se något jag inte vill se.

Alla personer där har det svårt och jag har det bra jag vill inte göra det värre för dom.

 

Pixie:

 

Jag går genom dom vita korridorerna till ett av samlings rummen inne på vårdhemmet där vi ska ha gemensamma möten om hur våran vecka har varit.

Den mesta av min tid lever jag på vård hemmet det är som mitt andra hem.

Inte för att jag har något val jag kan inte bara lämna det.

 

Louis:

 

Jag sätter mig bredvid Niall som sitter och äter en Pizza bit som jag inte har någon aning om vart han har fått den ifrån.

Jag trodde all pizza tog slut i går.

Tydligen inte.

-”Så vad tycker du om det här med vård hem?” Frågar jag och han lägger ifrån sig pizzan.

-”Det kommer bli okej tror jag” Säger han innan han reser sig upp och tar talriken med Pizzan på med sig till sitt rum.

Han kan äta men han äter absolut inte lika mycket som vissa fanfictions får honom att äta.

Oh ja jag läser Fanfictions det är riktigt kul att se vad våra fans ser oss som.

Jag gillar när dom nästan lyckas spegla våran personlighet och det vissar bara hur mycket dom egentligen vet om oss.

Jag läste en här om dagen och den satt jag och grät så mycket till.

Det var en tjej som hade hittat en bild på mig och Pixie som jag lagt ut på twitter under den sommaren som jag var med henne.

Hon hade letat reda fakta om Pixie och skrvit en Lixie fanfiction jag tror jag ringde Pixie 32 gånger den dagen bara för att veta om hon var okej.

Det slutade med att hon hade tagit självmord utan att jag visste om det.

Hela historian var så himla verklig så jag var tvungen att se om hon fortfarande levde.

När jag ringde henne sista gången av dom 32 gångerna svarade hon faktiskt och sa åt mig att inte ringa henne för att hon inte hade tid att prata.

Jag tror aldrig att jag vart så glad att höra någons röst.

Det var första gången sen hon lämna som jag hörde hennes röst.

Om man bort ser från videos och sånt skit för det är inte alls samma sak som att höra henne säga dom orden.

-”Louis du bör gå och lägga dig för vi ska upp tidigt i morgon vi ska åka till York”Säger Liam och jag tittar på honom.

Sa ha York snälla säg att han sa York.

-”Sa du York?”Frågar jag och han inser genast vad det handlar om.

Killarna vet allt om mig till och med om mig och Pixie.

Han nickar till svar men tittar sen seriöst på mig.

-”Få inte upp hoppet Louis hon kanske inte är kvar det har gått två år”Säger han och jag vet att det gått två år men jag måste få ha hoppet uppe för utan det tror jag inte att jag kommer kunna åka till York.

Jag vet också att om hon inte är där kommer jag vara ledsen och förstörd för flera dagar framåt.

 

Liam:

 

Dom undrade varför dom inte skulle berätta för Louis vart det ligger.

Jo för att Louis kommer bli galen och vilja se Pixie på en gång.

Jag kan inte låta honom se Pixie han kommer bara bli sårad.

Eller?

Jag vill bara det bästa för Louis och jag vet att träffa Pixie igen kommer vara en av dom bästa sakerna men jag vet också att om han inte träffar henne när han är i York kommer han vara förkrossad i flera dagar.

Jag vill inte se han förkrossad som den natten han berätta för oss om Pixie.

Eller den natten då han kom hem full för att det var ett år sen Pixie lämndade honom.

Visst jag viste att han och Pixie slutade drastiskt på natten till jul men liksom han berättade aldrig vad som egentligen hände mellan dom.

 

Harry:

 

Jag vaknar mitt i natten av att Louis kommer in i mit rum och tittar på mig med tårar i ögonen.

-”Louis?”Säger jag i en frågande röst och man kan tydligt höra att jag är trött.

Det är inte första gången Louis kommer in till mig men det är första gången på ett tag som jag ser honom komma in hitt.

-”Jag hade en dålig dröm … igen”Säger han och tittar på mig som om han ska brista i tårar vilken sekund som helst.

Jag öppnar täcket så han får plats.

Louis är min aldra bästa vän och jag skulle göra allt för honom för att se honom lycklig.

Han kryper ner bredvid mig och gosar in sig i mig.

Det är en av dom sakerna jag gillar med Louis han är riktigt gosig och det är jag också.

Han är bara perfekt och jag önskar att han och Pixie träffas igen eller att han kommer över henne för jag vet inte hur mycket längre jag klarar av att se honom så ledsen varje dag och varje natt.

---------------------------------------------------------------

Louis:

 

Louis!

 

Jag vet att det är fegt att bara lämna sina problem bakom sig men ärligt jag klarar inte av att se dig i ögonen just nu. Du betyde och betyder så mycket för mig. Jag vet att om jag tittar dig i ögonen och du ber om ursäkt kommer jag att ta dig tillbaka på direkten för att du är helt underbar hela du. Men jag kan inte göra det hur mycket jag än skulle vilja ta tillbaka dig så kan jag inte. För varje gång jag ser på dig så ser jag dig med henne. Sättet hon rör dig utan att du gör något annat än att låta det hända. Sättet dina händer rör sig över hennes kropp som om det är det enda som ebtyder något i ditt liv. Jag vet att du sagt att hon inte betyde något för dig men det värkar som om det inte riktigt var sant. Kanske det här var vad du vill? Få henne tillbaka. Jag hoppas helt ärligt att det inte är så för det skulle bara göra ont att veta. Jag tror inte att den Louis jag känner skulle kunna göra något sånt. Men ärligt börjar jag ifråga sätta om jag faktiskt kände dig. För jag trodde aldrig att du skulle såra mig så mycket som du gjorde.

Jag har lämnat Doncaster förhoppnings viss innan du vet att jag åker. Jag vill inte att du ska veta vart jag åker.Jay vet inte vart jag ska så försök inte ens fråga henne för jag har inte berättat för någon. Du behöver inte leta efter mig för du kommer inte hitta mig. När skolan börjar till våren vill jag INTE se dig utanför portarna jag vill inte ha dig där Louis förstår du det. Jag kan inte ha kvar dig i mitt liv för jag klarar inte av att bli sårad igen.

Jag älskar dig Louis och du kommer alltid betyda någonting för mig. Så det här är mitt hej då till dig Louis. Jag önskar dig all lycka i livet och kanske om det var meningen så ses vi igen. När vi båda är redo att träffas igen.

 

 

-Pixie

 

Jag tittar på pappret i min hand.

Hon har lämnat mig och kommer inte tillbaka.

Jag hade listat ut att hon hade lämnat när jag hitta rummet tomt när jag vakna jag trodde bara inte att hon skulle lämna utan att säga hej då.

Men på sätt och vis sa hon hej då.

Tårarna rinner ner för mina kinder när jag tittar på hennes handstil.

Orden är lite utkletade på sina ställen vilket vissar att hon har gråtit medans hon skrivit det här.

 

Pixie:

 

Jag kliver av planet och möter Mary i en kram.

Jag tog pappas privat plan hit då pappa sagt att jag kunde ta det om jag någonsin skulle behöva åka någonstans.

Det var efter i sommras då han lärde sig att jag skulle vilja åka och se världen.

-”Gumman då”Säger Mary och kramar om mig hårt.

Jag låter tårarna rinna ner för mina kinder.

Det är redan mörkt ute och jag följer med till hennes bil som ska ta oss till hennes hus.

Hela min jul gick åt att gråta och sitta på ett plan.

Den kunde ju vart bättre.

När vi kommer hem till Mary så vissar hon mig till gästrummet och jag tackar henne.

Hon berättar också att hennes syster dotter kommer över då hon har vart med om ungefär samma sak som mig och hon tror jag kan behöva någon som förstår mig att prata med.

När hon lämnar mig ifred tittar jag runt i det ljusa rummet.

Det är väldigt ljust men om man tittar noga så är det inte vita väggar dom är en aning ljus ljus ljus rosa.

Väldigt vackert.

Jag skulle säkert tyckt det var mycket vackrare om jag inte hade kännt mig som en stor låda av skit.

Med en suck slänger jag mig ner på sängen och låter tårarna rinna ner för mina kinder.

 

Ur Författarens perspektiv:

 

Louis ligger med händerna bakom huvudet i sin säng och tittar upp i taket med en tom blick.

Han har inte lämnat sitt rum på hela tiden sen han fick reda på att hon inte är där.

Julen är över och han var inte ut en enda gång mer än när han skulle gå på toa.

Annars har han bara legat där i sin säng och tyckt synd om sig själv.

Han förstår inte varför han ska vara lycklig han har sårat den han älskar.

Pixie ligger med ansiktet mot väggen i sängen.

Tårarna bränner bakom ögonlocken men hon har just fått dom att sluta och hon vill inte att dom ska komma igen hon vill inte känna den brinande smärtan i bröstet som hon har varje gång någon säger Louis namn eller någon ens försöker prata med henne.

När hon tänker på honom går hennes hjärta i tusen bitar.

Dagarna går och ingen av dom gör något mycket.

Louis går upp för att äta och skickar alltid i väg ett sms till Pixie om att han inte tänker ge upp men att han respekterar hennes val om att inte träffa honom igen.

Han vill gärna se henne igen men han vet att om han inte gör som hon säger blir det värre.

Det han inte vet är att Pixie inte äter och inte lever.

Ofelia Marys syster dotter har kommit över varje dag och visst Pixie pratar med henne men hon känner sig inte bättre.

Hon säger till alla att hon äter men alla vet redan att det är en lögn.

Det enda som verkar hålla henne vid liv just nu är musik och hennes nuvarande favorit band 5 seconds of summer.

Dom får henne att känna sig bättre för att dom har verkligen underbar musik.

Snart är jul lovet över och Pixie sitter på planet hem igen.

Hennes blonda hår är i en lila färg och hennes blå ögon är inramade av svart eyeliner.

Mary hade gråtit när hon sett Pixie i det mörk lila färgade håret och svarta eyelinern.

Hennes glasögon ligger längst ner i väskan och linserna sitter i.

Aldrig har hon någonsin haft någon så drastisk förändring men ärligt så klarar hon inte av att se sig själv i spegeln och inse vilken jävla loser hon är.

Vem fan skulle kunna gilla någon som inte ens gillar sig själv.

Hon hade inte riktigt tänkt färga håret lila men liksom när hon satt där i frisör stolen och dom frågade vilken färg hon ville ha så var lila den enda färgen hon kunde tänka på.

Med en suck sjunker hon ner i sätet på privat planet som hennes pappa skickat till henne.

Det ska ta henne till London där hon blir upp plockad av helikopter för att åka till York.

Hon kommer vara hemma vid midnatt och sen i morgon ska hon till skolan.

-”Kan jag fixa något för dig?”Frågar en flygvärdina men hon ruskar bara på huvudet.

Under dom två veckorna hon vart i Florida har hon blivit brunare och mycket mycket smalare då hon knappt ätit mer än när hon blivit tvingad.

Nu när hon kommer hem igen så kommer hon vara ensam i två veckor då Mary har längre semster och hennes pappa jobbar hela tiden så han kommer nog inte märka något.

-----------------------------------------------------------------------

Glöm inte att kommentera vad ni tycker!!!

 

Rösta på vilken fanfiction du vill läsa sen:

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

Jag följer efter Perrie som letar efter sin pojkvän Zayn.

Hon berättar att Zayn är en av Louis vänner från Bradford dom träffades när Louis klass var och hälsa på dom i deras skola för en vecka.

-”Zayn”Ropar Perrie och en kille med stylat hår tittar upp mot oss.

Han ler när han ser Perrie och jag inser att det måste vara hennes pojkvän.

-”Hej”Mumlar han till henne innan han lägger sin arm runt hennes midja och drar henne närmare honom.

Han kysser henne lätt på läpparna och man märker verkligen att dom är riktigt gulliga tillsammans.

Perrie berättar för Zayn vem jag är och Zayn är en riktigt cool kille.

Dom ska åka hem senare i kväll till Bradford och det är riktigt häftigt att han har åkt hela vägen bara för Louis skull.

Jag önskar att jag hade en sån bra vän.

-”Där är du ju”Hör jag en röst bakom mig som jag mycket väl känner igen.

Hans varma arm läggs runt min midja och drar mig mot hans överkropp.

Värmen går igenom min tröja och jag ser hur Perrie har ett leende på läpparna.

-”Zayn dig var det länge sen jag såg”Säger Louis och gör något handslag med Zayn utan att släppa taget om mig och det är riktigt gulligt.

-”Louis det här är Perrie min flickvän”Säger Zayn och kramar om Perrie från sidan och jag kan tydligt Se hur glad Perrie är över att ha Zayn som pojkvän.

Efter att kvällen går på så försvinner Louis bort tillsammans med några killar.

Jag stannar med Zayn och Perrie då dom berättar väldigt gulliga berättelser om vad dom har gjort.

Sen så vill dom gärna veta vad jag och Louis gjort och hur vi träffades.

När klockan börjar dra sig mot halv två bestämmer jag mig för att leta reda på Louis för att säga god jul då det ju jul när klockan är över 12 så.

-”Har du sett Louis?”Frågar jag Liam en annan av Louis kompisar som kommit över hitt.

Han är typ den enda nyktra personen här då han berättat tidigare att han inte dricker för att hans njure har vart konstig plus så ska han köra hem i morgon bitti till sin familj så han ville inte gärna vara bakfull.

-”Han försvann upp tillsammans med någon brunett”Säger han och jag nickar innan jag sätter fart upp för trapporna.

Mina steg stannar när jag ser dom två personerna framför mig.

Louis står med Eleanor mot sig och kysser varandra som om det inte finns något i morgon

Han händer är överallt på hennes kropp och man kan tydligt se att hennes ena hand är under hans byxor.

Jag drar efter andan något som får båda två att dra deras uppmärksamhet till mig.

Eleanor bryr sig inte ens att ta ur sin hand ut Louis byxor.

Louis reagerar direkt när han ser mig.

Med tårar i ögonen ruskar jag på huvudet och springer ner för trappan.

 

Louis:

 

Jag tittar efter henne och jag inser inte ens att Eleanor fortfarande har sin hand i mina byxor förrens jag känner den röra sig.

Jag putar genast bort henne och knäpper igen byxorna på vägen ner för trappan efter Pixie.

Att se hennes tårfylda ögon fick något i mig att knäppa till på riktigt.

Jag har aldrig sett någon så sårad och sviken förut.

Det gör ont i mig att veta att det är mitt fel att hon känner sig sårad och sviken.

Ärligt skulle jag också gjort det.

Med snabba steg springer jag efter henne men när jag kommer ut är hon redan borta.

Jag springer hem så gått jag kan då jag fortfarande är lite borta från allt jag druckit.

Jag var helt jälva pakad innan Pixie kom in och såg mig med Eleanor.

Allt kom tillbaka till mig just i det ögonblicket.

När jag kommer in hemma ser jag mamma stå och ruska på huvudet med en ledsen och besviken min på huvudet.

-”Hur kan du göra så mot en flicka Louis. Jag trodde jag hade uppfostrat dig bättre”Säger hon och att höra det från henne gör ont.

Jag hatar att göra min mamma besviken.

Det är det sista jag vill göra.

Och såklart såra dom jag älskar.

Nu har jag gjort båda två sakerna på loppet av en timme.

Jag är så misslyckad.

Med släpiga steg tar jag mig upp till mitt rum men när jag försöker att öpna dörren så är den låst.

Pixie måste låst in sig där.

-”Pixie... Snälla”Säger jag och känner tårarna rinna ner för mina kinder.

Jag vill inte såra henne jag älskar henn.

Jag älskar henne så mycket.

Eleanor betyder inget för mig.

 

Pixie:

 

När jag vaknar nästa morgon så tittar jag på alla mina grejer som är i hop pakade i väskan.

Jag ska flyga över till Florida och bo med Mary tills skolan börjar.

Mary är i Florida under jul där hon har ett hus.

Jag ringde henne i går och hon sa att jag kunde komma ditt och bo med henne då jag var som ett barn för henne.

Hela min jul är förstörd.

Det är jul och jag grätt mig själv till sömns.

Nu ska jag sätta mig på ett plan och åka till en av dom få personerna jag vet bryr sig om mig.

Med en suck torkar jag bort en av tårarna som fortfarande rinner ner för mina kinder.

Jag bytter snabbt om till mjukis byxor och munktröja.

Mitt hår sätter jag i en flätta då jag verkligen inte årkar göra något.

Sist men inte minst sätter jag på mig mina glasögon.

Taxin jag bestälde kommer vara här vilken minut som helst.

Jag kliver ut ur rummet och hittar Louis sovande med huvudet mot dörrkarmen.

Jag ruskar på huvudet och tar upp min väska och drar den efter mig.

-”Ska du åka?”Frågar Fizzy mig med ledsna ögon och jag tittar på henne.

Jag vill inte lämna henne och tjejerna men jag kan bara inte vara kavr här.

-”Ja... Men tro inte att det är erat fel ni har vart hur underbara som helst och tack för allt”Säger jag och tittar på Jay som ser ledsamt men förståligt på mig.

Med en kram till var och en av dom så lämnar jag huset.

Jag vet mycket väl att jag inte sa hej då till Louis men jag klarar inte av att prata med honom just nu.

Och helt ärligt vet jag inte om jag någonsin kommer bli redo att prata med honom igen.

Mina tankar går till det lilla brevet som jag skrev till honom.

Det ligger på hans skrivbord och jag vet att han kommer se det.

Jag kliver in i taxin som börjar åka.

Det väntar en lång resa för mig.

---------------------------------------------------------

DRAMAAAAAAAAA!!!!!!!!

 

Kommentera :)

 

Glöm inte att rösta på vilken fanfiction du vill läsa sen

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

Följ mig på min personliga blogg om ni vill veta lite mer om.. Mig.

Vem jag är och mina tankar och sånt skit som man bloggar om.

 

 

Jag vaknar den 24 ensam i sängen och vet redan att Louis är uppe och letar efter sina födelsedags presenter.

Han berätta i går att det vara något han gjort sen han var barn och bara för att han fyller år tänker han inte ändra på det.

Jag låter täcket lämna mig och kliver upp ur sängen.

Den kalla luften från utanför täckets värme slåss mot mina ben.

Jag drar på mig ett par mjukisbyxor .

Med trötta steg går jag ner och ser Fizzy sitta mitt i mot Lottie i köket.

Tvillingarna sitter i vardagsrummet och ser på tv medans Louis hänger efter Jay för att få sina presenter.

Jag låter ett skratt lämna mina läppar när jag ser Louis gå som en svans bakom Jay.

Han vänder sig genast mot mig och ler stort när han ser mig stå där.

Han lämnar sin mamma och kommer fram.

Med en kyss säger han god morgon.

Han frågar sen om jag har sovit gott och jag svarar ja efter som jag alltid sover gott när jag sover i Louis armar.

Jag kommer på att han kanske vill ha sin födelsedags present så jag springer upp till hans rum och tar ut den vita lådan med svart snöre runt.

Eller snöre och snöre det är mer ett svart band.

Det är ganska vanligt paket men inne hållet är speciellt.

Jag går ner till Louis som tittar nyfiket på mig när jag kommer ner.

Vem hade vetat att någon som fyller 22 kunde vara så barn lik.

Jag kan inte precis säga barnslig för det passar inte in på Louis han är bara barn lik.

Forever Young.

 

Louis:

 

Jag tar i mot det lagom stora paketet från Pixie och ler mot henne.

Med försiktiga rörelser öppnar jag snöret innan jag lyfter av locket.

Ett leende formas på mina läppar när jag ser vad som ligger inuti.

Aldrig har någon brytt sig i att göra något så underbart och personligt till mig förut .

Om man bortser från tvillingarna som brukar måla teckningar till mig.

Som för övrigt sitter uppe på mina väggar varenda en av dom.

Jag tycker om att vissa att jag bryr mig.

Jag tar upp den vita boken som är ganska tjock och ler åt bilden på mig själv på framsidan.

Solen går ner bakom mig och vattnet ligger perfekt i bakrunden.

Det är Pixie som har tagit bilden det vet jag då jag kommer i håg som om det vore i går som hon tog bilden.

Jag läser texten med med dom guldiga bokstäverna och skrattar lite.

”Hundra anledningar : Varför Louis Tomlinson är Underbar!”

Fizzy lutar sig över min axel för att se vad det står och hon ler lite när hon ser texten.

Jag öppnar första sidan och ser Pixies handstil något som bevisar att hon skrivit boken förhand.

 

1 : Hans leende!

 

Sättet hans ögon alltid tindrar när han ler ett riktigt leende. Hur hans perfekta tänder alltid visas om han ler ett tandleende. Hur han får små rynkor runt ögonen när han ler något av det gulligaste i hela världen. Sättet hans smile band alltid gör dig glad.

 

Jag ler lite vilket får mig att tänka på orden som hon skrivit ner i boken med sin underbara hand stil.

Den står i perfekt skrivstil och ser hur underbar ut som helst.

Över varje I har hon satt ett hjärta och jag kan inte låta bli att le åt det.

Hennes hjärtan är hur vackra som helst.

Sidorna är i en ljus rosa färg och pennan är svart något som får det att se perfekt ut.

-”Den är perfekt”Säger jag och hon ler.

Jag tittar tillbaka ner i lådan och ser att det ligger något mer där i.

Försiktigt tar jag upp det och jag kan nästan känna hur mitt hjärta slåt dubbelt så hårt när jag ser vad som ligger i.

Det är ett svart fotoalbum med Sommaren 2013 skriven över den.

Jag öppnar den och ser bilder från när vi gick på planet till Sverige.

Försiktigt bläddrar jag igenom varje sida och ser hur alla bilder sitter i årdning.

Det är alla bilder vi tagit från första dagen vi åkte till sista dagen då vi skiljdes åt.

Lottie och Fizzy har snabbt tagit böckerna ur mina händer och börjat titta igenom dom.

Jag går fram till Pixie och slänger mina armar om henne och kysser henne och jag kan känna hennes leende mot mina läppar.

Min bara överkropp är tryckt mot hennes tröjklädda.

Hon har en av mina tröjor på sig och ärligt tycker jag extra mycket om att se henne i mina tröjer.

Själv har jag på mig ett par gråa mjukisbyxor som hänger lågt på mina höfter.

Pixie har ett par skrik rosa mjukisbyxor till min vita tröja något som gör att hpn syns.

Jag låter mitt huvud luta sig ner mot hennes öra och jag kan känna hur hennes andning blir snabbare när jag låter min mun stanna vid hennes öra och blåsa lite varm luft.

-”Världens bästa födelsedags present”Viskar jag i hennes öra och är väl medveten om att jag låter mina läppar nudda hennes öra några gånger.

Något som hon inte verkar ha något problem med.

När jag lutar mig från henne ser jag den svaga antydan av en rodnad på hennes kinder och jag blinkar med ena ögat mot henne något som gör den mycket tydligare.

Hon kramar mig och gömmer sitt ansikte i mitt bara bröst.

Efter en stund så släpper hon lite på gräppet men hon släpper inte helt.

Hon låter en av sina händer gå över min tatuering som jag har över bröstet.

Jag vet själv att hon gillar den då hon berätta det när hon såg den första gången.

Mina läppar nuddar hennes panna ett antal gånger innan jag blir avbruten av ett fnissande från tjejerna vilket gör mig ganska nyfiken på vad dom tittar på.

Jag drar med mig Pixie bort till dom då jag inte riktigt är redo att släppa taget om henne riktigt än.

--------------------------------------------------------------------------

Vad tror ni dom fnissar åt?

 

Har ni hört Diana än jag har och älskar den hur mycket som helst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Någon som ska försöka få biljetter tills dom kommer hitt nästa gång?

Jag ska :)

 

Kommentera vad ni tycker ska hända :)

 

Glöm inte att rösta för nästa fanfiction!

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

Om du har något i mot att läsa Dirty så hoppa över hel författarens perspektiv :)

Ni är varnade :)

Förlåt om det är dåligt första gången jag skriver något sånt...

-----------------------------------------------------------------

Jag tittar på Pixie med stora ögon när hon just vunnit på fifa mot Stan.

Stan är nog den bästa jag känner på fifa..

Nej vänta stryk det.

Pixie är nog den bästa jag känner på fifa.

Hon spelar riktigt bra.

Undra om hon spelar lika bra fotboll som fifa.

Kanske jag ska ta med henne till fotbolls planen när snön försvinner för jag hoppas verkligen att vi fortfarande är som vi är nu då.

Om jag inte är tillsamman med henne då så hoppas jag att vi är vänner för ärligt att vara med Pixie gör min dag tusen gånger bättre.

Att se henne le får mig att bli helt varm inombords att höra henne skratta får tusentals fjärilar att vakna i min mage.

-”Louis jag måste dra nu”Säger Stan efter att ha tittar på sin mobil efter att den vibrerat.

Jag säger hej då och Pixie ler lite innan hon säger att hon inte kommer berätta för någon att hon vann.

Han ler tacksamt mot henne när hon säger det sen är han snabbt ute i hallen för att sen försvinna ut till sin bil.

 

Författarens perspektiv:

 

Louis tittar på Pixie som står borta vid spegeln och borstar ut sitt blonda hår.

Det faller perfekt ner för hennes axlar och han reser sig sakta upp ur sängen för att går fram till henne.

Hon ler när hon ser Louis figur komma upp bakom henne.

Han tar tofsen som hon ska sätta upp hennes hår i och låter den falla till marken.

Hon tittar frågande på honom men han bara ler ett lekfullt leende mot henne.

Louis lämnar små lätta kyssar efter hennes nacke.

Pixie biter sig lätt i läppen för att stoppa ett stön komma ut från dom.

Det lyckas inte så bra då det lyckas falla fler en ett stön.

Hon vänder sig i Louis grepp och han lyfter upp henne så att hon kan lägga sina ben runt om honom.

Deras andetag är ojämna och kyssarna dom delar är fyllda av kärlek.

Pixie har aldrig känt ett sånt stort behov efter någon som hon känner med Louis.

Bara att veta hur när dom är gör henne galen.

Han bara överkropp är tryckt mot hennes tröjkläda överdel.

Flera stön lämnar deras läppar när Louis låter sin hand leta sig upp under Pixies tröja.

Då Pixie inte sover i bh möter hans hand dom bara brösten ganska snabbt och det får Pixie at gny efter mer kontakt.

Louis känner själv hur han hårdnar av närheten dom har med varandra.

Dom förflyttar sig lät över golvet bort till sängen.

Med lätt menar jag inte lätt över huvudtaget Louis snubblade nästa 5 gånger innan dom äntligen landar i sängen.

Louis tar försiktigt av Pixies tröja så att hon absolut har tid att tänka på vad hon vill och inte vill.

Han vill verkligen inte att hon ska göra något som hon inte vill.

Han skulle vänta en evighet på henne om det var det som behövdes.

-”Jag har aldrig gjort det här förut så du får lova att vara försiktig”Säger Pixie tyst Louis och han nickar.

Absolut att han ska vara försiktig han vill absolut inte skada henne.

Pixie låter sin hand leta sin väg ner till Louis byxlinning.

Försiktigt drar hon ner dom och lämnar honom i bara underkläder.

Men hon kan inte klaga.

Hon själv är i bara trosor och hon gillar verkligen att se Louis utan byxor.

Det lät så fel men ni fattar vad jag menar.

Louis låter försiktigt sina fingrar glida över Pixies trosor något som får Pixie att spänna sig en aning då hans handling får henne att känna sig så bra.

-” Slappna av” Säger Louis lugnande i Pixies öra och utan att han behöver säga det två gånger slappnar Pixie av.

Han låter ett av hans fingrar gå innanför hennes trosor och Pixie låter ett lätt stön komma ut från hennes läppar av hans handling.

Louis rör sig lite försiktigt inne i henne innan han försiktigt tar ut sitt finger igen.

Tar försiktigt ner hennes trosor och hon hjälper till att få av dom.

Pixie hjälper sen till med att få av Louis hans kalsonger.

Han för kondomen över hans längd innan han försiktigt för sig själv in i Pixie.

Pixie känner den brännande smärtan för någon sekund innan den är totalt utbytt mot rent nöje av att ha Louis närhet.

Louis kysser henne samtidigt som han försiktigt rör sig fram och tillbaka.

Han kör lugnt och Pixie känner ren njutning av att göra det med Louis.

Han är försiktigt och viskar små söta saker mot hennes läppar hela tiden något som får henne att känna sig mer perfekt än vad hon redan gör när hon är med Louis.

Rummet fylls av deras ojämna andetag och stön medans mörkret faller på.

Tofsen som Pixie hade tänkt sätta upp sitt hår i innan hon gick och la sig bredvid Louis ligger på samma plats på golvet som när Louis lämnade den.

Deras kroppar rör sig som ett och Louis älskar ljudet av hans namn bli ut stönat från Pixies läppar.

Hon stönar hans namn mot hans läppar samtidigt som han försiktigt rör sig fram och tillbaka inne i henne.

Louis har aldrig gått så här sakta förut men han ska inte ljuga det här är det bästa han någonsin vart med om.

Louis kommer med ett stön och det får Pixie att komma också.

Louis tar av sig kondomen och slänger den i soptunnan innan han vänder sig mot Pixie igen som ser helt slut ut.

Hennes hår är trasligt och hennes ögon lyser av lycka.

-”Jag älskar dig”Mumlar hon och Louis ler mot henne.

-”Jag älskar dig mer”Mumlar han och kysser henne innan han kryper upp mot hennes sida och håller henne tajt mot honom.

 

Pixie:

 

Jag vaknar nästa morgon med Louis arm runt mig och jag ler med tanke på gårdagens händelse.

Försiktigt reser jag mig upp och tar fram en handduk och trippar i väg mot duschen.

Jag är noga med att inte väcka Louis då han sover så sött.

Efter en snabb dusch går jag ner i köket och gör två koppar med te.

Precis när teet är klart kommer Louis ner för trappan med ett leende på läpparna.

Han har på sig mjukisbyxor och en vit t-shirt.

-”Hej”Mumlar han mot min nacke när han kommer fram till mig.

Han lämnar små våta kyssar mot den och jag fnissar lite.

-”Hej”Viskar jag tillbaka.

Jag ger honom hans te kopp och han tar glatt emot den.

I dag kommer hans familj tillbaka hem från deras mormor och morfar det ska bli kul att se hur dom har haft det.

Om 3 dagar fyller Louis år och jag vet precis vad jag ska ge honom.

Hans present ligger nerpackad i min väska.

Den har legat på mitt skriv bord inslagen och klar flera veckor innan jag åkte hit.

Det ska bli kul att se vad han tycker om det.

-----------------------------------------------------------------

Kändes jätte konstigt att skriva det där men okej skit samma...

 

Vill ni ha mer av det?

 

Kommentera :)

 

Glöm inte att rösta på vilken fanfiction ni vill läsa sen 

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

Helgen går snabbt och snart säger jag hej då till Pixie, Mary och hennes pappa som jag fått reda på heter Thomas.

Vilket får mig att komma i håg den gången som Eleanor berättade om honom när vi mötes vid Oxford.

Jag kysser Pixie en sista gång och hon lovar att komma upp över Jul något som jag verkligen ser fram i mot.

Hennes pappa skulle ändå åka bort över jul och hennes mamma har inte pratat med henne sen hon träffa mig.

Jag tror inte dom har det bästa förhållandet till varandra.

Jag känner mig ganska dålig för att vara anledningen till att dom bråkar mer.

Pixie sa till mig att jag inte skulle bry mig om det men jag kan ju inte ignorera det liksom hur mycket jag än vill.

 

Pixie:

 

Två veckor har gått sen Louis åkte härifrån och mamma har bara blivit värre.

Varje gång jag pratar i telefon tittar hon på mig som om jag vore dum i huvudet.

Jag suckar och sätter mig ner på soffan.

Pappa kommer och sätter sig bredvid mig.

-”Jag måste berätta något för dig”Säger han och ger mig ett papper.

Jag tittar frågande på honom och tar tag i pappret.

Det är i hopp vikt så jag ser inte vad det står men när jag öppnar det ser jag att det är mitt födelse bevis.

Jag tittar frågande på honom och han nickar att jag ska läsa det.

 

Namn: Trina Pixie Irne

 

Far: Thomas Luke Irne

Mor:Trina Odney

 

Jag tittar upp på min pappa och han ser på mig med ledsna ögon.

Menar han att den personen jag trott vart min mamma inte är min mamma.

Hur är det ens möjligt hur kan jag vara så lik någon som inte är min egen mamma.

Fast det förstås jag har alltid undrat varför hon är så lång och jag så kort.

Pappa är också ganska lång så det har alltid vart konstigt.

Men det värsta är jag har inte ens vetat mitt hela namn under hela mitt liv.

Jag har alltid trott att jag heter Pixie Lajla Irne.

Det är vad dom sagt till mig.

Det betyder att dom ljugit.

Min blick möter pappas och han ruskar på huvudet för att vissa hur ledsen han är för att inte berättat något.

-”Hon ville inte att du skulle veta då hon inte var i ett läge att ha barn.Jag lovade henne att se till att du inte märkte något för guds skull varför tror du att jag och Lajla inte kan bo i hop. Jag har bara vart med henne för att inte avslöja din mamma”Säger han och man kan tydligt se ångern i hans ögon.

-”Du är inte halvt svensk du är halvt Australens.”Säger han och jag tittar på honom med stora ögon.

Skojar han med mig.

-”Hon bor därimot inte i Australien utan hon bor i Doncaster nu”Säger pappa och jag tittar på honom med stora ögon.

-”Jag vill träffa henne jag kan gå och se henne när jag är hos Louis han bor i Doncaster!”Säger jag och han ser lite tillbaka dragen ut.

Kanske han inte tycker det är en sån bra ide men det är inte hans om inte vetat att ens mamma inte är ens mamma.

Jag reser mig snabbt upp och tar med långa kliv vägen mot dörren ut.

Jag klarar inte av att vara kvar här jag kan inte sitta och titta på allt som vart min barndom som jag trott var riktigt.

Alltid har jag trott att min familj var den perfekta familjen men igentligen är den bara byggd på lögner.

Jag drar jackan tätare om mig då det är riktigt kallt nu när det är ganska sent på året.

Det står inte på sig innan snön börjar falla.

Det finns bara en person som jag kan prata med om det här.

Det finns bara en person som jag kan söka trygghet hos.

Jag sätter mig på en bänk och drar upp min mobil och ser bilden på en leendes Louis komma upp på skärmen när jag trycker på lås knappen.

Jag tog den innan han åkte då han berättat för mig hur mycket jag betyde för honom.

 

Jag tittar på Louis som pakar det sista av sina grejer i hans väska.

Han tittar på mig med ett höjt ögonbryn på tröjan jag har på mig.

Det är en av hans tröjer jag har haft den på mig hela dagen då jag inte hittade någon av mina tröjer när jag kom ut ur duschen.

-”Du kommer inte få tillbaka den om du tror det”Säger jag och han skrattar lite innan han tar upp ett av mina hundra gossedjur som är i min säng och tittar på den.

-”Då jag inte kan ha dina tröjor så tar jag den här”Säger han och jag skrattar åt honom och han ler mot mig.

Jag har inget imot att han tar den då det är Louis vi snackar om.

-”Kom hit”Mumlar han och öppnar sin famn och jag går ditt snabbt och kramar om honom hårt.

Jag försöker hålla tårarna inne när jag känner hans varma armar runt omkring mig.

Det känns alltid så trygt att vara i hans famn.

Det känns som hemma.

-”Du annar inte hur mycket jag kommer sakna dig. Du betyder så mycket för mig det var ett rent helvete att vara utan dig. Jag kommer längta så mycket efter dig så bli inte förvånad om det dycker upp presenter utanför din dörr någon gång i bland. Jag kommer sakna att vakna med dig i mina armar. Och att känna den söta lukten av ditt hår som du alltid har vare sig om du är ny duschad eller om det gått någon dag sen du duschar.” Mumlar han in i mitt hår och jag kan inte låta bli att släppa ut en snyftning.

Tårarna rinner nu ner för mina kinder och han skjuter lite i från så han kan troka bort dom.

-”Jag älskar dig”Mumlar jag och han ler lite.

Det är första gången jag säger det till någon som inte är i min familj eller mina kompisar från Sverige.

-”Jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva... Till och med Jag älskar dig är för litet för att beskriva hur mycket jag älskar dig”Säger han och tittar mig rakt in i ögonen.

 

Jag ler lite åt minnet av alla ord han sa till mig och hur han tog upp sin mobil för att ta en bild på mig.

Då var jag ju tvungen att göra det också.

Han ljög inte om det där med presenter i alla fall ända sen han lämna har jag vaknat upp till att ha fått en röd ros.

I bland finns det choklad också men det är inte så ofta.

Men ett leende bildas alltid på mina läppar när jag ser den där lilla rosen ligga bredvid min säng för att Mary tagit in den när den kommit.

Det får mig att le genom hela dagen något som aldrig hände tidigare.

--------------------------------------------------------------

JAG SLÅR VAD OM ATT NI INTE SÅG DEN KOMMA!!!!!!

 

Okej kommentera nu :)

 

Glöm inte att rösta på vilken du vill läsa efter den här :

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

Jag kliver ut på skolgården och det första min blick möter är en massa fnissande tjejer runt en bil som jag inte känner igen sen tidigare.

Det är en svart range rover riktigt cool om du frågar mig.

-”PIXIE!!!”Hör jag den rösten som jag saknat så mycket ropa och först så tror jag att jag bara inbillar mig tills jag ser den brun håriga personen bryta sig ut ur alla personer runt om kring honom.

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag ser honom och utan att bry mig springer jag fram till honom och när jag kommer fram till honom släpper jag ner min väska och slänger mina armar runt honom.

Han luktar lika mysigt som jag minns honom.

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag borrar in mitt ansikte i kroken av hans nacke.

Han kysser mig på huvudet och jag skrattar lite åt hur underbar han är.

Han mumlar massa ord som bara får mig att le.

Inget av det han säger har igentligen något samanhang men det känns så bra att höra honom mumla det.

Hans röst får mig att lugna ner mig och när han håller om mig känner jag mig som hemma.

 

Någon person i mängden:

 

Jag tittar på Pixie och han den super snygga killen.

Hur fan kan någon så töntig som Pixie skaffat sig någon som honom.

Han måste ju seriöst vara där för pengarna.

Men det som skrämmer mig är hur tighta dom är utan att han ser äcklad ut han ser mer ut att trivas att ha henne i hans armar.

Men varför skulle någon gilla Pixie hon är en stor jävla tönt och värdelös.

Hon tror att hon är bättre än alla andra men igentligen är hon bara en stor jävla bitch!

 

Louis:

 

Jag känner alla blickar på oss men det bryr jag mig inte i allt jag bryr mig i är flickan i mina armar.

-”Vad gör du här?”Frågar hon och ser rent ut sagt nyfiken ut och jag kan se hur en liten tår rinner ner för hennes kind.

Jag tar min tumme och strycker bort den från hennes kind.

-”Jag klarar inte av att vara utan dig så länge”Säger jag tyst och kysser henne på kinden där fler tårar letat sig ner.

-”Kom så tar vi dig hem”Säger jag då hon tidigare i veckan berättat om att hennes pappa dragit in hennes chafför.

Hon tar min hand men jag tar inte hennes hand.

Hon tittar frågande på mig men i stället för att säga något tar jag ut handen ur hennes och jag hör massa personer dra efter andan.

Men i stället för att lämna henne som det ser ut som hon tror att jag ska göra lägger jag armen om hennes midja och drar henne närmare mig.

-”Jag har inte sett dig på 2 veckor låt mig vara så nära dig det går”Mumlar jag i hennes öra och jag kan se en svag antydan på rodnad på hennes kinder.

Hon är väl för söt!

Jag leder henne till bilen och alla flyttar sig från den med besvikna blickar när dom ser mig med Pixie.

Med ett stort leende öppnar jag hennes dörr åt henne och hon fnissar lite åt min handling men kommenterar inget.

Jag tar en kort kyss på hennes läppar innan jag stänger dörren och springer runt.

Jag har hennes väska i min högra hand och lägger in den i baksättet bredvid min väska som jag flyttat bak efter att ätit då jag visste att jag skulle hämta Pixie och jag skulle helst vilja slippa göra det när jag hämtat henne.

-”Har jag någonsin sagt att du är underbar?” Frågar Pixie mig och jag tittar in i hennes blå ögon som för en gångs skull inte är bakom glas.

Dom är lika vackra som jag minns dom.

-”Många gånger men det gör inget om du säger det igen då jag älskar att höra det komma från dig”Viskar jag fram och hon skrattar och ler lite.

Jag kör ut från skolans område och tar tag i Pixies hand för jag står inte ut med tanken på att ha henne så nära utan att röra vid henne.

Hon ger mig vägbeskrivning hem till henne och vi stannar snabbt utanför ett vit stort hus.

Hon ler mot mig och tar tag i min hand och jag skrattar åt henne.

Vi skyndar oss in i hennes hus där jag får träffa Mary deras hushållerska som jag faktiskt fick höra ganska mycket om när vi var i Sverige.

Jag hör hur en dörr öppnas och snart hör man klackskor gå på övervåningen.

-”Pix är det du?”Hör jag en ljus kvinnoröst ropa ner och Pixie ler lite.

Jag antar att det är hennes mamma som fortfarande inte åkt tillbaka till Sverige än.

-”Ja det är jag”Ropar Pixie tillbaka.

Strax där efter hör man steg i trappan och snart står en äldre version av Pixie framför mig.

Samma blonda hår och samma hudfärg det ända som skiljer riktigt ordentligt är ögonen.

Hennes mamma har klara gröna ögon och jag ser hur hon tittar frågande på mig när hon ser mig bakom Pixie.

-”Mamma det här är Louis... Louis det här är min mamma Lajla..”Säger hon och det syns att hon har berättat för sin mamma om mig för hon skinner upp.

-”Louis trevligt att träffa dig jag undrade just när vi skulle få se dig”Säger hon och jag räker fram handen men hon tittar bara på den.

Först trodde jag att hon skulle krama mig men hon bara rynkar näsan lite innan hon vänder sig om och går upp för trappan igen som om jag var något katten släppat in..

Jag tror inte jag tror på det där trevligt att träffa dig något mer.

-”Välkomen till min värld”Mumlar Pixie bredvid mig och jag kan se hur hon himlar med ögonen.

-”Hon har inte brytt sig särskillt mycket i min uppväxt allt hon bryr sig i är pengar och mode... Sen försöker hon va en bra förälder så jag inte ska prata illa om henne”Säger Pixie och tar av sig skorna.

Jag ställer mina skor bredvid hennes och hon tar tag i min hand.

-”Okej kom så ska jag vissa dig mitt rum”Säger hon och halvvägs uppför trappan stannar jag henne och hon tittar bak på mig.

Utan ett ord trycker jag hennes läppar mot mina och hon skrattar men ler in i kyssen.

Vi fortsätter upp och hon vissar mig vart toaletten ligger.

Sen vart hennes pappas arbetsrum är så jag vet vart jag inte ska gå om jag inte vill bli grillad.

 

Mary:

 

Jag tittar på Lajla hur hon tittar på Louis.

Hur kan hon göra så mot Louis och om inte mot Louis hur kan hon göra så mot sin dotter.

Man kunde tydligt se smärtan i Pixies ögon när hon såg sin mamma titta på sin pojkvän på det sättet.

Jag ser hur dom går upp för trappan men det som fångar min uppmärksamhet är hur Louis verkar bara ha ögon för Pixie.

Han ser ingenting annat han tittar inte på ngåonting runt om kring honom utan det är bara Pixie som är viktigt för honom.

Halvvägs upp för trappan tar han stop på Pixie och kysser henne och genom den lilla kyssen kan man se kärleken.

Det är läskigt jag kan nästan sträka ut handen och ta på deras kärlek så stark är den.

Ett litet leende sprider sig på mina läppar.

Jag älskar Pixie som en egen dotter då jag var den som fostrade henne när hon var liten.

Hennes föräldrar hade typ aldrig tid med henne.

Jag undrar varför man skaffar sig barn om man inte har tid med dom.

Jag vet att Pixie kommer bli en bra mamma den dagen hon blir mamma efter som hon själv inte vill bli som sin mamma.

Hon skulle göra va som än står i hennes makt för att bli anorlunda mot hennes mamma.

-----------------------------------------------------------------------------

NI ÄR HELT UNDERBARA :)

 

Nu när det är helg ska jag försöka fixa lite tidsinlägg till veckan så jag slipper missa dagar :)

 

KOMMENTERA :) <3

 

glöm inte att rösta 

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

Jag tittar på mina systrar som står bredvid mig med stora leenden.

Dom är både ledsna och glada.

Det har gått två veckor sen jag kom hem och jag klarar det inte längre jag klarar inte av att vara i från Pixie längre.

Jag behöver se henne.

Även om det kanske är bara för någon minut behöver jag se henne.

Jag orkar inte med att se henne genom skype och veta att jag inte kan sträka ut handen för att hålla i hennes eller att se hennes läppar röra sig utan att kunna kyssa dom när hon bara pratar om ingenting.

-”Vi kommer sakna dig Louis”Säger mamma och jag skrattar lite.

Jag förstår inte varför hon ska vara så överdramatisk...

Jag ska bara vara borta över helgen jag kommer tillbaka på söndag kväll.

Klockan är lite över 8 på fredag morgonen och mamma ska snart köra tjejerna till skolan.

Då jag har studie dag bestämde jag mig för att ta en liten trip till York.

Jag vill ha gott om tid på mig så att jag kan hämta upp Pixie efter skolan då jag inte vet vart hon bor och hon inte vet att jag kommer.

Med ett leende på läpparna tar jag min väska i ena handen och kramar om tjejerna en sista gång.

Jag kliver in i bilen och slänger över väskan till pasargerar sättet och slår på GPS en så att jag faktiskt ska hitta till hennes skola.

Med ett leende börjar jag köra.

Ungefär halvvägs känner jag hur min mage börjar kurra så jag tar in på en rast plats och går in på resturangen där.

 

Pixie:

 

Med en suck tittar jag upp på min matte lärare som har vart på mig hela tiden om att jag inte är koncentrerad.

Jag vet att hon har rätt men helt ärligt så bryr jag mig inte.

Jag slår upp sista sidan i mitt matte häfte och ser allt kladd som jag skrivit där.

Den tidgare vita sidan är nu full med Louis namn och hjärtan.

Jag kan se hur Matilda titar argt på mig från ögonvrån och innan jag vet ordet av står hon framför mig med sitt lilla gäng bakom sig.

-”Oh lilla tönten tror du verkligen att Louis gillar dig? Han kommer aldrig gilla dig? Fattar du inte att du är helt värdelös och om du betyde det minsta lilla för honom så skulle han väl inte sitta hemma i Doncaster och vänta på att någon bättre ska komma? Han skulle väl stå lutad mot sin bil och vänta på dig? Men nu gör han inte det efter som han vet att du inte är värt det. ” Säger hon och jag vet att det hon säger inte är sant men jag kan inte låte bli att låta en liten tår rinna ner för min kind.

Jag reser mig snabbt upp och springer ut ur klassrummet och in på tjej toaletten.

När klockan ringer ut inser jag att jag har en lekton kvar och helt ärligt skulle jag aldrig orkat med det om jag inte hade råkat veta att den lektionen är idrott och att vi ska springa.

Springa är något jag alltid gör när jag är stressad eller behöver föra bort alla mina tankar på annat.

Det är ett bra sätt att tänka på annat.

Som tillexempel vad som skulle hända om jag spetsade Matilda med ett spjut....

Jag undrar om det finns något smärtsammare sätt att döda henne på?

Med ett litet skratt tittar jag mig själv i spegeln.

Vad patetiskt att gråta över något som inte är sant.

 

Matilda:

 

Jag sitter bredvid Connie och tittar runt på alla som springer in och ut ur skogen.

Aldrig i hela livet att jag skulle riskera att bli svettig.

Med en suck tittar jag på Pixie som ser lika underbart vacker ut som vanligt.

Som alltid på idrotten har hon linser i och det är något som får henne att se ännu mer perfekt ut än vanligt.

Jag skulle göra vad som helst för att vara henne men aldrig i hela mitt liv skulle jag erkänna det för någon.

Hon har precis allt hon har dom perfekta föräldrarna, Den perfekta framtiden och den enda saken jag trode att jag kunde få för en gångs skull fick hon också..

Louis..

Ända sen jag såg Louis för första gången har jag gillat honom.

Sättet hans leende alltid får andra folk att le.

Med en suck tittar jag på Pixie som låter sitt själv lockade hår studsa i hennes tofs.

Hur kan någon vara så perfekt att inget är fel med henne.

Visst hon har lite nedsatt syn men jag skulle lungt ge min syn för att se ut som hon gör.

Hennes perfekta blå ögon som är i den där perfekta nyansen av blå.

Hennes perfekt raka tänder som ingen ser då hon inte ler så ofta...

Och sist men inte mins hennes perfekta hud som inte en enda finne någonsin satt sin bostad på.

Den är så ljus och tillsammans med hennes hår får det henne att se ut som en porslins docka så skör och om man tar minsta lilla felsteg så kommer hon gå i tu.

Men något jag lärt mig under åren är att hon inte är en porslin docka.

Hon är hård som sten.

Något jag också beundrar hos henne hur hon kan skrappa av nästintill allt man säger.

Allt förutom saker som har med Louis att göra.

Jag vet inte hur men jag vet att jag ska få Louis Tomlinson att bli kär i mig och bara mig.

På något sätt.

Jag ska göra allt som står i min makt för att få hålla i hans hand och vara den enda personen som smeker han när han har problem...där nere...

 

Louis:

 

Jag ser Matilda komma ut ur skolan och hennes hacka ser ut att nudda marken när hon ser mig stående där lutad mot min bil.

Jag har mina solglasögon på mig för att helt ärligt det är soligt och det får mig att se så mycket coolare ut.

På mig har jag bara vanliga svarta jeans och en vit tröja men jag vet att Pixie ändå kommer gilla mig som jag är.

Hon gillar mig inte för hur jag klär mig hon gillar mig för vem jag är.

Snart ser jag fler elever strömma ut ur skol dörrarna och några tjejer stannar för att titta åt mitt håll.

Visst jag gillar uppmärksamheten men snälla sluta glo.

Det är pinsamt.

Och inte bara för mig!

 

Pixie:

 

Jag pakar ner det sista och hör hur några tjejer längre bort i omklädnings rummet får ett sms.

-”Skynda det är tydligen en super snygg kille utanför skolan kanske om vi har tur att han vill ge oss hans nummer.” Säger en av tjejerna med något som låter desperat i hennes röst.

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag inser att dom verkligen är desperata att få uppmärksamhet.

Jag slår vad om att killen är snygg men inte lika snygg som Louis.

Jag bestämmer mig för att behålla mina linser i då det skulle ta aldeles för lång tid att ta ut dom och sen på med glasögonen.

Särskillt när jag lovade pappa att ta bussen hem..

Han har dragit in min chafför då jag inte lyde honom.

Han verkar ta det ganska hårt.

Med en suck slänger jag min väska över axeln och börjar gå mot ut gången.

Ju närmare jag kommer desto mer viskningar blir det om den så kallade super snygga killen.

Kom igen hur snygg kan han vara?!

--------------------------------------------------------------------

GRATTIS TILL UNDERBARA NIALL PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!

 

jag ska snart ut och äta men jag lovar att jag lägger upp ett till kapitel senare om ni kommenterar bra :)

Glöm inte att rösta vilken fan fiction ni vill läsa efter den här! Ni har till slutet av månaden  :)

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

Jag vaknar av att min pappas arga röst tränger in i mitt öra.
Mina ögonlock fladrar upp och jag möter min pappas arga ansikte han skriker på mig för att ha lämnat landet utan att säga något.
Han skriker på mig för att vara med den dör pojken som han kalla Louis.
Han skriker på mig för att vara korkad.
Men mest av allt skriker han på mig för att inte vara den perfekta dotterna han önskar sig.
Hans ögon lyser av ilska och det är inte förens jag ser den korta blonda personen som står i dörren som jag inser hur mycket som han har oroat sig för mig.
Mamma står i dörren med armarna över bröstet och ruskar på huvudet.
Den enda skilnaden från pappa är att hon inte är arg eller besviken utan hon har ett litet leende på läpparna.
Jag vet att hon är stolt att jag gjorde något jag själv ville för en gångs skull.
Hon har alltid sagt åt mig att ta saker i egna händer göra det jag känner för.
Jag har bara vart för blind innan jag träffa Louis för att inse vad hennes ord igentligen betyde.
-"VARFÖR KAN DU ALDRIG LYSSNA PÅ VAD JAG SÄGER!"Skriker min pappa och det är då min blick går över till honom och jag kan se på både han och mamma att dom vet att han tog det för långt.
Pappa vet mycket väl att jag alltid gjort som han säger.
Det var första gången jag inte lyssna och gjorde något.
Men igentligen gjorde jag inget fel jag är 19 jag kan göra vad jag vill.
Jag är myndig jag skulle kunna flyttat ut härifrån för länge sen och pappa vet om det.
-"Jag... Me.. men... ade in..get ... illa... fö..r..l..åt"Får pappa fram när han ser ilskan i min blick.
Hur vågar han stå här framför mig och berätta vad jag kan och inte kan göra.
Och att jag inte lyssnar på honom när det är det enda jag gjort i hela mitt liv.
Med en suck går jag förbi honom och när han försöker prata med mig tar jag bara upp mina hörlurar och sätter i dom i mina öron.
Ett leende kommer upp på mina läppar när jag hör Louis röst komma genom lurarna.
Han vissade mig några videor som han gjorde förut när han sjöng innan vi åkte tillbaka hitt.
Då skulle jag kuna somna med hans röst i öronen precis som dom senaste veckorna.
Det är bara att han låter så mycket underbarare Live.
I bland när han är trött kan han nynna när han glömmer bort orden.
I bland kan han komma på nya ord i stället för dom tidigare bara för att få mig att le.
Ett leende kommer upp på mina läppar när jag tänker tillbaka på alla saker jag upplevet under den här sommaren.
Det har vart den bästa sommaren i mitt liv.
Allt som någonsin känt som om det bekymrat mig bara försvan varje gång jag såg Louis le.
Varje gång som jag lät hans underbart mjuka läppar glida över min bara hud...
Med en suck av lycka sjunker jag ner längs dörren till mitt rum som jaga stängt efter mig.
Jag tittar runt i det rummet som jag alltid kännt mig så hemma i tidigare.
Nu känns det inte lika mycket jag längre.
Alla saker här inne känns som om dom tillhör någon annan.
Som om jag är på besök hos någon.
Jag tar upp min kamera ut väskan och går fram till min vita dator och koplar in den.
Jag tittar igenom alla dom bilderna jag tagit tillsammans med Louis och under hela sommaren.
Min blick glider omedvetet över till den vita väggen som min säng står mot.
Ett leende sprider sig på mina läppar när jag vänder mig tillbaka till datorn.
Jag printar ut varenda bild av dom som jag och Louis tog under sommarens gång sen går jag och sätter upp dom på väggen lite överallt.
När jag är klar är en del av väggen fylld med bilder på mig och Louis.
Det formar ett hjärta och i mitten av hjärtat har jag tagit en svart pensel och skrivit "Happiness is when I'm with you".
Ett leende sprider sig på mina läppar när jag sätter mig ner på den svarta skrivbord stolen och beundrar mitt värk.
Min skrivstil kanske inte är den bästa men jag vet att den passar in där precis där den är.
Jag hör hur dörren öppnas och snart hör jag två personer dra efter andan.
-"VAD HAR DU GJORT?!"Utbrister min pappa och jag hör hur mamma lägger handen över munnen på honom.
-"Det är underbart vackert gumman"Säger hon och jag tittar upp på dom.
Mamma tittar på väggen med något som liknar förundran medans pappa bara ser arg ut.
-"Jag gillar inte den där killen han har fått dig att förändrats"Säger pappa och jag tittar på honom genom mina glasögon.
-"Förändring är inte alltid dåligt vet du" Säger jag och han fnyser bara åt mina ord.
Pappa har alltid vart de som förstår sig på mig så den lilla saken tar mig ganska hårt.
Jag kan se att min mamma märker det men att hon undviker att säga något om det.

 

Louis:

 

Jag tittar genom min facebook och ser att alla mina vänner har skrivit på min sida om hur jag lämnade dom.
I stället för att säga något om det letar jag reda på Pixie som jag la till som vän under resan med henne och jag ändrar min status till i ett förhållande.
Ett stort leende sprider sig på mina läppar när jag ser det.
Det är tidigt på morgonen och jag tänker inte gå och lägga mig nu då jag vet att jag kommer ha svårt att sova sen i så fall.
Lottie kommer in med ett stort leende på läpparna och frågar om jag vill följa med och äta glass med henne.
Jag nickar och hon tar tag i min hand.
Dom andra tjejerna är med mamma och handlar men Lottie hade ingen lust att följa med då hon gärna skulle vilja veta om Pixie.
Vi spänderar hela förmiddagen på ett glass cafe ätandes glass och prata om Pixie.
Varje gång jag berättar något nytt om henne så ler Lottie mot mig med ett leende som jag inte riktigt ka plasera men jag vet att det betyder något bra.
-"Man kan se att du gillar henne då du ler som en idiot bara av att höra hennes namn"Säger Lottie och jag ler och ska just svara henne när min telefon ringer.
Jag drar upp den ut fickan men ignorerar det när jag ser Eleanors namn komma upp på skärmen.
Inte riktigt läge att snacka med henne nu liksom.
Jag ska just lägga ner telefonen när den ringer igen.
Jag tittar irriterat på den men mitt irriterande ansiktsutryck varar inte länge då jag ser att det är Pixie.
Jag trycker på svara och för telefonen mot örat.
-"Hej"Säger jag med glädje i rösten och jag hör hur Lottie fnissar lite åt mig när jag säger det.
-"Hej"Säger hon och jag kan höra hur hon ler.
Hennes röst är fyld av lycka.
-"Hur är det?"Frågar jag och hon berättar om vad som hände när hon kom hem och vad hon gjort mot sin vägg och jag berättar att jag inte kan vänta med att få se den och hon skrattar.
Gud jag låter som en tjej som berättar för sina tjej kompisar om hur en kille titta på henne...
Det är konstigt!

 ------------------------------------------------------

NU KÄNNER JAG MIG STOLT!!!

 

Jag skrev det här även fast jag igentligen inte har tid jag har matte läxa som ska vara klar snart och jag har typ 12 sidor kvar!!!

 

Men efter som jag läste alla 19 sidorna i SO och svara på alla frågor så tänkte jag att jag kunde skriva!

Så nu får ni kommentera om ni vill ha mer än ett kapitel i morgon på Nialls Födelsedag :) <3

 

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

 

 

GLÖM INTE ATT RÖSTA!

Jag sätter mig i min bil som jag parkerat utanför Eds hus.
Klockan är snart halv 11 och jag ska åka hem mitt i natten.
Det kommer bli en lång bil tur men om jag blir för trött så får jag väl bara ta in på ett hotel eller något.
Så farligt kan det väl inte vara.
Om jag bara vetat då att dom timmarna jag spendera i bilen skulle vara dom mest plågsamma timmarna någonsin.
När jag kliver ut ur bilen utanför hemma är klockan strax efter 5 på morgonen och jag låter en ensam tår rinna ner för min kind.
Under alla dom timmarna jag vart i bilen har jag bara haft en sak på hjärnan.
Pixie.
Jag stannade efter halva vägen och gick in på en väg krog där jag åt lite mat och sen var jag tvungen att gå in på toaleten för att tårarna hade letat sig ner för mina kinder medans jag åt.
Allt jag gör påminner mig om hur underbar min sommar vart och att den är slut nu.
Det är bara några dagar kvar tills jag måste börja plugga för att bli drama lärare.
Med en lätt suck öppnar jag baksättet där jag lagt in min väska.
Jag drar ut den och börjar sakta göra min väg upp till huset.
När jag öppnar dörren möts jag av min mammas förvånade blick.
Hon ser helt förstörd ut och man kan tydligt se spår på lila ringar under hennes ögon som hon försökt att dölja.
-"LOUIS WILLIAM TOMLINSON VAR I HELA FRIDENS NAMN HAR DU VART?!"Utbrister hon och ser ut som om hon ska börja gråta.
Okej så jag kanske skulle ha vart hemma för några veckor sen kanske två eller nått.
Och jag kanske glömde berätta för henne att jag inte kommer hem då.
Hon måste ha vart ganska orolig.
-"I Sverige"Mumlar jag fram trött och låter flera tårar leta sig ner för mina kinder.
Min mammas ansikte går från arg till oroligt på bara några sekunder.
Snart är hon framme vid mig och håller mig inne i en varm kram.
Hon viskar tröstande ord i mitt öra precis som hon bruka göra när jag var liten och hade skrappat upp mitt knä.
Jag var redan då över dramatisk.
Jag överdrev allt så mycket att min mamma i bland skratta åt det.
Mamma hjälper mig över till soffan i vardagsrummet där hon sätter sig ner med mig snörvlande mot hennes axel.
Så berätta nu vad som hände i Sverige"Säger mamma och jag ler lite åt alla minnen.
-"Jag träffade den här helt otroligt vackra perfekta tjejen på festivalen. Hennes så kallade kompisar hadde dissat henne men igentligen ville dom bara ha hennes pengar. Hon är halv Svensk och vi bestämde att göra något galet efter några dagar vi hängt tillsammans. Vi tog ett plan till Sverige och hon tog mig till ställen jag inte visste funnits innan. Hon fick mig att le och hon tog alltid mina tröjor och hade på sig då hon själv påstog att dom var bekvämare.... Hon tog också mitt hjärta..."Jag mumlar det sista riktigt tyst och jag är inte säker på att mamma hörde det då mina tårar rinner ner och min röst är riktigt ostabil.
Jag hör små steg i trappan och snart är mina fyra systrar runt om kring mig och kramar om mig hårt när dom ser mig gråtandes.
-"Mamma varför gråter Louis?"Frågar Daisy mamma och jag kan se hur mamma tittar med ledsna ögon på henne.
-"Louis är kär i en flicka.... Men jag tror hon bor ganska långt bort"Säger mamma och tittar på mig som om jag ska berätta vart hon bor.
-"York"Säger jag och Lottie tittar upp på mig från kramen.
Jag älskar verkligen mina systrar.
Jag ska just tacka dom när min telefon lysser upp och på skärmen står det Pixie<3 sen är det en bild på oss två när jag kysser hennes kind och hon har ett gulligt leende på läpparna.
Jag bryter mig loss från mina systrars kram tittar ursäktande på dom innan jag tar upp telefonen och trycker på svara.
-"Hej"Säger jag näst in till i en viskning rädd att det kanske inte är hon som svarar på andra sidan ändå.
-"Hej" Viskar hon tillbaka och jag känner genast hur mitt leende blir gigantiskt när jag hör hennes röst.
De är fyld av sömn och jag kan inte låta bli att le.
-"Så är du hemma nu?"Frågar hon mig och jag mumlar ett ja tillbaka och kan höra henne skratta på andra sidan.
Jag tittar runt i rummet medans hon berättar om hur hennes pappa ringde henne och skälde ut henne.
Tjejerna sitter i soffan och följer varje steg jag tar med blicken.
-"Jag sitter fortfarande i bil på väg hem"Berättar hon och jag ska just säga till henne att hon inte ska köra och prata i telefon samtidigt när jag kommer i håg mannen som väntat på henne vid flygplatsen utanför en svart bil.
På något viss måste hennes pappa fått reda på att hon var på väg hem och att hon inte var kvar i England.

 

Pixie:

 

Jag sitter i bilen och bara rabblar på i min telefon då jag vet att om Louis saknar mig lika mycket som jag saknar honom kommer han verkligen uppskatta att bara höra min röst.
-"Louis" Jag gäspar och han ger mig ett litet mm som svar för att vissa att han faktiskt lyssnar på vad det är jag säger.
-"Kan du snälla sjunga för mig" Ber jag honom och kan nästan se leendet på hans läppar när jag säger det.
Det är samma leende som han gav mig under alla dom här veckorna..
I alla fall hoppas jag det.
-"Bara om vi kan ha på face time"Säger han och jag klickar snabbt på face time.
Snart plopar hans ansikte upp på skärmen och jag kan se små antydingar på gråt men jag säger inget då jag vet att jag har säkert lika dana.

 

I love this place But it's haunted without you My tired heart Is beating so slow

 

Han röst ekar genom min telefon och jag tittar på honom med förundran i blicken.

Han är så perfekt.

 

Our hearts sing less than We wanted, we wanted Our hearts sing 'cause We do not know, we do not know

 

Jag hör tjej fniss i bakrunden och snart kommer 4 tjejer in i bilden och jag antar att dom är Louis små syskon som han berättat så mycket om.
Man kan tydligt se likheterna mellan dom.

 

To light the night, to help us grow To help us grow It is not said, I always know

 

Dom tittar förundrat på deras bror då han fortsätter att sjunga och jag kan känna mina ögonlock bli tyngre och tyngre.
Det sista jag hör är Louis röst sjunga.

 

I am here to stay
Stay

 

 -------------------------------------------------------

SÅ HÄR ÄR KAPITEL 13 :)

Kommer inte upp ett kapitel i morgon tror jag då jag ska vara med min bestie :)

 

Föresten nu ska jag dela min glädje med er! På svenskan ska vi skriva en bok och det kommer bli amazing! Och dom flesta i min klass bara varför måste vi göra det alla vet ju redan att Erikas kommer bli bäst och jag typ flippade ur av glädje när dom sa det!

 

OKEJ I ALLA FALL KOMMENTERA!

glöm inte att rösta på vilken fanfiction du vill läsa efter åt :

 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

Med ett leende vaknar jag nästa morgon.
Min arm ligger över Pixies midja och har henne i ett säkert grepp.
Pixie ser så fridfull ut där hon ligger och sover med ett litet leende på hennes underbara ljus rosa läppar som jag bara skulle vilja luta mig fram mot och kyssa.
Hon är bara så underbar.
-”Sluta stirra på mig det skrämmer skiten ur mig”Mumlar hon och jag kan inte låta bli att le ut av hennes trötta röst.
Dom sakerna den här flickan gör mot mig.
Om hon bara visste va för effekt hon har på mig.
Hon öppnar trött sina ögon och tittar på mig med ett litet leende på läpparna.
-"Morgon" Viskar jag fram och hon ler mot mig och det är då jag inser att jag fortfarande har min morgonröst.
Men det kanske inte är jätte konstigt med tanke på att jag nyss vakna.
Med en suck av lycka drar jag Pixie närmare mig och hon fnissar.
När hon fnissar så tror jag att jag ska dör.
Hur kan någon vara så underbar.

 

Eleanor:

 

Jag tittar på tjejen framför mig som har ett elakt leende på hennes läppar.
Matilda hon är min kusin och jag lovade henne att hon skulle få Louis helt för sig själv nu när vi är här.
Med ett leende går jag tillbaka till tältet för att se om Louis är tillbaka ännu.
Han sa i går att han skulle göra några saker och skulle inte komma hem förens på natten sen skulle han dra på morgonen sen vara tillbaka igen.
Jag kliver in i hans tält och det är då jag inser att han inte är där..
Och inte bara det hans grejer är inte där heller inget mer än MINA grejer är där.
Jag och Louis kanske inte är tillsammans men vi delar tält.
Ungefär.
Okej jag har mina grejer i tältet och han sover där.
Jag ser en lapp ligga på min resväska och utan att tänka på något annat än var Louis är tar jag upp lappen och ser Louis handstil.

 

HEJ PERSONEN SOM HITTAR DET HÄR!!!
okej som ni kanske har inset så är inte mina grejer kvar i tältet men oroa er inte dom är med mig. Jag är just nu någonstans i Sverige så bry er inte om att leta efter mig för mig kommer ni nog inte att hitta. Jag har telefon med mig och jag är inte ensam jag är med en tjej Pixie.. Fråga Eleanor vem hon är för hon vet! I alla fall jag hoppas ni har det bra medans jag är borta vi ses sen i Doncaster ni får ta er hem själva då jag kommer behöva min bil som föresten nu står hemma hos min vän Ed. Han vet att jag kommer behöva den så våga inte leta reda på den. Träffar ni någon Matilda slå till henne från mig. Okej nu rablar jag igentligen bara men jao ni fattar. Jag dumpade er ledsen för det . Men jag behöver ett äventyr och jag tror att jag håller på och få det nu så jao...
-LOUIS THE TOMMO TOMLINSON!!!!

 

Jag springer ut ur tältet och hittar dom andra sitta med Matilda vid läger platsen vi gjort mellan alla tält.
-"Louis är borta"Säger jag och dom tittar på mig innan Mark ler lite.
-"Han kommer tillbaka snart lugna dig" Säger han och jag ruskar på huvudet.
Jag ger honom brevet och jag ser hur hans ögon läser över brevet och sen tittar han upp på mig med panik fylda ögon.
-"OM HAN ÄR I SVERIGE HUR FAN SKA VI TA OSS HEM!!!"Utbrister John som tagit brevet från Mark.
Alla andra får en chans att läsa brevet och Matilda ser rasande ut.
Jag förstår henne hon skulle ju få till det med Louis efter som HERRE JÄVLAR VAD HAN ÄR BRA I SÄNG!
Jag ser hur dom andra blir vita i ansiktet när John säger det och jag känner paniken stiga inom mig.
Tänk om dom måste åka hem nu vad ska jag göra då.
Inget illa ment till mina tjejer men dom är riktigt jävla tråkiga.
Dom är mer som en ursäkt att komma hit och se dom här killarna liksom.
Om inte Wilma hade vart tillsammans med Simon så skulle vi aldrig åkt hit.
Dom är fortfarande tillsammans föresten om ni undrar.

 

Pixie:

 

Två Veckor senare:

 

Jag kramar om Oliver,Fabian,Isac,Felicia och Lovisa innan jag hoppar in i husbilen bredvid Louis och han ler mot mig.
Jag tar ett djupt andetag.
-"Redo?"Frågar han och jag tittar på honom och nickar lite.
-"Redo"Säger jag för att försäkra honom.
Vi ska åka från Isa Bergs camping nu.
Efter två veckor tillsammans med Louis och mina vänner här så ska jag fortsätta åka med Louis men lämna mina vänner här.
Det känns konstigt att lämna det här stället men också spännande för ingen av mig och Louis har någon aning om vart vi ska.
Vi bestämde att vi bara skulle åka och se vart vi hamnar.
Kanske lite slöseri med bensin men kom igen jag har massa pengar på mitt bank konto och jag vill göra något galet.
Jag lutar mig fram till stereon och slår på en av mina skivor.
Oh ja jag har många skivor.
Jag älskar musik och jag har ett skivfodral som jag har massa skivor i som jag har med mig tillsammans med en mini stereo.
Men nu kan man ju använda bilradion när vi kör som vi gör.

 

Dear Darlin’, please excuse my writing.
I can’t stop my hands from shaking cos I’m cold and alone tonight.
I miss you and nothing hurts like no you.
And no one understands what we went through.
It was short. It was sweet. We tried.

 

And if my words break through the wall and meet you at your door, all I
Could say is:
“Girl, I mean them all.”

 

Dear Darlin’, please excuse my writing.
I can’t stop my hands from shaking cos I’m cold and alone tonight.
I miss you and nothing hurts like no you.
And no one understands what we went through.
It was short. It was sweet.
We tried.

 

Jag sjunger med och ler åt Olly Murs röst och då vet jag precis vad vi ska åka.
-"Vi åker till Stockholm och ser Olly Murs och Robin Stjernberg på Rix FM festivalen." Säger jag och han ler mot mig.
Jag letar reda på vilket datum dom ska vara där och inser att det är någon vecka kvar tills dess.
Jag berättar för Louis och han säger att vi kan göra något tills dess sen åka till Stockholm och se dom.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Fnissa är ett så jävla fult ord det låter så in i helevet fult!

 

Okej glöm inte att rösta vilken fanfiction du vill läsa till nästa gång :

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

 

KOMMENTERA!

 

Föresten jag har en fråga vill ni ha Dirty eller inte? 

 

Om ni vill ha det kommer jag skriva det även fast min bästa vän ... Och mentor läser min fanfiction.. Dom får väl skylla sig själva!